Det finaste man har sätter man på bordet

Ranbogården uppfördes ju av engelsmannen och manufakturisten Stephen Bennet på 1740-talet. Han var tidigare kollega med potatiskungen Jonas Alströmer och Ranbogården kom därmed att bli bland de första att odla potatis i Hälsingland. Som direktör vid Flors linnemanufaktur i Mo så fick potatisen också en snabb spridning i bygden. Eftersom giftfri odling var en självklarhet på den tiden så blev det ett gott, viktigt och hälsosamt kosttillskott för många.

Föreningen Närjord startade potatisuppropet våren 2020 till minne av potatisupproret för drygt hundra år sedan 1917, delvis för att eventuell påverkan av Covid-19 på livsmedelsförsörjningen i Sverige då fortfarande var oklar men också för att belysa att fler borde börja med hållbart, lokalt, småskaligt, ekologiskt producerade livsmedel och att ännu fler bör stödja detta genom att välja sådana produkter. Potatis är idag tyvärr ett av våra mest besprutade livsmedel, men för oss på Ranbogården är det fortfarande självklart att all odling ska vara giftfri även om det kräver mer arbete.

Lyckligtvis så börjar allt fler delar av samhällets styrning inse problemen med människans ohållbara storskaliga påverkan på vår planet med klimatförändringar och gigantisk förlust av biologisk mångfald som följd. Länsstyrelsen i Gävleborg startar nu i vår t.ex. kurser i småskalig ekologisk grönsaksodling och även ekologisk odling av perenna grödor. Kurserna ges av två av Sveriges kunnigaste inom dessa områden.

Hursomhelst så hoppade vi på projektet potatisuppropet och tyckte att en hektar blir väl bra… innan vi insåg hur mycket potatis det innebär. Dessutom strulade den tilltänkta utrustningen, men vi fick hjälp av Alvar med kupning och hittade Lars-Åke Magnusson i sista stund som efter en regnig start hjälpte oss få upp de sista raderna den 15 november – Den gamla bondepraktikan anser nog att det vore ett skämt att ta upp potatis i Hälsingland vid den tidpunkten… det är nog första gången vi uppskattat klimatförändringens alltmer nyckfulla vädervariationer.

Vi hjälpte till att justera en 90 år gammal potatissorterare och tillbringade sedan mellandagarna i flygets gamla bergrum under västra berget med att sortera våra 10 ton potatis medan vi lyssnade på klassisk julmusik – en upplevelse utöver det vanliga som fler borde få prova.

Sen satte vi oss in i vilka regler som gäller för att få sälja potatis till olika aktörer, vilket var en sorglig historia – vissa fraktar skalad potatis vakuumförpackad ifrån Småland för att kunna klara reglerna för skolkök.

Men med godkända påsar och informationsstämplar på plats är vi nu redo att dela med oss av världens godaste potatis – man blir lätt lite partisk när man pysslat om alla de små liven i så många steg. Solist är en relativt ny potatissort som blivit populär bland yrkesodlarna i Sverige. Tack vare sin goda smak och släta skal (litet svinn) är den även en favorit hos restauranger och blev dessutom ”Årets Potatis” hos Fritidsodlarna år 2013. Kokegenskaper: Fast.

Ni hittar vår potatis hos lite olika handlare i trakten, men för att eventuellt minimera transporter så kommer vi också ge möjligheter att köpa 3-kilos påsar, eller säckar med ca 30 kg, på ytterligare några platser enligt lista nedan:

Sortiment:

Påse 3 kg för 60 kr (20 kr/kg)

Säck: Ca 25-35 kg (15 kr/kg)

Betalning sker med Swish

Utlämningsställen:

Mo – Ranbogården, potatisbod på parkeringsplatsen vid väg 50

Påsar – drop in dagligen kl 8-18.

Säckar – utlämning varje fredag kl 8-18, förbeställning (av säckar) via sms senast tisdag samma vecka.

Söderhamn – Rådhustorget (Bygdens saluhall)

Påsar och säckar – utlämning torsdagar jämna veckor kl 17. Förbeställning via sms eller genom Bygdens saluhall senast tisdag samma vecka.

Bollnäs –Bygdens saluhall

Återkommer om detta blir aktuellt.

Förbeställningar till Annika: sms 0727-205 202 eller email: annika.karmhag.olsson@gmail.com

 Smaklig, nyttig och hållbar måltid önskar vi på Ranbogården.

 

Social tipping points – olika sociala samhällsstrukturers tröghet att reagera på information om klimatförändringar och börja motverka dessa

Att överväga nedläggning av den väl fungerande landsbygdsskolan i Mo, med tillräckligt elevunderlag men med underhållsbehov, är sannolikt ytterligare ett tecken på att beslutsfattare inte har skaffat sig tillräcklig kunskap kring framtidens hållbara samhällsutveckling och/eller inte har uppdaterade beslutsunderlag för detta.

I en artikel från år 2020, I.M.Otto et. al. ”Social tipping dynamics for stabilizing Earth’s climate by 2050; PNAS February 4, 2020 117 (5) 2354-2365“  beskrivs hur snabbt/långsamt olika strukturer i samhället tar till sig informationen om miljöförändringarna som väntar oss framöver samt börjar agera för att motverka dessa. Artikeln visar att finansmarknaden är snabbast och som redan, av ren självbevarelsedrift, börjat flytta bort investeringar ifrån fossiltunga branscher. Den visar också att normer och värderingar i samhället tyvärr tar längst tid att ändra – en hel generation kan krävas. Däremellan finns flera sociala strukturer som riskerar att ta 10-30 år på sig för att nå en tillräcklig medvetenhet kring helhetsbilden och styra om för att effektivt agera i rätt riktning. Tyvärr så finns ”policyer och förordningar” med i detta tröga tidsspann… och så lång tid har vi nog tyvärr inte på oss.

Samhällsplaneringen i Sverige sker till största del på kommunal nivå. Däremot finns det nationellt definierade mål och riksintressen och dessa ska efterlevas på både regional och kommunal nivå. (Boverket, 2019). För att kartlägga landsbygdens hållbarhetsutmaningar och lösningar i ett Agenda 2030-perspektiv på en nationell nivå har bl.a. dessa tre dokument använts. • Handlingsplan Agenda 2030 • Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning – världens möjlighet • Landsbygdsprogrammet 2018–2020.

