Publicerat

Trädgårdsfest med snacks i tiden

Med tanke på det relativt höga priset på de lyxigt delikata sockerärtorna i affären så blev vi första gången vi odlade dem rejält överraskade över att det var så enkelt och att de dessutom smakade ännu bättre än de köpta. Plantorna växte sig snabbt stora och gav rikligt med ”snacks” som, ju mer vi skördade, bara resulterade i ännu fler blomskott… lite som pojken med guldbyxorna – naturen är snäll mot oss när man håller sig inom gränserna.

För att öka skördemängden ytterligare och att under ännu längre tid få njuta av dessa spröda, trådfria baljor med milt söta små frön så förkultiverade vi i år flera plantor, som tack vare sin köldtålighet (minus 3-5 grader), kunde sättas ut redan i mitten av april, med resultatet att vi nu dagligen får fylla tallriken med vackra både purpurfärgade, gula och gröna skidor.

Som om inte det var nog, så valde vi den här säsongen de högväxande varianterna och med den tillväxttakt som nu sker lär det nog inte dröja länge förrän de blir en bra bit över metern höga. I det här avseendet ska det bli intressant att se om gammal verkligen är äldst dvs längst… den gamla varianten av sockerärta som kallas Sevns som vi fått ifrån Nordiska Genbanken inväntar vi med spänning för att vördnadsfullt få se upp till – tar vi väl hand om den och den trivs bra så kan den bli upp till 2,5 meter hög. Tack vare de ljusa sommarnätterna så blir samma sort generellt högre ju längre norrut den odlas.

Vi nämnde i ett tidigare inlägg lite om hur forskningen pekar på hur vi generellt bör ställa om vår kost för att både må bättre och få en hållbar planet. I studien av EAT Lancet Commission kom man fram till i stort samma diet som även Elin Röös på SLU några år tidigare kommit fram till vore en fullvärdig och nyttigare omställningskost som dessutom skulle kunna produceras nästan helt i Sverige och då dessutom räcka till över 13 miljoner invånare, i stark kontrast till de 50 % av importerade livsmedel som vi förlitar oss på idag. Det är ju intressant att se hur dessa baljväxter passar in där. I studien av EAT Lancet Commission kom man fram till att vi kan öka vårt intag av baljväxter till 100 gram per dag och där svenskarnas intag i dagsläget (2014) ligger på futtiga 6 gram. Så det verkar vara fritt fram att frossa i de rara ärtorna, med ett litet frågetecken kring sockerhalten i dessa godsaker

Vi är inte ensamma om att uppskatta att vi med förkultivering lyckats utöka odlingssäsongen där plantorna nu bildar en allt högre ”blomsterrabatt” i somligas ögon. I sällskap vid skördandet har vi konstant sällskap av nöjt surrande humlor och andra pollinerare som fyller på med pollen och/eller nektar. Humlor är norra halvklotets viktigaste pollinerare, dels för att de besöker flest olika slags blommor och dels för att de ”vibrationspollinerar” vid sina besök. Det finns ju en gammal seglivad myt om att humlor, enligt fysikens och aerodynamikens lagar inte borde kunna flyga, men det påståendet som fälldes på 1930-talet med den begränsade kunskap som man hade kring både humlor och aerodynamik vid den tiden gäller bara om humlan skulle försöka sig på glidflygning, vilket du därmed aldrig kommer att få uppleva. Däremot har de ett mycket intrikat system med fyra oscillerande vingar som mer liknar en helikopters rotorblad och som dessutom genom sin form och rörelsemönster skapar en upplyftande luftspiral över vingen som extra lyftkraft. Som hos många andra insekter, för att spara energi vid flygningen, så lagras slagenergin hos humlorna upp i det mest elastiska material som vetenskapen känner till, resilin och som man inte lyckats efterlikna på konstgjord väg. Den upplagrade energin frigörs vid exakt rätt ögonblick genom att en klickmekanism med små hakar släpper vid precis rätt vingposition i rörelsen. Genom sin tyngd så kommer detta repeterande klickande resultera i kraftiga vibrationer som dels hörs väldigt tydligt, men som också sprids effektivt till blomman eftersom humlan biter sig fast däri och därmed effektivt skakar loss pollen därifrån. Särskilt viktigt är detta för t.ex. tomater och andra i potatissläktet som inte har nektar och därmed inte attraherar bin i större utsträckning. Dessa bitmärken kan man se efter ett par timmar som ett par bruna prickar på blomman.

Så hugg in på buffébordet och skål alla små vänner och kollegor – för en riklig fest som varar ända fram till solnedgång då alla de små festlokalerna börjar stänga. Imorgon samlas vi igen och knackar på dörren för en ny fest!

