Publicerat

Vänmöte på slackline

Alltsedan John och Hugo var här i början på sommaren och på eget bevåg kom på idén att försöka möta varandra på slackline över Ranbobäcken, i gammal god Robin Hood stil, men till skillnad från resultatet där, istället i samförstånd försöka passera varandra utan att någon hamnar i vattnet, så kom många andra att prova linan och har lyckats att gå över själva. Och några har, på min uppmuntran, också försökt upprepa och slutföra deras experiment men ingen har kommit i närheten av deras försök (http://www.ranbogarden.se/…/slackline-over-ranbobacken-bal…/).

Det blev ett roligt stående inslag att försöka uppmuntra pigga besökare, och jag hade stora förhoppningar på flera av dem, men alla kom upp utan filmbevis på genomfört uppdrag… Ida och kompis kom inte ens ner till dammen p.g.a. av att en av våra kompisar, snoken, skrämde dem tillbaka till mamma… jösses! Nu är det ju slut på fikasäsongen på Ranbo för i år men jag hoppas att många känner sig inspirerade att återkomma med ny beslutsamhet till nästa sommar. Jag förväntar mig kanske inte att många kommer kunna kopiera Julias kusin Ingvilds bedrift att gå över utan övre stödlinan, vilket skulle leda till gratis fika, men den snälla varianten av Robin och Little John, borde väl många fixa… eller?

Jag borde förstås försöka själv innan jag dömer andra och till slut så hittade jag en som ville anta utmaningen. Vår kompis Aprilia ställde upp om jag lovade att skärpa mig… förstår inte varför hon tvivlade på det. Jag skötte mig jättebra… åtminstone tills vi passerat varandra. Då kunde väl ändå spänningen höjas lite. Jag vet inte vem som ”vann” och vem som var närmast att mellanlanda i bäcken. Ni får kolla på den filmen https://youtu.be/IXmFe_yQZ1k och avgöra själva! Jag räknar med att se John och Hugo komma och gör nytt försök nästa år och att pappa Claes då tar intryck av Aprilias pappa Lars som höll sig föredömligt lugn och tyst under den här filminspelningen.

Publicerat

Friluftsgudstjänst och avslutningsfika

Sverige brukar beskrivas som ett av de mest sekulariserade länderna i världen, men hur opåverkade är vi egentligen av tusentals år av olika religiösa föreställningar!? Författaren och kulturhistorikern Dan Korn tar upp den här frågan i en ny bok där han pekar på hur många av våra ”starkt sekulariserade värderingar”, dvs de som vi trodde var fria från religiös formning, såsom t.ex. demokrati, jämlikhet, mångkulturell tolerans och ända fram till klimatångest egentligen har rötter som går att spåra tillbaka till tidiga bibliska texter. Och att vi, trots att allt fler säger sig ha slutat tro, så fortsätter vi ändå att leva som om gud fanns. Det här är ju jätteintressant… de första som började beskriva och tolka världen, dvs samspelet mellan människor, ur ett annat perspektiv än ur det religiösa var filosoferna, sedan kom naturvetarna och vid 1900-talets början var det sociologerna som erkändes som de som bäst beskrev hur maskineriet i samhället fungerade. Sedan kom förstås ekonomerna och därefter statsvetarna och tog över ”rätten” att bäst förklara hur samhället drivs av människornas olika drivkrafter. Men om det nu är så att vi fortfarande inte släppt gudstron trots att vi tror att vi gjort det så kommer det ju bli religionsvetare som bäst förstår och kan förklara mänsklighetens olika yttringar.

I ”Lagen om trossamfund” står det att oavsett form av gudstjänst så förutsätts inte något personligt gudsbegrepp. Friluftsgudstjänst blir allt populärare och den formen kan ju också tyckas vara en än mer liberal, nästan sekulariserad sammankomst där man kan få be och meditera lite i den riktning som man själv vill, till livet, friheten, naturen… Men då ska man ju komma ihåg att friluftsgudstjänster har en minst 2000-årig tradition eftersom det var ju precis så Jesus genomförde sina predikningar.

Kan det vara så att i spåren av materialismens efterdyningar och de förändringar det satt på både vårt sociala liv, vår hälsa och planetens skick så är det allt fler som saknar mycket av de värden som kanske bara kyrkan står för idag, utan större krav på motprestation. En slags nyandlighet – tillbaka till de rötter av behov av mening på ett högre plan. Vi får se – men sammankomsten igår på Ranbo med psalmsång till musik och Maria Stjerndorffs predikan under trädkronorna på gården var en mycket trevlig lisa för själ och sinnen oavsett vad man sätter sin tilltro till.

