Publicerat

Hemester

Med Nordens lättillgängliga, variationsrika och sparsamt besökta natur- och kulturmiljöer så är det lätt att välja semester på hemmaplan. Det är en relativt låg tröskel för att komma iväg, lätt att hålla social distansering, relativt billigt, ger jobb i på hemmaplan, skapar kontakt och kunskap om både vårt eget och eventuellt vårt fädernesland och är mycket klimatsmart, speciellt om man minimerar fossilfria transporter.

Efter att Jan Guillous skrev böckerna om Arn så blev Västergötland mycket välbesökt av folk som ville gå i hans fotspår, och visst är det en spännande välskriven historia med mycket faktaanknytning som lockar fantasin att vilja besöka platserna och veta mer. Men har man bara ett uns av den fantasin så kan man egentligen ta sig an den verkliga historiebeskrivningen i vilken landsända som helst, läsa på lite, besöka traktens muséum för att sen ha en uppsjö av spännande uppslag på trevliga utflykter i sommarsverige. Bokserien ”Sällsamheter i …” som finns för alla delar av Sverige, och som går att hitta på antikvariat kan vara en sådan inspirerande start.

På lantmäteriet kan man hitta många bra och intressanta kartor, men tyvärr saknas den sedan länge utgångna produkten ”Äventyrskartan” och medföljande handbok med mängder av beskrivna intressanta platser i alla olika län – ordnade efter allas och envars olika intresseteman, alltifrån ovanliga miljöer, trivsamma caféer, allsköns kultur, klättring, vandringsleder, sportcenter av olika slag, historiska platser, grottor, bra fiske och vackra utsikter. Med lite tur och väntetid så går dessa kartor också att hitta på antikvariat.net, bokbörsen eller tradera. Med dessa två som grund så kan man planera och genomföra hur många intressanta utflykter som helst. Med lite bakgrundsstudier och fantasi så kan man sedan t.ex. levandegöra svensk historia för nästan alla barn i alla åldrar… Julia och Isak hade flera kompisar som älskade våra ”antikvistiska utflykter” som Boris kallade dem och hästtjejen Linnea gick till och med och köpte böcker om Svenska kungar och drottningar… hoppas att det breddade intresset hållit i sig!?

Varför inte slå ihop flera teman till en lång härlig utflykt… här tog vi häst-, vandrings- och badtur till Stora Örtjärn och till utsikten vid Ranbobergets topp där vi intog ytterligare välförtjänta och mycket välsmakande fika som alla uppskattade… lika mycket som alla små mellanmål av både blåbär, hallon, smultron och harsyra som vi försåg oss med hela vägen dit och hem.

Tänk vad många sådana här semesterdagar man hinner, och har råd med på ett år om man avstår ifrån den där oftast övervärderade charterresan för hela familjen. Kanske sparar man så mycket att man kan gå ner i arbetstid och även hinna med lite egen odling som gör att man sparar ännu mer pengar och kan minska lönearbetet ytterligare och så vidare.

Och tänk vilken vinst för miljön och klimatet… en tur och retur till Thailand resulterar i att, när man räknar med höghöjdseffekten, bränner cirka tre fjärdedelar av sin ”tillgängliga årsbudget” för utsläpp av växthusgaser vilket gör det omöjligt att solidariskt bidra med sin del till regeringens mål år 2030 med maximalt 4 ton koldioxidekvivalenter per person och år (i strävan att halvera utsläppen varje årtionde för att kunna nå Parisavtalet). På grund av gamla internationella överenskommelser så är det inte tillåtet med en skatt på internationellt flygbränsle. Flyget slipper även skatt på utsläpp samt moms på utrikesresor. Det ger flyget en orättvis konkurrensfördel i jämförelse med andra transportslag. I Sverige infördes år 2018 en flygskatt för passageraren, men den kostnaden är, precis som utsläppsrätter och andra vanliga klimatkompensationssystem alldeles för ineffektiv och även för lågt prissatt jämfört med den verkliga kostnaden för framtida negativ påverkan… skador som troligen är helt omöjliga att betala sig fria ifrån.

En spännande promenad, tåg-, rid-, dressin-, paddel-, cykel- inklusive badtur i Norden kostar dig och miljön nästan ingenting… inte ens om hästen tar halva din utflyktsmacka. Fortsatt trevlig hemester!