Publicerat

Livgivande- eller halvdött vatten

Tre individer av den långt ifrån rödlistade arten Homo Sapiens tar igen sig vid vattenhålet på gården efter ett svettigt pass i trädgårdslanden. Dammen som färdigställdes på 1960-talet av Torsten för fiskodling förses med vatten ifrån myrarna och sumpskogarna som ligger i svackan mellan Ol- och Ranboberget. Vattnet dyker också upp som kallkällor i dammen och bäcken eller i dess absoluta närhet vilket avspeglas i den minst sagt friskt, låga temperatur som badet alltid erbjuder. Av någon outgrundlig anledning så är det inte alla som uppskattar eller, som vi, rent av föredrar ett dopp i 15-gradigt humusrikt livgivande skogsvatten framför kvalmigt, salt och, i bästa fall, halvdött playa-vatten. Det här tar inte bara bort smutsen efter dagens arbete utan det är lika mycket ett invändigt renande bad – få saker kan skaka fart på livsandarna, energin och smilbanden som ett snabbdopp och en stunds kontemplation på bryggan efteråt. Ena dagen får man sällskap av grodyngel vid doppet och en snok som söker sig till andra sidan och nästa så ligger vår bäver på betryggande avstånd i vattnet och betraktar oss utan större bävan samtidigt som sländor, skräddare, spindlar och andra insekter samt därmed en mängd fåglar och ibland även några dagaktiva fladdermöss kretsar, surrar, kvittrar och piper på respektive kring vattnet. Det är en sann lisa för själen. Även om vi njuter och våra grönsaker är beroende av att kunna ta del av vattnet härifrån i sitt kretslopp om det blir för torrt i odlingarna, så får man komma ihåg att för många av våra vilda grannar så är dammen och kringliggande våtmarker det absolut grundläggande för deras överlevnad… och därmed ryggraden i ett helt nätverk av ekosystem som skapar gratis tjänster för oss Homo Sapiens. Vattnet – livets grund. Fukten skapar också ett uthärdligt mikroklimat även under de hetaste dagarna för våra små vänner, vilket lövträden hjälper till med genom att de transpirerar stora mängder vatten genom sina löv som tar värme från omgivningen när den förångas. Det är därför trädskugga är så mycket svalare än en husskugga. Viktigt att tänka på vid tomt-, stads- och skogsplanering i ett allt varmare klimat både som svalka och brandbegränsning. Dessa kantzoner är så viktiga för de liv som bygger upp vår plattform för vår överlevnad att skogskonsulenten som var på besök på stående fot kunde lova att vi kunde fått bidrag att genomföra den vattenhöjning och våtmarksutbredning som vår bäver fixat helt gratis.

I vårt oförstånd så har vi dock förstört oerhört stora delar av dessa livets födelseplatser genom utdikningar. Mer än 65 % av Europas våtmarker har försvunnit det senaste seklet och endast 1,8 % av Europas yta är idag våtmarker. Sverige är ett av de våtmarksrikaste länderna i världen idag, men även här så har de minskat med en fjärdedel det senaste seklet, framförallt genom utdikning för skogsbruk (55 %) och jordbruk (40 %). Många kvarvarande våtmarker är omgivna av redan exploaterat land vilket gör dem sårbara och känsliga för förändringar och där klimatförändringarna kommer in som ett nytt hot med stigande temperaturer och ändrade nederbördsmönster. Trots att lagen säger att skogen är en nationell tillgång, styrs skogsbruket i praktiken av några få stora bolag som omsätter hundratals miljarder kronor varje år… på allas vår skog (Homo Sapiens inkluderade i allas). Bolagen och deras påhejare hävdar att dagens skogsbruk är hållbart eftersom det växer mer än det tas ut. Men de som tittar på helheten ser att skogslandskapet idag domineras av unga, monotona skogsplanteringar som därmed är känslig för skadedjur och bränder och med minst sagt haltande ekosystem där den biologiska mångfalden är ett viktigt mått… idag är cirka 1 800 av skogens djur och växter rödlistade, och av dem är ca 900 hotade. Hälften av skogen ”ägs” av privatpersoner och visst är äganderätten viktig att försvara, men med det följer ett mycket stort ansvar. Att gå i bolagens ledband och kalhygga och markbereda för ett kortsiktigt vinstintresse för bolagen och för en enskild individ är inte att ta ansvar med dessa fakta. Forskning visar dessutom att merparten av jordtillväxten i våra skogar sker genom svampmycelets liv, tillväxt och död under markytan och inte främst genom nedfallande grenar och barr som man tidigare trott. Dessa svampar lever i symbios med träden och får sitt byggnadsmaterial från den koldioxid som träden tar upp från luften och ger svampen i utbyte mot vatten, näringsämnen och mineraler som deras rötter är för grova för att komma åt. Utan träd efter en kalhuggning och dessutom markberedning så störs livsförutsättningarna för svamparna under flera decennier vilket därmed försvårar skogåterväxten. Så precis som för jordbruket så måste denna nya kunskap förändra dessa näringar i grunden.

Några som verkligen tittar på denna helhet är IPBES som är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel IPCC och med 134 medlemsnationer i dagsläget. Deras mål är att stärka samspelet mellan forskning och förvaltning för att främja bevarande och hållbart brukande av natur, växter och djur.

I maj 2019 presenterades den senaste rapporten från IPBES, som bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter. Trenden i Sverige följer samma mönster som globalt. Rapporten bygger på cirka 15 000 vetenskapliga artiklar, tre års arbete och har skrivits av över 400 experter.

Men de har säkert fel. Det är nog fake news. Ignorera det ovanstående och fortsätt som vanligt. Ta en ny selfie, ta bilen till ett köpmecka och shoppa loss, unna dig lite dyrköpt koldioxidtät lyx i vardagen och beställ en alltför billig flygbiljett till ett land som tar emot oss som turister i sommar till deras kvalmiga, salta och, i bästa fall, halvdöda playa-vatten. Det blir säkert bra så.