En annan välsignelse var förstås kaffet och Ranboflätan som många verkade ha svårt att skiljas från så här på sista fikadagen för säsongen. För att korrekt förstå svenskarna så räcker inte religionsvetare utan här krävs ingående kunskap om vårt förhållande till kaffe. Den drycken är så djupt rotad och kär att hantverkare tidigt gjorde ett verb av företeelsen att inmundiga drycken. Genom backslang av ordet kaffe tror språkforskare att antingen garvare i Malung eller skorstensfejare i Stockholm vänt på bokstavsordningen i kaffe (lokalt: kaffi) i sina ”hemliga språk” till ordet fika i början på 1910-talet. Den drycken och företeelsen finns väl inte beskrivna i bibeln… troligen inte… speciellt som Maria poängterade att hon som TEolog givetvis föredrar en annan dryck.

Publicerat

Ranbos fikahäng – en plats för återhämtning

Begreppet ”Tysta timmen” myntades när barnen var små och släktingar och vänner samlades på den jämtländska släktgården och behovet av återhämtning var extra stort. ”Reglerna” för detta koncept är enkla; timmen efter lunch ska lugnet och tystnaden lägra sig på gården och ingen får störa någon annan. Sen är det upp till var och en att välja att försvinna in i exempelvis bokens, målningens eller sömnens värld. Traditionen med tysta timmen har vi tagit med oss till Ranbo och på bilden tar sig några en återhämtning i hängmattorna. Att ta sig en tupplur när solen står som högst på himlen är naturligtvis ingalunda något nytt, men en väsentlig ”detalj” som skiljer ifrån många gårdar från förr, då det inte sällan handlade om en tupplur för männen, medan kvinnorna diskade undan, passade barnen och förberedde nästa måltid, så gäller Ranbos nygamla återhämtningstimme oavkortat alla, man som kvinna, liten som stor, djur som människa – nästan iallafall, tuppen har nämligen ännu inte visat full respekt för vår tradition.

Idag, på säsongens sista cafédag och en av sommarens hetaste dagar, uppmuntrar vi besökare att prova på ”tysta timmen”, kanske pusta ut med både en god kaka och en god bok i skuggan av de stora träden, vila i hängmattan eller i godan ro kontemplera tillsammans i den friluftsgudstjänst som svenska kyrkan idag ordnar på Ranbogården kl 14. För den som sen snabbt åter vill höja energinivån föreslår vi ett adrenalinhöjande, uppfriskande och återhämtande dopp i dammen där temperaturen sällan överstiger 15 grader.

Varmt välkomna, i dubbel bemärkelse, till dagens Café planet. Ni finner hembakat fika i Kaffestugan, utställningar och böcker om hållbarhetsfrågor och linets utveckling i trakten. Julia finns på plats och signerar sin bok. Buss 100 tar er till hållplats Ranbo.

Publicerat

Kaffe i det gröna med eller utan dopp

Söndagens Café Planet hade flera av de ingredienser vi tror att vi strävar efter. Vi säger ”tror” eftersom det är långt ifrån självklart hur vi bör utveckla den utåtriktade verksamheten på gården. Vi vet hyfsat vart vi vill, men hur det bäst sker är svårare att veta och vi provar oss fortfarande fram.
 
Men några av syftena är förstås att stimulera till mer av det som vi tror på. Umgänge och samtal med nya och gamla vänner, hållbar livsstil och mat, ökad fysisk aktivitet, vistas i naturen på naturens villkor, upptäcka, leka, lära… Det är inte självklart att få uppleva att vi lyckas förmedla ens en liten bit av det, men vi var väldigt nöjda med resultatet igår när vi summerade dagen.
 
Flera gäster kom till fots eller med cykel. Det var en underbar dag i trädgården. Lek med hängmattor och hundar. Det blev övertid i trädgårdslanden med intresserade som ville lära mer och som stärkta gick hem med både självplockad grönkål, Julias bok och huvudet fullt av nya tankar. Dessutom var det många som inte blivit avskräckta av gårdagens inlägg kring slackline över bäcken utan, tvärtom, som knappt hann avsluta fikat innan de sökte upp dammen. Efter det så var flera så triggade att det var lätt att inspirera dem till några av övningarna på äventyrsbanan i ladan. Det dröjde länge innan de kom ut därifrån… och rena var de inte – mycket kul. Så alla verkade vara nöjda med dagens fikautflykt, umgänget, aktiviteterna, kaffet och doppet… även om vissa här på gården i hemlighet fortfarande ser lite fram emot det första ”riktiga” doppet. Den sista gästen hjälpte oss plocka undan samtidigt som vi både diskuterade hållbarhet och planerade framtida äventyr på gården. Café Planet – hitta det bästa av denna världen.
Publicerat

