Publicerat

Vänmöte på slackline

Alltsedan John och Hugo var här i början på sommaren och på eget bevåg kom på idén att försöka möta varandra på slackline över Ranbobäcken, i gammal god Robin Hood stil, men till skillnad från resultatet där, istället i samförstånd försöka passera varandra utan att någon hamnar i vattnet, så kom många andra att prova linan och har lyckats att gå över själva. Och några har, på min uppmuntran, också försökt upprepa och slutföra deras experiment men ingen har kommit i närheten av deras försök (http://www.ranbogarden.se/…/slackline-over-ranbobacken-bal…/).

Det blev ett roligt stående inslag att försöka uppmuntra pigga besökare, och jag hade stora förhoppningar på flera av dem, men alla kom upp utan filmbevis på genomfört uppdrag… Ida och kompis kom inte ens ner till dammen p.g.a. av att en av våra kompisar, snoken, skrämde dem tillbaka till mamma… jösses! Nu är det ju slut på fikasäsongen på Ranbo för i år men jag hoppas att många känner sig inspirerade att återkomma med ny beslutsamhet till nästa sommar. Jag förväntar mig kanske inte att många kommer kunna kopiera Julias kusin Ingvilds bedrift att gå över utan övre stödlinan, vilket skulle leda till gratis fika, men den snälla varianten av Robin och Little John, borde väl många fixa… eller?

Jag borde förstås försöka själv innan jag dömer andra och till slut så hittade jag en som ville anta utmaningen. Vår kompis Aprilia ställde upp om jag lovade att skärpa mig… förstår inte varför hon tvivlade på det. Jag skötte mig jättebra… åtminstone tills vi passerat varandra. Då kunde väl ändå spänningen höjas lite. Jag vet inte vem som ”vann” och vem som var närmast att mellanlanda i bäcken. Ni får kolla på den filmen https://youtu.be/IXmFe_yQZ1k och avgöra själva! Jag räknar med att se John och Hugo komma och gör nytt försök nästa år och att pappa Claes då tar intryck av Aprilias pappa Lars som höll sig föredömligt lugn och tyst under den här filminspelningen.

Publicerat

B&B – test för framtiden

När Magnus Natander, komminister och ansvarig för den gångna helgens symposium i Söderala kyrka, undrade om vi kunde husera deltagare, med middag för 17 personer och övernattning för de 5 gregorianska kyrkosångarna så kunde vi ju dels inte tacka nej till ett så trevligt sällskap och lovvärt evenemang och dels tyckte vi att det var ett perfekt tillfälle att testa vår idé kring framtida möjligheter till Bed & Breakfast i stugorna under tider som vi inte har andra evenemang där… vilka tider och under vilka former återstår fortfarande att se, men detta var ett nyttigt första försök.

Tre gamla kökssoffor som stått och dammat igen på logen och ladugårdsbotten skrapades och borstades av samt kompletterades med plank och byggdes om så att de kan fungera som vanliga soffor under cafédagar, men sedan snabbt förvandlas till rustika dubbelsängar om det behovet blir aktuellt. Tre rum ställdes i ordning och Candy och Quill godkände direkt när vi placerade ut sköna ren- eller fårfällar framför sängarna. Känner ni igen rummen?

Utomhus var det flera minusgrader under lördagsnatten… hur elda för att få lagom temperaturer i de olika delarna i den gamla 1700-tals stugan? Plåtkaminen ger snabbt värme i det lilla rummet men lagrar inget efter den slocknat, rörspisen tar tid att värma upp men strålar sedan hela natten… men det är ett stort rum med många fönster. Den relativt stora övervåningen, som dessutom har direkt förbindelse med den kalla entréhallen, får bara direktvärme ifrån skorstenarna som går igenom rummet plus indirekt från stigande värme i bjälklagen. Efter ett halvt dygns förberedande eldande i spisarna med mätningar i rummen beslöt vi att stödja med en elradiator i stora rummet nere och två på övervåningen samt att lilla rummet hade öppet till köket med sitt elelement. Det blev helt rätt – alla sov gott… men samtidigt helt fel med avseende på våra antaganden. Övervåningen blev hur skön som helst i över ett dygn även efter att radiatorerna slagits ifrån medan morgonluften på bottenvåningen var ”frisk”.