Eller välj stigen till livets vatten.
Publicerat

Samhällskris och förfall runt hörnet

Sven-Olof valde att göra lite studier i ett samhälle mycket nära oss och konstaterade att på ytan, trots en del oroligt surrande hos en del, så verkade de flesta agera ganska normalt, som om inget hade hänt. Invånarna hade bostäder och mat, samhället växte och de viktigaste funktionerna verkade fungera tillfredsställande. Det fanns väl således ingen anledning till oro, utan det var väl okej att mest fortsätta med ”business as ususal” och så mycket som möjligt luta sig tillbaka och koppla av. Men ju längre och närmare han studerade samhället så märkte han att något var väldigt fel. När han analyserade den framtida demografiska utvecklingen i samhället så gick det upp för honom vad problemet var. Han insåg att den kommande fördelningen mellan arbetare som skulle skaffa mat och drönare som bara fokuserade på att glida runt och försökte imponera på skönheter var helt sned. Om detta får fortsätta kommer samhället få alltför många självcentrerade individer och för få som jobbar för den gemensamma framtiden med hållbart boende och mat i fokus. Hur kunde det gå så snett? Utifrån sin erfarenhet och kunskap förstod han att något var fel på styret i samhället. Det var lämnat till ett godtycke hos det stora flertalet samhällsmedborgare som tyckte att det här blir säkert bra bara ”jag” mår bra och att vi gör som vi vill och alltid har gjort. Mycket riktigt… efter en stunds sökande så stod det klart att samhället hade tappat sin starka ledare. Hon som med fast hand alltid såg till samhällets bästa och som visste att utan kapacitet att själva skaffa mat så skulle samhället snart vara fullständigt beroende av yttre hjälpinsatser, vilket sällan visat sig vara en bra idé eftersom alla andra samhällen just nu kämpar för att själva överleva.

Ingen tydlig ledare, för få arbetare, för mycket drönarfasoner och stundande trångboddhet – samhällskris och förfall väntar runt hörnet om inget görs.

Tack och lov kan vi fortsätta förlita oss på Sven-Olofs erfarenhet och kunskap mitt i detta förestående kaotiska scenario och som rådigt kommer att ordna med åtgärder så att alla tusen små individer förhoppningsvis återgår till ett mer hållbart, harmoniskt och fokuserat samhälle igen. Med hjälp av ett tillskott av en hel skara yngel skolade i en ny anda där empati är mycket större än egoism, som ser till helhetens bästa istället för att boosta och förlusta sig själva, som får agera föredömligt i den alltför grabbiga stämningen i samhället idag. Med dessas hjälp kan de tillsammans föda fram en ny ledare för samhället som ser till att återställa balansen mellan behovet av aktiviteter lämpliga för arbetare respektive drönare igen. Sven-Olof som har drygt 35 bisamhällen var övertygad om att med rätt övertalning så kunde han förmå ett av de andra samhällena, med löfte att komma till deras undsättning vid en liknande situation, att solidariskt ställa upp och lämna ifrån sig en hel barnkammare av dessa kloka yngel för att stötta sina artfränder långt borta på en annan kontinent. Vi ska kalla den nya drottningen Greta.

Publicerat

”Skolan hos bonden”

Den här förmiddagen var det dags för ett återbesök från Mo förskola. Liksom förra gången kom hela gänget promenerandes genom allén för att förgylla Ranbo under en dryg timme. Studiebesöket var ett led i undervisningen där även appen ”Bonden i skolan” varit ett tema under skolåret. Vi mötte upp dem vid åkern med den nyligen sådda spannmålen och vallen men då ännu inget hunnit komma upp så fick vi förlita oss på deras fantasi och där gör ju barn en sällan besviken. Eftersom de var så nyfikna och kunniga förra gången så valde vi att ta dagens undervisning i frågeform där de fick berätta för oss vad de kunde och det var verkligen 20 små experter i vardande som svarade på allt ifrån de fyra sädesslagen till solceller. Vi var mäkta imponerade. De gissade t.o.m. rätt på den gamla såmaskinen och att den dragits av häst och ville sedan genast veta hur sädeskornen kom ner i jorden från den. Tillsammans klarade de t.o.m. att själva gemensamt uppbåda en hel hästkraft och förflytta den… även om vi satt den i upphöjt transportläge, annars hade de nog blivit alltför besvikna.

Själva tog de sina egna kunskaper för givet och var istället, precis som de flesta besökare, mer imponerade av Candy, Quill, fåren och Pompe. Även på den punkten var de väl förberedda genom att de som behöver det hade tagit dubbel dos av allergimedicin, så det var fritt fram för umgänge på nära håll. De hjälpte till att valla över dem från sin vinterhage till sommarhagen där de kunde träffa dem på nära håll. Vid sådana tillfällen känns det roligt, och skönt, att ha så otroligt sociala och snälla djur som låter en hel skolklass undersöka, mata och klappa utan minsta tendens till sura miner. Vi var dock noga med att påpeka att man generellt måste vara mycket försiktigare runt hästar.

Köksträdgården hann vi bara som hastigast titta in till och konstaterade att den och ängsblomsodlingen blir något för dem att se fram emot vid nästa besök… något som vi ser fram emot.