Publicerat

Trädkramaren i oss

Människan är fortfarande starkt emotionellt knuten till naturen. Forskare visar att oavsett vilken kultur vi kommer ifrån och lever i så har naturbilder en oproportionellt stor dragningskraft på oss, speciellt bilder på savannen väcker tydligen ett av de mest innersta väsen i oss – ett tidigt och viktigt stadie i människans utveckling. Vi är dock fortfarande mycket mer djur än vad de flesta säkert tänker på eller vill erkänna. En studie vid UC Berkley visade hur 21 av 32 testdeltagare kunde, med förbundna ögon, lukta sig fram längs ett tio meter långt doftspår och tränade man tre timmar om dagen i tre dagar så tog sig dessa fram tre gånger så fort och med mindre avvikelse från spåret jämfört med innan träningen. Tejpade man för ena näsborren så sjönk precisionen till hälften och hastigheten med 25 % vilket visar vikten av stereo-luktsinnet även hos oss.

Forskare vid University of Michigan visade att efter en timmes verksamhet i naturen ökade minneskapaciteten och koncentrationsförmågan med 20 %. Arbetsplatser som medvetet har designats med naturen i fokus uppvisar högre produktivitet och lägre sjukfrånvaro hos de anställda. Forskare i Pennsylvania visade att patienter som hade trädutsikt tillfrisknade fortare, behövde mindre smärtstillande och klagade mindre än de som såg in i en annan husvägg. En holländsk studie med drygt 345 000 patienter tittade på kopplingen mellan 24 olika indikatorer på deras hälsostatus och hur långt bort ifrån ett grönområde som de levde. De som bodde inom en km från ett grönområde uppvisad en statistiskt säkerställd bättre status på 15 av de 24 faktorerna och med bäst förbättring på ångestproblematik och depression.

Aktuell forskning (2019) från Gävle högskola visar inte oväntat att ju mer barn identifierar sig med staden desto mindre är de benägna att arbeta för naturen och skydda den. ”Föräldrar eller andra närstående kan lära barnen få förståelse för och emotionell kontakt med naturen, bara genom att leka och finnas tillhands där, menar Matteo Giusti. – Barnet ser om du är nyfiken på, och rädd om naturen. De kommer att notera om du är bekväm i en miljö eller inte”. Med tanke på hur allt fler bor och lever i staden så måste den miljön utvecklas med mycket natur, och med ökat stillasittande oavsett var man bor så får föräldrarna ett ännu större ansvar att ofta ta med barnen ut och visa dem hur naturen med sina ekosystemtjänster lägger grunden för vår existens.

Nåväl, men då vår förhistoria faktiskt innebar att vi tillbringade flera tiotals miljoner år längre tid i träden innan vi kom ut på savannen och då man verkligen vill att dagens unga ska få bestående starka emotionella intryck och band till naturen så är det ju starka upplevelser i trädkronorna man bör satsa på. Så igår tog jag och hälsade på uppe hos jätten i allén igen och frågade om det var okej om vi kom upp ett helt litet gäng. Självklart var vi välkomna och snart satt vi däruppe alla fyra och trivdes – Julia, hennes kusin Ebba, Jätten och jag… Birgitta backade tyvärr ut i sista stund. Vi hade en bedårande utsikt. Sen beställde vi upp middag till femte våningen. Jag vet inte om det var så pedagogiskt och historiskt korrekt att sitta däruppe i trädkronorna och kalasa på jordgubbar… men gott var det.

Covid-19 har varit skrämmande på många sätt, men det har haft en mycket stor initialt positiv effekt på miljön. På många håll så har stadsmänniskor åtminstone fått uppleva hur vacker deras närmiljö är utan alla avgaser och dagliga nedsmutsning och många i Sverige har också tagit tillfället i akt att umgås mer med familj och speciellt med barnen ute i naturen. Vi pappor roas kanske extra mycket av att konstla till det och göra lite utöver det vanliga men faktum är att bara ta med matsäck och en hängmatta eller två ut till en utsikt, stora stenblock eller en sjö så har du genast skapat ett mysigt hem i naturen där både barn och vuxna garanterat trivs och upptäcker ihop i flera timmar utan att titta på mobilen en enda gång.

Nu när social distansering påbjuder extra försiktighet oss människor emellan så kan jag lova att det finns gott om stora trädbjässar ute i skogarna som får alldeles för lite kramar. Kom ihåg att fysikerna bevisat att vi alla är, och allt annat runt omkring oss också är ren energi och att vi dessutom alla hör ihop. Med den vetskapen så är det inte så svårt att även se själen i dessa jättar… vissa av dem som i flera hundra år sett oss människor snubbla runt härnere och hittat på så mycket dumt och de har bara kunnat stå där och se på. Så ge er ut och plocka fram trädkramaren i er. Känn på dem, lukta och prata med dem… Jag lovar att de förlåter, tröstar och/eller glädjer er… allt efter behov. Det är bara några av alla ekosystemtjänster som de erbjuder.