För säkerhets skull fick dock gästerna både middagen och frukosten inne i stora huset där brasan sprakade skönt i salongen. Rummen är nu återställda inför kommande helgens släktkalas och senare adventsfika… och vi är dubbelt stärkta av erfarenheten och kommer snart plocka fram ytterligare några gamla kökssoffor ur ladan (vi har hittat nio stycken… hittills) som kan tjäna samma syften då de placeras i stugan Mamsells.

Publicerat

Gräv där du står

”Gräv där du står” – Det var devisen vid flera av de stationer som kursdeltagarna på Småbruk 1 fick erfara under besöket på Ranbogården. Under en kursdag med praktik på schemat och med hjälp av röjningsrester, grönmassa, kompost och andra naturmaterial tog flera av våra gårdsprojekt ett rejält steg framåt när vi alla – 15-talet personer – var med och ”högg i”. Bland annat påbörjades bygget av en gammeldags risgärdesgård (ofta kallat risstaket eller risgärde). I takt med att rishögen med vårens utgallrade grenar och kvistar sjönk på höjden så ökade metrarna av staketet runt jordgubbslandet. Liksom våra förfäder gjort under tusentals år så tryckte vi ner riset mellan parallellt placerade störar av senvuxen gran. Inte bara jordgubbsplantorna blir nöjda av resultatet när de nu får ett skydd för både vind och ogräs utan vi förväntar oss också att en mängd insekter kommer göra tummen upp för detta – i deras ögon – nya bostadskvarter. Det är framför allt i södra Sverige som denna form av risstaket byggts och för att få den rätta touchen så fick Lenas skånske man Mikael vara byggmästare för projektet. På sin allra tydligaste skånska förmedlade Mikael användbara tips på hantering av lie, yxa, spett och gummiklubba… tills det var dags att byta station till portalbyggandet. Här handlade det om att bygga klätterställningar endast med hjälp av slanor och sisalsnören. I det här fallet blev resultatet en klätterställning för framtida klängerväxter … och en vacker portal in till köksträdgården.

Publicerat

En liten höstpromenad – med stor effekt

En höstpromenad bidrar oftast till enbart sol i sinnet, även om vädret står för ömsom sol, ömsom regn eller rent av bara det senare. Tänk att en liten promenad kan ha så stor effekt – inte bara på sinnet utan också på det fysiska hälsotillståndet. Forskning bl.a. vid Harvard visar att den som dagligen går 1,2 km i måttlig takt inte bara får mjukare leder, färre sjukdagar, minskat sötsug och sänkt stressnivå utan kan dessutom räkna med bättre nattsömn och minne. Forskningen har än så länge bara gjorts på människor men man kan ju ana att detsamma även gäller för våra fyrbenta vänner… och att dom dessutom är medvetna om det eftersom ”tröskeln” för en promenad, oavsett väder, oftast är lägre för dem än för många av våra tvåbenta vänner.

Publicerat

”KBT” och oväntade vänskapsband

Det är inte sällan som våra fyrbenta vänner hjälper hundrädda gäster att komma över sitt obehag, här är ett exempel. Minnet av att en gång blivit illa biten i ansiktet blir som bortblåst när ”KBT” av våra fyrbenta experter praktiseras på köksgolvet på Ranbo. Hundrädsla är mycket utbredd och drabbar människor i olika grad; alltifrån obehag till skräck. För att träna bort sin hundrädsla brukar rådet från professionella vara att i små steg närma sig det ”farliga” men inte tvingas in i situationer. Innan vi andra visste ordet av så hade, för oss andra, omärkbara små steg tagits – många och frekventa – och efter bara några timmar på gården knöts de nya vänskapsbanden. Antalet fobier är många, fler än de flesta av oss säkert anar och man kan ju undra om inte våra fyrbenta vänners trygga små uppenbarelser skulle kunna vara ett stöd inte bara vid kynofobi (hundrädsla) utan även för personer som vill hantera andra fobier. Nu fanns inte behovet i denna grupp, men nästa gång vi har så många tonåringar hemma så tycker man att det borde vara statistiskt troligt att vi får möjlighet att studera om hundarnas lugn och tröst även räcker till personer som vill hantera sin nomofobi (rädsla för att vara utan mobiltelefon). Antalet användningsområden för dessa sympatiska, förstående och följsamma varelser med låga lönekrav blir snabbt allt fler så det är nog en tidsfråga innan de små terapeuterna får ett intensivt professionellt ”hundliv” även på fobi-området.