Som indikation på att politiken och beslutsunderlagen i Sverige faktiskt inte hänger med så finns en studie från KTH 2020 – J. Helldén – ”Landsbygdens roll i hållbar samhällsplanering” som tittar på hur dessa nationella ”styrdokument” är formulerade i relation till de av FN utformade 17 hållbarhetsmålen. Studien tittar också på hur sex olika landsbygdskommuner ser på dessa och hur de implementerar detta i sitt arbete.

Studien visar dels att lokala politiker säger sig jobba efter dokumenten, men också att det finns få beslut i frågorna och framför allt att de efterfrågar mer kompetens och samverkan för att förstå hållbarhetsmålen och hur de ska implementeras.

Dels så pekar man i denna studie på att dessa dokument, som kommunpolitikerna ska kunna luta sig mot, har ett tydligt urbant perspektiv dvs. att staden fortfarande är normen, det eftersträvansvärda och idealet i samhällsplaneringen. Industrialisering, urbanisering och globalisering har pågått i sekler och har bidragit till att städerna ses som de ekonomiska noderna, medan landsbygden beskrivs i termer av resurser som arbetskraft, råvaror och energi samt rekreation men annars mest innebär problem med låg ekonomisk produktivitet och som behöver förses med dyr infrastruktur och samhällsservice. Trots denna underordnade beskrivning så skriver man ändå, i det mer praktiskt orienterade dokumentet Landsbygdsprogrammet, Jordbruksverket, 2014:34 vad landsbygden behöver för att kunna utvecklas ekonomiskt i framtiden; ”Nya affärsområden och produkter behöver utvecklas, samtidigt som traditionella näringar måste ges möjligheter till fortsatt utveckling, gärna med ett ökat kunskapsinnehåll.”

Bara utifrån denna mening är det svårt att se hur det ska kunna ske om viktiga samhällsfunktioner, såsom landsbygdsskolor, dras in istället för att stärkas.

Om man istället går till källan för informationen som idag försöker nå ut i samhället – Den som kommer från den helt dominerande delen av världens forskarkår som är fokuserade kring miljövetenskap och klimatförändringar. De är väldigt tydliga på vilken samhällsutveckling som krävs.

De överskridna planetära gränserna kräver stora omställningar, både i våra konsumtionsmönster och bl.a. i de, för oss här på landsbygden, centrala näringarna jord- och skogsbruk. W. Steffen et. al. ” Planetary boundaries: Guiding human development on a changing planet” Sciencemag.org 13 february 2015 • vol 347 issue 6223. Forskarna pekar på behovet av fler och mer lokala kretslopp, ökad inhemsk matproduktion och cirkulära ekonomier. Fossila bränslen måste givetvis bort, och absolut inte ersättas med biobränslen från skogen då de skapar ännu högre växthusgasutsläpp på kort sikt. Vi måste istället utveckla ett regenerativt jordbruk https://resurs.slu.se/dags-for-nytank-inom-jordbruket-for-jordens-skull/ och kontinuitetsbaserat skogsbruk för ökad kolinlagring och ökat bevarande av biologisk mångfald https://play.etc.se/sv/more-of-everything-a-film-about-swedish-forestry.

Allt detta innebär ett ökat lokalt samarbete mellan stad och landsbygd i framtiden och som både förutsätter och framför allt gynnar en levande landsbygd med många fler jobb. För att förbereda för det så måste politikerna i högre utsträckning se till att folk vill och kan leva hållbart på landsbygden, att barn, ungdomar och vuxna ser fördelarna med att bo kvar för att kunna starta och ta över dessa mer hållbara företag, både i och kring jord- och skogsbruk samt i andra näringar.

Forskningen visar att det är endast under dessa förutsättningar som vi kan lösa alla de utmaningar som vi står inför. J. Randers et. al., SEI, ”Transformation is feasible”, Report Oct. 2018.

Då framstår ökad samhällsservice på landsbygden och däribland landsbygdsskolornas överlevnad som en självklarhet.

Vi kan givetvis hoppas att kunskapsinhämtning och implementering kring dessa frågor i Söderhamns kommun plötsligt tar ett jättekliv framåt i denna riktning och inte fortsätter visa överensstämmelse med det som studierna ovan visar, men annars så har Greta Thunberg visat att hård kritik och medvetna val ifrån gräsrotsnivå just nu är det effektivaste sättet att påskynda processen.

Det är ju inte klokt vad blåbär… vi inte plockar!

Det var mycket diskussion kring ”våra” svenska bär i år… vilka skulle plocka dem åt oss om gästarbetare från t.ex. Thailand och Vietnam, på grund av Covid -19, inte kunde komma hit och plocka dem åt oss. Likaså ifrågasätts skatten på bärförsäljning över 12 500 kr och ännu mer förslaget att plockarna i framtiden också ska betala skatt i Sverige vilket troligen gör det ännu mindre intressant för dem att komma hit och plocka. Visst är det trevligt att vi kan hjälpa sämre bemedlade människor i andra delar av världen för att förbättra sin inkomst på denna bärplockning – numer får de ju till och med en garanterad kollektivavtalad lön på 21 500 kr… det kanske kan anses smart att ta hit snabb, relativt billig arbetskraft för att ”gneta” runt och svettas bland ris och insekter för att försörja oss med ”våra” värdefulla och högt uppskattade bär – men smart är en sak och klokt är en helt annan – och hur klokt är det egentligen? Är det någon skillnad på oss när vi sitter i bersån, på stranden eller framför TV:n och njuter en tallrik blåbär med mjölk eller en tårta med svenska bär som plockats av människor som inte kan få tillräcklig försörjning hemma jämfört med en engelsk godsägare som sitter med sin fru under sitt parasoll i trädskuggan på sin teplantage i Indien och ser på hur deras anställda plockar deras värdefulla te som de läppjar på medan de diskuterar tullproblemen i Europa. Om vi betalade skäliga priser på produkter som produceras i deras länder så skulle denna smygform av kolonialism vara ett mycket mindre problem. Om man bortser ifrån detta moraliska problem så finns det fler orsaker att ifrågasätta det vettiga i sakernas ordning. Utifrån ett klimatperspektiv så är det ju definitivt inte klokt att det kan vara ekonomiskt försvarbart att flyga in arbetare ifrån andra sidan jordklotet för att plocka ”våra” bär.

