Julias mentor ringde igår och gratulerade henne på hennes examensdag… som vi hade glömt bort då vi avslutat de skolkurserna för mer än en månad sedan och Corona medgett ökat fokus på annat. Föga insåg han att Julia knappast växlat ned i kunskapsinhämtningen inför sommaren utan snarare fördubblat takten. I vår kurs kring ökad självförsörjning och mer hållbar matproduktion så stod ju sådd av säd medelst hästdragen såmaskin på schemat redan på onsdagen, men då månskensbönderna här på gården fick en förlängd laboration i potatissättning, då felsökning av laborationsuppställning visade sig vara det tunga momentet, som varade ända fram tills dess att någon släckte ljuset i lokalen och bara lämnade romantikbelysningen på. Eftersom det fortfarande är två meters distansering som gäller och man nu knappt såg vem som stod var så kallade vi kvällen för en dag. Så det blev förstås en extra hemläxa till igår.
Så efter lunch dök två av våra nya mentorer upp i trädgården. Vi har fortfarande svårt att inte känslomässigt kastas tillbaks till en annan tid då Eva och Brux trivsamt travande kommer in på gårdsplanen och sedan passerar under portalen in till trädgården där vi sitter och stärker oss efter förmiddagspasset. Brux fann sig snabbt till ro och började klippa gräset kring lunchbordet medan vi gick och monterade ihop skaklarna till den både vackra men även lite skrämmande såmaskinen ifrån International Harvester Company som etablerade sitt första dotterbolag för utländsk tillverkning i Norrköping 1905. För säkerhets skull spände vi den först bakom husbond och Brux fick vänja sig vid sidan om, men tur nog för husbond så blev den tillvänjningen kort eftersom Brux är lugn som filbunke och absolut inte låter sig skrämmas av några hundra kilo skramlande järnburkar på järnhjul.
Sen tog vi med Brux hjälp snabbt ifatt vad vi missat dagen innan genom att först så korn på den före detta utökade bilparkeringen. Våra förberedande vridprov med såmaskinen visade sig stämma väl med den faktiska åtgången, även om vi får ta tillbaka det där med att det bara är att smörja upp hundra år gamla maskiner och sen köra… det finns en hel del förbättringar som man kan tänka sig för framtiden och växtligheten kommer nog avslöja hur pinsamt inhomogent fördelningen troligen blev… givetvis bara på grund av utrustningen. Husbond som omedelbart lämnades i sticket av läraren som satte sig i skuggan, körde självklart spikrakt och spår-i-spår från första metern.
Det gick dock över all förväntan och mot slutet kändes som att vi verkligen var ett arbetslag med Brux som mycket lyhört verkade lärt sig kuskens önskningar, trots diverse felaktiga kommandon, och verkade till och med mån om att arbetet skulle utföras korrekt… en underbar känsla att få samarbeta med en så stark, pålitlig och förstående kamrat… vi vet vem vi har att tacka för utvecklande av den fina karaktären. Vi förstår hur hon kan känna sig så trygg att hon kan överlämna Brux tömmar till en fullkomlig nybörjare och själv gå och sätta sig på läktaren.
Tänk så otroligt nyttigt och effektivt det är att ta tag i ett helt nytt ämne, både teoretiskt och praktiskt för att kunna lära sig och förstå vilka förutsättningar och ramar som gäller… skaffa sig den helhetsbild som krävs för att kunna börja behärska det nya området och gradvisa förbättra sig. Ett område som kanske förr har tett sig oviktigt eller ointressant eftersom andra löste den uppgiften åt en. Som att odla vår mat. Eller ännu större, som att göra en omställning till nya livsförutsättningar då planeten visar sig ha gränser och ramar som vi inte har förstått tidigare. Hur ska man göra för att lära sig vad som krävs för att i solidaritet med alla andra människor som sitter i samma båt förbättra sig och börja göra mer rätt för att vi ska kunna stoppa den utveckling som ger oss en oerhört mycket svårare miljö att leva i om vi inte lyckas. På samma sätt förstås… vi kan inte sitta still och hävda att andra har gjort fel beslut och kräva att andra måste bättra sig för att man själv ska kunna leva vidare på ett för planeten ohållbart sätt. Som industrination så har vi inte bara en betydande del av den historiska utvecklingen på vårt samvete utan vi som har en månadsinkomst på över 10 500 kr efter skatt tillhör världens rikaste 10 % som står för hälften av den skadliga verksamheten och vi har också bäst förutsättningar att kunna göra något åt det. Vi lever i en marknadsekonomi som styrs av efterfrågan… vår efterfrågan… så det är upp till oss att efterfråga rätt saker. Vi kan inte bara skylla på politikerna som inte tar tag i det eftersom de måste ha mandat från folket för att kunna agera åt det önskvärda hållet. Om man genom missnöjesröstning bara kräver förändring utan att själv stå bakom och försöka förändra sig själv åt det hållet så är det ju knappast trovärdigt och det kommer knappast lyckas om alla tror att alla andra ska förändra sig för att man själv ska slippa. Tänk om det visar sig att det finns otroligt många fler fördelar än nackdelar, både privat och för hela samhällen om vi gör den nödvändiga omställningen. Det finns som sagt bara ett sätt att ta reda på det… gör hemläxan. Ta tag i tömmarna för ditt nya liv även om projektet verka skrämmande till en början… gör som Brux, ta ett steg i taget, nosa nyfiket och konstatera att det var väl inte så farligt – Gå in på www.klimatkalkylatorn.se och se hur du kan börja lära dig att styra rätt, var går gränserna och börja se helhetsbilden och hur du bäst kan bidra för att göra omställningen i detta otroligt viktiga och spännande område – vår framtid. Kan du tänka dig en intressantare och viktigare hemläxa att få alla rätt på? Fatta tömmarna!