Kategori: Ängsodlingen

En mosaik är enligt Nationalencyklopedin ”En dekorativ komposition av olikfärgade små bitar (porslin, sten eller glas) som fästs på ett hårt underlag med murbruk, kitt eller cement så att bitarna bildar ett mönster eller en bild”. De äldsta kända mosaikerna är från sumerernas tid 3000 f.kr.

Det här var en alltför snäv definition för att passa dagens text så vi väljer istället Svenska Akademiens Ordboks alternativa definition: ”Mer eller mindre bildligt, om något som ger intryck av mosaik”. Därmed fritt fram för nutida användningar i bildlig betydelse för att beskriva någon form av heterogen komposition eller brokig blandning i alltifrån abstrakta beskrivelser av till exempel karaktärsdrag, politik till mer konkreta mönster såsom till exempel ”en mosaik av ekosystem”. Och idag är mosaiklandskap en vedertagen benämning på landskap som består av en blandning av flera landskapselement, såsom berg, dalar, sjöar, vattendrag, skogar, åkrar, betesmarker, byar – ett landskap som närmast karaktäriseras av småskalighet och stor variation på relativt korta avstånd.

Myndigheter som FNs jordbruksorgan FAO, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelser, tillsammans med forskare pekar på att vi behöver sträva mot en återgång till ökad utbredning av mosaiklandskapet för att bland annat uppnå hållbarhetsmålet om biologisk mångfald. Mosaiklandskap har förståligen ofta hög biologisk och ekologisk diversitet. Detta till skillnad från de monokulturer som världen, under de senaste 50 åren, jobbat fram inom både jordbruk och skogsbruk och som man idag ser som en av orsakerna till den höga takten av minskat antal arter runt om i världen.

Regnskogar är kända för en hög biologisk mångfald, med kanske två tredjedelar av jordens alla landlevande växter och djur, med t.ex. 50 000 kända trädarter, och korallreven är på motsvarande sätt kända som havens regnskogar. Bägge är tyvärr mycket hårt ansatta av, i det förra fallet, avverkning med 150 000 km² per år framförallt för att ge plats för mer odlings- och betesmark till ökande köttproduktion och i det andra fallet av ökande temperaturer och sjunkande pH på grund av växthuseffekten med höjda koldioxidhalter. Mindre känt är nog att traditionellt skötta ängar och betesmarker i vårt gamla jordbrukslandskap är exempel på en minst lika extremt artrik biotop. Inga andra växtsamhällen på jorden är lika rika om man räknar antalet växtarter per kvadratmeter markyta, med upp till 60 blomsterarter per kvadratmeter. Vi har dock tappat 99 % av våra ängsmarker de senaste 100 åren på grund av förändrat jord- och skogsbruk och Naturvårdsverket ser med oro på ett förslag som lagts om att åtagandeplaner för slåtterängar och betesmarker ska tas bort. Som vanligt har kunskapsbristen hos vissa inga gränser. Även om förtroendet för experter såsom forskare har ökat generellt den senaste tiden, delvis på grund av Greta och Corona, så finns det också en ökad polarisering. Generellt så har de med högre utbildning högre förtroende för forskningsresultat. Sett till partisympatier kan tre grupper annars urskiljas, där de som sympatiserar med (mp), (l), (c) och (v) har högst förtroende för forskare, följt av anhängare till (s), (m) och (kd) – medan den tredje gruppen utgörs av sympatisörer till (sd), som – oavsett utbildningsnivå – har klart lägst förtroende för forskning och forskare.

