Publicerat

Traditionstungt svart te framför Ranbo-plantagen

För alla tedyrkare som älskar sitt svarta kinesiska te men samtidigt vill bidra till minskade fossila transporter – så finns lösningen kanske i det ryska Ivan Chai. Efter en veckas fermentering med efterföljande torkning av mjölkörtsblad gör t.o.m vår mest te-älskande vän Lena Terner tummen upp och medger att det nu bara återstår att hitta ett substitut till citronskivan. Lena är långt ifrån ensam om sin bedömning, många ryssar har en flerhundraårig tradition av att dricka detta smakrika te. På 1800-talet gjordes storskalig produktion av Ivan Chai…. och storskaliga bedrägerier där det dyra kinesiska svarta téet drygades ut med detta inhemska. Det var inte smakskillnaden som avslöjade svindleriet utan det faktum att det snart såldes långt mer ”kinesiskt te” än det importerades. I Finland återupprepades historien under kriget då mjölkörtsté även där salufördes som äkta kinesiskt te. Kanske dags att ta upp delar av denna historia och ordna med storskalig massproduktion av mjölkörtsté till sommarens cafédagar. Vi kommer dock saluföra det under sitt rätta, mer exotiska namn.

Publicerat

Ranbo förvandlas till en musicerande hantverksby

Under eftermiddagen den 28 juni är ni välkomna till en musik- och hantverksdag på Ranbo. Ni kommer då, förutom att kunna njuta av en fika i trädgården, även få möjlighet att gå runt och möta hantverkare inom en rad olika traditionella yrken; träsnidare, spinnare av fårull, silversmeder, keramiker, akvarellmålare, biodlare med flera som visar sina hantverksfärdigheter och berättar om de speciella kunskaper som dessa yrken är förknippade med. Dagen är en del av Musica Vivas fem-dagars evenemang ”Mellan skogar, berg & dalar” och den här eftermiddagen avslutas med musik på logen med ”Folkton, jazz och visa – från Adolphson till Z” av Martina Sahlin på sång, flöjt och kulning och Jonas Eklund på gitarr, sång och kohorn. För mer information om musik- och hantverksdagen på Ranbogården och övriga dagars evenemang, se Facebook: Musikveckan ”Mellan skogar, berg & dalar” 27/6-1/7 2018 och www.musicaviva.se. Under dagen kommer som sagt även Ranbogårdens gårdscafé och linutställning i stugan Mamsells hållas öppna. Därtill kommer gårdsbutiken också vara öppen där flera av hantverkarnas alster finns till försäljning. Varmt välkomna!

Publicerat

Tredje kupan intas när tusentals honungsbin (Apis mellifera) vandrar in i sin nya boplats

De verkar trots biltransporten, i en mycket mindre låda ändå vara på ”gott humör”. Ingen tendens till åksjuka, frustration eller ilska över denna plötsliga flytt till Ranbo. Men så är denna underart, de så kallade, Krainerbina (Apis mellifera carnica) också kända för sitt goda humör. De kommer, liksom de andra två vanligaste varianterna av honungsbin i Sverige, ursprungligen från östra medelhavsområdet där man tror att de första honungsbina utvecklades. Dessa två är det italienska biet (Apis mellifera ligustica) och Buckfastbiet som inte är en egen underart utan en ras, dvs en medveten korsning, mellan carnica och ligustica. Det finns, bl.a i Sverige, även en mycket intressant underart som fram till 1950-talet var det absolut vanligaste honungsbiet norr om alperna. Linné hade döpt det till bara Apis mellifera eftersom han inte kände till fler underarter av honungsbin, men det fick sen preciseras som Apis mellifera mellifera när fler upptäcktes. Med spridning till alla kontinenter utom Antarktis kallas det, beroende på land och språk alltifrån ”The western honey bee”, ”The european honey bee”, ”Det europeiska mörka biet”, ”Det tyska mörka biet”, ”Det brittiska mörka biet”, ”Det svarta biet”, ”Det bruna biet” medan man i Sverige kallar det för ”Det nordiska biet”. Det blev sedan så starkt utkonkurrerat av andra, ofta mer aggressiva, underarter och korsningar att det idag pågår räddningsinsatser i flera europeiska länder för att säkra det, för vårt klimat, så tåliga släktet. Det finns som sagt flera underarter och korsningar mellan nämnda bin och förutom att färgen skiljer dem åt så är egenskaper som temperament, yngelutveckling, foderförbrukning och svärmningslust olika. Krainerbiet (ofta kallat alpbiet) kommer närmast från Slovenien, och är också väl anpassat för kyligt klimat, kräver lite vinterfoder, flyger vid låga temperaturer, utvecklas snabbt på våren, och kan överleva en vinter med minus 40 grader. Till skillnad från t.ex. det nordiska biet så flyger Krainerbin nära marken på vägen till dragkällan vilket gör att vägen fram kan bli både krokig och lång. Kanske har de läst, eller av egen erfarenhet upptäckt, att ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”.

