Social tipping points – olika sociala samhällsstrukturers tröghet att reagera på information om klimatförändringar och börja motverka dessa

Att överväga nedläggning av den väl fungerande landsbygdsskolan i Mo, med tillräckligt elevunderlag men med underhållsbehov, är sannolikt ytterligare ett tecken på att beslutsfattare inte har skaffat sig tillräcklig kunskap kring framtidens hållbara samhällsutveckling och/eller inte har uppdaterade beslutsunderlag för detta.

I en artikel från år 2020, I.M.Otto et. al. ”Social tipping dynamics for stabilizing Earth’s climate by 2050; PNAS February 4, 2020 117 (5) 2354-2365“  beskrivs hur snabbt/långsamt olika strukturer i samhället tar till sig informationen om miljöförändringarna som väntar oss framöver samt börjar agera för att motverka dessa. Artikeln visar att finansmarknaden är snabbast och som redan, av ren självbevarelsedrift, börjat flytta bort investeringar ifrån fossiltunga branscher. Den visar också att normer och värderingar i samhället tyvärr tar längst tid att ändra – en hel generation kan krävas. Däremellan finns flera sociala strukturer som riskerar att ta 10-30 år på sig för att nå en tillräcklig medvetenhet kring helhetsbilden och styra om för att effektivt agera i rätt riktning. Tyvärr så finns ”policyer och förordningar” med i detta tröga tidsspann… och så lång tid har vi nog tyvärr inte på oss.

Samhällsplaneringen i Sverige sker till största del på kommunal nivå. Däremot finns det nationellt definierade mål och riksintressen och dessa ska efterlevas på både regional och kommunal nivå. (Boverket, 2019). För att kartlägga landsbygdens hållbarhetsutmaningar och lösningar i ett Agenda 2030-perspektiv på en nationell nivå har bl.a. dessa tre dokument använts. • Handlingsplan Agenda 2030 • Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning – världens möjlighet • Landsbygdsprogrammet 2018–2020.

Som indikation på att politiken och beslutsunderlagen i Sverige faktiskt inte hänger med så finns en studie från KTH 2020 – J. Helldén – ”Landsbygdens roll i hållbar samhällsplanering” som tittar på hur dessa nationella ”styrdokument” är formulerade i relation till de av FN utformade 17 hållbarhetsmålen. Studien tittar också på hur sex olika landsbygdskommuner ser på dessa och hur de implementerar detta i sitt arbete.

Studien visar dels att lokala politiker säger sig jobba efter dokumenten, men också att det finns få beslut i frågorna och framför allt att de efterfrågar mer kompetens och samverkan för att förstå hållbarhetsmålen och hur de ska implementeras.

Dels så pekar man i denna studie på att dessa dokument, som kommunpolitikerna ska kunna luta sig mot, har ett tydligt urbant perspektiv dvs. att staden fortfarande är normen, det eftersträvansvärda och idealet i samhällsplaneringen. Industrialisering, urbanisering och globalisering har pågått i sekler och har bidragit till att städerna ses som de ekonomiska noderna, medan landsbygden beskrivs i termer av resurser som arbetskraft, råvaror och energi samt rekreation men annars mest innebär problem med låg ekonomisk produktivitet och som behöver förses med dyr infrastruktur och samhällsservice. Trots denna underordnade beskrivning så skriver man ändå, i det mer praktiskt orienterade dokumentet Landsbygdsprogrammet, Jordbruksverket, 2014:34 vad landsbygden behöver för att kunna utvecklas ekonomiskt i framtiden; ”Nya affärsområden och produkter behöver utvecklas, samtidigt som traditionella näringar måste ges möjligheter till fortsatt utveckling, gärna med ett ökat kunskapsinnehåll.”

Bara utifrån denna mening är det svårt att se hur det ska kunna ske om viktiga samhällsfunktioner, såsom landsbygdsskolor, dras in istället för att stärkas.

Om man istället går till källan för informationen som idag försöker nå ut i samhället – Den som kommer från den helt dominerande delen av världens forskarkår som är fokuserade kring miljövetenskap och klimatförändringar. De är väldigt tydliga på vilken samhällsutveckling som krävs.

De överskridna planetära gränserna kräver stora omställningar, både i våra konsumtionsmönster och bl.a. i de, för oss här på landsbygden, centrala näringarna jord- och skogsbruk. W. Steffen et. al. ” Planetary boundaries: Guiding human development on a changing planet” Sciencemag.org 13 february 2015 • vol 347 issue 6223. Forskarna pekar på behovet av fler och mer lokala kretslopp, ökad inhemsk matproduktion och cirkulära ekonomier. Fossila bränslen måste givetvis bort, och absolut inte ersättas med biobränslen från skogen då de skapar ännu högre växthusgasutsläpp på kort sikt. Vi måste istället utveckla ett regenerativt jordbruk https://resurs.slu.se/dags-for-nytank-inom-jordbruket-for-jordens-skull/ och kontinuitetsbaserat skogsbruk för ökad kolinlagring och ökat bevarande av biologisk mångfald https://play.etc.se/sv/more-of-everything-a-film-about-swedish-forestry.

Allt detta innebär ett ökat lokalt samarbete mellan stad och landsbygd i framtiden och som både förutsätter och framför allt gynnar en levande landsbygd med många fler jobb. För att förbereda för det så måste politikerna i högre utsträckning se till att folk vill och kan leva hållbart på landsbygden, att barn, ungdomar och vuxna ser fördelarna med att bo kvar för att kunna starta och ta över dessa mer hållbara företag, både i och kring jord- och skogsbruk samt i andra näringar.

Forskningen visar att det är endast under dessa förutsättningar som vi kan lösa alla de utmaningar som vi står inför. J. Randers et. al., SEI, ”Transformation is feasible”, Report Oct. 2018.

Då framstår ökad samhällsservice på landsbygden och däribland landsbygdsskolornas överlevnad som en självklarhet.

Vi kan givetvis hoppas att kunskapsinhämtning och implementering kring dessa frågor i Söderhamns kommun plötsligt tar ett jättekliv framåt i denna riktning och inte fortsätter visa överensstämmelse med det som studierna ovan visar, men annars så har Greta Thunberg visat att hård kritik och medvetna val ifrån gräsrotsnivå just nu är det effektivaste sättet att påskynda processen.