Publicerat

När frukt och bär bär frukt som bär här

Den ekologiska fruktodlingen ökar successivt, men inte tillräckligt för att täcka efterfrågan i Sverige. Den mesta ekologiska frukten importeras, framför allt från Sydamerika, Tyskland och Italien, samtidigt som det finns utrymme för att öka den svenska fruktodlingen. De flesta av våra svenska fruktodlingar finns i Skåne, och även några i andra delar av södra och mellersta Sverige. Det odlas en del körsbär, plommon och päron, men äppelodling är det som är vanligast. Trots det så är det, av de sålda, endast vart femte äpple som är odlat i Sverige.

Under 1900-talet genomgick svensk fruktodling stora förändringar, de kommersiella odlarna började satsa på ett fåtal sorter samtidigt som sortimentet hos många plantskolor minskade. Sent omsider, i början av 1980-talet så uppmärksammades hotet av Nordiska museet och den nyinrättade Nordiska genbanken. För att bevara de gamla sorter som fortfarande fanns kvar runtom i svenska trädgårdar så påbörjades ett omfattande arbete med inventering och uppförande av en nationell genbank för kulturväxter med en nationell samling av utvalda fruktträd, dels i Alnarp i Skåne och i ett antal, idagsläget 14, så kallade klonarkiv för frukt runtom i landet där två träd av utvalda mandatsorter bevaras på båda platserna. I dessa nationella samlingar bevaras t.ex. 70 sorter av gården Julitas totalt 300 sorters fruktträd för framtiden.

Det finns uppenbarligen skäl och stora möjligheter att ändra riktning när det gäller fruktodling. Vi behöver bli fler som odlar frukt och bär, vi behöver odla runtom i hela vårt avlånga land och vi behöver odla och bevara en mångfald av dem.

Det räcker långt att plantera några fruktträd på sin tomt, eller anlägga en mindre fruktträdgård för husbehov. Parallellt uppmanar, det av Jordbruksverket finansierade, projektet ”Framtidens Frukt” att fler startar ekologiska fruktodlingar för kommersiellt produktion. Med en kommersiell fruktodling avses då oftast planteringar av fruktträd, men även av bärbuskar eller nötter, ofta planterade i regelbundna rutsystem på en klippt gräsmatta.

Hur ska vi norr om Dalälven kunna odla då? Ja, hur gjorde man förr…? Medan vi i Sverige under 1900-talet minskade vårt bevarande- och förädlingsarbete av frukt och bär så fortsatte detta arbete lyckligtvis i flera andra länder med bl.a. köldhärdiga sorter. En av dessa livräddare är familjeföretaget Blomqvist plantskola i finska Österbotten som under 37 år bidragit i arbetet med att både köpa in, och på egen mark bevara och förädla sådana sorter. Därtill satsar de stort på både mångfald och nyheter. Deras sortiment säljs nu runtom i Norden, bl.a. på Mobackes i Bollnäs, och även i Ryssland till folk som vill hitta tillbaka till ökad ekologisk självförsörjning.

På pallen bredvid Julia kom den här dagen ett litet axplock av deras sortiment såsom sibirisk björnbär, häggmispel, körsbärskornell, blåbärstry, svart hallon, jordgubbshallon… med andra ord frukt och bärbuskar som överträffar vår vildaste fantasi… vi kan alltså ha både ekologisk och exotisk frukt runt husknuten. Det ska bli ett sant och gott nöje att få öppna dörren, i dubbel bemärkelse till denna spännande frukt- och bär-värld och bidra till riktningsändringen!

Publicerat

Äkta snabbmat

Eller ska man kalla det Fast Slow Food? Begreppet snabbmat etablerades i engelska språket redan 1951 och beskrev den typ av restauranger som satsade på mat åt det allt större antalet pendlare, resenärer och lönearbetare som inte hade tid att sitta ner och vänta på sin mat och där ordet snabb syftade på servicehastigheten. Men annars är den väl ofta inte så värst snabb om man tittar på hela ledet… bara att vänta på att köttet ska växa upp kan få vem som helst att hungra ihjäl. Slow food etablerades i Italien 1986 som en motreaktion till snabbmat som ofta är för fet, salt och fiberfattig och för att den förstör traditionen att mat ska ge tid att umgås. Slow food grundar sig på regionalt producerade råvaror tillredda med traditionella metoder och där ledorden är Gott – Rent – Rättvist.  Intuitivt kan man förstå vilken av dessa som är att föredra om man beaktar att Slow food rörelsen har sitt huvudsäte i den italienska staden Bra, medan den mest kända franchiser-kedjan för snabbmat McDonalds startades av Ray Crok vars anagram på efternamnet direkt leder till associationen ”korkat”.

Men sen finns det ju alternativet som uppfyller både definition för slow food och servicehastigheten för fast food men som dessutom är snabb genom hela processen. Efter att man sått fröna så hinner man bara vända ryggen till innan maten plötsligt är klar… och dessutom helt utan tid för tillredning. Bara att plocka fram och istället lägga tid och energi på, samt intresse för, umgänget med övriga matgäster. Några exempel på dessa, i raden av många tillfällen under våren, var skördade rädisor och spenat i kallbänkarna.

