En mosaik är enligt Nationalencyklopedin ”En dekorativ komposition av olikfärgade små bitar (porslin, sten eller glas) som fästs på ett hårt underlag med murbruk, kitt eller cement så att bitarna bildar ett mönster eller en bild”. De äldsta kända mosaikerna är från sumerernas tid 3000 f.kr.
Det här var en alltför snäv definition för att passa dagens text så vi väljer istället Svenska Akademiens Ordboks alternativa definition: ”Mer eller mindre bildligt, om något som ger intryck av mosaik”. Därmed fritt fram för nutida användningar i bildlig betydelse för att beskriva någon form av heterogen komposition eller brokig blandning i alltifrån abstrakta beskrivelser av till exempel karaktärsdrag, politik till mer konkreta mönster såsom till exempel ”en mosaik av ekosystem”. Och idag är mosaiklandskap en vedertagen benämning på landskap som består av en blandning av flera landskapselement, såsom berg, dalar, sjöar, vattendrag, skogar, åkrar, betesmarker, byar – ett landskap som närmast karaktäriseras av småskalighet och stor variation på relativt korta avstånd.
Myndigheter som FNs jordbruksorgan FAO, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelser, tillsammans med forskare pekar på att vi behöver sträva mot en återgång till ökad utbredning av mosaiklandskapet för att bland annat uppnå hållbarhetsmålet om biologisk mångfald. Mosaiklandskap har förståligen ofta hög biologisk och ekologisk diversitet. Detta till skillnad från de monokulturer som världen, under de senaste 50 åren, jobbat fram inom både jordbruk och skogsbruk och som man idag ser som en av orsakerna till den höga takten av minskat antal arter runt om i världen.
Regnskogar är kända för en hög biologisk mångfald, med kanske två tredjedelar av jordens alla landlevande växter och djur, med t.ex. 50 000 kända trädarter, och korallreven är på motsvarande sätt kända som havens regnskogar. Bägge är tyvärr mycket hårt ansatta av, i det förra fallet, avverkning med 150 000 km2 per år framförallt för att ge plats för mer odlings- och betesmark till ökande köttproduktion och i det andra fallet av ökande temperaturer och sjunkande pH på grund av växthuseffekten med höjda koldioxidhalter. Mindre känt är nog att traditionellt skötta ängar och betesmarker i vårt gamla jordbrukslandskap är exempel på en minst lika extremt artrik biotop. Inga andra växtsamhällen på jorden är lika rika om man räknar antalet växtarter per kvadratmeter markyta, med upp till 60 blomsterarter per kvadratmeter. Vi har dock tappat 99 % av våra ängsmarker de senaste 100 åren på grund av förändrat jord- och skogsbruk och Naturvårdsverket ser med oro på ett förslag som lagts om att åtagandeplaner för slåtterängar och betesmarker ska tas bort. Som vanligt har kunskapsbristen hos vissa inga gränser. Även om förtroendet för experter såsom forskare har ökat generellt den senaste tiden, delvis på grund av Greta och Corona, så finns det också en ökad polarisering. Generellt så har de med högre utbildning högre förtroende för forskningsresultat. Sett till partisympatier kan tre grupper annars urskiljas, där de som sympatiserar med (mp), (l), (c) och (v) har högst förtroende för forskare, följt av anhängare till (s), (m) och (kd) – medan den tredje gruppen utgörs av sympatisörer till (sd), som – oavsett utbildningsnivå – har klart lägst förtroende för forskning och forskare.
För att stödja de som faktiskt har fakta och inte baserar sina uttalanden på tro och tyckande så finns det idag en mosaik av svenska ängsblomsfröer, plantor och till och med ängsblomsmattor att tillgå från fröföretag som Pratensis och Veg Tech som kan bidra till påskyndad utbredningen av denna biotop och dess bidrag till återgång till mosaiklandskapet. På Ranbo har vi under flera veckor njutit av blomsterprakten och surret av insekter från de olika små tårtbitarna av de ängsblommor som vi odlar. Nu ser vi dock lika mycket fram emot nästa fas – frösamlarfasen – som tar vid då blommorna vissnar och fröna mognar. I snitt har en futtig matsked frö räckt för att fylla de lite större blom-tårtbitarna. Med vissheten om att vi under kommande sommarveckor kommer kunna samla in kilovis med fröer som i sin tur kommer bilda många tusen kvadratmeter blommande mosaiker runtom i landets parker, rondeller och offentliga miljöer nästa år så ser vi dessa falnande skönheter som skattkistor, som under vår och sommar, med hjälp av alla pollinatörer fyllts upp för att nu på högsommaren gå in på ”ålderns höst” och blivit alltmer värdefulla. De trevliga är ju att de är lika angelägna som vi är att vi ska tömma dem på deras skatter och sprida dem så långt och vida omkring som vi bara kan.
Bortsett från att mosaiklandskap således är bäst för den biologiska mångfalden och därmed för oss med avseende på den biologiska aspekten så är det ju också sant ur ett rent estetisk perspektiv. Ordet mosaik härstammar nämligen från grekiskan med betydelsen, ”hörande till muserna”. Detta refererar till de nio muserna, det vill säga de gudinnor som inspirerade konstnärer, filosofer, intellektuella och alla andra som njuter av det vackra. Vill vi själva må ännu bättre och locka fler att bosätta sig på landsbygden så bör vi alltså alla hjälpas åt att återskapa detta lustfyllda varierande mosaiklandskap som överraskar oss med nya vyer, dofter och upplevelser bakom varje kulle, lada och skogsdunge.