Publicerat

Slackline över Ranbobäcken – balansakt på låg höjd men med hög underhållningsfaktor

Idag och fortsättningsvis på våra cafésöndagar i juli så uppmuntrar vi besökare att prova på sporten slackline. Redskapet, ett spännband, finns precis som tidigare somrar uppspänt mellan två träd uppe på gården där man kan hitta sin inre balans och slipa tekniken lite. Men denna station har i år också kompletterats med ett band uppspänt tvärs över bäcken nere vid dammen dit man beger sig när man känner sig uppvärmd. Här finns goda chanser att bli avsvalkad. Den senare stationen är egentligen lättare eftersom spännbandet är kompletterat med ett rep högre upp att greppa i om man tappar fokus och balans. Trots det så verkar det mörka, svala dammvattnet ha en tung psykologisk effekt på folk vilket gjort att antalet försökande har varit begränsat. De som har försökt kan dock intyga att promenaden har en klart uppfriskande effekt på alla sinnen, oavsett hur långt man kommer på linan. Sporten innebär även en hisnande och kanske rentav en än mer spännande upplevelse för publiken. Blir det för lätt kan man alltid öka svårighetsgraden t.ex. såsom Hugo och Jon på bilderna och videon , som förra helgen provade att gå ut på linan samtidigt, från varsitt håll, för att försöka gå förbi varandra på mitten. Man kan tycka att deras pappa tar det hela med ro och iskallt fortsätter filma trots att flera av deras ”moves” här känns allt annat än stabila och bara ”ropar” på behov av snabb fysisk assistans. Vi kan då dock avslöja att vi var tvungna att censurera ljudet på videon då hans nervositet tog sig desto kraftigare uttryck verbalt.

För att trigga en och annan äventyrare lite extra kan vi ju nämna att Julias kusin Ingvild klarat Ranbo-linan över bäcken utan att ta tag i ”livlinan” och nästa utmaning blir kanske en kombination av hennes och pojkarnas försök. Vi ser fram emot många spännande och underhållande filmbevis på dylika försök. Här är det dock läge för en amerikansk disclaimer: Dessa övningar genomförs helt på eget bevåg och Ranbogården tar inget ansvar för blöta/smutsiga barn/föräldrar/mor- eller farföräldrar eller andra följder därav.

För den som hellre vill ”sitta och lukta på blommorna under korkeken” finns förstås hembakat i Kaffestugan att ta med sig ut till trädgårdens fikabord i trädskuggan eller i solgläntorna. Och för den/de som vill förkovra sig i hållbarhetstankar finns utställningar att beskåda och låneböcker att finna inspiration i. Julia finns på plats och signerar/säljer boken ”Ranbo Trädgårdar” och är även med och visar runt bland odlingarna klockan tre.

Välkomna idag och övriga söndagar i juli månad! Vi har öppet kl 12-16. Buss 100 stannar vid hållplats Ranbo. För information om fikautbudet se: http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/

Publicerat

Stigfinnartur

Att finna framkomliga vägar genom skog och mark var under medeltiden ett viktigt yrke. Den här dagens stigfinnartur med syfte att hitta lämpliga passager som förbinder stigar från Ranbo till Ulva förbereddes av en representant för våra tiders stigfinnare; scouten Julia och orienteraren, och kusinen, Ingvild, tillsammans med alltid kartintresserade Richard.

Hästen Pompe, som verkar ha en inbyggd kompass… speciellt när det gäller att hitta hem, var också en av deltagarna när väl operationen gick från köksbordets kartplanering till verkställande.

Med endast en karta och en flaska vatten bar det iväg över stock och sten, både bokstavligt och bildligt. Turen bjöd på alltifrån väl upptrampade stigar i varierad vacker natur till passager som skapade huvudbry till och med för luttrade orienterare – kartor åldras snabbt med skog i förvandling. Att återfinna en gammal stig som inte ens finns kvar på kartorna, som skogsmaskiner bitvis kört sönder, lämnat under ris och/eller som skogen ”tagit över” kan vara en större utmaning än man föreställer sig, även om det ibland bara handlar om passager på några hundra meter… och med en häst som transportmedel. Pompe var bitvis inte lika entusiastisk över stigfinnarprojektet. Han är inte så svårövertalad men lite rolig är han… på vägen ut kan han, så fort man själv tvekar lite, känna av stämningen och börja vända om, som för att säga: ”Nehe, det gick inte… vad synd, då går vi hem!”

I sådana situationer kan det upplevas som en skänk från ovan om man i snåren skulle ”hitta” en riktigt erfaren orienterare – och helt överraskande gjorde stigfinnargänget det, världsmästaren Jerker Lysell från Bollnäs var ute med ett par kompisar och provade Moskogarna, men lika överraskande visade det sig att även den bäste, eller hans kompis i detta fall, kan fela så pass att även denne luttrade kartläsare också tappat spåret i terrängen.

Men det är inte för inte som ”tredje gången gillt” blivit ett uttryck. Tredje gången som gruppens spejare skickades ut, lyckades de inte bara återfinna stigen längre fram, utan också till slut spåra en stig tillbaka till gruppen. Ett genombrott i snårskogen, och uppdraget kunde konstateras!

