Kategori: Köksträdgården

Det är inte konstigt om associationerna går till den amerikanska södern snarare än Norrländska södern – Hälsingland. Redan när Columbus hämtade hem majsen ifrån Amerika odlades där uppåt 300 olika majssorter medan vi här hemma hade fullt upp med kornåkern. För de som bor i svenska ”södern” är det dock nuförtiden ganska vanligt att få se vajande majsfält (huvudsakligen till bränsle och foder) och även om det fortfarande är USA som är den största majsproducenten så odlas idag tusentals olika sorter runtom i de flesta delar av världen med gynnsamma klimat, och majs är näst efter ris och vete det i världen mest producerade sädesslaget…. Japp, det är ett sädesslag, liksom ris, eftersom det är en grässort vars frön används till mat.

För inte så väldigt länge sedan stod en tallrik med dessa små dekorativa plattrunda skapelser på var mans bord… nästan varje dag hos många, men idag är det få som sett och ännu mindre smakat på den. Den är en av de mest ursprungliga odlade växter man kan finna och har odlats i Europa i över 4000 år. Men när potatisen blev allt mer populär ”glömdes” den bort. Idag odlas den i princip endast av ett fåtal hobbyodlare. Några gissningar!?

Ok, här kommer en ledtråd till – egentligen alldeles för lätt… kan användas i lådor, gratänger, soppor, grytor, stekta i bitar, ugnsbakning, syrade, som rotmos och i gröten.

Tidigare, innan vi började odla själva, brukade vi förvisso också ha en hel del grönsaker hemma på bordet… men vi såg dem inte på samma sätt som idag och pratade nästan aldrig om dem. Idag pratar vi ju nästan inte om någonting annat… och då handlar det inte bara, som man kanske skulle tro, om smaken på dem… utan lika ofta är det betraktelser kring hur finurligt de växer eller hur bedårande vackra de är där ute i landet – ofta i en fond av fräscht grönt bladverk.

Ta bara den dagen som exempel, då vi lyfte på bladen till vaxbönorna och plötsligt såg hängen efter hängen med förtjusande gyllengula långa smäckra ”örhängen”. Och så, nu när vi ändå är inne på ämnet, så måste vi ju även tillägga att när det gäller vaxbönor så berättar vi ju också gärna lika mycket om hur mjälla och delikata de är och dessutom hur bekvämt det är med bönor som man kan äta allt på – både bönorna och baljorna. Och visst är det intressant att vaxbönor och gröna brytbönor är samma sak förutom att vaxbönor saknar ett pigment och istället är gula. Ni ser… det finns så mycket att prata om kring grönsaker.

Gödsling, luckring av jord och små grönkålsplantor redo för plantering – vore det inte för den svala luften och den numer så modesta solintensiteten så kunde man nog, vid första anblicken, bli orolig för att Ranbogänget fått solsting… nu tror man bara att dom är knäppa.

Men faktum är att vi mycket medvetet tillämpar ”successiv kulturodling” i syfte att utnyttja hela odlingssäsongen. Tittar man riktigt noga så ser man att bredvid småplantorna som ska ner i jorden – så växer högen av skördeklara svedjerovor som Julia tar upp ur jorden. Det handlar alltså om att låta ett par grödor avlösa varandra på samma jordyta under samma säsong.

kanske säger ”Jaha, det var mycket jobb för 72 kg vatten och 3 kg cellulosa – som kroppen ändå inte kan ta upp”. Tur nog tillhör alla här på gården generellt den första gruppen.

Nästa år…, för att ytterligare visa vår uppskattning, så ska även slanggurkorna, på samma vis som rosenbönorna, få klättra uppför ståndsmässiga 1700-tals klätterställningar och få en mer upphöjd position vilket antagligen leder till att de också sträcker på sig lite extra och får en rakare hållning… inte för att vi dömer någon efter utseende, men om de nu tänker fortsätta komma i sådana hiskliga mängder så är ju raka gurkor lättare att packa, vilket faktiskt var argumentet för klassificering av raka gurkor, vilket senare ledde till en av många felaktiga myter om att en galen EU-lagstiftning t.ex. skulle förbjuda krökta gurkor.

När vi planterat, för oss, helt nya sorters grönsaker, så är det ju långt ifrån självklart att vi vet hur själva grönsaken kommer växa fram – speciellt kålen är klurig – bara en sådan sak som: Kommer grönsaken växa fram ovan eller under jord… eller – som i flera fall – mittemellan? Bara för att det heter rotfrukter så kan man inte ta något för givet om positionen för det intressanta. Det har, vad vi vet, ännu inte gått så långt att vi, som många av de första potatisodlarna, börjat äta fel delar av växten, men vi hann flera gånger gå och kupa ner de svällda stjälkarna på kålroten under jord igen, innan vi insåg att de faktiskt inte ville ha det så.

Men svårast är ändå att veta när grönsaken är skördeklar.
Alltför ofta uppstår en lätt ironisk frustration av typen – Jaha?!?.. när böcker och fröpåsar på ett självklart vis informerar om att den ska ”skördas då lagom stor” eller ”plockas då skördeklar”. Kålrabbin är emellertid ett exempel där informationen utvecklats ett steg i rätt riktning – ofta beskrivs det nämligen hur de ska skördas vid tennisbollars storlek (ca 7 cm i diameter)… fast lika ofta missar man att berätta om undantagen – dvs sorter som faller utanför denna måttangivelse. Exempelvis så ska den ljusgröna sortens kålrabbi, som heter Superschmelz, stå på tillväxt till en handbolls storlek (ca 19 cm i diameter) och med en kulstötningskulas vikt för pojkar 16-17 (5 kg) – mao volymmässigt nära nio gånger större och viktmässigt 90 gånger tyngre än sin relativt sett lilla lila släkting.

Vi hoppas nu på att nästa steg inom grönsaksodling blir att helt överge sportkommentatorernas system för mått- och färgangivelser och istället börja tillämpa SI-enheterna fullt ut och ser fram emot en heltäckande standardisering i grönsakslandet… för tänk bara vilket matsvinn det blir, innan maten ens hamnat på tallriken, ifall vi alla skulle skörda tennisbollsstora Superschmelz.