Slackline över Ranbobäcken – balansakt på låg höjd men med hög underhållningsfaktor

Idag och fortsättningsvis på våra cafésöndagar i juli så uppmuntrar vi besökare att prova på sporten slackline. Redskapet, ett spännband, finns precis som tidigare somrar uppspänt mellan två träd uppe på gården där man kan hitta sin inre balans och slipa tekniken lite. Men denna station har i år också kompletterats med ett band uppspänt tvärs över bäcken nere vid dammen dit man beger sig när man känner sig uppvärmd. Här finns goda chanser att bli avsvalkad. Den senare stationen är egentligen lättare eftersom spännbandet är kompletterat med ett rep högre upp att greppa i om man tappar fokus och balans. Trots det så verkar det mörka, svala dammvattnet ha en tung psykologisk effekt på folk vilket gjort att antalet försökande har varit begränsat. De som har försökt kan dock intyga att promenaden har en klart uppfriskande effekt på alla sinnen, oavsett hur långt man kommer på linan. Sporten innebär även en hisnande och kanske rentav en än mer spännande upplevelse för publiken. Blir det för lätt kan man alltid öka svårighetsgraden t.ex. såsom Hugo och Jon på bilderna och videon , som förra helgen provade att gå ut på linan samtidigt, från varsitt håll, för att försöka gå förbi varandra på mitten. Man kan tycka att deras pappa tar det hela med ro och iskallt fortsätter filma trots att flera av deras ”moves” här känns allt annat än stabila och bara ”ropar” på behov av snabb fysisk assistans. Vi kan då dock avslöja att vi var tvungna att censurera ljudet på videon då hans nervositet tog sig desto kraftigare uttryck verbalt.

För att trigga en och annan äventyrare lite extra kan vi ju nämna att Julias kusin Ingvild klarat Ranbo-linan över bäcken utan att ta tag i ”livlinan” och nästa utmaning blir kanske en kombination av hennes och pojkarnas försök. Vi ser fram emot många spännande och underhållande filmbevis på dylika försök. Här är det dock läge för en amerikansk disclaimer: Dessa övningar genomförs helt på eget bevåg och Ranbogården tar inget ansvar för blöta/smutsiga barn/föräldrar/mor- eller farföräldrar eller andra följder därav.

För den som hellre vill ”sitta och lukta på blommorna under korkeken” finns förstås hembakat i Kaffestugan att ta med sig ut till trädgårdens fikabord i trädskuggan eller i solgläntorna. Och för den/de som vill förkovra sig i hållbarhetstankar finns utställningar att beskåda och låneböcker att finna inspiration i. Julia finns på plats och signerar/säljer boken ”Ranbo Trädgårdar” och är även med och visar runt bland odlingarna klockan tre.

Välkomna idag och övriga söndagar i juli månad! Vi har öppet kl 12-16. Buss 100 stannar vid hållplats Ranbo. För information om fikautbudet se: http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/

Publicerat

Fika och mat-nyttig kunskap

Söndagens Café planet på Ranbogården hade det mesta i den vägen… många trevliga möten med både nya och välbekanta besökare och där vi från flera av dem fick lära oss massor av ny ”gammal” kunskap om redskap, traditionella hantverk, odling och hållbar livsstil.

Håkan Grim, vår granne och smed, upplyste oss om funktionen hos trågskrapan som smyckat serveringsbordet utan att vi lagt större märke till den. Alltsedan järnåldern har sådana skrapor funnits i ”var mans hand” och för allehanda tillfällen där trä behövde skrapas och få en urgröpt form med slät yta. Richard passade på och hämtade ett par till, för oss, okända gamla bruksföremål som vi hittat på gården och som nu ledde till intressanta diskussioner och insikter om bland annat äldre stål- och järnhantering. På en del mystiska föremål blev dock slutsatserna snarare i Kalle Ankas än i Sherlock Holmes anda.

I det planetära fikautbudet stack Ranboflätan med kardemummafyllning och Hälsingeostkakan med grädde och sylt ut som balanserande motvikter till de små, men ack så smakrika fullkornskakorna. Även om söndag på Ranbo ska vara fest, där även sju kardemummabullar är helt OK, så har ändå serveringsbordet, i jämförelse med tidigare säsongers överdåd, åtminstone halverat ”sitt ekologiska fotavtryck”. (I ärlighetens namn så kunde Eva faktiskt, vid en kontroll, presentera namn på ytterligare sex personer som skulle hjälpa henne med bullarna.)