För att stödja de som faktiskt har fakta och inte baserar sina uttalanden på tro och tyckande så finns det idag en mosaik av svenska ängsblomsfröer, plantor och till och med ängsblomsmattor att tillgå från fröföretag som Pratensis och Veg Tech som kan bidra till påskyndad utbredningen av denna biotop och dess bidrag till återgång till mosaiklandskapet. På Ranbo har vi under flera veckor njutit av blomsterprakten och surret av insekter från de olika små tårtbitarna av de ängsblommor som vi odlar. Nu ser vi dock lika mycket fram emot nästa fas – frösamlarfasen – som tar vid då blommorna vissnar och fröna mognar. I snitt har en futtig matsked frö räckt för att fylla de lite större blom-tårtbitarna. Med vissheten om att vi under kommande sommarveckor kommer kunna samla in kilovis med fröer som i sin tur kommer bilda många tusen kvadratmeter blommande mosaiker runtom i landets parker, rondeller och offentliga miljöer nästa år så ser vi dessa falnande skönheter som skattkistor, som under vår och sommar, med hjälp av alla pollinatörer fyllts upp för att nu på högsommaren gå in på ”ålderns höst” och blivit alltmer värdefulla. De trevliga är ju att de är lika angelägna som vi är att vi ska tömma dem på deras skatter och sprida dem så långt och vida omkring som vi bara kan.

Bortsett från att mosaiklandskap således är bäst för den biologiska mångfalden och därmed för oss med avseende på den biologiska aspekten så är det ju också sant ur ett rent estetisk perspektiv. Ordet mosaik härstammar nämligen från grekiskan med betydelsen, ”hörande till muserna”. Detta refererar till de nio muserna, det vill säga de gudinnor som inspirerade konstnärer, filosofer, intellektuella och alla andra som njuter av det vackra. Vill vi själva må ännu bättre och locka fler att bosätta sig på landsbygden så bör vi alltså alla hjälpas åt att återskapa detta lustfyllda varierande mosaiklandskap som överraskar oss med nya vyer, dofter och upplevelser bakom varje kulle, lada och skogsdunge.

Aldrig förr har väl så många av detta slag samlats på en och samma plats i Hälsingland, trots att den store teologen, ärkebiskopen, nobelpristagaren och ekumenikern Nathan Söderblom föddes bara några stenkast härifrån i Trönö prästgård och växte upp på närliggande prästgården i Bjuråker. Nu verkade han förvisso främst i Uppsala, men inte ens hans stora ekumeniska möte i Stockholm 1925 samlade så många från världens olika kristna församlingar. Frågan är om det till och med är ett nationellt rekord eftersom det tidigare rekordet för antalet samlade representanter under den, för den svenska kyrkan, hittills viktigaste sammankomsten vid Uppsala möte år 1593 trots allt bara räknade till cirka 304 stycken prästkragar.

Julia är förvisso bara en av tre kontraktsodlare och där uppdragsgivaren Pratensis har över 100 olika ängsväxter i sina samlingar, men tills våra vänner där, Inger och Mats visar upp en större samling så tänker vi göra anspråk på den svenska mästerskapstiteln. Nu är det ju i och för sig inte för att skryta som vi visar upp och berättar om våra aktiviteter på Ranbogården. Några psykologer berättade att skrytandet på sociala medier hade börjat ändra karaktär efter de två senaste vindbyarna – först den hoppingivande friska brisen Fridays For Future med den socialt samlande virvelvinden Greta och sedan den betydligt mer sjukliga och socialt distanserande styva kulingen Covid-19. Det är färre bilder från utlandssemestrar och selfies från t.ex. flygplatser och hotell och mer ifrån svenska sommarhus och odlade grönsaker. Det är ju jättebra, men som psykologerna påpekar så bör vi vuxna vara en ännu bättre förebild för barnen även här genom att tänka över vad vi vill förmedla på nätet.  – ”Fundera på vem du själv vill vara på nätet och vad du själv lägger ut på sociala medier. Vad är syftet och hur tänker du kring mottagarna? Hur påverkas de av skrytbilden från semestern?” säger Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda Barnen. Att bygga självförtroende och självkänsla genom det gensvar man får på nätet när bilder delas har fått ett eget begrepp: selfie esteem. Med tydliga mått som antal likes, följare och kommentarer får nätanvändare bekräftelse som blir svår att matcha i den verkliga världen. Men vill vi verkligen bara visa upp bilden av ”här sitter vi och har det bra” eller är det viktigare att försöka inspirera andra till att göra saker som är hållbara socialt, ekologiskt och ekonomiskt överkomliga för de flesta och som kommer få dem att må bättre och känna större gemenskap. Vi hoppas att det är det senare som vi vill förmedla, även om det oundvikligen kommer med aspekter som kommer att skilja från individ till individ.