Publicerat

Tredje pris – i att bara synas?

Vilken tur att man tittar i skräpposten ibland. Kolla här bara vad vi höll på att missa. Ranbogårdens facebook-sida har utsetts till den 3:e bästa i Söderhamn… Jippie!!… eller..?? För det kan väl inte finnas personer/företag därute som har några mindre ädla syften än att bara ge oss komplimanger för vår lilla dagbok med reflektioner? Eller är det kanske läge att börja bli lite källkritisk. Vilka har utsett oss, varför och på vilka grunder? När vi läser vidare så ser vi att det är ett företag som ligger bakom, som heter ”Nischad utbildning”, och som, givetvis av en ren slump, sysslar med att sälja kurser i att skapa mer säljande sidor på sociala medier. För i emailet står det uttryckligen att de inte har några som helst andra tankar med brevet än att bara få gratulera en verksamhet ”… som gör ett lysande jobb med sina sociala medier”. ”Det var inte mer än detta, inget fuffens eller sälj…” Ja, sen kunde vi ju, om vi ville, lägga upp diplomet på vår ”så välskötta hemsida… så att era följare kan klicka för att se topplistan där ni finns uppe i toppen”. Vi vet nog inte om vi vill det… men vi vill gärna fortsätta analysera utmärkelsen med våra följare i dagens text.

Vi kom alltså på tredje plats i Söderhamn med 73 NU-poäng… i maj månad 2020. NU-poängen baseras enbart på antal följare, antal reaktioner och antal inlägg per vecka och algoritmen som räknar ut summan är förstås deras egen. Med lite ”slipade” versioner av algoritmen så kanske det slumpar sig så att ett större antal företag visar sig vara på uppmuntringsbara platser under olika månader. Med tanke på Sveriges 290 kommuner så blir det ju många glada hälsningar att dela ut.

Men vänta nu… inget om innehållet på facebook-sidan nämns. Med tanke på att alla vi medlemsländer i FN ställt upp på agenda 2030 där vi har 10 år på oss att nå de 17 globala målen inom ekologisk-, social- och ekonomisk hållbarhet så borde ju de aspekterna vara minst lika viktiga att bedöma kan man tycka. Speciellt med tanke på vilken påverkansfaktor de sociala medierna är, inte minst på den kommande generationen, som vi skrev om igår. Om till och med vi, som tydligen är sådana rävar på sociala medier, kan gå och fundera på varför det ena inlägget inte gav lika många likes som det andra, hur mycket ska det då inte facebook, twitter, instagram osv. påverka alla andra vanliga, dödliga människors vardag.

Överhuvudtaget så borde kanske inga sociala medier eller andra aktiviteter på nätet uppmuntras eller förbättras. Även om de rätt använt kan få oss att utföra vissa saker mer klimatsmart t.ex. att flyga mindre till möten eller att driva ett helt företag från molnet istället för ett kontor, så har Information och kommunikationsteknologin, ICT med Internet ett något större klimatavtryck än hela flyget totalt. Det har det haft under flera år men egentligen så ökar ICT mycket snabbare, en fördubbling vart tredje år, men hittills så har energieffektiviseringar lyckats hålla jämna steg. Det tror man inte är möjligt framöver och trots att det låter så gulligt och harmlöst att alltmer sparas i ”molnet”, så är det alltså ofantliga mängder energi och naturresurser som läggs på att bygga och driva detta nätverk, och ändå mer så nu när även allt mer utrustningar blir ständigt uppkopplade på nätet i Internet of Things, IoT. Det finns operatörer som erbjuder servrar som bara nyttjar förnyelsebar energi, men då 87 % av världens energi fortfarande är fossilbaserad och med förväntad tillväxttakt så kommer utbyggnaden av förnyelsebar energi inte ens räcka till att täcka det ökande behovet för detta media, utan alltså istället kräva mer fossila bränslen… Då blir det svårt att lyckas få alla aktiviteter fossilfria i tid. Tre sökningar motsvarar en kopp te skrev vi igår. Två skrivna och skickade email utan attachments motsvarar en kanna te. Om Internet jämförs som ett eget land så hamnar det på 5:e – 6:e plats bland länder med störst klimatavtryck.

Så vad säger ni… Tycker ni vi ska inspirera fler till att skapa fler säljande sidor på sociala medier, genom att lägga upp diplomet på vår hemsida? Hursomhelst så kommer vi nog ännu högre upp på juni-listan nu när vi i alla fall visat vårt fina diplom i ett inlägg och kanske ännu mer så för att vi droppat lämpliga företagsnamn därtill, tror ni inte det!? Läs inga fler inlägg idag, utan koka en kopp te när ni kommer hem ikväll och läs en god bok.

