Kategori: Hundarna Candy och Quill

Vår fyrbenta vän Quill är en trogen följeslagare i köksträdgården, alltid redo när blast och stjälkar sorteras bort och sätter med samma entusiasm tänderna i en vattnig Västeråsgurka som de flesta hundar gör med ett saftigt hundben. Häromdagen såg ni kanske bilden som visade hur hon, slickande sig om nosen, bestämde sig för att hon behövde ”beskydda” en blomkål.

Speciellt broccolin verkar annars falla henne bäst i smaken vilket bildserien med Julia och hennes nyskördade broccolibuketter kanske visar… från 1:a bildens sneda blickar på godsakerna till att man via en puss på lill-matte ”omärkligt” tar chansen att komma riktigt, riktigt nära. Häromdagen såg vi i ögonvrån hur hon lika ”obemärkt”, bara helt apropå ingenting, gång på gång, slank in mellan grönsaksbäddarna för att stanna och titta till, och kanske provsmaka lite, på ”skatterna i broccolibädden”, bara norpa en liten bukett för att sedan lika försiktigt tassa ut igen innan någon sett eller hört någonting. Även i blåbärsskogen och bland hallonsnåren får vi konkurrens då hon likt vilken flink bärplockare som helst snabbt silar rent bären mellan tänderna.

Hundar är ju allätare men just Quills vurm för olika grönsaker och bär kan troligen jämföras med varianter hos oss människor – individer med olika tycke och smak. Eller är hennes ätbeteende måhända ett utslag av klimatdiskussionerna hemma – en skämtsam slutsats… eller… kan det ligga något i det?

De senaste årens forskning tyder på att hundar inte alls bara lyssnar till husse och mattes tonfall utan ibland har ordförståelsen – i vårt språk – som ett tre-fyraårigt barn vilket innebär att en sådan slutsats – att hundar hänger med betydligt mer i våra vardagliga samtal än vi tror – antagligen är något som bör tas på större allvar.

Rekordet för antalet ord som en hund bevisligen har lärt sig ligger på 1022 ord under en träningsperiod på 4-5 timmar per dag under tre år (ett femårigt barn kan 2000-3000 ord). Nuvarande rekordhunden, som heter Chaser, en Border Collie född 2004, har visat sig även kunna dela in orden, i det här fallet benämningar på olika föremål, i olika kategorier efter vilken funktion och form de har (något som barn börjar göra i 3-års åldern). Nu hävdar många med rätta att det inte är bevis på att Chaser var på väg mot att förstå vårt språk då inlärningen skett enligt betingning, men husse John, som var nybliven pensionerad professor i psykologi, jobbade vidare och visade att Chaser kunde välja ett okänt föremål på uteslutning, dvs. välja det föremål hon inte kunde namnet på eftersom hon kunde de andra, vilket man förr trodde enbart var ett mänskligt drag, och att hon dessutom kunde skilja på substantiv och verb. Sedan jobbade John vidare på för att se om Chaser kunde lära sig förstå att en ändrad ordföljd kan ge ändrad betydelse, vilket tydligen är viktigt i mänsklig språkförståelse. Tyvärr så gick John bort nu i juli så vi kanske inte kommer längre den här gången, men John och Chasers samarbete borde vara en ögonöppnare för alla.

Vissa forskare spekulerar nu kring huruvida språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan, som kanske också andra djur, förutom vi… ja, och kanske hundar… och kanske några andra arter som vi verkligen inte försökt att lära!! Vi ser fram emot att ”Dr Dolittle” snart träder fram och hjälper oss med tolkningar och företräder deras talan… eller törs vi verkligen höra vad de skulle ha att säga!?

Vintern var ju minst sagt snörik men avsaknaden av tjäle bidrar ändå till att övergången till vår går med en hiskelig fart och både vi och djuren har nu fullt upp med att acklimatisera oss. Vi letar gärna upp gårdssysslor i skuggan eller i ladans relativa svalka. Vissa av oss avstår helt ifrån sysslor och lägger sig dessutom på någon kvardröjande svalkande snöhög. De är dock ursäktade – medan vi människor snabbt kan kila upp till vindsgarderoben för ett byte av ”vinterpälsen” till något tunnare plagg så tar det betydligt längre tid för våra fyrbenta vänner hundarna innan deras vinterpäls, med en värmeisolerande kort, mjuk underull och de längre och grövre täckhåren, byts ut under våren till en ny fräsch sommarskrud – upp till sex veckor kan det ta. Inte heller har de några svettkörtlar i huden till sin hjälp. De har ett fåtal svettkörtlar som sitter på trampdynorna, men de har dock ingen avkylande verkan och det är heller inte avsikten. De är till för att lämna ett extra tydligt avtryck i form av ett doftspår… viktig för att ha stenkoll på artfränderna – måhända ett tecken på FOMO även hos hundar  – ”Candy & Quill were here”  – en kontinuerlig kvarlämnad selfie.