Om ingen starkare anledning finns så blir SMHIs väderleksrapporter ofta avgörande för vilka gårdssysslor som ska prioriteras under dagen. Men från och med att gårdens åkrar harvades för drygt en vecka sedan så har högsta prioritet varit att få ner sättpotatisen och spannmålsutsädet i jorden så fort som möjligt och syftet med SMHIs prognoser har då egentligen bara bestämt hur snabbt vi måste jobba och hur långa arbetsdagarna ska bli. Och närhelst regn åkt upp i sannolikhet på deras sida så har vår puls följt efter. Regn i kombination med de finharvade ytorna skulle snabbt kunna resultera i en cementliknande yta och effekten av harvningen gå om intet. Efter att under en vecka ha haft regnet som, en otydligt satt, ”deadline” gör att vi den här kvällen när regnet till slut kom och vi bara några timmar tidigare lyckats mylla ner de sista fröna i åkern känner en extra stor tillfredsställelse. Vi kan plötsligt pusta ut och ge oss själva lite tid att reflektera över de små korn och frön vi just ”begravt” och som det livgivande regnet snart ska hjälpa till att ”återuppstå”.
Under det senaste året har vi redan hunnit bekanta oss med flera av de nu sådda sädesslagen i samband med att vi lärt känna Annika Sahlin, spannmålsodlare av gamla kultursorter i Söderala. Bekantskapen med både Annika och de små kornen har vuxit till en mycket givande vänskap. Med avseende på det senare så står ett större antal 25 kilos säckar med de olika varianterna nu uppradade i förrådet. Det är fascinerande att se hur skafferiet går i motsatt riktning. Med dessa viktiga ”grundämnen” lätt tillgängliga så har alla de olika små förpackningarna med halvfabrikat såsom mjöl, flingor, gryn, müsli, ris, bröd och pasta som tidigare fyllde upp skafferiet nu försvunnit och hyllorna gapar tomma trots att vår kost bara blivit rikare.
Med hjälp av en liten kvarn i köket maler vi för dagen de korn som ska användas till dagens brödbak och till eventuella bakverk, redningar, matning av surdegen, pajskal, pizzabottnar och pasta. Kvarnen klarar av att mala mjölet så pass fint att vi inte behöver sikta det utan kan använda det nyttigare fullkornsmjölet till allt vi gör – till och med till porösa sockerkakor. Det går också att välja grövre skorpsmula-liknande storlek för exempelvis panering.
De hela kornen blir en utmärkt grund för ”Ranbogröten”, där alla fyra sädesslag tillsammans med linfrö och krossat bovete blandas och läggs i blöt under natten för ett uppkok morgonen därpå. För en tid sedan ”tvingade” vår 13-åriga vän Aprilia sina föräldrar att be deras grannar att ta en extra sväng förbi Ranbo på sin väg söderut för att kunna leverera ett nytt lager till henne i Stockholm. Nu kan hon förgylla varje morgon under det närmaste året med en portion Ranbogröt – hennes absoluta favoritfrukost. En annan kompis, Hilma, jämnårig med Julia som också älskat gröten vid besök och som flyttat till London ringde och bad om receptet för att kunna klara sig längre på dagen i det stressiga storstadstempot. Hela korn av havre och korn använder vi också istället för ris och, skållade, även i brödbak.
Närings- och fiberinnehållet tillsammans med smakrikedomen bidrog nog till att spannmål under begränsade förhållanden utgjorde så pass stor del av våra förfäders kost och överlevnad. Fram till 1500-talet bestod kosten för jordbruksdrängar i Sverige till 70 %, och under 1600- och 1700-talen ända upp till 90 %, av spannmål. För en tid sedan skrev vi ett inlägg om kulturspannmål som framtidens mat – ur aspekten klimatförändringar – så nu kan vi ju här komplettera det argumentet även med hälsoaspekten. Vi ska inte gå så långt som till drängkosten på 1700-talet, men studier som kopplar diet till hälsa pekar på att vi svenskar bör öka mängden fullkorn i vår kost med hela 35 % till ca. 230 gram per dag vid ett dagligt intag på 2500 kcal.
Har inte ni också vid det här laget blivit lite nyfikna och vill bekanta er med dessa guldkorn? De finns till salu hos Annika i Skale skafferi och kvarn kan ni hitta hos t.ex. Bröd&Kvarn… sen kommer ni också varje morgon, från hela familjen, få höra bönen ”Giv oss idag vårt dagliga bröd… och mer!”