En Annorlunda Hälsingegård
En täckande ymnig rosa matta av blommande ljung på den magra heden i närheten av Olbergets topp. Bortsett ifrån en massa hämmande skrock så förknippar många ljungen främst med dekoration i rabatter och vaser men då har man verkligen förminskat, den förvisso vackra, växtens värde och då kan våra förfäders kunskap om dess bredare användningsområden vara intressant och kanske t.o.m nyttigt att känna till. Fortsätt läsa ”Täckande rosa ljungmatta”
Vackert och andäktigt med solen som strilar ner genom grenverket… som i en skogens katedral. Konstigt nog så är det lika tyst också – vanligtvis brukar blåbärsplockningen kombineras med ett insektssurrande och ett visst fäktande mot angripare men den här sommaren letar vi blåbär i kortärmade skjortor och myggmedlet hemma. Det är nästan kusligt tyst ute i blåbärsskogen – Förklaringen beror nog till stor del på Fortsätt läsa ”Skogens katedral”
Vissa saker ska man inte skjuta upp till morgondagen. En sådan aktivitet är skogshallonplockning. De mogna bären förfars väldigt snabbt och man riskerar att helt missa att hinna smaka på dessa, skogens kanske godaste bär. Hallon har stark förökning genom rotskott och i trädgårdar upplevs den kraftiga spridningen ibland lite problematisk. Men här ute på det torra kalhygget uppskattar vi rikedomen av buskar och efter drygt en timmes plockning… och ätning.. så märks det knappt att vi varit här. Enligt vissa etymologer så hörs det på namnet att man annars vanligen hittar hallonen vid foten av bergs-/ rasbranter… där hall då nämligen ska syfta på häll, hällar som vid en rasbrant. En långsökt koppling finns då till engelskans Raspberry, där släktskapet i namnet skulle kommit genom tidiga vikingainfluenser på engelska språket… vilket är vanligare än de flesta vet om. Mer än 1000 ord varav flera hundra av de vanligaste av engelskans ord är i själva verket sprungna ur skandinaviska ord… Window-vindöga, husband-husbonde, sky- sky, skin-skinn. Att hälsingars och jämtars namn på hallonen som Branbär/Brambär resp Brännbär skulle koppla till att de växer bra där det brunnit är språkforskare dock mer tveksamma till, utan att det också, av okänd anledning, kopplar till fornordiska Brana = hind vilket då förklarar varför hallon kallas Hindbär i sydsvenska landskap och Danmark – troligen från germanskan eftersom tyskarna fortfarande säger Himbeere. Nåja… förföriskt goda är de i alla fall. Fortsätt läsa ”Hög tid att plocka brännbär”
Dags att skörda älgörten (även kallad älggräs) för kommande års saftproduktion. Om du gillar fläderblomssaft så är chansen stor att du kommer älska älgörtsdrickan – lika frisk men med mer karaktär. Lätt att bli beroende av denna svalkande dryck under varma sommardagar. Fortsätt läsa ”Karaktärsfull älgört”
Nu har de äntligen kommit – de vildväxande smultronen. Smultron är rena hälsobären, rika på järn och kalium och bra att äta vid blodbrist, diabetes, lever- och njurbesvär. För Linné blev smultron ett livselixir och under smultronsäsongen åt han knappt någon annan föda. Fortsätt läsa ”Smultron som upplifvar nerverna”
Blåbärsris så långt ögat kan nå. När man tittar runt Mo får man lätt en känsla av att det är mer än 17% av Sveriges yta som täcks av blåbär. I sommar lyser dock karten med sin frånvaro och SLU:s blåbärsprognos pekar mot att det i Norrland blir ett av de sämsta åren, ca 40% färre blåbär jämfört med medel för de senaste 15 åren. Det beror inte på den sena våren, utan på de frostnätter som drabbat många områden under blomningstiden. Men ger vi oss ut på mer frostskyddade platser, som t.ex. lite tätare skogar, så ska vi nog om några veckor kunna hitta tillräckligt med blåbär till en och annan paj i caféet.
Snart är syrensockret till sommarcaféets bondkakor klart.
Om jag får säga det själv så har vi lyckats riktigt bra med vår ekologiska maskrosodling. Måste ju bara prova att göra nåt av denna frodiga växtlighet och Julia får sortera knoppar till kvällens friterade förrätt, blad till salladsrätten och blommor för sirapskokning till efterrätten. En hit?! Måste smälta de nya intrycken lite till … Känns i alla fall bra att veta att det finns lite kvar att skörda.
Hönsens favorit – vår plåga. Japp, den tuffa kampen mot kirskålen har inletts. Trots tidigare strategiska kampinsatser i form av både marktäckning och smultronplantor ser det ut som om vi framöver kan räkna med en hel del kirskålssoppor. Kanske dags att gilla läget och börja dela bord med hönsen över en stärkande kirskålssallad.