Sveriges yta består till 17 % av blåbärsris och bara 5 % antas komma oss eller andra djur tillgodo. Riset betas givetvis flitigt av bland andra rådjur och älg och de oplockade bären återger förstås näring till jorden men det finns all anledning till att Vi – på, och med, egen hand – tar hand om en större andel av dessa skogens juveler. Att just det nordiska blåbäret är ett medicinskt superbär verkar de flesta ha hört idag. Blåbär innehåller en rad viktiga mineraler och vitaminer. Bland annat innehåller de magnesium, mangan, kalcium, kalium, järn och B-vitamin. Och så mängder av det viktiga C-vitaminet. Men framförallt är det dess höga halt av flavonoider av typen antocyaniner, vilket är färgämnet som ger bäret dess starka blåa färg men som också är en mycket stark antioxidant – en cellens skyddsämne – som man är mest intresserad av. Den är därmed antiinflammatorisk, kärlvidgande och kolesterolsänkande och därmed intressant mot hjärt- och kärlsjukdomar. På liknande sätt har studier visat att det motverkar prostata, tjocktarm- och livmoderhalscancer. Eftersom det förlänger cellernas liv så verkar det, tillsammans med ett par andra ämnen i blåbär, också skydda mot åldersrelaterade ögonsjukdomar såsom starr. Färska blåbär sägs kunna vara lösande medan till exempel blåbärssoppa är stoppande. Också torkade bär och blad kan användas som te för att motverka olika magproblem. Det är framför allt garvsyran och tanninerna i blåbären som ger den positiva effekten vid magbesvär. Blåbär är kalorifattigt men innehåller fibrer som gör att blodsockret håller sig på en jämn nivå, vilket alltså kan förebygga både diabetes och viktökning, då det även lindrar sötsuget. Pektinerna i blåbär bildar en geleliknande konsistens i tarmen, vilket påverkar med vilken hastighet näringsämnen tas upp – om man får tro på folkmedicinen alltså. Skeptiker håller med om att antocyaninerna har dessa effekter när de kommer in i kroppen men att de tas upp dåligt ur tarmen varför effekten skulle vara överskattad. Men återigen verkar den gamla bondekunskapen få rätt – lyssna på forskaren Sandrine Thuret, gruppledare vid avdelningen för neurovetenskap och mental hälsa, i hennes TED-talk kring vuxen neurogenes – det vill säga nybildning av hjärnceller i vuxen ålder. Det fick man ju länge lära sig att det inte kunde ske och som lever kvar som en myt hos de flesta, även välutbildade, äldre. Hon beskriver hur cirka 700 nya celler bildas varje dag i området i hjärnan som heter hippocampus. Det låter inte mycket jämfört med de flera miljarder hjärnceller vi har men för detta relativt lilla område så innebär det ändå att alla hjärnceller här har nybildats av vuxen nytillväxt vid femtio års ålder. Är det här något viktigt område i hjärnan då – vilka funktioner står det lilla grå området i centrum av hjärnan för? Jo, inget mindre än de väsentliga delarna inlärning, minne, humör och känslor. Deras forskning visar en direkt koppling mellan nybildning av celler i hippocampus både till ett väl bibehållet starkt minne och undvikande av depression, och som båda var starkt kopplade. Vad är då deras slutsats för att stärka nybildningen av hjärnceller i hippocampus? Jo, sammanfattningen så här långt (2015) är: Kaloriminskning med 20 till 30 procent, Återkommande fasta – lång tid mellan måltiderna. Flavonoider, Omega-3-fettsyror, Mat med tuggmotstånd (fibrer), Avslappning, Regelbunden motion samt Intellektuell, skapande aktivitet – såsom inlärning – är mycket bra medan långvarig stress och sömnbrist är mycket dåligt.

Då har vi ju aktiviteten som ger lösningen på nästan alla dessa punkter – Då förstår vi verkligen hur klokt det är, och hur kloka vi blir av att vi själva tar en cykeltur ut i skogen och själva plockar oss ett rejält förråd av blåbär och då gärna tillsammans med trevligt stimulerande och avslappnat sällskap, eller ensamt lyssnandes till skogens brus och kvitter, skön musik eller en podcast med t.ex. ny kunskap om vår nödvändiga omställning.

Vid ett sådant här underbart bärår och med lite träning så har man efter ett tiotal trevliga timmar i bärskogen och lika mycket med fiffig rensning nått ett årsbehov på en deciliter om dagen för var och en i hela familjen. Är inte det klokt på alla sätt och vis kanske!?

Hemester

Med Nordens lättillgängliga, variationsrika och sparsamt besökta natur- och kulturmiljöer så är det lätt att välja semester på hemmaplan. Det är en relativt låg tröskel för att komma iväg, lätt att hålla social distansering, relativt billigt, ger jobb i på hemmaplan, skapar kontakt och kunskap om både vårt eget och eventuellt vårt fädernesland och är mycket klimatsmart, speciellt om man minimerar fossilfria transporter.

Efter att Jan Guillous skrev böckerna om Arn så blev Västergötland mycket välbesökt av folk som ville gå i hans fotspår, och visst är det en spännande välskriven historia med mycket faktaanknytning som lockar fantasin att vilja besöka platserna och veta mer. Men har man bara ett uns av den fantasin så kan man egentligen ta sig an den verkliga historiebeskrivningen i vilken landsända som helst, läsa på lite, besöka traktens muséum för att sen ha en uppsjö av spännande uppslag på trevliga utflykter i sommarsverige. Bokserien ”Sällsamheter i …” som finns för alla delar av Sverige, och som går att hitta på antikvariat kan vara en sådan inspirerande start.

På lantmäteriet kan man hitta många bra och intressanta kartor, men tyvärr saknas den sedan länge utgångna produkten ”Äventyrskartan” och medföljande handbok med mängder av beskrivna intressanta platser i alla olika län – ordnade efter allas och envars olika intresseteman, alltifrån ovanliga miljöer, trivsamma caféer, allsköns kultur, klättring, vandringsleder, sportcenter av olika slag, historiska platser, grottor, bra fiske och vackra utsikter. Med lite tur och väntetid så går dessa kartor också att hitta på antikvariat.net, bokbörsen eller tradera. Med dessa två som grund så kan man planera och genomföra hur många intressanta utflykter som helst. Med lite bakgrundsstudier och fantasi så kan man sedan t.ex. levandegöra svensk historia för nästan alla barn i alla åldrar… Julia och Isak hade flera kompisar som älskade våra ”antikvistiska utflykter” som Boris kallade dem och hästtjejen Linnea gick till och med och köpte böcker om Svenska kungar och drottningar… hoppas att det breddade intresset hållit i sig!?