Publicerat

Livs- och dygnsomställning

Folkhälsomyndigheten har haft fullt upp den senaste tiden. Nu har de fått uppdatera hemsidan med information kring hur man hanterar en sommar med både covid-19 och värmebölja. Tyvärr så kommer de två förstärka belastningen hos de redan hårt ansträngda vårdinrättningarna och även öka riskerna för redan utsatta riskgrupper. Vi tycker att vi på Ranbogården har anpassat oss väl till rekommendationerna för covid-19 och nu börjar vi hitta ett mönster för våra arbetsrutiner för att trivas och ändå kunna fortsätta driva våra projekt framåt i den minst sagt överdrivna värmen.

Med tanke på den pågående klimatförändringen, där man med mycket stor säkerhet vet att vi går mot katastrofala förändringar, och med bränderna 2018 i färskt minne och larmrapporter med extremt höga temperaturer i Sibirien med upptining av permafrost och utsläpp av mer växthusgas som följd, döende korallrev, torka, svält och påföljande konflikter med nu 80 miljoner människor på flykt i världen (ytterligare 15 miljoner på bara två år) så tycker vi det är ganska osmakligt att se braskande rubriker som bara antyder ”härlig sommarvärme” och vissa reaktioner på det, genom påspädning med tex fler fritidsbåtar med jättemotorer, engångsartiklar med plast m.m.

Eftersom det visade sig i undersökningarna att det främst var konservativa grupper som var klimatförnekare så får man en känsla av att konservatismen främst är ett resultat av en bristande förmåga att tänka nytt. Dålig fantasi tillsammans med ett behov av att visa upp för andra att man minsann kan och gör som man själv vill. Empatin för och solidariteten med de som redan lider och kommer att fortsätta bli de första och största förlorarna på klimatförändringarna – de fattiga i världen – är obefintlig. Sverige tillhör de länder som var bland de första att industrialisera och har således en stor skuld i de ökade växthusgaserna i atmosfären. Vi tillhör också de rikaste i världen, där en inkomst (2018) efter skatt på 10 400 kr per månad räcker för att tillhöra de 10 % rikaste i världen enligt Global Rich List och med 25 200 kr efter skatt så tillhör man den elit av de rikaste 1 % i världen, som säkert de flesta trodde var reserverat för ett litet antal obskyrt rika oligarker. Med vetskap om att de rikaste 10 % i världen står för 50 % av de fortsatta utsläppen gör också att svenskarna får dras med samvetet att vi tillhör de största utsläpparna per capita i dagsläget. Är det några som har potential att göra någon förändring i sin livsstil och därmed föregå som goda exempel, både för vår internationella omgivning och för våra barn, i den omställning som krävs så är det vi rika. Det är nämligen de rikas idealbilder om lyx och bekvämlighet som alla länder i utvecklingsfaserna strävar efter så där har vi också en stor roll som förebild att fylla. Med tanke på att välfärdssjukdomarna, ensamheten, medicinering, droger och psykisk ohälsa fortsätter öka starkt i vårt ”drömsamhälle” så borde vi inte vara så benägna att hålla fast vid den livsstil som vi upprättat som idealbild. Det finns inget positivt i att vara konservativ i de sammanhangen. Att vi måste rädda industrin och jobben är inte heller något att sträva efter om det är samma jobb och industri som tagit oss till den här situationen. Kostnaderna för de kommande problemen som följer med det förändrade klimatet kommer vida överstiga vinsterna med att bibehålla en ohållbar samhällsstruktur. Som om inte dessa anledningar vore tillräckliga för att så ett frö av tvivel hos inbitna konservativa så kan de ju fråga sig vilken roll Sverige kan spela i en framtid där de traditionella ekonomierna förskjuts alltmer mot Asien. Ska vi bli lika pinsamma som de konservativa i USA som krampaktigt försöker hålla sig kvar i förarsätet trots att deras samhälle krackelerar allt tydligare. Om inte vi bryter mot det mönstret och kan börja visa upp något mer lovande och hållbart så kommer inte vi ha något annat än några metaller samt, förhoppningsvis, vatten och skog att sälja. Inga av dessa har vi i så stora mängder eller utan konkurrens att det kan lyfta oss speciellt länge. Jordbruket tynar bort… vi har bara 1 % kvar som jobbar inom jordbruket och medelåldern pekar inte på en ljusnande framtid och med 50 % och fortsatt ökande import av livsmedel så kan vi inte ens försörja oss själva. Då är det ganska meningslöst att konservativt vilja hålla fast i det som varit.