Vad har detta då med prästkragar att göra, tänker ni kanske? Ja, en hel del tycker vi. Dels står de för värderingar som nästan förkastats av det materialistiska samhället som onödiga och lite förlegade… tycker de flesta med andan i halsen, ända tills de hamnar i en situation då de av olika anledningar tvingas omvärdera hela sin egen situation och då dessa ställer upp som ingen annan samhällsfunktion.  Även i sin andra betydelse är de alltid trevliga små solar som vill lysa upp ens dag, och uppmuntrar med hela sin uppenbarelse till odling av all sköns växter eller en cykelutflykt med barnen genom ett sommarsverige, över ängsblombeströdda marker till en sval skogsjö i en trolsk mossbetäck skog för ett bad och en pic-nic… utan mobiler och selfies.

Generellt så bör vi faktiskt alla börja internetbanta. Förutom det antisociala-beteendet (kanske fördel under Covid-19), den ergonomiska felställningen och tidstjuven så hade utsläppen för internet redan före pandemin gått om de för flyget och ökar betydligt snabbare pga av allt fler streamingtjänster, molnsparningar, live-uppdateringar och inte minst genom IoT, Internet of Things där allt fler prylar är ständigt uppkopplade och skickar data vars syfte ofta kan ifrågasättas. Tre sökningar på nätet kräver lika mycket energi som en kopp te – och då ska man veta att uppvärmning är bland de mest energikrävande processerna.

Prästkragen Nathan var före sin tid på många sätt och ovanstående prioriteringar hade han förstått långt innan mobilen ens var påtänkt, vilket kanske anas genom att han tidigt såg Svenska kyrkan som utvald för en viktig uppgift, hans engagemang i det internationella samtalet och som givetvis bevisas av att det är han som har komponerat den oftast sjungna melodin till psalmen ”I denna ljuva sommartid”. Ha en trevlig cykeltur med barnen!

Efter de senaste dagarnas inlägg med väldigt allvarliga teman så känns det lite tomt att bara presentera något trevligt, men om vi kände att allt var på rätt väg så är det ju det som man kanske  helst skulle vilja göra, så vi får väl träna lite emellanåt så vi inte tappar den känslan.

Humleblomster, Geum Rivale har ett klockliknande purpurbrunt blomfoder med sammetslik behåring. Kronbladen är först gulvita och senare blekt rosafärgade med mörkare ådror. Purpurfärgen avslöjar att den innehåller antocyaniner, vilket är färgämnen som är röda, blå eller violetta. Det är också detta som dominerar när det gröna klorofyllet gått ur bladen på hösten och lämnat dem röda. I nästa steg med enbart gula löv så har även dessa färgämnen gått tillbaka mot rötterna och lämnat karotenoiderna kvar. Den vanligaste i den gruppen är förstås beta-karoten, eller bara karoten, som ju ger moroten sin färg… och tvärtom där moroten… engelska carrot… har gett namn på färgämnet. Växten innehåller också stora mängder fenoler såsom ellagsyra, vanliga också i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter, och som har blivit väldigt intressant i studier för behandling av cancer. Skäl till att både äta mer ekologiska bär och nötter samt att bevara biologisk mångfald för framtida ämnen som kan användas inom medicinen.

Artnamnet rivale kommer av latinets rivus (bäck) och syftar på att arten gärna växer på fuktig mark. Jordstammen hos humleblomster kan kokas färsk eller torkad i vatten till en stärkande choklad-liknande dryck, varför humleblomster kallas chocolate root i Nordamerika, och som förr användes invärtes mot frossa, feber, diarré, tarm- och magbesvär. Ett avkok, med mjölk och socker, har fått namnet Indian Chocolate – måste vi prova i höst… just nu är man inte så sugen på varma drycker. Folkliga svenska namn är minst sagt lika intressanta men kopplar troligen mer till utseende än smak, nämligen ”fårpungar”, ”baggatasker”, ”brudgum”, ”skvallerbötta”, ”koskällor”. Jordstammen har annars okokt, i likhet med sin släkting nejlikrot (G. urbanum), en doft och smak som påminner om kryddnejlikans. Fröna är försedda med en hake, som lätt fastnar i pälsen på passerande djur vilka på så sätt hjälper till med spridningen.