Varför inte slå ihop flera teman till en lång härlig utflykt… här tog vi häst-, vandrings- och badtur till Stora Örtjärn och till utsikten vid Ranbobergets topp där vi intog ytterligare välförtjänta och mycket välsmakande fika som alla uppskattade… lika mycket som alla små mellanmål av både blåbär, hallon, smultron och harsyra som vi försåg oss med hela vägen dit och hem.

Tänk vad många sådana här semesterdagar man hinner, och har råd med på ett år om man avstår ifrån den där oftast övervärderade charterresan för hela familjen. Kanske sparar man så mycket att man kan gå ner i arbetstid och även hinna med lite egen odling som gör att man sparar ännu mer pengar och kan minska lönearbetet ytterligare och så vidare.

Och tänk vilken vinst för miljön och klimatet… en tur och retur till Thailand resulterar i att, när man räknar med höghöjdseffekten, bränner cirka tre fjärdedelar av sin ”tillgängliga årsbudget” för utsläpp av växthusgaser vilket gör det omöjligt att solidariskt bidra med sin del till regeringens mål år 2030 med maximalt 4 ton koldioxidekvivalenter per person och år (i strävan att halvera utsläppen varje årtionde för att kunna nå Parisavtalet). På grund av gamla internationella överenskommelser så är det inte tillåtet med en skatt på internationellt flygbränsle. Flyget slipper även skatt på utsläpp samt moms på utrikesresor. Det ger flyget en orättvis konkurrensfördel i jämförelse med andra transportslag. I Sverige infördes år 2018 en flygskatt för passageraren, men den kostnaden är, precis som utsläppsrätter och andra vanliga klimatkompensationssystem alldeles för ineffektiv och även för lågt prissatt jämfört med den verkliga kostnaden för framtida negativ påverkan… skador som troligen är helt omöjliga att betala sig fria ifrån.

En spännande promenad, tåg-, rid-, dressin-, paddel-, cykel- inklusive badtur i Norden kostar dig och miljön nästan ingenting… inte ens om hästen tar halva din utflyktsmacka. Fortsatt trevlig hemester!

Rallarros – symbol för hållbar omställning

Chamerion angustifoliumkärt barn har många namn. Vi har tidigare berättat om hur bland annat arméns överlevnadshandbok betraktar Mjölkörten som en av de 14 viktigaste vilda växterna vid en överlevnadssituation med högt energivärde och där allt går att äta, även om vissa delar är väl beska okokta. Denna potentiella egenskap som livräddare kanske har bidragit till dess popularitet under väldigt svåra tider, men annars så verkar namnen snarare associera till helt andra egenskaper hos växten, till exempel att den under sitt svenska namn, mjölke eller mjölkört ansågs underlätta mjölkavsöndringen hos korna, vilket troligen är anledningen till att den även kallats råmjölksgräs i Österbotten. Den är bland de första att etablera sig på nybränd mark, vilket återspeglas av dess engelska namn Fireweed. Att den trivs på all sorts nybruten mark återspeglas av namnet skogsbloss samt även av namnet rallarros eftersom den slog följe med rallarna när de byggde banvallarna till järnvägen genom Sverige. Vad de dialektala namnen illermjölke, brudfackla, ållenmärke och fästmöpiska syftar på är det knappt man vågar gissa på, men kanske någon av er kan hjälpa oss med dessa?

Att rallarrosen är så lokalt förankrad och ätlig är ju en utmärkt kombination. Det är både godare och mer klimatsmart att ersätta köpesaft med egen rallarrosdricka. Borde faktiskt tipsa SJ om att inkorporera rallarrosen i sin nuvarande symbol – dels för att visa att det är dags för rallarna att åter dra ut och förnya och förbättra spårtrafiken i riket och dels för att båda två är symboler för klimatsmarta val. Tittar man på energiåtgången för tåget så drar det mindre än 7,5 % per personkilometer jämfört med flyg och 18 % jämfört med bil. Tittar man på koldioxidutsläppet så är det ännu tydligare där tåget släpper ut mindre än 0,5% jämfört med flyget per personkilometer och mindre än 1 % jämfört med personbilen. Tittar man på de, före Covid-19, riktigt fullsatta tågsträckorna som GBG – Sthlm så blir skillnaden ännu större. Tågresan på 3 timmar utan byten genererar 1 gram koldioxid per person medan motsvarande flygresa, med 2 byten för att ta sig till och från flygplatserna, som tar lika lång tid genererar 74 000 gram koldioxid per person. Det här gäller tåg i Sverige, Schweiz och Norge med sina fördelaktiga elmixer med enbart cirka 1 % fossila bränslen. Genomsnittet för EU och OECD-länderna ligger dock på nästan 50 % fossila bränslen per producerad kWh el, vilket, tillsammans med fler diesellok gör att det idag, sorgligt nog, fortfarande är klimatmässigt fördelaktigare att ta bussen genom Europa. På samma sätt så bidrar en elbil i vissa av dessa länder till samma belastning som en bensinbil. Tåget har dock framtiden för sig med snabbt förbättrad energiproduktion medan en egen elbil aldrig kommer att bli en hållbar lösning om vi solidariskt skulle låta alla familjer skaffa en. Men då en personbil i Sverige idag används i snitt av 1,1 person under 5 % av sin livslängd så är det hursomhelst en så extremt dålig investering att kollektivtrafik, cyklar i olika former samt hyr/pool-lösningar av bil kommer konkurrera ut dessa när vi väl släpper bilen som falsk status- och frihetssymbol.

Eftersom vi i dessa skördetider känner att vi vill lägga mycket fokus på att skörda dessa ätliga symboler för omställning och andra av naturens ”frukter” så kommer vi dra ner på vårt skrivande till ett inlägg i veckan. Då får även ni, våra kära följare, mer tid att samla ihop till era vinterförråd och att förkovra er i fakta och tips och därmed effektivare fortsätta genomföra er omställning… av vår sons uttalanden att döma så kommer ni spara en evighet av tid varje dag på att inte behöva ta er igenom våra texter. Det blir mycket rallarros-dricka det.