Publicerat

Café- och fläderpremiär

Vad kan inleda juli månads cafésöndagar bättre än ett svalkande glas med mild karaktäristisk fläderblomsdricka?… Ja, förutom älggräs- och rallarrosdricka då förstås! Enligt ett gammalt engelskt talesätt börjar sommaren när flädern blommar och slutar när dess svarta bär mognar.

Runt om i världen finns det ett 30-tal fläderarter varav fyra trivs på våra nordliga breddgrader. De fyra arterna blommar vid olika tillfällen och ifall du planterar alla sorterna så skulle du – enligt det engelska talesättet – kunna få sommar ända från mitten av maj till sent på hösten. Men, korrekta som engelsmän brukar vara när det gäller traditioner, så syftar talesättet troligen endast på den ”äkta” flädersorten Sambucus nigra som blommar med stora gräddvita platta klasar omkring månadsskiftet juni-juli.

Fläderarten Sambucus nigra kallas alltså för äkta fläder till skillnad från druvfläder (Sambucus racemosa) och sommarfläder (Sambucus ebulus) som därmed ofta kallas för falsk fläder. De senare är dessutom mer giftiga, medan blommorna på äkta fläder är ofarliga. Det gäller även fruktköttet hos mogna bär, men inte deras kärnor varför man måste koka bären.

På Ranbo har vi tyvärr än så länge bara druvfläder, men det ska tydligen vara lätt att föröka fläder från sticklingar så vi får höra om vår vän Birgitta, som frikostigt bjudit oss på fläderblommorna från Sambucus nigra, också kan undvara några sommar- eller vintersticklingar. Om det blir av så får vi verkligen hoppas att de tar sig, för enligt ett danskt ordspråk: Hvor hylden ej vil gro, kan mennesket ikke bo” – Där fläder ej vill gro, kan ingen människa bo. I förkristen tid ansågs flädern hålla de goda andarna kvar på gården. Tillsvidare är vi ändå glada även för den ”falska” druvflädern som blommar tidigt i maj eftersom de är väldigt uppskattade av alla bin – den äkta flädern pollineras främst av flugor. Som så ofta, finns en risk att det kan bli för mycket av det goda … i Finland klassas druvflädern som invasiv.

Under lång tid i nordens historia var flädern en av de mest sägenomspunna bland medicinalväxter och betraktades närmast som ett universalmedel. Så varmt välkomna till sommarens premiäröppnande inte bara i njutningens utan kanske också i hälsans tecken!

Vi har öppet söndagar i juli kl 12-16. Dagarna erbjuder Café Planet med bokhörna och utställningar. Buss 100 till hållplats Ranbo.

Publicerat

En svala gör ingen sommar

… men med fem har den definitivt kommit hem. Sommaren har därför helt klart kommit till Ranbo och snart är det dags att öppna gårdscaféet.

Ut från Ranbos gamla lagårdsbyggnad dyker de nämligen upp på utomhusscenen, svalorna. Ensamma eller i par skjuter de fram som pilar och under halsbrytande akrobatiska manövrer, som skulle få alla mänskliga jaktpiloter att blekna, förföljer de och snappar upp sina mål. Givetvis är förstås huvudsyftet att fånga så många flygande insekter som möjligt för att hålla den egna, och de pipande småttingarnas hunger borta, men det kan inte vara möjligt att de inte samtidigt också njuter av farten, g-krafterna, utsikten och att få excellera så i sina färdigheter. Samtidigt som det innebär stor underhållning för oss på en dubbelt hög nivå!

Under söndagar i juli månad har besökare möjlighet att ta del av denna luftakrobatik i höjdarföreställningar i samband med andra aktiviteter under säsongens Café Planet. Begreppet Café Planet har myntats av studiefrämjandet som ett led i informations- och kunskapsspridningen kring hållbarhetsfrågor. På Ranbogården välkomnar vi alla som vill koppla av med hembakat från det planetära fikautbudet  i Kaffestugan eller i skuggan av de flerhundraåriga träden i trädgården. Genom utställningar, informations- & bokhörna på logen får besökare också möjlighet att förkovra sig i hållbarhetsfrågor. Julia kommer också att signera och sälja sin bok och diskuterar gärna frågor ni har kring allt motsägelsefullt som media och politiker kan tyckas sprida i ämnet. I visningarna av gårdens agroekologiska odlingar visar vi hur man genom vardagssysslor kan jobba för de globala målen. Visningarna sker den 7, 14, 28 juli kl 15.