I det läget kändes det okej att modifiera Karin Boyes uttryck till den dubbla betydelsen ”Nog finns det mål och mening i vår färd – och det är stigen, som är mödan värd” för just nu upplevdes målet – att hitta den luriga stigen, lika viktigt som själva den trevliga utflykten hade varit… och efter alla strapatser blir denna dag ihågkommen som dagen då stigfinnarna återfinner den finfina stigen till Ulva!

Till och med Pompe ändrar attityd efter genombrottet och när vi, vid samma tveksamma passager på väg tillbaka, stannar upp lite för att välja ”rätt fot först” så tycker han: ”-Vad stannar ni för, det här var väl inget… trampa på bara!”

Publicerat

Kvällspromenad med biologisk mångfald i fokus

Faktum är nog att vår vardagsstress är en starkt bidragande orsak till att vi ofta tar till lite bekväma genvägar i både vardag och semester… genvägar som ofta sker på bekostnad av miljön. Det är inte så lätt för de flesta att både hinna med åtta timmars arbetsdag, efter-jobbet-rutiner och middag för att sen dessutom orka starta upp igen för att hinna ut på en kvällspromenad, trots att det senare troligen är det vi mår allra bäst av. Därför blev vi så glatt överraskade när det faktiskt dök upp ett helt litet gäng intresserade mångfaldsvänner till vår kvällspromenad på den ”Biologiska mångfaldens dag”.

Vi pratade och tittade på lösningar som hjälper andra stressade arter med att klara av sina vardagssysslor, och som därmed hjälper oss människor genom att helt gratis serva oss med sina ekosystemtjänster som vi är fullständigt beroende av. Problemet är att många insekter, fjärilar och djur idag är stressade för att de har svårt att hitta både bostäder och mat i miljöer som blir alltmer storskaliga och monotona. Överallt i världen tenderar både skogar och jordbruk, där många miljöer är en förutsättning för mångfalden, att bli alltmer enformiga, för att bli mer ekonomiska för våra konsumtionskrav på mycket, nytt, snabbt och billigt.

Vi hade så trevligt, där erfarenheter, kunskaper och anekdoter utbyttes, att vi efter en timme bara hade hunnit 200 m på promenaden. Solen, fågelkvittret och den ljumma försommarkvällen bidrog givetvis också till både lugnare sinne och steglängd. När vi väl kom tillbaka till Kaffestugan så smakade kaffet, rallarrosdrickan och Ranboflätan desto bättre. Om nu kvällen, för några, hade föregåtts av en stressig dag så är vi övertygade om att alla nu gick hem med ett rofyllt behagligt lugn och skön trötthet i kroppen.

Publicerat

MTB kring Ranbo

Det finns gott om skogsvägar och stigar kring Mo som passar för mountainbike. Det blev jag varse när jag tidigare i höstas hängde på gänget som brukar samlas på onsdagskvällar vid macken i Mokorset. Med Markus Fernlund i spetsen for vi i bra fart iväg genom västra delarna av Enmyra, rundade Storberget och kom fram vid Vannsätter och Bergvik. Av bara farten fortsatte vi söderut och rundade även Mickelberget innan vi vände hemåt igen… på andra sidan Storberget den här gången. Mycket trevlig cykling där man kunde hålla god fart nästan hela tiden. Hör av er till Markus Fernlund om dessa mycket trevliga kvällsturer på onsdagar låter lockande… de kör fortfarande tror jag, nu med starka pannlampor.

Djur, gård, skola och jobb gör dock att det sällan passar oss att ge sig iväg länge eller ens planerat. Man får passa på när det blir en lucka, så därför har vi några ”egna”, kortare favoriter som vi gärna rekommenderar andra att prova på. Den varma och relativt torra hösten gör att stigarna i skogen fortfarande håller bra.

Om man kommer från parkeringen vid allén så är slingan runt Olberget på skogsvägarna och kyrkstigen den mest uppenbara. Det är relativt lättcyklade 7,5 km och man kan hålla god fart överallt utom på ett par steniga partier på kyrkstigen.

En betydligt trixigare slinga är att följa vår upp-markerade vandringsslinga mot Ranbobergets topp. Kartor till den finns ju i brevlådan vid parkeringen. Sträckan fram till kyrkstigen bjuder då på betydligt mer tekniskt utmanande cykling, men om man bara är medveten om det så är det en rolig sträcka att försöka minimera antalet nedsättningar på. Sen får man samma roliga, snabbare cykling på kyrkstigen. När man kommer upp på åsen väster om Stora Acktjärn så kan man fortsätta rakt fram, istället för att svänga höger mot toppen, så får man fortsatt härlig snabb, snirklande cykling fram till ett litet hygge framför Ranboberget där mer tekniska sträckor tar vid tills man ansluter till vandringstigen igen när den leder ner till Paläck och tillbaka ner över vår åker längs dikeskanten. Den rundan är ”bara” 5,8 km men den känns betydligt tyngre än Olberget runt.

