Smakar det så kostar det…

Talesätt är, precis som ordspråk, lite ”farliga” att använda eftersom man kanske godkänner aktuell jämförd handling i bara farten eftersom talesättet är så logiskt och klokt. Smakar det så kostar myntades ursprungligen för att visa på förväntad korrelationen mellan kvalitet och pris.

Inom viss konsumtion tycker vi säkert fortfarande att uttrycket passar bra, men med dagens automatisering och internationalisering så verkar vi tappat greppet om vad saker ska kosta… och kanske ännu mer vem som faktiskt betalar det verkliga priset och när.

Vi kan till exempel tycka att ekologiskt producerad mat är ”onödigt” dyrt och väljer istället det billigare alternativet. Men finns det kanske kostnader som inte finns med på de mindre ekologiska som både vi och andra får betala senare!?

Försäkringsbolagen har börjat bli oroliga och har börjat redovisa de starkt ökande globala kostnaderna för de likaså ökande antal naturkatastroferna som följer i klimatförändringarnas spår. Det här är ju bara direkta monetära kostnader som de tittar på, men de indirekta kostnaderna från t.ex. sociala effekter kan ju vara ändå större. Därtill kommer länder som på grund av misskött jordbruk och markanvändning gett oss billigare produkter kortsiktigt men som får sina jordar förstörda på lång sikt. Hur tar man med de indirekta kostnaderna därifrån… Vad kostar t.ex. alltfler miljoner människor på flykt.

Det visar sig att det är betydligt bättre och billigare att lägga dessa pengar för framtida kostnader på att istället förebygga så att vi minskar effekten av framtida klimatförändring. Det är alltså en god investering att undvika dessa skenande kostnader både i kronor och socialt lidande framöver. Hur investerar vi då korrekt? Jo, vi måste dels prioritera bort allt som för tillfället gör att vi inte håller oss inom de planetära gränserna. För att kunna göra det så måste vi förstås först veta vilka dessa gränser är och hur långt över dessa som man eventuellt ligger idag. Vid det här laget vet ni vad vi tänker säga… Japp, klimatkalkylatorn.se.

Lämpligast är sedan att använda ett annat talesätt och ta de lägst hängande frukterna först, dvs de som ger bäst utdelning för minst insats. Nu visar det sig att de planetära gränserna är mer hårt prövade på andra plan än klimatet… och det är där maten kommer in. Så när ni börjat strypa ner ert koldioxidavtryck så att ni når ned till under 4 ton per år till år 2030 så måste ni också börja stödja en mer ekologiskt, lokalt och årstidsanpassad matkonsumtion. Avocadon kostar mycket, mycket mer än vad prislappen säger. Regeringen siktar som sagt på att fördubbla ekologiskt brukad jordbruksmark, till 30 % år 2030. Se till att hjälpa den och er själva med det.

Trots att Julia under flera dagar påtalat att nu måste vi allt plocka av de mogna smultronen för snart kommer det vara för sent, och trots att det var väldigt ”lågt hängande frukter” – endast två meter utanför dörren och med många tillgängliga arbetshänder på gården och därmed en potentiell relativt kort tidsinsats. Trots det hamnade det efter många av gårdens andra större projekt som tenderade att hela tiden få utrymme högt upp på listan. Först efter att Julia själv satt igång med plockandet av smultronen och vid lunchefterrätten påvisade vilka underbara resultat hennes insats lett till så anmälde sig den ena efter den andra av oss. Efter bara 30 minuter hade 1,5 liter plockats – och smaken, med de sötaste skogssmultron som med råge fyllde kvällens efterrättstallrikar, blev givetvis dagens smultronstund… en väldigt typiskt ekologisk systemtjänst som bara begär att vi inte förstör den – smakade gjorde det, men kostade inget.