En annan som hjälper till med spridningen av Humleblomster, och 12 andra ängsblommor som var vanliga i ängslandskapen här i Hälsingland för 100 år sedan, är Julia som kommer att skörda dessa fröer under sommaren, som en av tre kontraktsodlare i Sverige, och skicka till företaget Pratensis utanför Växjö. De i sin tur levererar bland annat till Veg Tech som till exempel sätter ihop mattor av ängsfröer åt kommuner och andra som inser att det är lättare att slå dessa en gång per säsong än att klippa gräs varannan vecka, de är vackrare att titta på och det främjar den biologiska mångfalden… en win-win-win-win-win-win alltså. Gissa vilka som är dess främsta pollinatörer!?

Från en ren statistisk betraktelse av dessa två bilder skulle man kunna dra slutsatsen att ängsklockan är starkt hotad och håller på att bli utkonkurrerad av de två andra ängsblommorna tjärblomster och ängsvädd. Med den vinklingen av detta uppenbara och därmed pedagogiska fallet så inser man istället lätt hur viktigt det är med en korrekt insamling av grunddata inför en statistisk undersökning. Med en vinklad sådan, medveten eller omedveten, så kan i princip vad som helst ”bevisas” med det utvalda materialet, vilket lett fram till det berömda och rent av bevingade uttrycket att ”Det finns tre sorters lögner: lögn, förbannad lögn och statistik” där det senare således skulle vara den grövsta formen av osanning. Enligt vissa mätningar så är detta ett av de mest använda citaten i brittisk media. En orsak till detta kan vara att det finns så många okunniga inom statistik och som presenterar ”övertygande” grafiska presentationer som sedan lätt sågas av ”andra sidan” som sedan gör samma fel med sitt urval o.s.v. tills folk väljer att lita på en person som för det mesta säger sådant som de redan tror på. Något att tänka på i dagens debattklimat där ”alternativa fakta” och ”fake news” gör att många människor lätt tycker sig hitta bevis för precis de åsikter som passar dem utan att ifrågasätta de källor som de hänvisar till. Tur, va… för då slipper de ju förändra sig, sitt liv eller sina åsikter. Det här resonemanget är så extra tydligt när det gäller klimatfrågan idag då allt ifrån folk på gatan, representanter för media, väldigt många experter (på områden utanför klimatforskningen) och politiker väljer ut den delmängd som passar just deras syften. Enligt forskning från Chalmers är de två största grupperna av klimatförnekare de industrier som producerar olja och högerextremister. En annan grupp är libertarianer som propagerar för mindre regeringsmakt. Liknande undersökningar i USA visar på samma sätt att klimatskeptikerna kommer från oljeindustrin, industri-förespråkare och konservativa grupper. En undersökning visar på att mer än 90 % av artiklarna som är skeptiska mot klimatförändringar och människans roll däri kommer från dylika konservativa tankesmedjor.

Bland klimatforskare finns det dock mycket få klimatskeptiker. Enligt en amerikansk studie, publicerad 2010 i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS, stödjer 97–98 procent av de forskare som publicerar mest vetenskapliga artiklar inom området, de etablerade slutsatserna om global uppvärmning. Endast 2,5 procent av de 200 främst rankade klimatforskarna (alltså de med allra flest publicerade forskningsartiklar) utgörs av skeptiker.

Med tanke på vilka stora omställningar som krävs för att nå Parisavtalet så är det ju då väldigt motsägelsefullt att bara 59 % av svenskarna tycker att EU ska bekämpa klimatförändringarna. Genomsnittet för EU är dock ännu sämre med bara 36 %. (SIFO resp. Standard Eurobarometer 90; 2018). Förnekelsen är enorm.