Rädisorna började vi så i omgångar redan i slutet av februari, först i växthuset, och några veckor senare i de olika drivbänkarna. Vi ser fram emot att följa denna för oss nya tradition en lång tid framåt, åtminstone till september på friland och därefter återstår att se om växthuset erbjuder utrymme så att odlingssäsongen kan förlängas ytterligare en tid. Rädisor tillhör de korsblommiga växterna där klumprotsjuka som vanligen kommer med varningstexten att man ska undvika att odla i samma jord alltför många gånger.  Men här finns ett knep. När till och med kunniga ”Runåbergs fröer” menar att rädisor kan man odla med de flesta andra växter frångår vi också våra annars så strikta principer kring växtföljd i detta fall. Och skulle du, mot förmodan, under den långa odlingssäsongen tröttna på det färska krispiga och milda rädisorna så går det ju att övergå till lite långsammare mat genom att med några extra minuter vid spisen steka, koka, ugnsrosta eller grilla godsakerna.

Prinsen bland grönsaker, som spenaten kallades av morerna i Spanien, ingår som ständig följeslagare till rädisorna i vår äkta snabbmatsmeny. Under stor del av säsongen växer nya spenatblad raskt ut efter det att vi skördar plantans yttersta blad. Under sommarens långa dagar med värme och risk för torka går dock spenaten lätt i blom, så för att fortfarande kunna ha kvar den på menyn så är det bra att med viss kontinuitet så spenatfrön och ständigt ha nya plantor på lut… ett helt tåg av spenatplantor för kontinuerlig skörd. Precis som morerna så tycker vi att det är svårt att tröttna på smaken hos denna kunglighet vilket är tur eftersom detta tåg bara blir allt snabbare långsamt då spenatsådderna i juli-augusti generellt ger de bästa skördarna.

Tidigare trodde man att det kunde bli för mycket av det goda och varnade för prinsens höga nitratinnehåll, men på senare tid har effekten av bladgrönsakers nitratinnehåll omvärderats då inga negativa hälsoeffekter har kunnat påvisas, tvärtom kan kroppens omvandling av nitrat till nitrit och efterföljande nedbrytning i mage och tarmar bidra till att blodtrycket sänks, blodets syreupptagningsförmåga ökar (känns det aktuellt?) samt skydda mot magsår. Undantag ska dock göras för barn under ett år som inte bör äta för stora mängder då de saknar de enzymer som behövs för nedbrytningsprocessen).

Så för er som är riktigt stressade och för er som inte alls är stressade och alla ni däremellan – hoppa på det riktigt snabba långsamma tåget– ni kommer inte att ångra er!

Publicerat

Ny giv gäller. Satsa på säkra kort och chansa på de osäkra

Apropå den stora studien som vi igår hänvisade till, den gjordes av The EAT-Lancet Commission och publicerades i den högst renommerade medicinska tidskriften The Lancet 2019. De har som nämndes sammanfattat vad en stor mängd studier som kopplar hälsa till diet kommit fram till är bäst för oss i matväg. Utifrån den har ytterligare en sammanfattning gjorts för att visa hur den rapporten ska betraktas ur ett nordiskt perspektiv.  Dels så visar de att vår nuvarande kost har en stor negativ miljöpåverkan med t.ex.

  • Nära tre gånger högre utsläpp av växthusgaser än målet.
  • Kräver cirka dubbelt så mycket jordbruksmark jämfört med målet.

De förändringar som krävs där stämmer lyckligtvis överens med de förändringar som också innebär en hälsosammare kost. För att minska hälsoproblem som övervikt och fetma (nästan hälften av den vuxna nordiska befolkningen lider av det), diabetes och hjärt-kärlsjukdomar så behöver vi:

  • Dra ner sockerintaget med några teskedar varje dag.
  • Äta mindre av livsmedel med högt saltinnehåll och mättat fett.

För att ytterligare förbättra hälsan i övrigt och minska vår miljöpåverkan så bör vi också t.ex.:

  • I genomsnitt lägga till minst en extra portion grönsaker (ca 100 g) till sin kost varje dag.
  • Minska intag av rött kött (nötkött, lamm, fläsk). Svenskarna äter cirka 4-7 gånger mer än rekommendationen. Cirka 3-6 portioner rött kött per vecka behöver bytas ut mot rätter med växtbaserade proteiner.
  • Tiofaldiga vårt intag av baljväxter och nötter för att nå en rekommenderad nivå

Samtidigt så är det otroligt viktigt att gynna den biologiska mångfalden i Sverige vilken ökar med betade öppna hag- och ängsmarker varför vi alltid bör välja svenskt kött för återstående portioner. Så långt är det ju mest svart på vitt och lätt att veta hur man ska fortsätta satsa.

Den sista punkten ovan är dock intressant. Vi har ju nästan inga traditioner kvar i Sverige för dessa livsmedel så SLU har fått bråttom att sätta upp testodlingar av detta på lämpliga platser för att minska importbehovet. Vi hittar således några SLU rapporter från försöksodlingar i södra Sverige där en del jordbrukare har kommit igång med odling, erfarenhetsutbyte och försäljning. En del av dem samordnar sina insatser genom Nordisk Råvara, ett företag som specialiserat sig på baljväxter som tidigare odlats under många århundraden i Sverige och som nu får en renässans, men de främjar också svensk odling av spännande framtidsgrödor som till exempel Quinoa. Även för jordhälsan verkar baljväxterna kunna bidra positivt där de förbättrar markens struktur och kan öka markens kolinlagring. De kan även minska ogräsförekomst och växtsjukdomar.