Den mest belönande, men också den tyngsta slingan är dock att fortsätta följa vandringsstigen upp till Ranboberget. Bortsett från ett par korta passager över mindre stentorg så kan man faktiskt cykla hela vägen upp för den släta östra sidan. Väl uppe får man dra djupt efter andan, både av hänförelse över utsikten och för att inte kollapsa av mjölksyran. Sen får man en alltför kort men mycket rolig slick-rock cykling tillbaka ner från toppen igen. Att fortsätta vandringsstigen uppifrån toppen är inte att rekommendera, men när man kommer ner till klapperstensfälten igen så fortsätter man på stigen runt Ranboberget för att ansluta på vandringsstigen igen. Den slingan blir 8,5 km.

Sen kan man ju dessutom runda Pottmyran… Som sagt, skogsvägar och stigar runtom Mo för MTB finns det gott om.

Publicerat

Skogspromenad upp till Ranboberget

Naturstigen på 7,6 km upp till Ranboberget bjuder på en omväxlande natur, och väl uppe på Ranboberget även en vidunderlig utsikt ända ut till havet vid klart väder.

Tidigt på säsongen slog vi gräset så att promenaden börjas eller avslutas på en lättillgänglig vandringsstig i kanten av Ranbos åkrar och över den gamla lägdan Paläck… där den, på den senare, känns som en race-track för de som har mycket spring i benen… Pompe gillar, som ni kanske minns, att galoppera den sträckan. På grund av den torra sommaren med dålig tillväxt så är den stigen fortfarande lika framkomlig.

För den som nu känner sig inspirerad och vill ut och njuta lite extra av höstens färgprakt… eller mäta sig mot tidigare rekordtider, så finns det inplastade orienteringskartor med slingan upp på berget markerad att låna i lådan på den högra anslagstavlan vid P-platsen i början av allén. Där finns också en gästbok i vilken man kan skriva en liten reflektion om sin utflykt och på första sidorna kan man betrakta historiska rekordinnehavare och deras tider samt införa sitt eget namn och tid om man lyckats med bedriften att putsa det befintliga rekordet.

För de som gillar lite mindre, men minst lika trevliga utmaningar så finns 11 stycken geocacher utplacerade längs vägen av någon som vill utmana och roa er. (www.geocaching.com)

Publicerat

Caféhelg med naturpass

Varför inte kombinera en fikautflykt till Ranbo med lite orientering. I sommar har IFK Bergvik ordnat möjligheter till traditionell orientering med fasta kontroller i skogarna mellan Florskvarn och Bergvik i sitt Naturpass, men dessutom en rolig variant som passar för cykelorientering med foto-kontroller kring Olberget. Vi har deras paket Naturpasset till försäljning i Kaffestugan. Dessutom finns fler än 20 ”skattgömmor” kring Ranboberget och Olberget för de som gillar, eller är nyfikna på Geocaching, Se www.geocaching.com eller hör med oss om ni vill lära er om detta. Vi kan även tipsa om en ännu mer utmanande MTB-runda för den som verkligen tycker sig behöva jobba för att förtjäna sin fika. Under varje helg i juli (lö-sö kl 12-16) är Kaffestugan med hembakat öppen, därtill finns möjlighet att besöka Linboden där lokala hantverksprodukter finns till försäljning, samt stugan Mamsells där guidade visningar erbjuds kring linets utveckling i trakten. Det finns även möjlighet att hälsa på djuren och/eller besöka den nyanlagda köksträdgården och ängsblomsodlingen på egen hand eller följa med på den guidade turen kl 15 då vi berättar mer om tankarna bakom odlingsprojekten. P-plats till höger om alléns början vid väg 50. Varmt välkomna lö-sön kl 12-16!

Publicerat

Orienteringskartor till naturstigen … tävlingsslingan?!

Candy och Quill når till synes utmattade fram till stenröset på Ranbobergets topp – men skenet bedrar. Om inte barlasten Annika hade sinkat dem så hade de varit uppe och hemma igen för länge sen. Den sista sträckningen på friluftsslingan har dragits om något och mäter nu totalt 7,6 km. Benny och Birgittas första rekordtid på 1:30 får dock stå kvar. Fortsätt läsa ”Orienteringskartor till naturstigen … tävlingsslingan?!”

Publicerat

Inläsning av kartan

Inläsning av kartan före start. En dryg timme senare har vi nöjet att kunna presentera en första och hittills bästa tid på friluftsslingan ”Ranboberget ToR”. För oss var det inte alls överraskande, men icke desto mindre roligt, att nu kunna meddela att det var Benny och Birgitta Wallin som blev första paret ut att anta vår utmaning. Fortsätt läsa ”Inläsning av kartan”

Publicerat

Race-track på Paläck

Varför inte ta med vandringsskor till besöket på Ranbo i helgen och kombinera gårdsbesöket med en skogspromenad upp till Ranboberget efter att energin fyllts på med en och annan kaka! Richard har slagit gräset så att det finns en lättframkomlig stig på den gamla lägdan Paläck (se bild)… lite som en ”race-track” i det annars höga gräset – så för de tävlingsinriktade så passar kanske löparskorna bättre. Fortsätt läsa ”Race-track på Paläck”