Julia mellan två fält av midsommarblommor i Ranbos ängsblomsodling. I bakgrunden prästkragar, Skånes landskapsblomma och inofficiellt Danmarks nationalblomma som vi skrev om i midsommartid förra året. Nu har det gått ett år och då kan det ju vara lämpligt att ta ett steg framåt, solursvis, i vår ängsblomskalender och presentera årets midsommarblomma, tjärblomster. Silene Viscaria heter den på latin där efterledet kommer från latinets viscum som betyder lim och alltså syftar på den klibbiga, mörka substans som finns under varje bladpar på stjälken och som med sin likhet med tjära eller beck har gett den sina svenska namn tjär- respektive beckblomster. Eftersom diverse småkryp tenderar att fastna i dessa fläckar så har den också på olika håll fått smeknamnet ”flugfånga”.
Blomman är relativt attraktiv som dragväxt för bland annat honungsbin med en 2:a för nektar och 1:a för pollen på den 4-gradiga skalan för hur viktig växten är som leverantör av nektar, pollen respektive honungsdagg för olika pollinatörer. En 3:a står för stort värde, 2:a för medel, 1:a för litet och – för försumbart. När den nu är så mån om att locka till sig pollinatörer för att säkerställa en effektiv spridning av sitt släkte så vill den ju förstås försäkra sig om att en massa småkryp med begränsad spridningsförmåga inte kommer upp och snyltar på godsakerna vid kalaset, vilket är den troligaste förklaringen till att den utvecklat den relativt ovanliga fällan på sin stam.
Honungsdagg låter väldigt ljuvt och smakligt varför begreppet inte är så ovanligt i samband med saluförandet av honung med ett stort inslag av denna honungskälla. Det är mycket troligt att den inte alls skulle vara fullt lika attraktiv och gå hem lika bra hos alla om den istället såldes med den honungens verkliga koppling till lusavföring som grund vilket är vad som faktiskt döljer sig bakom det aptitliga namnet honungsdagg. Det är främst bladlöss, men även sköldlöss och mjöllöss som utsöndrar detta söta överskott när de ger sig på och kalasar på vissa växters vätska. Med vetskap om att det är mest detta – vatten med högt sockerinnehåll så borde avsmaken avta och snarare accepteras som ett intressant inslag i honungsreceptet… och honung med stort inslag av honungsdagg som grund anses mycket riktigt vara en riktig delikatess och säljs ofta under benämningen skogs- eller bladhonung, medan andra, som kanske tycker att de vill hålla sig närmare sanningen säljer den under det under det ännu mer vilseledande begreppet (blad-)lushonung. Har dessa löss festat på gran så kan den resulterande honungen bli väldigt hård och kallas cementhonung. Om honungen med dessa receptinslag av honungsdagg är populärt hos finsmakare så är honungsdaggen inte lika populär hos bilägare som parkerar under vissa träd, speciellt t.ex. lind, när bladlössen festar loss som bäst däri.
Nu är det inget problem med tjärblomster som alltså både saknar inslag av honungsdagg och dessutom bara blir omkring 50 cm hög. Utan tvärtom så har denna blommas fiffiga lösning av krypfälla istället inspirerat trädgårdsmästare att kleta lim även på stammen på bl.a. fruktträd för att slippa angrepp från dessa löss och andra liknande, från marken invaderande, otyg.
Man kan ju undra om det även funnits någon koppling i folktron till att blomster av denna sort under kudden på midsommarafton med sin tjära håller oönskade krypande kandidater borta från ägarinnans drömmar om sin tillkommande kära som endast hysa högtflygande planer för framtiden?