Renässans för trädgården

Inte så sällan så uppmuntras vi av handeln att växla heminredningstil med årstiderna och allt fler nås av stylingföretagens budskap om den makeover till den ”senaste och rätta” stilen som måste göras ifall bostaden ska gå att sälja dyrt på marknaden. Idén om att ”göra om” och vara i takt med samtidens allt snabbare växlande ideal gäller även utomhusmiljöer, där stenfyllda japanska trädgårdar ena säsongen får maka på sig för att nästa säsong ge plats för det växande trädäcket, som säsongen efter följs av en pool etc. Handelns julafton sträcker sig allt längre än till påska då de snabba trendväxlingarna allt som oftast bygger på att tidigare återvunna, naturliga material och miljöer ska byggas bort till fördel för nyproduktion och tillverkade konstruktioner. På Ranbogården har vi valt att den här säsongen i ännu högre grad lämna utrymme för trendsättaren Stephen Bennets ideal.

Stephen Bennet, direktör för Flors linnemanufaktori i Mo från år 1736, tog inte bara med sig tekniska idéer och innovationer från Europa och sitt hemland England utan var också långt före sin tid med att introducera ”den naturliga trädgårdsstilen” i sin roll som byggherre av Ranbogården. En stil som börjat växa fram under första hälften av 1700-talets England och som utgjorde grunden för de så kallade engelska parkerna som först under andra hälften av 1700-talet fick sitt genombrott i Sverige, till viss del även i Frankrike och fullt ut i Tyskland. Den naturliga trädgårdsstilen är precis som det låter en stil som sökte sig bort från de alltför tydliga spåren efter människors ingripande och istället lyfta fram den vilda pittoreska naturen med ängar, bäckar, lummig grönska, gamla träd och andra mjuka naturliga former. Den naturliga trädgården var en motreaktion mot dåtidens, i mångas tycke, konstlade franska barockideal med fyrkantiga former och tuktade växtlighet.

Nu var det i och för sig väldigt medvetet och tuktat här också och många gick snart alldeles för långt även i denna stil då man byggde in allt ifrån slingrande gångar, små kullar och ängar till eremithyddor, klocktorn, konstgjorda ruiner, grottor, vattenfall och tempel. Man planterade till och med in döda träd för att det skulle se riktigt äkta naturligt ut. Den engelska parken höll sig populär i Sverige ända in på 1900-talet, och många folkparker har tydliga drag härifrån. Villaträdgården har inte lika lång historia bakom sig men efter initialt tyskt ideal på slutet av 1800-talet, så gick de genom funkisen på 1930-talet då alla omständliga grusgångar skulle läggas igen till förmån för funktionella kalkstensplattor och smidesstaket och däremellan obruten gräsmatta som fick breda ut sig rejält. På 1960-talet kom miljonprogrammens villaområden med lättskötta trädgårdar med stora, täta busk- och barrträdsplanteringar. På 1980-90-talen kom de ”individuella” trädgårdarna, reaktionen mot de lättskötta praktiska trädgårdarna. Då blir trädgården en konstnärlig skapelse som handlar om lust och fägring. I dag byggs nya trädgårdsstäder i storstäderna med mycket små trädgårdar på ett par hundra kvadratmeter. ”Ingen vill ha fingrarna i jorden längre”. Vi lägger betongsten och odlar blommor i krukor och helst vill vi att det ska komma en trädgårdsdesigner och möblera det gröna rummet.

Ursprungligen, under medeltiden, avsåg ordet trädgård en inhägnad med odling av träd, i första hand fruktträd. Grönsaker odlades i kål-, lök- eller kryddgården. Så med avseende på både syfte och form så måste man ju säga att vi kommit ganska långt ifrån trädgården, både som en källa till mat och/eller som inspiration av riktig natur. Det är fortfarande väldigt stora gräsmattor som eftersträvas och i de ursprungliga matförråden – kolonilotterna – så berättar släktingar från Stockholm förfärat hur de äldre damerna i de pittoreska kolonilotterna idag rekommenderar Round-up för en lyckad tuktning. Kan vi inte enas om att trädgårdens historiska pendelrörelse återigen måste ha nått ett extremt ytterläge, och att, med kunskap om vår samtids stora utmaningar kring massutdöende av arter och alltför accelererande konsumtionstakt, så är det dags för en renässans för den mer naturliga naturen och maten i trädgården. Det är en stil som kommer innebära att våra trädgårdar inte bara blir till mer glädje, som ger mer tid över för matproduktion, gemenskap och avkoppling, inte bara för oss utan också för en mängd små vilda vänner som mer än gärna kommer flytta ”hem”. Och när vi inser hur otroligt viktig denna stilförändring är så kommer vi aldrig mer förmå oss att byta igen – ta pendeln och stanna i naturen.

Folk- och fäbildning

Folkbildning beskrivs ofta som frihet att söka kunskap – enskilt eller tillsammans med andra – för att bidra till ett öppnare, mer demokratiskt samhälle, oavsett individers eller gruppers bakgrund. Den här dagen ville alla gårdens individer sånär som på hönsen ”utbildas” och slog följe på Julias och Richards utbildningspromenad – en form av tipspromenad i det fria med fokus på lärande – både teoretiskt och praktiskt. För att komma åt tipslapparna behöver man nämligen förvärva eller tillämpa vissa fysiska kompetenser som till exempel balans på slackline, simma i 15-gradigt vatten eller krypa igenom trånga gårdshusutrymmen. Som tur var hade vi den här kvällen kusinen Ebba med oss som villigt hämtade in tipslapparna – glatt påhejad av övriga i gruppen… även om vissa uppvisade en något mer skeptisk men ändock väldigt närvarande och nyfiken hållning.

Statens syfte med stödet till olika folkbildningsförbund och andra föreningars folkbildningsinsatser har historiskt varit att ”stödja verksamhet som stärker och utvecklar demokratin, bidrar till att göra det möjligt för en mångfald av människor att påverka sin livssituation och att skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen…”. Vi kan se folkbildningens roll i exempelvis folkrörelsernas framväxt och spridning av sakkunskap om alltifrån den enskildes rättigheter till alkoholens skadeverkningar.

När vi idag står inför enormt stora utmaningar att nå de ekologiska hållbarhetsmålen behövs, parallellt med demokratiutvecklingen, enorma folkbildningsinsatser där sakkunskap om vad vi alla behöver göra för att bidra till de ekologiska hållbarhetsmålen.