Den begränsade erfarenheten i Sverige idag innebär dock att det fortfarande inte finns speciellt mycket rekommendationer att gå på kring vilka av dessa man kan välja att odla var eller hur. Spännande, eller hur?… det måste vi ju därför testa på Ranbogården! Men vänta… Nackdelarna, då? Det osäkra kortet är att baljväxter bland annat är väderkänsliga. Odlingssäkerheten måste förbättras säger forskarna.

Men där har vi ett hemligt kort i rockärmen här på gården. Yasser har lång erfarenhet av att odla både linser och kikärtor i Syrien så han får ansvaret att bestämma plantavstånd och djup samt att med varm hand gömma dem i åkerjorden.  För att göra spelet ännu lite mer intressant och öka spänningen även hos Yasser så kastar vi in ytterligare ett par förutspådda framtidsgrödor, quinoa, och vår gamla trotjänare gråärten – okända kort även för honom. Så på baljväxternas spelplan på Ranbo är nu frågan om vi kommer att ha förlorat hela insatsen i höst… eller ska det bli full hand?

Publicerat

”Från ax till limpa… och mer”

Om ingen starkare anledning finns så blir SMHIs väderleksrapporter ofta avgörande för vilka gårdssysslor som ska prioriteras under dagen. Men från och med att gårdens åkrar harvades för drygt en vecka sedan så har högsta prioritet varit att få ner sättpotatisen och spannmålsutsädet i jorden så fort som möjligt och syftet med SMHIs prognoser har då egentligen bara bestämt hur snabbt vi måste jobba och hur långa arbetsdagarna ska bli.  Och närhelst regn åkt upp i sannolikhet på deras sida så har vår puls följt efter. Regn i kombination med de finharvade ytorna skulle snabbt kunna resultera i en cementliknande yta och effekten av harvningen gå om intet. Efter att under en vecka ha haft regnet som, en otydligt satt, ”deadline” gör att vi den här kvällen när regnet till slut kom och vi bara några timmar tidigare lyckats mylla ner de sista fröna i åkern känner en extra stor tillfredsställelse. Vi kan plötsligt pusta ut och ge oss själva lite tid att reflektera över de små korn och frön vi just ”begravt” och som det livgivande regnet snart ska hjälpa till att ”återuppstå”.

Under det senaste året har vi redan hunnit bekanta oss med flera av de nu sådda sädesslagen i samband med att vi lärt känna Annika Sahlin, spannmålsodlare av gamla kultursorter i Söderala. Bekantskapen med både Annika och de små kornen har vuxit till en mycket givande vänskap. Med avseende på det senare så står ett större antal 25 kilos säckar med de olika varianterna nu uppradade i förrådet.  Det är fascinerande att se hur skafferiet går i motsatt riktning. Med dessa viktiga ”grundämnen” lätt tillgängliga så har alla de olika små förpackningarna med halvfabrikat såsom mjöl, flingor, gryn, müsli, ris, bröd och pasta som tidigare fyllde upp skafferiet nu försvunnit och hyllorna gapar tomma trots att vår kost bara blivit rikare.

Med hjälp av en liten kvarn i köket maler vi för dagen de korn som ska användas till dagens brödbak och till eventuella bakverk, redningar, matning av surdegen, pajskal, pizzabottnar och pasta. Kvarnen klarar av att mala mjölet så pass fint att vi inte behöver sikta det utan kan använda det nyttigare fullkornsmjölet till allt vi gör – till och med till porösa sockerkakor. Det går också att välja grövre skorpsmula-liknande storlek för exempelvis panering.

De hela kornen blir en utmärkt grund för ”Ranbogröten”, där alla fyra sädesslag tillsammans med linfrö och krossat bovete blandas och läggs i blöt under natten för ett uppkok morgonen därpå. För en tid sedan ”tvingade” vår 13-åriga vän Aprilia sina föräldrar att be deras grannar att ta en extra sväng förbi Ranbo på sin väg söderut för att kunna leverera ett nytt lager till henne i Stockholm. Nu kan hon förgylla varje morgon under det närmaste året med en portion Ranbogröt – hennes absoluta favoritfrukost. En annan kompis, Hilma, jämnårig med Julia som också älskat gröten vid besök och som flyttat till London ringde och bad om receptet för att kunna klara sig längre på dagen i det stressiga storstadstempot. Hela korn av havre och korn använder vi också istället för ris och, skållade, även i brödbak.

Närings- och fiberinnehållet tillsammans med smakrikedomen bidrog nog till att spannmål under begränsade förhållanden utgjorde så pass stor del av våra förfäders kost och överlevnad. Fram till 1500-talet bestod kosten för jordbruksdrängar i Sverige till 70 %, och under 1600- och 1700-talen ända upp till 90 %, av spannmål. För en tid sedan skrev vi ett inlägg om kulturspannmål som framtidens mat – ur aspekten klimatförändringar – så nu kan vi ju här komplettera det argumentet även med hälsoaspekten. Vi ska inte gå så långt som till drängkosten på 1700-talet, men studier som kopplar diet till hälsa pekar på att vi svenskar bör öka mängden fullkorn i vår kost med hela 35 % till ca. 230 gram per dag vid ett dagligt intag på 2500 kcal.

Har inte ni också vid det här laget blivit lite nyfikna och vill bekanta er med dessa guldkorn? De finns till salu hos Annika i Skale skafferi och kvarn kan ni hitta hos t.ex. Bröd&Kvarn… sen kommer ni också varje morgon, från hela familjen, få höra bönen ”Giv oss idag vårt dagliga bröd… och mer!”