Publicerat

Konstinstallation i odlingslandet

Efter plöjning, harvning och fräsning återstår tidsödande krattning för att få bort tuvor och stenar. Tidigare upplevde vi att bar jord signalerade ordning och reda samt var vackert – men efter att ha fått upp ögonen kring problematiken med jorderosion där vind och vatten för med sig matjord ut i vattendrag med konsekvenser av dramatiskt minskade odlingsbara jordar på vår planet så vill vi nu så fort som möjligt ordna med täckodling för att skydda jorden och alla dess mikroorganismer … och de är många. Bara i en tesked jord kan det finnas upp till tio miljarder bakterier och hundratals meter svamphyfer som alla bidrar på sina sätt. Men innan vi hunnit ordna med täcket så får vi ändå beundra den konstnärliga tolkningen av en japansk trädgård som våra fyrbenta vänner ovetandes skapar när de efter en, i deras tycke, lite väl händelselös dag väljer att sova bort en stund.

Publicerat

Lovsång till skogssjön

Efter en het dag, under brännande sol grävandes i ett ”dammande” odlingsland är ett kvällsdopp underbart. Det svalkar och rensar både kropp och hjärna och efteråt kan man rent av, i spegelbilden, se sig själv igen under dammlagren.  Björktjärn och andra spegelblanka skogssjöar, erbjuder inte bara en kroppsligt ”renande upplevelse” utan minst lika mycket en själslig sådan – att viktlös glida runt i det mjuka, mörka vattnet och höra fåglarnas sång och skogens stilla sus och känna barrskogsdoften. Havsbad har väl sin tjusning, men visst kan öst- och västkustens hyllade bad ibland kännas lite överskattade med dess höga sannolikhet för antingen iskallt vatten eller algblomning, maneter, salta kallsupar och blodiga sår efter knivskarpa havstulpaner. Då kan dessa friska skogspärlor inte nog överskattas. Finland med sina 56 000 sjöar (större än 1 ha) brukar kallas ”De tusen sjöarnas land” men då tycker vi att Sverige, med sina motsvarande 96000 sjöar, antingen borde få överta den titeln eller, ännu mer korrekt, kallas ”De hundratusen sjöarnas land”– och med lika många möjligheter till rening i dessa skogens badrum .

Publicerat

Rödfärgad himmel över Flästabergen – varför inte vid varje solnedgång?

Hur ljus växelverkar med material är intressant – i olika kombinationer av reflektion (studsa tillbaka), transmission (gå igenom) och absorption (fånga upp). Allt vi ser har ju reflekterat åtminstone delar av ljuset. Bladen är ju gröna för att de våglängderna i solljuset har reflekterats medan de röda och de blå har absorberats av bladen för att bli energi till fotosyntesen. Regnbågens färger uppstår när ljuset bryts av vattendropparna, olika mycket för varje färg, och vid en viss vinkel reflekteras tillbaka till våra ögon – vinkeln är ju lika för alla vattendroppar varför regnbågen blir en halvcirkel på himlen när vi har solen i ryggen. Om ljuset träffar en slät yta – på ljusets längdskala mätt dvs ca 0,0004mm – så reflekteras ljuset med samma vinkel ut som det kom in dvs som en stark reflex ifrån t.ex. en vattenyta eller en spegel. Om ytan däremot har en skrovlighet/struktur på samma längdskala då reflekteras ljuset åt alla håll – det sprids och ytan ser matt ut, som tex från ett vanligt papper. Om strukturen/partiklarna är lika eller något större än ljusets våglängd så sprids alla våglängder lika mycket, som t.ex. mot fettpartiklarna i mjölk som då ser vitt ut. Är partiklarna mycket mindre än ljusets våglängd t.ex. elektronerna i luftens kväve- och syremolekyler då sprids de korta våglängderna, blått, mycket mer än de långa röda. Mitt på dagen, då strålarna har kortast väg genom atmosfären, så kommer det mesta av solljuset inte att spridas så mycket och vi ser solen som nästan lika vit som den ser ut ifrån rymden. Men det är ändå tillräckligt mycket blått som sprids i alla riktningar, t.o.m. bakåt för att himlen ska se ganska jämn-blå ut i alla riktningar. Allteftersom solen under dagen sjunker förändras färgerna eftersom solljuset går en allt längre väg genom atmosfären och den blå färgen sprids allt mer för att vid solnedgång ha spridits bort så pass mycket att de röda våglängderna blir mer synliga och solen får en rödaktigare färg. Beroende på sammansättningen av partiklar och vattenånga, temperatur och molnbildning runtomkring så kommer solen, och ibland hela kvällshimlen, bli mer eller mindre röd. Tyvärr går det – i dagsläget – inte att förutsäga när optimala förhållanden för en extra vackert röd solnedgång ska uppträda utan vi får tillsvidare låta naturen fortsätta att överraska oss och ge extra krydda åt livet.