Folkbildning kan utgöra ett hot mot de som inte tror på människors frihet och lika värde och kan därmed ses som ett hot av de som vill begränsa demokratin. Folkbildning som därtill syftar till att minska allas vårt ekologiska fotavtryck utgör på samma vis ett hot mot de som på ett eller annat vis tjänar på dagens strukturer. I dessa sammanhang lyfts ofta flera stora företag inom oljeindustrin som sedan 1970-talet systematiskt mörkat och lagt hinder för spridning av sakkunskap kring fossila utsläpp och dess effekter på klimatet och istället med alla tillgängliga medel istället spridit alternativa fakta vilket bland annat lett att världen först nu i elfte timmen börjar vakna upp… när fakturorna från naturen börjar dimpa ner.

Med det abrupta stilleståndet som uppstod i och med pandemin Covid-19 så gavs en helt unik möjlighet att passa på att efteråt byta riktning på samhällen. Stockholm Environment Institute, SEI har tillsammans med fem andra institut och organisationer, alla med hållbar omställning som fokus, tagit fram ett verktyg –  Energy Policy Tracker – som visar, från offentligt tillgängliga handlingar, hur regeringar väljer att satsa publika medel från och med 1 januari 2020. Informationen uppdateras varje vecka. Än så länge är verktyget i utvecklingsfas med bara 20 individuella länder under luppen, men då även regionen G20 länderna finns med som helhet så kan man få en första bild hur omställningen går i den aspekten. Trots den ökande retoriken hos politikerna för en mer hållbar energi så följer regeringarna inte riktigt upp i praktiken då fossilbranschen nu får 70 % mer i återhämtningsstöd jämfört med vad som går till industri som fokuserar på grön energi.  Detta trots att 70 % av människor värden över ser klimathotet som det allvarligaste och att det även är miljöhoten som företagsvärlden under World Economic Forum sätter som de absolut största riskerna mot fortsatt positiv ekonomisk utveckling. I analysen kan man vidare se att de länder och regioner som hitintills har förlitat sig tungt på fossila bränslen återigen har slängt ut livlinan till dessa företag medan de regioner som kommit igång med en grön omställning har satsat ännu hårdare i den riktningen.

Hela den här bilden stämmer dock väldigt bra med hur forskare beskriver hur Sociala Tipping Points nås i samhället. Privata investerare med sina dagskänsliga börsspröt är snabbast i att snappa upp kommande förändringar, vilket märkts i minskade investeringar i kol och olja från deras sida och ett stort uppsving bland entreprenörer i gröna sektorn. Nästan lika snabb är informationsspridningen till allmänheten om att växthusgasproblematik finns, även om detaljer i kunskaper och faktiska åtgärdsbehov inte finns med. Något långsammare, med 5 -10 års fördröjning är decentraliserad energiförsörjning vilket vi ser i ökande sol- och vindinstallationer idag. På samma tidsskala finns vissa kluster som leder till utveckling av gröna städer vilket också börjar dyka upp i Europa. Betydligt långsammare, 10-30 år, är regeringars strypningar av subventioner till fossil verksamhet och ännu långsammare på denna skala är tyvärr central utbildning i hållbarhet vilket märks genom en tröghet i gammal litteratur av författare, och utlärt utav lärare som utbildats i den gamla skolan som inte gäller längre. Därmed kommer, allra sist på skalan för sociala tipping points, förändring av normer och grundvärderingar hos allmänheten vilket beräknas ta mer än 30 år att se fullt ut. Tyvärr så har vi inte 30 år på oss. Flera av de befarade klimatrelaterade tipping points har börjat svänga över redan nu vid en grads global temperaturökning precis som, eller tyvärr till och med lite snabbare än forskarna förutspått. Vi har blivit så vana med ett stabilt förutsägbart linjärt klimatsystem att vi till och med byggt upp ett linjärt ekonomiskt system vilket principen med räntor förutsätter att vi har svårt att förutsäga förändringar som börjar ske accelererande, som i en dominoeffekt, när den ena överskridna tröskeln leder till ännu högre temperaturer som tippar fler trösklar och så vidare.

Media har inte heller varit så starka att räkna med här. De kämpar på i kampen om läsarna och gör allt för att få uppmärksamhet och pengar så artiklarna pendlar därför mellan ren skrämsel, ibland korrekt i princip, men utan helhetsbild eller lösningar, till glättig vällustig fortsatt konsumtionsuppmuntran utan ifrågasättande eller reflekterande kopplingar. De största, mest betrodda tidningarna ser inga problem i att låta oljejättar som Preem betala den ena ”journalistliknande” helsidan efter den andra för att vända opinionen för sin ”ekologiska” utbyggnad.

Så hur ska vi snabba på förändringen då. Universiteten går numer hand i hand med industrin i mångt och mycket så där finns kunskapen. UNESCO ser Lärande för Hållbar Utveckling, LHU som ett av sina prioriterade områden. Den internationella basen Education for Sustainable Development, ESD är den senaste uppdateringen som lanserades på världskongressen i Berlin i juni 2020, där Uppsala universitet som nationell samordnare i SWEDESD lämnade över rollen som tidigare även internationell samordnare. Så vi i Sverige har förutsättningar att kunna det här bättre än de flesta. Men hur ser folkbildningens framtida utveckling ut? IPCCs rapporter och forskare bakom deras rapporter pekar, precis som i slutsatsen ovan, på att politikerna runt om i världen, är generellt svaga i de här frågorna just nu, med få undantag såsom t.ex. Angela Merkel har varit i Tyskland och EU, och att media spretar för mycket. Då kvarstår bara ett alternativ… det kommer att bli civilsamhället som kommer spela huvudrollen i omställningsarbetet för en hållbar framtid, vilket är precis vad vi såg i Fridays för future med Greta i spetsen innan Covid-19 kom emellan. Vi får nu hoppas att när folk kommer tillbaka från semestern ifrån Corona så återgår vi till ett ännu starkare Fridays for future och följer de mest hållbara omställarna i fotspåren.