Publicerat

En plats i solen

För drygt en vecka sedan visade vi en bild på Richard med sin tjära uppe på ladugårdstaket i full färd med förberedelserna inför – ja, som många säkert redan då gissade –  installation av solceller.

Efter fem dagars jobb har hantverkarna fått upp ramverket och installerat 58 av de planerade 61 solcellspanelerna. Totalt kommer den färdiga solcellsanläggningen generera drygt 18 800 kWh per år, beräknat utifrån statistik för solinstrålning över vårt område, vinkel mot söder, lutning på taket och effektivitet över tiden för modulerna.

Solel bidrar endast med 0,1 % till Sveriges elproduktion idag och med knappt 2 % till världens elproduktion. Ökningen går dock snabbt, med över 40 % tillväxt per år och International Energy Agency, IEA ser det som fullt möjligt att solel kan stå för 27 % år 2050. Det är verkligen ett attraktivt energislag. På mindre än två timmar tar jorden emot lika mycket energi från solen som hela mänskligheten förbrukar under ett år. Det skulle räcka med 20 kvm solceller per person för att täcka hela världens elbehov. Man kan tycka att mörka Sverige inte passar för solel men man kan räkna med ett genomsnitt på 900 kWh per kW installerad effekt. Uppskattningar visar att ifall lämpliga tak i Sverige utrustades med solceller så skulle det kunna ersätta minst 40 TWh, dvs en fjärdedel av vårt elbehov. Energimyndighetens hemsida elportalen har bra information om solceller och webbsidan Solkollen är en av flera kommersiella aktörers gratissidor där du enkelt kan rita in en anläggning på ditt tak och se möjlig kostnad, produktion och besparing som utgångspunkt för anbudsförfrågningar. Solcellerna genererar el till din förbrukning och överkottet köps av din elleverantör som även säljer extra när du behöver mer – allt automatiskt förstås.

IKEA säljer också idag solceller och de är i och för sig platta paket, men för att göra det enkelt så samarbetar de med Svea Solar och säljer enbart paketlösningar där hela installationen ingår i köpet. De är inte den extremt billigaste lösningen som IKEA brukar innebära, men de ger bra produkt- och funktionsgaranti vilket är bra i dessa tider då alltför många känner sig kallade som installatörer, och IKEA har nog bättre förutsättningar än de flesta att finnas kvar då effektgarantin går ut om 25 år. På deras hemsida kommer ni se att en installation på bra takytor kommer att betala sig på kanske 8 år och då har man minst 17 år kvar att generera vinst… och det är med dagens förväntade elkostnader… mycket talar väl för att elkostnaderna kan öka snabbare än så och då blir ju köpet ännu fördelaktigare.

Är de så miljövänliga då? Ja, energimässigt har de levererat mer el än vad de behövde i produktion redan efter 2-3 år i Sverige. Koldioxidavtrycket ligger på 28-35 g CO2/kWh (att jämföra med fossil kraft på 500 – 1000 g CO2/kWh). Det mesta kommer dock från nyproduktion i länder som använder mycket kolkraft och skulle alltså kunna sänkas rejält om förnyelsebar energi användes i tillverkningen och med material ifrån återvunna solpaneler.  Världens första avfallshanteringsprogram för alla typer av solceller uppnådde år 2016 en återvinningsgrad på 96 procent för kiselbaserade solceller. De vanligaste kiselcellerna innehåller heller inga giftiga ämnen men genererar en del om/när produktion sker med fossila bränslen. Våra kommer ifrån Sydkorea som har lägre andel fossilel i produktionen – men optimalt blir det först när de produceras med förnyelsebar el – något för Sverige. De vanligaste solcellerna tillverkas alltså av kisel som är ett av jordens vanligaste material och för att täcka hela världens elbehov av enbart solceller så skulle det krävas att 8 år av nuvarande världsproduktion av aluminium blev tillgänglig för detta, vilket är mycket men fullt möjligt att portionera ut även vid en fortsatt mycket optimistisk tillväxttakt. En del tror att man inte kan ha så mycket variabel el, vilket sol och vind innebär, i ett stabilt kraftsystem, men IEA menar att alla system kan ha minst 45 % och Sverige som har mycket reglermöjlighet genom vattenkraften kan ha ännu mer. Idag ligger det på 10 %.

Så varför inte ta och undersöka om det inte vore lämpligt att hitta en plats i solen för liknande platta paket på ert tak. Det är bättre för både klimat, miljö, hälsa och plånbok att ni lägger er i hängmattan under trädskuggan i trädgården, tar en cykeltur eller upptäcker Sverige med tåg medans dessa genererar fin-energi och pengar åt er än att ni åker över halva jordklotet och bränner ful-energi, pengar och hyn på en ”egen” tvåveckors plats i solen.

Publicerat

Hemläxa – fatta tömmarna

Julias mentor ringde igår och gratulerade henne på hennes examensdag… som vi hade glömt bort då vi avslutat de skolkurserna för mer än en månad sedan och Corona medgett ökat fokus på annat. Föga insåg han att Julia knappast växlat ned i kunskapsinhämtningen inför sommaren utan snarare fördubblat takten. I vår kurs kring ökad självförsörjning och mer hållbar matproduktion så stod ju sådd av säd medelst hästdragen såmaskin på schemat redan på onsdagen, men då månskensbönderna här på gården fick en förlängd laboration i potatissättning, då felsökning av laborationsuppställning visade sig vara det tunga momentet, som varade ända fram tills dess att någon släckte ljuset i lokalen och bara lämnade romantikbelysningen på. Eftersom det fortfarande är två meters distansering som gäller och man nu knappt såg vem som stod var så kallade vi kvällen för en dag. Så det blev förstås en extra hemläxa till igår.