Ranbogården gränsar till stora områden med varierad och ostörd natur och för den naturintresserade finns möjligheter att på egen hand upptäcka omgivningarna genom att förslagsvis ta en rundvandring upp på Ranboberget. I stugan Mamsells finns möjlighet att titta på skärmutställningen om linhanteringens utveckling i Flor under 1700-talet.

Välkomna till Ranbogårdens Café Planet under söndagar i juli kl 12-16!

Publicerat

Gästerna gör festen

Ranbo utgör en tacksam miljö och bakgrund för ett härligt evenemang nästan oavsett vilken årstid och väder som bjuds, och gården verkar ha sinnliga egenskaper som är svåra att sätta ord på men som har förmågan att plocka fram den bästa stämningen hos de flesta som kommer och slår sig ner i dess famn. Tur det – för i slutändan så hänger det ju alltid på humöret hos gästerna för hur lyckad tillställningen ska bli.

Gårdagen kändes som ännu en sådan dag då alla verkade njuta och fröjdas extra mycket under träden, men så hade vi också ett helt gäng speciella gäster som förgyllde dagen extra mycket. Hantverkare som under en lång tid byggt upp sina kunskaper i olika tekniker och ”vävt in sin livsfilosofi och värden” i funktionella och vackra skapelser – Bettans kluriga träskulturer, Lenas vackra samt både stilrena och stilbrytande akvareller och textilier, Annas praktiskt vackra återbrukade glas, Yngves mjukt inbjudande träsniderier, Olles fina sirliga silversmide och omistliga honung samt Karins fantastiska näverslöjd som hon har hållit så levande så länge, tills vi andra nu äntligen börjar återfå förståelsen för och behovet därutav. Som bonus så kom vår vän och före detta kollega Jan Isodorsson med fru Agneta förbi av en slump. Jan skulle ha kunnat ställa upp med vilken som helst av sina, minst sju, energiskt utvecklade specialintressen om han bara haft rekvisita med sig, men tur nog var Agneta bättre förberedd och visade upp en hel serie av sina drömskt vackra fotografier på något så ”banalt” som måsar. Med perfekt avvägd rörelseoskärpa så visar hon hur fel vi oftast ser på dessa fantastiska karaktärer.

Vad fattigt det skulle kännas utan alla dessa som brinner för sina hantverk. Extra roligt var att både P4 Gävleborg och Kuriren var på plats och genast fann stort intresse i deras samlade kunskaper. Frågan är dock om inte Eva och Brux ändå tog priset som tillställningens vackraste par. Obekymrade och naturligt opåverkade av all eventuell konst, kultur och bildning så gick de omkring i gräset och njöt, pratade respektive nosade på alla som kom förbi.

Dagen avslutades med en härligt avslappnad vis-stund med Emma Härdelin som berättade kring, och sjöng vackra, vemodiga och tokiga folkvisor och Rune Broberg som ackompanjerade henne på piano. Tack alla gäster, medverkande, Studiefrämjandet och Musica Viva för en underbar sommardag.

Publicerat

Många som välkomnar

De första som välkomnar er på årets musik- och hantverksdag på Ranbogården blir troligen å ena sidan vår världs världsträd, asken Yggdrasil och å andra sidan Mamsell och hennes Jasmin och hundratalet dagliljor vid gårdsentrén.

Som namnet antyder blommar dagliljorna bara en dag men eftersom varje lilja bär rikligt med knoppar så kommer det alltid finnas några som lyser upp och förgyller musik- och hantverksdagen ända fram till kvällen. Rundlarna med dagliljor tros vara från tiden då Ranbogårdens byggherre Stephen Bennet anlade den engelskinspirerade trädgården. Det finns över 80 000 namnsorter av daglilja och sannolikt är Ranbogårdens liljor släkt med den gamla vildsorten blekgul daglilja (Hemerocallis citrina). Det är inte bara färgerna och utseendet som skiljer de olika dagliljesorterna åt utan även smaken … japp, de vitaminrika blomknopparna och blommorna har i tusentals år använts och förhöjt östasiatisk matlagning. Kanhända att de en dag även kommer finnas med i Ranbos planetära fikautbud men idag låter vi fortfarande de fyra sädesslagen vete, råg, havre och korn stå i strålkastarljuset på serveringsbordet http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/… Och det innefattar givetvis ranboflätan också!

Varmt välkomna till en spännande musik- och hantverksdag på Ranbo, en del av festivalveckan ”Mellan skogar, berg & dalar”. För Ranbogårdens dag den 27 juni och övriga dagars detaljerade programutbud, se musicaviva.se