Kunskapsspridning, sakkunskap kring de planetära gränserna, vad som orsakar mest skada och vad vi som individer kan göra bl.a. för att tvinga politiker att bilda sig och ta bättre beslut så att kraften till förändring mot de globala hållbarhetsmålen implementeras på samtliga samhällsplan, är viktigare än någonsin. Folk och fä i hela landet, utbilda eder. Sprid sedan vidare så vi kan lära av varandra – i äkta folkbildningstradition. Formerna får var och en hitta fram till – starta studiecirklar – studiefrämjandet har tagit fram bra studielitteratur i ämnet, eller varför inte ordna en utbildningspromenad. Och kom ihåg att omställningen inte är en berättelse om påtvingade uppoffringar utan om önskvärda förbättringar till ett modernare, mer rättvist och demokratiskt samhälle… för alla raser. Livet ä en fest – håll mä om dä – folk och fä!

Smakar det så kostar det…

Talesätt är, precis som ordspråk, lite ”farliga” att använda eftersom man kanske godkänner aktuell jämförd handling i bara farten eftersom talesättet är så logiskt och klokt. Smakar det så kostar myntades ursprungligen för att visa på förväntad korrelationen mellan kvalitet och pris.

Inom viss konsumtion tycker vi säkert fortfarande att uttrycket passar bra, men med dagens automatisering och internationalisering så verkar vi tappat greppet om vad saker ska kosta… och kanske ännu mer vem som faktiskt betalar det verkliga priset och när.

Vi kan till exempel tycka att ekologiskt producerad mat är ”onödigt” dyrt och väljer istället det billigare alternativet. Men finns det kanske kostnader som inte finns med på de mindre ekologiska som både vi och andra får betala senare!?

Försäkringsbolagen har börjat bli oroliga och har börjat redovisa de starkt ökande globala kostnaderna för de likaså ökande antal naturkatastroferna som följer i klimatförändringarnas spår. Det här är ju bara direkta monetära kostnader som de tittar på, men de indirekta kostnaderna från t.ex. sociala effekter kan ju vara ändå större. Därtill kommer länder som på grund av misskött jordbruk och markanvändning gett oss billigare produkter kortsiktigt men som får sina jordar förstörda på lång sikt. Hur tar man med de indirekta kostnaderna därifrån… Vad kostar t.ex. alltfler miljoner människor på flykt.

Det visar sig att det är betydligt bättre och billigare att lägga dessa pengar för framtida kostnader på att istället förebygga så att vi minskar effekten av framtida klimatförändring. Det är alltså en god investering att undvika dessa skenande kostnader både i kronor och socialt lidande framöver. Hur investerar vi då korrekt? Jo, vi måste dels prioritera bort allt som för tillfället gör att vi inte håller oss inom de planetära gränserna. För att kunna göra det så måste vi förstås först veta vilka dessa gränser är och hur långt över dessa som man eventuellt ligger idag. Vid det här laget vet ni vad vi tänker säga… Japp, klimatkalkylatorn.se.

Lämpligast är sedan att använda ett annat talesätt och ta de lägst hängande frukterna först, dvs de som ger bäst utdelning för minst insats. Nu visar det sig att de planetära gränserna är mer hårt prövade på andra plan än klimatet… och det är där maten kommer in. Så när ni börjat strypa ner ert koldioxidavtryck så att ni når ned till under 4 ton per år till år 2030 så måste ni också börja stödja en mer ekologiskt, lokalt och årstidsanpassad matkonsumtion. Avocadon kostar mycket, mycket mer än vad prislappen säger. Regeringen siktar som sagt på att fördubbla ekologiskt brukad jordbruksmark, till 30 % år 2030. Se till att hjälpa den och er själva med det.

Trots att Julia under flera dagar påtalat att nu måste vi allt plocka av de mogna smultronen för snart kommer det vara för sent, och trots att det var väldigt ”lågt hängande frukter” – endast två meter utanför dörren och med många tillgängliga arbetshänder på gården och därmed en potentiell relativt kort tidsinsats. Trots det hamnade det efter många av gårdens andra större projekt som tenderade att hela tiden få utrymme högt upp på listan. Först efter att Julia själv satt igång med plockandet av smultronen och vid lunchefterrätten påvisade vilka underbara resultat hennes insats lett till så anmälde sig den ena efter den andra av oss. Efter bara 30 minuter hade 1,5 liter plockats – och smaken, med de sötaste skogssmultron som med råge fyllde kvällens efterrättstallrikar, blev givetvis dagens smultronstund… en väldigt typiskt ekologisk systemtjänst som bara begär att vi inte förstör den – smakade gjorde det, men kostade inget.

Som ler och långhalm

Ordspråket används idag ofta om något eller framförallt om några som hänger tätt ihop, i vått som torrt. Ursprungligen syftade det ju dock på den bräckliga byggnadskonstruktionen med lera och halm med den mer ironiska betydelsen att några höll ihop trots att de inte passade varandra så bra.

Människor är flockdjur och vi har sedan urminnes tider levt i flock. Vi vill känna samhörighet till andra och flocken påverkar vårt beteende. Att ”göra som alla andra” ger oss en slags trygghetskänsla. Om man går emot strömmen och det visar sig att man hade fel, står man kanske plötsligt där ensam utanför flocken. Väljer man i stället att följa flocken i samma scenario är man i alla fall i sällskap av fler som hade fel.

Förutom denna starka påverkan på våra beslut för stunden så har vi förstås ett helt lass av värderingar inpräntat i oss från ett helt livs fostran i en flock som förstås i sin tur i hög grad påverkats av föräldraflockens gemensamma värderingar.

Det krävs alltså ganska mycket för att man ska börja ifrågasätta sina egna värderingar, tankar och handlingar. Jobbar man dessutom åtta timmar om dagen i en flock med ganska likasinnade och sedan umgås med familj och vänner som också kommer från liknande miljö samt dessutom tar del av samma media som de, intryck som accepterats som de rätta, då framstår plötsligt ett kassaskåp som flexibelt.

Flockens påverkan på oss kan alltså vara mycket hämmande. Den kan till exempel placera oss i positioner som vi inte alls trivs eller passar i, kanske bara för att de ”starkaste”, eller bara de mest högljudda i just den gruppen tycker att rangordningen ska vara så. Trots det så drar vi oss för att lämna flocken för rädslan att bli ensamma och hamna utanför gemenskapen, vilket var mycket förståeligt när vår överlevnad hängde på den gemenskapen.

Men även idag, då åtminstone vi i Sverige har ett så stort socialt skyddsnät att vi garanterat kommer överleva och fortfarande tillhöra de rikaste 10 % i världen om vi bryter med hela vår nuvarande grupp, så är det sociala trycket ofta ändå för stort för att vi ska lämna av fri vilja. Ensamhet är skrämmande för de allra flesta och ofrivillig ensamhet förväntas inom några år bli den största orsaken till psykisk ohälsa. Gemenskap och tid med familj, vänner och nära relationer har visat sig vara en av de största faktorerna som bidrar till känslan av ökat välbefinnande.

