Bättre sent än aldrig… Ordspråk och liknelser kan vara förrädiska. Bara för att de i sig själva är logiska och kloka så luras man att tro att handlingen som de ska jämföras med självklart också är det. Detta ordspråk blir t.ex. väldigt fel om det är något negativt som avsågs… t.ex. en katastrof. I det här fallet var det dock sant. Nu är Julia och Annika färdiga… i dubbel bemärkelse… med den senaste (men om man känner dem, knappast den sista) odlingsytan. De sista plantorna och fröerna till denna nya åtta-åriga växtföljd av grönsaker kom den här dagen i jorden och eftersom det är mycket växtsäsong kvar så var sent bättre än aldrig. Vi nämnde ju tidigare hur denna odling bland annat ska få tjäna som räkneexempel för hur mycket ekologiskt odlade grönsaker borde kosta om vi antar genomsnittliga löner för insatsen.
Det där med ekonomi kan vara oerhört tråkigt men samtidigt väldigt intressant. Själva bokföringen, med att föra in transaktioner i rätt kolumn, i debet eller kredit och under rätt kontoslag kan vara en stimulerande sifferexcercis – som ett soduko, när man sen ser resultat-, balans-, och momsrapporter rasa ut korrekt och i överenstämmelse med t.ex. bankkontot. Men när man däremot kommit till sista rutan och upptäcker att man måste gjort fel någonstans på vägen så vill man bara gå ut och ta tag i något praktiskt. När det sen gäller ekonomi som ett system för att hantera begränsade resurser, så är det intressant ur ett mer grundläggande perspektiv eftersom det ofta är detta som alla, som vill bromsa omställningen till ett mer hållbart samhälle, hänvisar till. Naturvetenskap med fysik, biologi, kemi… är förhållandevis lätt att förstå sig på och skriva små, informativa och någorlunda korrekta iakttagelser kring eftersom dessa bygger på väl definierade och konstanta lagar. Ekonomi däremot är hitintills en ”vetenskap” som innehåller många ganska vaga antaganden om hur vi kommer reagera på tillgång och efterfrågan så att hela systemet känns, om inte instabilt, så i alla fall vilandes på mycket osäker grund. Vår välfärd sägs bygga på ständigt ökande ekonomisk tillväxt vilket brukar likställas med hur bruttonationalprodukten, BNP ökar. Men BNP beskriver egentligen bara ekonomisk aktivitet – vilket inte nödvändigtvis är kopplat till välfärd (krig är ett tydligt exempel på ekonomisk aktivitet som inte ger högre välfärd) och miljöaspekterna räknas inte in så länge de inte ger kostnader för det aktuella landet. Kenneth Hermele, doktor i humanekologi vid Lunds universitet ger fler exempel där ”den gröna ekonomin” brukar kritisera tillväxtbegreppet:
- Det säger ingenting om hur välfärden fördelas.
- Mycket kommer inte med. Vi har en parallell ekonomi som inte mäts alls. Till exempel hemarbete, ideellt arbete, svartjobb/bytesekonomi. Enligt definitionen så skapas t.ex. tillväxt när vi går på restaurang, men inte när vi bjuder en vän på middag.
- Den finansiella tjänstesektorn ingår, vilket gör att BNP delvis är ett luftslott. Många företag tjänar mer på att köpa och sälja pengar, än vad de tjänar på sina produkter.
Så BNP är uppenbarligen ett dåligt verktyg, åtminstone för rika länder som nått en grundnivå. Generellt blir det snabbt komplext när man ger sig in i beskrivningar om hur våra ekonomier är uppbyggda men om man backar tillbaka lite… några tusen år så hittar man snabbt några uppenbara grundpelare som indikerar att vi är fel ute.
De flesta är överens om att de globala problemen/utmaningarna är kopplade till en situation där allt fler människor på vårt jordklot lever i ekonomier med ökande konsumtion samtidigt som man ser att begränsningar i tillgängliga resurser börjat nås. De flesta är också ense om att utsläppen från denna konsumtion också skapar allt sämre livsmiljöer på många ställen, både för oss själva, för djuren och för växterna. Om våra ekonomier är problemet, vad är det då i dessa som blev fel och hur ska de ändras?
Från de ursprungliga människornas självförsörjning så har ekonomierna i majoriteten av dagens samhällen blivit mycket komplexa, sammanvävda och svåröverskådliga. Varuproduktionens andel av Sveriges produktion sjunker snabbt jämfört med tjänsteproduktionen och i dagsläget tjänar vi 70 % av våra pengar på att utföra tjänster. Alla ”framgångsrika” ekonomier har gått den vägen, och alla utvecklingsländer följer den trenden – från jordbruk, via industrialiserad varuproduktion till ett tjänstesamhälle. Men det gäller att inse det självklara, att ekonomier som baseras på varuproduktion och tjänster bara kan existera om kvarvarande bönder (som mest drygt 40 %, i västvärlden färre än 10%, i Sverige bara 1 %) utöver sin självförsörjning även producerar ett matöverskott som räcker till de övriga i samhället. Större och mer komplexa system behöver dessutom ett allt större matöverskott på grund av större förluster i hanteringen.
En liten del av det som de andra 90-99 % av befolkningen gör är nödvändiga produkter och tjänster åt bönderna, och andra, som specialiserat sig på en sak för att öka produktiviteten, men kom ihåg Maslows behovspyramid och då finns det ett annat ordspråk, och det är en klyssja, men det är sant – Vi kan bara äta oss mätta. Om vi nu vet att vi behöver mätta hela kommande befolkningen på 10 miljarder på ett för planeten hållbart sätt, och att vi har begränsade resurser – i form av ett jordklot och arbetskraften från dess mätta befolkning. Då är det ju utifrån de begränsningarna man måste börja.
Det gjorde forskarna med Johan Rockström i spetsen år 2018 för första gången i historien. De har tagit fram en modell som beskriver hur människans utveckling sett ut de senaste 50 åren, men inte bara i termer av ekonomi, utan också med avseende på alla de andra relevanta faktorerna såsom hälsa, utbildning, jämlikhet och därtill även planetens hälsa.
Utifrån den modellen kunde de sedan se vad som krävs för att vi ska nå de 17 hållbarhetsmålen från Parisavtalet inom de nio planetära gränserna. Vad som krävs är följande fem transformationer med en snabb övergång till:
- Förnyelsebara bränslen.
- Hållbara matkedjor.
- Bättre utvecklingsmodeller för fattiga länder.
- Jämnare fördelning av rikedomar.
- Mer utbildning till alla.
En studie, av delvis samma forskare, kom ut i tidskriften Nature i oktober 2018 som fortsätter bekräfta betydelsen av omställning till en mer hållbar matproduktion och matkonsumtion som grundförutsättning för de Globala målen. Den poängterar att vi måste:
- Förändra konsumtion mot mer växtbaserat.
- Producera mat med bättre metoder: öka produktivitet, minska markförstöring, färskvattenbehov och näringsläckage.
- Minska matsvinnet.
…och där var vi tillbaka i nya grönsaksodlingen. För det är precis sådana här småskaliga agroekologiska odlingar med hög ytproduktivitet, lokal distribution och små avtryck som det krävs fler av idag. Det i sin tur kräver förvisso en del fysiskt arbete eftersom det idag inte finns maskinell utrustning som uppfyller alla kraven. Men då vi vet att människor kommer det finnas gott om och med Maslows behovspyramid i färskt minne så ser vi att det är precis sådana sysslor som gör oss tillfredsställda… även om tröskeln kanske känns hög när vi sitter och tittar på Game-of-thrones eller andra samhällsviktiga debattprogram.