För tre år sedan skaffade vi ett 20-tal rotsticklingar av uppländsk vallört. Trots att de redan den första säsongen växte sig stora så lät vi dem och deras rotsystem växa till sig ytterligare för att nu i april börja ta rotsticklingar från dem och plantera i små krukor för tillväxt. Länge kändes det tröst- och hopplöst att gå och se till alla de tusen små krukorna där endast ogräset verkade trivas riktigt bra, men rätt som det var så började vallörtens frodiga blad plötsligt få övertaget i grönskan och den här dagen var det premiär för en utplantering som kommer följas av många, många fler framöver.
Framför allt så kommer de små plantorna få inta sina platser som kantväxter till flera av gårdens olika rabatter och odlingsområden. Här förväntar vi oss att de med sina på sikt enorma rotsystem (70 cm diameter) snart kommer bilda en tät barriär mot andra ”viljestarka” växter såsom kirskål, lupiner och kvickrot – rotogräs som gärna breder ut sig och tar över helt.
Så snart de vuxit till sig lite mer, vilket nu kommer gå enormt fort, så kan vi skörda det näringsrika bladverket och använda som täckmaterial eller gödselvatten. Från moderplantorna har vi redan vid fyra tillfällen under säsongen skördat rejält med blad för detta ändamål. Under bara några veckor kan en äldre planta lätt bli meter hög.
Givetvis kommer vallörtsplantorna, som är en av de växter som producerar mest nektar i Sverige, att periodvis släppas upp för vacker blomning och buffébord för många insekter. Efter ett besök av insekter fyller de på sitt förråd av nektar på bara 40 minuter, något som många andra blommor behöver ett helt dygn på sig för att åstadkomma.
När så hösten och vintern kommer så blir den vissna plantan en uppskattad övervintringsplats för spindlar.
Om nu någon mer känner att de skulle vilja bjuda hem dessa superhjältar till sin trädgård så höjer vi ett varningens finger för att inte plantera äkta vallört eller fodervallört från det vilda – då det nämligen kan resultera i att det istället blir dessa som tar över odlingsytorna. Så i just det här fallet är det väldigt bra att hålla sig till de förädlade sorterna som är sterila eller bara delvis fertila och med nedsatt fruktbildning. Ofta rekommenderas då framförallt uppländsk vallört såsom till exempel Bocking 4 och Bocking 14.
Vallört innehåller dessutom substansen allantoin som har en sårläkande och inflammationshämmande effekt. Det här hade man givetvis full koll på förr då den historiskt har använts som läkeört för både ben, brosk och vävnader. Dess gamla namn benvälla avslöjar dess effektivitet på just benöppna sår. Den sägs dock vara lika effektiv på andra vävnader varför den använts, och fortfarande används i alternativ medicin, i allt från led- och muskelvärk, eksem, svårläkta sår, acne, vårtor, brännskador och skavsår.
Om nu studievägledaren varit så förutsägande att rekommendera, det i väst närmast bortglömda men oerhört spännande, framtidsyrket druid att utforska vidare för dig så vet vi i dagsläget inte om denna uppländska hybrid är lika effektiv som den äkta vallörten som medicinalväxt. Men ni som känner oss vid det här laget förstår att vi givetvis börjat undersöka saken närmare… på Julias morbror som fått ont i fotleden. Med ett omslag med rot-avkok runt foten, så kommer vi om några dagar kunna återkomma i frågan med en mindre vetenskaplig studie som stöd… Observera dock att vi inte satte något kommatecken mellan mindre och vetenskaplig.