Men såg ni… där blev det ju en cirkelreferens igen. Vårt välbefinnande styrs alltså till hög grad av att vara i den omgivning som bestämmer vad vårt välbefinnande ska grunda sig på och hur mycket av det vi ska känna. Inte undra på att det oftast krävs oförutsedda, ofta ganska dramatiska, händelser i våra liv som mer eller mindre tvingar oss ur våra vanliga mönster och bort från vår tidigare flock. Av rädsla letar många då kanske snabbt upp en ny, helst väl accepterad, grupp som de kan associera sig med och där de hittar gemenskap och sammanhang igen… eller ännu bättre, så hittar man tid att först fundera ut vad meningen med livet är för en själv, vad som egentligen betyder något och vad man verkligen vill satsa sin tid och energi på.

Det finns gott om artiklar på nätet om flockbeteende eller andra beteenden inom en flock, med olika grad av hierarki, oavsett om det gäller en flock vargar, fiskar (stim), hundar, hästar, får eller människor. I de flesta av dessa så tar man upp det för artfränderna gemensamma och så oerhört viktiga sociala ”språket” som gör att gruppen kan fungera tillsammans.

Men när man bryter med den så invanda gruppen och omvärderar både det ena och det andra så märker man också att man byter ut mycket av det sociala språket. Många tidigare sanningar har nu blivit klyssjor. Även om man inte ens har kvar en bråkdel av de bekanta man hade tidigare så kan det ändå innebära att man inte känner sig ensam utan istället känner ett ökat välbefinnande eftersom man upplever att man kommit närmare sig själv och även ökat empatin med andra människor som vågar ifrågasätta konventioner och/eller ”tvingats” bort från sin tidigare grupp.

Pompe har nu i fyra år tvingats leva utanför sin normala flock där mycket av hans sociala språk initialt troligen var ganska bortkastad på medlemmarna i den nya flocken. När man dock ser honom idag med sin nya flock så är det tydligt att vi flockdjur ganska enkelt kan avstå ifrån vissa tidigare påstått viktiga mönster och sociala språk i flocken och genom att tvingas till nytänkande i mötet med helt andra tankegångar kan komma ut med ett lika rikt och förnöjsamt liv.

Vi tror att omställningen till ett hållbart samhälle, som på alla sätt kan bli ett bättre samhälle, är väldigt mycket en fråga om detta behov att ifrågasätta konventionerna i den nuvarande flocken. Lera och långhalm har väl sina svagheter när man bygger ett samhälle, men olja och mikroplaster har fler.

Pompe och fåren är som ler och långhalm i den bästa av betydelserna.

Låt blommorna blomma

På en gård finns alltid, oavsett väder, meningsfulla, behagliga och omväxlande aktiviteter att sysselsätta sig med. Under den gångna veckans soliga dagar har vi bland annat fyllt gårdsplanen med nyskördade överblommade ängsblommor för torkning med hjälp av direkt solenergi i form av värmande solstrålar och solens indirekta energi i form av sköna sommarvindar. Under de regniga dagarna så har vi istället samlats runt andra nyskördade ängsblommor i källaren för att knipsa fröställningar och fylla behållarna till torkanläggningen därnere som nu även den drivs av indirekt energi från solen. På den knappa månad som solcellsanläggningen varit igång så har den nu levererat 3000 kWh solel.

Ofta har vi bara några dagars ”fönster” på oss när de olika sorterna av ängsblommor ska skördas för att vi inte ska riskera att förlora de värdefulla mogna fröerna till vinden eller häftiga regn. En del fröer är dock väldigt tacksamma då de låter sig plockas vid en, för oss, lämplig tidpunkt lite i förväg och sedan eftermognar de vid godtycklig förvaring vilket ger oss frihet och underlättar därmed arbetet mycket.

Medan ett mindre antal ängsblommor redan har haft sin praktfullaste period och där skördesäsongen av fröerna nu är i full gång så har den vackra perioden för andra arter bara precis börjat medan ånyo andra än så länge håller sig kvar i knoppstadiet. Ängsblomsodlingen erbjuder således kontinuerligt, ända fram till höstens intåg, mängder med pollen och nektar och därmed viktiga livsmiljöer för insekter och fåglar samt njutningsfylld miljö för oss. Floran av ängsblommor är särdeles viktig för många rödlistade insekter, något som borde uppmärksammas mer hos parkförvaltare, väghållare och fastighetsägare som alltför ivrigt och alltför tidigt på säsongen, ofta redan innan högsommaren, slår av ängsblommande rondeller, dikes- och vägrenar och andra offentliga miljöer.

Naturskyddsföreningen har nyligen utsett Helsingborg till Sveriges bi-vänligaste kommun för sin, kunskap i frågan, medvetenhet, ambitiösa planer och sitt sätt att förvalta stadens grönytor. Göteborg och Motala plus Lomma kommun kom på andra respektive tredje plats. ”De här kommunernas arbete är föredömligt i en tid som kan vara avgörande för allas vår framtid. Det visar att de tar detta på stort allvar och vi hoppas att andra kommuner inspireras av deras arbete”, säger Karin Lexén generalsekreterare på Naturskyddsföreningen. De hade skickat ut en enkät till landets 290 kommuner med frågor kring deras arbete att hjälpa den biologiska mångfalden. Tyvärr så var det bara 212 kommuner som valde att svara. Kartläggningen visade också att varannan kommun av de som svarat saknar en handlingsplan eller har inte kommit igång med arbetet. Detta trots att läget är akut. Var tredje av Sveriges 270 vilda bi-arter håller på att försvinna på grund av bland annat kemiska bekämpningsmedel, matbrist och ett förändrat landskap. I längden får det allvarliga konsekvenser för oss människor. Att gynna ekologiska lantbrukare och erbjuda ekologisk mat i kommunala verksamheter är andra viktiga insatser som kan göra skillnad. Söderhamn finns inte med bland de främsta 50 kommunerna i toppen. Har Söderhamns kommun svarat på enkäten? Hur ser kommunens handlingsplan ut? Ranbogårdens handlingsplan är klar: Låt blommorna blomma!