Tills fler inser att vi tillsammans måste, vill och kan vända skutan så måste vi hur som helst anpassa oss efter rådande situation och göra det bästa av det så därför har vi infört treskift på Ranbogården. Vissa av oss stiger upp ännu tidigare, när det fortfarande är svalt, skönt och ändå hyfsat ljust ute och förbereder fler odlingar och vattnar när det inte genast dunstar bort. Det är en magisk tid på dygnet och en fröjd att få uppleva. När solen klättrat för högt så övergår vi till lättsammare sysslor och avslutar förmiddagen med ett svalkande bad och lunch innan en lång siesta i husets svalaste delar inleds. När hettan börjar ge med sig så kommer det överkomliga sena eftermiddagspasset som dock också behöver avslutas med ett njutningsfullt svalt dopp i dammen med efterföljande kontemplation på bryggan med dagsländor, skräddare, grodor och tusen andra liv som njuter av det välsignande vattnet. Efter middagen tar tredje passet vid för de som njuter av nattens relativa stillhet och svalka vid ett öppet fönster. Det är inte ovanligt att tredje skiftet sedan möter första skiftet i köket på morgontimmarna och tillsammans ser fram mot en ny dag i paradiset.

Publicerat

Hemester varje dag

Det ska mycket till för att vi ska lämna gården med alla de intressanta och utmanande projekt som finns att ta tag i här. Men vid vissa tillfällen, då till exempel en god granne vill ha en extra hand vid potatissättningen så tar vi gladeligen med oss arbetshandskarna och vandrar över.

Att som Julia ”sitta under korkeken” och titta på när vi andra går ut på fältet uppfattar kanske de flesta som en självklar avkoppling, men även för oss uppe på sättar-stolarna så infinner sig snart ett meditativt tillstånd. Att släppa alla andra tankar och även den medvetna styrningen av händerna då de snart helt mekaniskt, med hjälp av bara muskelminnet, hittar takten och lägger sättpotatisen i kopparna på sättmaskinen ett-två-ett-två… det är också rena minisemestern. Att det dessutom innebär att vi, efter att under flera år hittills nästan bara har kunnat ta emot hjälp, äntligen kan få hjälpa de som gladeligen lyssnat på, och hjälpt oss känns förstås extra stimulerande.

Tänk att bara två timmars avkopplande övningar, förutom att ha glatt både oss och vår granne, har ordnat så att en tillräckligt stor mängd potatis nu fallit i god jord och att det kommande årets behov därav, för både vår granne och flera av hans vänner i sin tur, därmed nu kommer att tillgodoses. Det är inte många minisemestrar som skulle kunnat leverera en så stark och förnöjsam semesterkänsla som den vi kände när vi återigen med lätta steg promenerade hemåt igen. Till skillnad från de ofta dyrköpta och överreklamerade upplevelsepaket som lockar och pockar stressade vardagsmänniskor så kommer dessutom denna känsla sitta kvar länge.

Men nu drömde vi oss iväg och tog ut segern lite i förskott. Det krävs ju faktiskt några moment till innan potatisen ligger på tallriken. Ett par omgångar med kupning till exempel, då omkringliggande jord föses upp kring potatisplantorna, vilket behövs både för att minimera risken för att ytligt liggande potatis ska råka ut för solljus vilket gör potatisarna gröna och förhöjer halten av giftet solanin i dem så mycket att de bör undvikas som mat. Det gröna är dock inte solanin utan klorofyll. Solanin och/eller en annan glykoalkaloid, chakonin förekommer oftast i alla potatisar men i lägre halter, där det skiljer mycket mellan olika sorter, men även för olika växtförhållanden. De utvecklas som naturliga bekämpningsmedel i försvar mot skadedjur eller vid annan stress såsom skador eller solljus. I Sverige får inte potatis med högre halt än 200 mg glykoalkloider/kg färskvikt säljas, varför till exempel den förut så populära Magnum Bonum inte längre hittas i affärerna. Vid denna övre godkända nivå så skulle en konsumtion på 2 kg oskalad potatis vid samma tillfälle kunna vara en dödlig dos för en människa på 70 kg.

Efter den chockinformationen så känns troligen den andra anledningen till kupandet, den för att stimulera stoloner (utlöpare) att utvecklas från potatisstjälkarna som i sin tur bidrar till att fler potatisar växer fram, som förvisso en bra anledning, men betydligt mindre kritisk.

