Livgivande- eller halvdött vatten

Tre individer av den långt ifrån rödlistade arten Homo Sapiens tar igen sig vid vattenhålet på gården efter ett svettigt pass i trädgårdslanden. Dammen som färdigställdes på 1960-talet av Torsten för fiskodling förses med vatten ifrån myrarna och sumpskogarna som ligger i svackan mellan Ol- och Ranboberget. Vattnet dyker också upp som kallkällor i dammen och bäcken eller i dess absoluta närhet vilket avspeglas i den minst sagt friskt, låga temperatur som badet alltid erbjuder. Av någon outgrundlig anledning så är det inte alla som uppskattar eller, som vi, rent av föredrar ett dopp i 15-gradigt humusrikt livgivande skogsvatten framför kvalmigt, salt och, i bästa fall, halvdött playa-vatten. Det här tar inte bara bort smutsen efter dagens arbete utan det är lika mycket ett invändigt renande bad – få saker kan skaka fart på livsandarna, energin och smilbanden som ett snabbdopp och en stunds kontemplation på bryggan efteråt. Ena dagen får man sällskap av grodyngel vid doppet och en snok som söker sig till andra sidan och nästa så ligger vår bäver på betryggande avstånd i vattnet och betraktar oss utan större bävan samtidigt som sländor, skräddare, spindlar och andra insekter samt därmed en mängd fåglar och ibland även några dagaktiva fladdermöss kretsar, surrar, kvittrar och piper på respektive kring vattnet. Det är en sann lisa för själen. Även om vi njuter och våra grönsaker är beroende av att kunna ta del av vattnet härifrån i sitt kretslopp om det blir för torrt i odlingarna, så får man komma ihåg att för många av våra vilda grannar så är dammen och kringliggande våtmarker det absolut grundläggande för deras överlevnad… och därmed ryggraden i ett helt nätverk av ekosystem som skapar gratis tjänster för oss Homo Sapiens. Vattnet – livets grund. Fukten skapar också ett uthärdligt mikroklimat även under de hetaste dagarna för våra små vänner, vilket lövträden hjälper till med genom att de transpirerar stora mängder vatten genom sina löv som tar värme från omgivningen när den förångas. Det är därför trädskugga är så mycket svalare än en husskugga. Viktigt att tänka på vid tomt-, stads- och skogsplanering i ett allt varmare klimat både som svalka och brandbegränsning. Dessa kantzoner är så viktiga för de liv som bygger upp vår plattform för vår överlevnad att skogskonsulenten som var på besök på stående fot kunde lova att vi kunde fått bidrag att genomföra den vattenhöjning och våtmarksutbredning som vår bäver fixat helt gratis.

I vårt oförstånd så har vi dock förstört oerhört stora delar av dessa livets födelseplatser genom utdikningar. Mer än 65 % av Europas våtmarker har försvunnit det senaste seklet och endast 1,8 % av Europas yta är idag våtmarker. Sverige är ett av de våtmarksrikaste länderna i världen idag, men även här så har de minskat med en fjärdedel det senaste seklet, framförallt genom utdikning för skogsbruk (55 %) och jordbruk (40 %). Många kvarvarande våtmarker är omgivna av redan exploaterat land vilket gör dem sårbara och känsliga för förändringar och där klimatförändringarna kommer in som ett nytt hot med stigande temperaturer och ändrade nederbördsmönster. Trots att lagen säger att skogen är en nationell tillgång, styrs skogsbruket i praktiken av några få stora bolag som omsätter hundratals miljarder kronor varje år… på allas vår skog (Homo Sapiens inkluderade i allas). Bolagen och deras påhejare hävdar att dagens skogsbruk är hållbart eftersom det växer mer än det tas ut. Men de som tittar på helheten ser att skogslandskapet idag domineras av unga, monotona skogsplanteringar som därmed är känslig för skadedjur och bränder och med minst sagt haltande ekosystem där den biologiska mångfalden är ett viktigt mått… idag är cirka 1 800 av skogens djur och växter rödlistade, och av dem är ca 900 hotade. Hälften av skogen ”ägs” av privatpersoner och visst är äganderätten viktig att försvara, men med det följer ett mycket stort ansvar. Att gå i bolagens ledband och kalhygga och markbereda för ett kortsiktigt vinstintresse för bolagen och för en enskild individ är inte att ta ansvar med dessa fakta. Forskning visar dessutom att merparten av jordtillväxten i våra skogar sker genom svampmycelets liv, tillväxt och död under markytan och inte främst genom nedfallande grenar och barr som man tidigare trott. Dessa svampar lever i symbios med träden och får sitt byggnadsmaterial från den koldioxid som träden tar upp från luften och ger svampen i utbyte mot vatten, näringsämnen och mineraler som deras rötter är för grova för att komma åt. Utan träd efter en kalhuggning och dessutom markberedning så störs livsförutsättningarna för svamparna under flera decennier vilket därmed försvårar skogåterväxten. Så precis som för jordbruket så måste denna nya kunskap förändra dessa näringar i grunden.