Publicerat

Andra bikupan intas av avläggare

För drygt en månad sedan ordnade biodlare Sven Olof Sundin avläggare – dvs han delade några av sina bisamhällen genom att flytta ett antal ramar med påsittande bin och yngel från ursprungsbikuporna till några mindre kupor. I de nya kuporna fortsätter arbetsbina att mata ynglen i de olika cellerna med olika mängd och olika proportioner av pollen och nektar; majoriteten av ynglen matas med en blandning foder som gör att de utvecklas till arbetsbin och en bråkdel med en annan blandning foder som gör att de utvecklas till drönare. Där kan man verkligen tala om att du blir vad du äter. För att skapa en ny drottning till samhället så matas inte bara larven i en cell utan, för att gardera sig, några stycken med drottningfoder – en sockerrikare diet. Det är dock i slutändan bara en av larverna som kommer bli ”the queen” i bisamhället. När drottningen väl finns på plats kan hon börja lägga ägg och antalet nya bin i samhället kan öka med ett par tusen per dag… men då arbetsbina bara lever i 3-6 veckor så kommer ett typiskt samhälle under högsommaren landa på 50000-90000 bin. Den här dagen bedömde Sven Olof att en av avläggarna hunnit bli tillräckligt stor och stark för att flyttas till Ranbo.

Publicerat

Språkförbistring i jordgubbslandet

Dagens engelska namn strawberries (eller egentligen garden strawberries till skillnad från sina ursprungliga vilda släktingar smultron, wild strawberries) skulle ju kunna kopplas till att jordgubbsplantorna ofta odlades i halmtäckta odlingsland. Halmen bidrar ju till att både vattenavdunstning och ogrästillväxt minskar och dessutom hjälper halmen till att hålla jorden varm och jordgubbarna rena. Problemet med den namntolkningen är dock att redan de vilda släktingarna, smultron hade börjat kallas strawberries i England trots att de tidigare kallats earth-berries precis som i Tyskland (erdbeere), Danmark (jordbær) och Sverige (jordgubbe). Namnet ”strawberry’s ursprung är därför fortfarande olöst. I Sverige kom de större ”smultronen” på slutet av 1700-talet. De var en hybrid mellan välsmakande scharlakansmultron ifrån nordamerika och jättesmultron ifrån Chile och kallades då i Sverige först för ananassmultron från sitt latinska namn, Fragaria Ananassa. Namnet jordgubbe fanns ju redan men användes då på dess släkting parksmultron. Men i takt med att de stora gubbarna vann i popularitet och tog över parksmultronens plats i köksträdgårdarna så övertog de även namnet. Ordet gubbe i namnet kommer inte av dagens koppling till en liten, äldre man utan är egentligen en koppling till en äldre dialektal benämning för en liten klump. Nuförtiden är det svårt att få tag på halm, så hos oss får det istället bli hösilage i odlingen – tveksamt dock att vi kommer saluföra dem som silagesberries… inte ens till utländska små klumpar.

Publicerat

Märkligt Ranboprojekt

OK… vi inser att det här arbetet kanske behöver förtydligas för de som promenerandes numer passerar vårt tidigare ganska ordinära grönsaksland. För att rädda några av dessas nattsömn, och kanske framförallt vårt rykte, så kan vi avfärda de först associationerna som verkar väckas … nix, det är inte någon arkeologisk utgrävning, inte heller en symbol för någon religiös dyrkan eller signaler till utomjordingar á la von Däniken… och inte heller vallgravar mot spanska skogssniglar, inte någon labyrint eller en husgrund till ett cirkulärt lågenergihus. Vi är förresten inte säkra på att ni blir mindre sömnlösa när ni får förklaringen så vi kan lika gärna låta er grubbla lite till… Några ”ledtrådar” då: – ett praktiskt exempel på biomimik för ett tämligen jordnära ändamål. Tältpinnarna i centrum utgör en cirkel med diametern 70 cm och linan som fästs runt dem har utgjort redskapen för att skapa grund-designen. Jordvallarna kommer snart fyllas på med grönmassa och …  Ja, här lämnar vi med en ”cliff-hanger” och låter era idéer och … vår ”skapelse” växa fram lite till. Något ska vi väl ha att roa oss med under tiden som ytterligare några tusen spadtag ska tas och ryggarna krokna. Missa inte nästa avsnitt!

Publicerat

Flertalet småplantor överlevde vinterns kyla och vårens regnbrist

I höstas sparades jordgubbsrevor, som var extra stora, i krukor som grävdes ner bredvid moderplantorna och nu är det dags att ”klippa navelsträngen” (revan) från moderplantorna för att låta de tuffa småplantorna komma ner i egna rader i det utökade jordgubbslandet. De små plantorna ska där få pusta ut efter en något kärv start i livet och i lugn och ro bilda fler rötter och blad och kanske … ”bilda sig själva lite” från alla tidningar som de omges av. För att skapa de lugna förhållandena, hålla kvar fukten och ogräsliga konkurrenter i schack så kommer nämligen ytorna runt dem täckas med diverse tidningar under ett hösilagetäcke… som hos de flesta riktigt unga, så är det väl främst serierna som fastnar… men med tanke på hur många plantor det är nu och hur många kloka individer som lantlivet verkar fostra så kanske vi kan få en och annan särskilt begåvad ”jordgubbe” också… skulle nog kännas extra friskt att rösta in på några tomma platser bland de tidigare aderton.