Om allt går enligt skolboken så kan en sättpotatis ge upp till tio nya potatisar – en imponerande investering av både tid och energi vilket återspeglas bland annat i Esaias Tegnérs klassiska fras om ”Freden, vaccinet och potäterna” som orsak till befolkningsökningen från 1700-talets mitt.

Dagens forskning har dock nyanserat den bilden och lyfter framförallt fram den bondepositiva politik som fördes i Sverige på den tiden, med reformer som gav fler bönder en större förfoganderätt över jord och mark.  Bönder fick börja sätta upp torp och stugor på sin mark och i början av 1800-talet ”exploderar” denna utveckling, då många unga bosatte sig i stugorna för egen nyodling och möjlighet att ta dagsverken vid arbetstoppar.

Något för dagens politiker att ta till sig av, då rationaliseringen gått så långt att de flesta gamla gårdar inte har någon mark kvar i egen ägo. De verkar fortfarande vara fokuserade på att desperat få de allt färre kvarvarande bönderna att producera alltmer mat för allt mindre ersättning. Vilka omdaningar krävs egentligen för att fler av oss ska välja att återuppleva det, av så många generationer så beprövade, säkra kortet till tillfredställelse… odling, i tider när upplevelseindustrin istället forsätter locka bort folk från alla egentliga kärnvärden. Ett talande exempel kommer ifrån bloggen Landlantbruk 8 augusti, 2019 där sonen Aaron presenteras som bonde i fjärde generationen på familjen Petersons gård i Minnesota och som gått från djuruppfödning till grönsaksbönder men med vikande förtjänster och nu i huvudsak livnär sig på festivalupplevelser där folk betalar mer för att gå i labyrinter i majsfältet, se på griskapplöpningar och skjuta prick på minipumpor än att betala vettigt för hållbart producerad mat.

Kanske dags att uttrycket ”smakar det så kostar det” tillämpas… Alternativ 1. Den exklusiva vänskapsknytande semesterupplevelsen ”Erbjudande – endast i maj månad: Potatissättning 1000 kr/timme”, med ett all-inclusive tillägg för ett årsbehov av potatis för 20 kr/kg. Alternativ 2. En sent tillkommen tradition av vänskapsknytande semester på ett fullbokat betonghotell med tillhörande sandstrand, utan möjlighet till odling, för 20 kr/timmen, med ett all-inclusive tillägg för ett årsbehov av potatis för 1000 kr/kg. Bara att välja.

För den som hellre vill ta saker i egna händer, hela vägen och hemestra varje dag, finns fortfarande gratis potatisutsäde att hämta hos föreningen Närjord, under deras oemotståndliga motto inför den här säsongen: ”Smakar det så bekostar vi”.

Publicerat

Dans på ladugårdsbottens tak… 

Bara för några dagar sedan så förespråkade vi generellt reducerade städinsatser i och kring våra boenden. Då kan det ju kännas märkligt att vi nu ena dagen grovborstar delar av lagårdstaket för att nästa dag tvätta detsamma med 90-gradigt vatten under högtryck. Fester med logdanser har ju långa traditioner och vi vet att även ladugårdsbotten här på Ranbo har använts för storstilade festligheter som säkert föregicks av en hel del putsande, men att städa ytterligare en trappa upp för att ta festerna till en ny nivå är väl knappast anledningen till dessa förberedelser. Utsikten över nejden är förvisso inbjudande och storslagen, det är gott om utrymme, luften frisk och nästan varje natt kan man se ett antal av de stora berömda stjärnorna uppträda härifrån.  Men att hålla en danstillställning häruppe är ändå långsökt och vore troligen ganska kortlivat med tanke på de trettio gradernas lutning på dansgolvet.

Så när husbond tar med sin tjära, istället för sin kära, med upp på taket för nästa svängom så är det nog uppenbart för de flesta att det är en helt annan slags underhållning det är frågan om. Alla med gamla hus vet att det första man ska underhålla om, och när, man vill förlänga livet på byggnaden så är det taket. Ett nytt lager tjära ska läggas på det gamla plåttaket vilket förhoppningsvis stoppar upp rosten många år till så att det kan fortsätta hålla tätt för regn. En logisk förklaring kring fejandet alltså… men vi kan öka förvirringen igen med att nämna att det bara är en fjärdedel av taket som vi bryr oss om i år… och det är inte ens den delen som var värst illa däran.  Vi har till och med ansträngt oss och bytt ut varenda klockspik mot längre farmarskruv på denna del trots att de ytorna inte vetter mot de vanligen förhärskande stormvindriktningarna. Som ledtråd till det här förfarandet och för att ni inte ska tro att vi gör det för utseendets skull utan enbart för funktionen så kan vi tillägga att merparten av taket inte ens kommer att synas de närmaste tjugo till trettio åren. Förklaring kommer senare om ni inte gissat rätt redan!?