Vad gäller ängsklockan så är den bevisligen inte starkt hotad, åtminstone inte av dessa två ängsblommor när man med korrekt fakta inser att dessa två exemplar lyckats ta sig ner i ett helt upptaget utrymme i en starkt begränsande täckmatta och ändå lyckats etablera sig. I Sverige så är den vanligast i Dalarna (där den är landskapsblomma), Gästrikland, Hälsingland och norra Uppland men förekommer spritt i hela landet och den har tvärtom fått ett uppsving i och med att vallväxter odlas på allt större arealer jordbruksmark, vilket tyvärr inte är i linje med den odling och kost som vi i högre grad borde hålla oss till för miljön och vår hälsas skull… om man nu tror på statistik förstås… och att vi har presenterat den korrekt! Vad har Ranbogården för dold agenda?

Sist ut av alla ängsblomsplantor som under sommaren avlöst varandra med sin blomsterprakt är ängsvädden. De blåvioletta täta halvklotformiga blomsterkorgarna bjuder uppenbarligen på rikligt med nektar och pollen så här på sensommaren och ryktet om festbuffén verkar ha nått ut till alla i trakten. Från när och fjärran har de i solens strålkastarsken samlats till ”fest i dagarna tre”; mängder av festyra humlor och bin i olikfärgade randiga dräkter tillsammans med alla tänkbara dansande färggranna fjärilar dricker och äter sig mätta och fyller sina matsäckar på detta hejdundrande gästabud – Bilden gör inte stämningen rättvisa. Det är så fullt av festdeltagare att man flera gånger ser dem råka landa på varandra istället för på en ledig blomma. Om det är den tunga lasten eller glädjeruset som gör dem lite snurriga eller en kombination därav är oklart men titt som tätt virvlar fjärilar ner och landar också på oss och rätt som det är så krockar någon humla, tyngre än vanligt, in i oss trots att vi slagit oss ner strax utanför festplatsen som rena åskådare till all festyra framför oss.

Veckorna som gått, då skördeperioden av ängsblomsfröer varit så intensiv, så har det blivit svårt att tänka på, och prata om så mycket annat än skörde-, trösk-, sorterings- och torktekniker för de olika blomssorterna och det blev snart självklart att tro att alla andra måste vara lika intresserade… så därför skall vi idag stilla er hungriga nyfikenhet kring, det för alla, så centrala ämnet ”eftermognad av blommor”. Många kanske associerar eftermognad enbart med sådant som exempelvis tomater, frukt, ostar och vissa drycker. Vi vet att många också gläds och njuter av detta, speciellt kanske från de senare, men på ett helt annat sätt gläds och njuter vi fröinsamlare också av det faktum att eftermognad även kan gälla vissa fröer.

Den här morgonen var det väldigt intressant att inse hur effektivt vissa blommor, flockfibbla i detta fall, kan eftermogna efter skörd. Dagen innan bilden togs, tog vi beslutet att klippa ner samtliga flockfibblor på en gång för att hinna vidare, trots att bara ungefär hälften av plantorna blommat ut och bildat små tuss-lika fröbollar. Denna morgon överraskades vi därför positivt över den snabbhet som flertalet klippta plantor, som vi delvis givit upp, genom solens och tidens försorg, nu också gått samma väg då mängder av de gula blommorna, som genom ett trolleri, under eftermiddagen och natten genomgått förvandlingen till fjäderlätta fröställningar.

För att anhängare till talesättet ”Lätt fånget, lätt förgånget” inte ska ”få vatten på sin kvarn” vid första större vindpust så bär vi hem restskatten till mellanlagret inomhus på logen där inga större virvelvindar än de från hundsvansarna kan ställa till det och sprida ut vår samlade skatt igen. Vad lär vi då oss av detta? Vilka idéer kan det här ge för framtida verksamhet? Hmm… den tanken får nog eftermogna lite.