Skogens katedral

Vackert och andäktigt med solen som strilar ner genom grenverket… som i en skogens katedral. Konstigt nog så är det lika tyst också – vanligtvis brukar blåbärsplockningen kombineras med ett insektssurrande och ett visst fäktande mot angripare men den här sommaren letar vi blåbär i kortärmade skjortor och myggmedlet hemma. Det är nästan kusligt tyst ute i blåbärsskogen – Förklaringen beror nog till stor del på de sena frostnätterna som gick hårt åt blåbärsblommorna. Med tanke på att 17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris så förstår man att frånvaron av deras blommor och därmed deras nektar, som är en viktig bas för humlor, fjärilar, mygg osv. också drar ner dessa populationer på rekordlåga nivåer. Och då blir det förstås dubbelt jobbigt för de fåglar som äter både blåbär och insekter. Så trots att man sitter där skönt i solgläntan med lagom svalka från träden och som här, tillräckligt med blåbär för att åtminstone fylla magen och kanske t.o.m att ta med hem för en paj så är det inte utan att man saknar de små flygande sugrörsförsedda rackarna eftersom de ackompanjerade fjolårets blåbärsrekord. Tack och lov påverkas inte mängden av blåbärsris som skrovmål för både älg och rådjur. Bäst dock att lämna lite bär till Nalle så han lämnar oss i fred på höstpromenaderna.