Apropå underhållning så kan det ändå vara givande för utomstående att titta förbi när taket tjäras. Säkringen av både ”släden” med hinken med tjära och den tjärande själv i ärendet är säkrade till, och kan fiffigt förflyttas säkert upp och ner längs taket med hjälp av fjärrstyrda vinschen på fyrhjulingen. Nackdelen med lösningen, eller fördelen för åskådarna, är att chansen är relativt stor att, om han som för i dansen tar ett felsteg så kan ett eller flera andra klassiska Astrid Lindgren-avsnitt utspela sig framför er.

Publicerat

Lugnet före stormen – Ett omen?

Julia och Quill tar igen sig i godan ro i kvällssolen efter ett arbetspass i ett av de nya odlingslanden. Först efteråt upptäcker vi på bilden de mörka illavarslande molnen som tornar upp sig på himlen bakom Ranbogården. Visst har ”vårvindar friska” varit en följeslagare under många av de senaste veckornas arbetspass men den här tunga ödesmättade himlen, som vi föga anade lurade runt hörnet, kan lätt dra iväg med fantasierna. Ska vi se det som ett dåligt omen, hur de mörkare makterna vill visa hur små vi är och att de, oavsett alla våra goda föresatser, lätt kan rasera allt med sina krafter, hur fåfängt vi tagit oss vatten över huvudet med alla nya inplanerade projekt som fortfarande ligger där bräckliga i sina lindor och maktlösa kisar mot ljuset med förhoppningar om att få skjuta fart till egen livskraft… spretande projekt med allt ifrån skogshagar, spannmålsodling, fröförökning m.m. till solcellsprojekt. Projekt där den gemensamma nämnaren framför allt är vår avsaknad av tidigare kunskap och erfarenhet… men också med det gemensamma syftet… att fortsätta styra mot en livsstil med minskat ekologiskt fotavtryck och där vi på olika vis bidrar till en ökad biologisk mångfald.

Hur gick det då med de mörka molnen – kom stormen och regnet och sköljde bort alla våra nysådda frön? Nä, molnen seglade förbi och kvällen förflöt ljus och ljummen. Vi kunde somna några timmar senare trötta men nöjda. Förvisso så hade Yasser, vår vän från Syrien som nu är anställd hos oss, lagt en fiberduk över alla sådder så de hade säkert klarat en och annan hagelskur, men vi väljer ändå att tolka om järtecknet till vår fördel.  Oavsett hur många orosmoln som hotfullt dyker upp runt omkring i världen så kommer vår strävan efter ökad självförsörjning och ett liv mer i harmoni med naturen att belönas med en plats i solen. Tillsammans med Yasser och många andra av er, våra vänner, känner vi oss nu redo att påbörja sommarens kapitel på vår fortsatta vingliga kunskapsresa där vi förhoppningsvis på ett hyfsat vis ror iland alla de nya projekten och framför allt inspirerar er till liknande omställningar… vi lovar att ni inte kommer ångra er om ni följer efter. Håll i er – nu seglar vi – vårvindar, och stormar friska.

Publicerat

”All beskärning är naturstridig”…

Detta var bland det första vi fick lära oss på trädbeskärningskursen. I nästa mening förklaras hur tillväxten efter en beskärning blir onaturlig, balansen mellan vegetativa och generativa skott störs, träden måste avsätta energi för övervallningen av sår och bördigheten hos yngre träd fördröjs. Det känns plötsligt svårt att se hur en 3-dagars kurs för beskärning av äppelträd ska kunna fyllas med något konstruktivt innehåll överhuvudtaget.

Men i nästa stund går ljuset upp för oss och allt blir klart – i dubbel bemärkelse – beskärningens fördelar är just ljusets ökade räckvidd ner till äpplena vilket gör dem sötare, större och så fäster de bättre i trädet och blåser inte ner vid minsta vindpust. Ifall rätt ingrepp görs vill säga. Då blir grenarna kraftigare och görs det dessutom regelbundet så blir balansen mellan vegetativa och generativa skott bra.

Det blev tre minst sagt intensiva kursdagar där teori varvades med praktik uppe i äppelträden. Att ett skott, beroende på hur det växer ut, kan benämnas som knopp, vattenskott, adventivskott, långskott, generativt skott eller torn var helt främmande innan kursen… och känns fortfarande så i skrivande stund med. Rätt ingrepp i knoppen skulle kanske kunna vara fruktbart för att bringa in lite mer ljus och skingra skuggorna kring alla vildvuxna nya begrepp.