Publicerat

Svampars uppsving

Glädjen att hitta svampar i skogen följer med ända hem i stugvärmen… men om våra förfäder i det gamla svenska bondesamhället, skulle bänkat sig vid köksbordet så hade de snarare visat ett förakt för högen av svampar – som ju var långt ifrån någon människoföda. Hur fattigt man än hade det så rörde man inte skogens svamp, hellre åt man löv, jord och bark under år av kriser. På 1700-talet började vissa vetenskapsmän dock bli intresserade och kokboks-författarinnan Cajsa Warg var en pionjär när hon 1755 gav ut recept på bl.a. några champinjonrätter. Men det var först under 1800-talet, i och med att fransmannen Jean Baptiste Bernadotte blev kung i Sverige som intresset för franska matvanor och svamprätter fick ett uppsving… i de högre klasserna. Allmogen förblev opåverkad. 1800-talets missväxtår tillsammans med den ökade kunskapen ledde till intensiva upplysnings- och propagandainsatser och diverse upptänkliga medel togs till ”uppifrån” för att ändra folkets motvilja för svampen, tex lät pastorn Nils Gustav Strömbom 1881 paketera svampböckerna så att de kom att likna bibeln och psalmboken med sina svarta läderomslag och guldtryckta texter. Under världskrigens matbrist intensifierades insatserna och press, bokförläggare och svampupplysare bidrog till att åtminstone stadsbefolkningen började ”förstå sitt eget bästa” och ta vara på de vildväxande tillgångarna. Idag skriver nog flertalet svenskar under på Svampföreningen Friesias ordvitsande motto från 1936 ”Svampen åt folket och folket åt svampen”. Svampintresset är större än någonsin… och även rekordmånga oroliga telefonsamtal under september till Giftinformationscentralen. Måhända dags för en ny upplysningsinsats?!

Publicerat

”Team-building aktiviteter” i gamla bondesamhället

Tolv extra händer gör att skördearbetet går som en dans och dessutom blir extra kul! Julias kompisgäng från Uppsala var pigga på att ta sig an alla möjliga gårdssysslor för att senare på kvällen laga till och njuta av det sammelsurium av grönsaker som skördats. Det var sen härligt att, efter en fysisk dag på gården tillsammans sjunka ner framför brasan och prata ”gamla minnen” och berätta goda historier. Tänk vad många ”team-building aktiviteter” som det gamla bondesamhället var uppbyggt på. Devisen ”förena nytta med nöje” skulle helt klart kunna dammas av lite.

Publicerat

För att inte direkt gå in i väggen

För att inte direkt gå i väggen på äventyrsbanan så gäller det att kunna läsa och tyda kartan, men även om man gör det korrekt så måste man ändå gå in i väggen vid ett par tillfällen. På Ranbogården har vi ännu inte hittat något stort klädskåp som leder till andra världar men det behövs inte… den gamla ekonomibyggnaden är ett sammelsurium av skrymslen och det finns gott om spännande irrgångar som leder till spännande delar av denna fantastiska värld.

Publicerat

Fiskhällarnas klippbrant – det är möjligt att klättra upp

Ja… det är faktiskt möjligt att klättra uppför klippbranten på Fiskhällarna, vilket de här bilderna åtminstone indikerar. Under helgen bodde klättergänget från Uppsala hos oss för att på dagarna ta sig an de kluriga lederna på Olbergets förberg. Belöningen när de kommit upp för branten är en härlig utsikt och utflyktsmackor som smakar lite extra gott till kaffet. Trots de, både mentalt och fysiskt, krävande utmaningarna på berget så var de dock inte sena att på kvällen ställa upp och roa oss, och sig själva på äventyrsbanan och med rundpingis. Kanske blir riktigt skönt för dem att, som kontrast, slå sig ner med studieböckerna och arbetsuppgifterna nu på måndag morgonen.

Publicerat

En ny generation upptäcker Ranbo

En ny generation upptäcker Ranbogårdens möjligheter. Theo och Bea hyrde in sig och bjöd in sina syskonbarn. Tiotalet kusiner från Södermanland, Medelpad och Gästrikland lekte sig glatt igenom helgens alla äventyr. Både från sexåringarna, likväl som från tonåringarna och de vuxna hördes skräckblandad förtjusning och hissnande skratt under äventyrsrundan, glada hurrarop vid kakbordet med nybakade kardemummabullar och mysprat varvat med gapskratt från hängmattorna och givetvis så syntes förväntansfulla blickar vid grillningen. Inte konstigt att de efter kvällsbadet och lyskvällen vid Florsjön ovaggat somnade i sina sovsäckar uppe på Kaffestugans övervåning.