Så efter lunch dök två av våra nya mentorer upp i trädgården. Vi har fortfarande svårt att inte känslomässigt kastas tillbaks till en annan tid då Eva och Brux trivsamt travande kommer in på gårdsplanen och sedan passerar under portalen in till trädgården där vi sitter och stärker oss efter förmiddagspasset. Brux fann sig snabbt till ro och började klippa gräset kring lunchbordet medan vi gick och monterade ihop skaklarna till den både vackra men även lite skrämmande såmaskinen ifrån International Harvester Company som etablerade sitt första dotterbolag för utländsk tillverkning i Norrköping 1905. För säkerhets skull spände vi den först bakom husbond och Brux fick vänja sig vid sidan om, men tur nog för husbond så blev den tillvänjningen kort eftersom Brux är lugn som filbunke och absolut inte låter sig skrämmas av några hundra kilo skramlande järnburkar på järnhjul.

Sen tog vi med Brux hjälp snabbt ifatt vad vi missat dagen innan genom att först så korn på den före detta utökade bilparkeringen. Våra förberedande vridprov med såmaskinen visade sig stämma väl med den faktiska åtgången, även om vi får ta tillbaka det där med att det bara är att smörja upp hundra år gamla maskiner och sen köra… det finns en hel del förbättringar som man kan tänka sig för framtiden och växtligheten kommer nog avslöja hur pinsamt inhomogent fördelningen troligen blev… givetvis bara på grund av utrustningen. Husbond som omedelbart lämnades i sticket av läraren som satte sig i skuggan, körde självklart spikrakt och spår-i-spår från första metern.

Det gick dock över all förväntan och mot slutet kändes som att vi verkligen var ett arbetslag med Brux som mycket lyhört verkade lärt sig kuskens önskningar, trots diverse felaktiga kommandon, och verkade till och med mån om att arbetet skulle utföras korrekt… en underbar känsla att få samarbeta med en så stark, pålitlig och förstående kamrat… vi vet vem vi har att tacka för utvecklande av den fina karaktären. Vi förstår hur hon kan känna sig så trygg att hon kan överlämna Brux tömmar till en fullkomlig nybörjare och själv gå och sätta sig på läktaren.

Tänk så otroligt nyttigt och effektivt det är att ta tag i ett helt nytt ämne, både teoretiskt och praktiskt för att kunna lära sig och förstå vilka förutsättningar och ramar som gäller… skaffa sig den helhetsbild som krävs för att kunna börja behärska det nya området och gradvisa förbättra sig. Ett område som kanske förr har tett sig oviktigt eller ointressant eftersom andra löste den uppgiften åt en. Som att odla vår mat. Eller ännu större, som att göra en omställning till nya livsförutsättningar då planeten visar sig ha gränser och ramar som vi inte har förstått tidigare. Hur ska man göra för att lära sig vad som krävs för att i solidaritet med alla andra människor som sitter i samma båt förbättra sig och börja göra mer rätt för att vi ska kunna stoppa den utveckling som ger oss en oerhört mycket svårare miljö att leva i om vi inte lyckas. På samma sätt förstås… vi kan inte sitta still och hävda att andra har gjort fel beslut och kräva att andra måste bättra sig för att man själv ska kunna leva vidare på ett för planeten ohållbart sätt. Som industrination så har vi inte bara en betydande del av den historiska utvecklingen på vårt samvete utan vi som har en månadsinkomst på över 10 500 kr efter skatt tillhör världens rikaste 10 % som står för hälften av den skadliga verksamheten och vi har också bäst förutsättningar att kunna göra något åt det. Vi lever i en marknadsekonomi som styrs av efterfrågan… vår efterfrågan… så det är upp till oss att efterfråga rätt saker. Vi kan inte bara skylla på politikerna som inte tar tag i det eftersom de måste ha mandat från folket för att kunna agera åt det önskvärda hållet. Om man genom missnöjesröstning bara kräver förändring utan att själv stå bakom och försöka förändra sig själv åt det hållet så är det ju knappast trovärdigt och det kommer knappast lyckas om alla tror att alla andra ska förändra sig för att man själv ska slippa. Tänk om det visar sig att det finns otroligt många fler fördelar än nackdelar, både privat och för hela samhällen om vi gör den nödvändiga omställningen. Det finns som sagt bara ett sätt att ta reda på det… gör hemläxan. Ta tag i tömmarna för ditt nya liv även om projektet verka skrämmande till en början… gör som Brux, ta ett steg i taget, nosa nyfiket och konstatera att det var väl inte så farligt – Gå in på www.klimatkalkylatorn.se och se hur du kan börja lära dig att styra rätt, var går gränserna och börja se helhetsbilden och hur du bäst kan bidra för att göra omställningen i detta otroligt viktiga och spännande område – vår framtid. Kan du tänka dig en intressantare och viktigare hemläxa att få alla rätt på? Fatta tömmarna!