Publicerat

Hållbar inhägnad – i dubbel bemärkelse

Getter har ett rykte om sig att kunna ta sig över det mesta och när till och med våra får med relativ lätthet tar sig ut ur nuvarande sommarhage (förvisso utan elstängsel) så tändes ett hopp när vi i kurslitteraturen kunde läsa att den effektivaste inhägnaden för getter är en gammaldags gärdsgård. På helgens fäbodkurs bekräftade vår kursledare i gärdsgårdsbygge detta, med tillägget att inhägnaden bör göras minst 130 cm hög. Men fortfarande vid den höjden så är det bara de vuxna getterna som avskräcks, medan de små killingarna tenderar att mer se gärdsgården som en rolig klätterställning att klättra omkring på och ta sig över.

Att bygga en gärdsgård ter sig vid första anblick som ett stort projekt med många utmaningar och ”hinder”. Men ett bygge kan vara väl investerad tid. Beroende på markförutsättningar så kan en gärdsgård hålla i 10-25 år. Tydligen så bidrar olika former av impregnering eller bränning av spetsarna till stödstörarna som ska slås ner i marken endast marginellt till livslängden och är således ett arbetsmoment som man kan spara in på. Därtill bli ju ett bygge också mer hållbart ur ett miljöperspektiv. Den dag som stödstolparnas delar under mark börjar ruttna tas stolparna upp och det uttjänta träet sågas av och stolpen slås på nytt ner igen och man får återigen en gärdsgård som står stabil ända tills historien upprepar sig igen 15-talet år senare. Med tanke på hur långa stödstörarna ofta gjordes så förväntade man sig uppenbarligen att återupprepa detta moment många gånger om och ha en stabil gärdsgård som både barn och barnbarn kunde få se stå pall trots många års väderpåfrestningar.

Om man begrundar hur många gärdsgårdar som det byggdes förr så tyckte man uppenbarligen att det var värt det … den sammanlagda längden på vårt lands gärdsgårdar vid mitten av 1800-talet sägs motsvara fyra gånger runt jorden! Kursledaren nämnde hur en fäbodvall lite längre norrut omgärdades av inte mindre än 20 mil gärdsgårdsbygge, byggt av strävsamma insatser från vallens 44(!) hushåll. Borde inte den vallen få namnet Stockholm, kan man tycka?

När alla vi hantverkare samlats på tunet innanför gärdsgården för att beundra bygget därifrån så kom några som inte verkade lika nöjda med dagarnas verk och undrade varför inte de blivit tillfrågade inför inskränkning av deras frihet på vallen.

Publicerat

Frukosten är klar… lagom till våren!

Räkneövningarna dessa dagar, då skördetiden för många olika bär inletts, handlar framför allt om hur många liter bär som behöver plockas och lagras för att garantera att kommande årets grötfrukostar förgylls både färg-och smakmässigt.

Senaste året misskalkylerade vi rejält, vi räknade alltför snålt med 0,5 dl bär/frukt per grötportion vilket innebar att de populära blåbären som tog vid efter höstäpplena var slut redan vid årsskiftet. Därefter följde – i fallande popularitetsordning enligt ”vissa” kinkiga små – perioder av rårörda lingon, vattlingon, innan de gula, och sen de röda och till sist de svarta vinbären plockades fram ur frysen. Framåt juni gapade frysen tom och de torkade äppelringarna fick göra entré och räckte med nöd och näppe fram tills årets jordgubbssäsong då cirkeln kunde slutas.

Snart kommer räkneövningarna flytta fokus från bär till grönsaker som också ska lagras och utgöra grunden för kommande årets mat. Medan våra förfäder säkert hade stenkoll på hur mycket potatis som källaren måste fyllas med så famlar vi fortfarande omkring även om det nuförtiden finns viss hjälp att få i beräkningarna. Både Livsmedelsverket och Centrum för tillämpad näringslära har nämligen tagit fram tabeller med näringsrekommendationer när det gäller grönsaker för personer i olika åldrar och kön. Utifrån den sistnämndas uppgifter kan man i rapporten ”Självförsörjande ekologisk odling av grönsaker på friland” ta del av beräkningar som visar att en självförsörjande tvåbarnsfamilj som äter blandkost under ett år behöver fylla sitt förråd med 332 kg potatis, 78 kg morötter, 19 kg kålrötter 45 kg vitkål, 45 kg lök m.m..

Spännande listor, men någon uråldrig överlevnadsgen har en tendens att mitt uppe i, och trots alla, tydliga beräkningar ploppa upp och det blir lätt ”dubbelt upp” som får råda – för säkerhets… och gästernas skull.