Människan är fortfarande starkt emotionellt knuten till naturen. Forskare visar att oavsett vilken kultur vi kommer ifrån och lever i så har naturbilder en oproportionellt stor dragningskraft på oss, speciellt bilder på savannen väcker tydligen ett av de mest innersta väsen i oss – ett tidigt och viktigt stadie i människans utveckling. Vi är dock fortfarande mycket mer djur än vad de flesta säkert tänker på eller vill erkänna. En studie vid UC Berkley visade hur 21 av 32 testdeltagare kunde, med förbundna ögon, lukta sig fram längs ett tio meter långt doftspår och tränade man tre timmar om dagen i tre dagar så tog sig dessa fram tre gånger så fort och med mindre avvikelse från spåret jämfört med innan träningen. Tejpade man för ena näsborren så sjönk precisionen till hälften och hastigheten med 25 % vilket visar vikten av stereo-luktsinnet även hos oss.
Forskare vid University of Michigan visade att efter en timmes verksamhet i naturen ökade minneskapaciteten och koncentrationsförmågan med 20 %. Arbetsplatser som medvetet har designats med naturen i fokus uppvisar högre produktivitet och lägre sjukfrånvaro hos de anställda. Forskare i Pennsylvania visade att patienter som hade trädutsikt tillfrisknade fortare, behövde mindre smärtstillande och klagade mindre än de som såg in i en annan husvägg. En holländsk studie med drygt 345 000 patienter tittade på kopplingen mellan 24 olika indikatorer på deras hälsostatus och hur långt bort ifrån ett grönområde som de levde. De som bodde inom en km från ett grönområde uppvisad en statistiskt säkerställd bättre status på 15 av de 24 faktorerna och med bäst förbättring på ångestproblematik och depression.
Aktuell forskning (2019) från Gävle högskola visar inte oväntat att ju mer barn identifierar sig med staden desto mindre är de benägna att arbeta för naturen och skydda den. ”Föräldrar eller andra närstående kan lära barnen få förståelse för och emotionell kontakt med naturen, bara genom att leka och finnas tillhands där, menar Matteo Giusti. – Barnet ser om du är nyfiken på, och rädd om naturen. De kommer att notera om du är bekväm i en miljö eller inte”. Med tanke på hur allt fler bor och lever i staden så måste den miljön utvecklas med mycket natur, och med ökat stillasittande oavsett var man bor så får föräldrarna ett ännu större ansvar att ofta ta med barnen ut och visa dem hur naturen med sina ekosystemtjänster lägger grunden för vår existens.
Nåväl, men då vår förhistoria faktiskt innebar att vi tillbringade flera tiotals miljoner år längre tid i träden innan vi kom ut på savannen och då man verkligen vill att dagens unga ska få bestående starka emotionella intryck och band till naturen så är det ju starka upplevelser i trädkronorna man bör satsa på. Så igår tog jag och hälsade på uppe hos jätten i allén igen och frågade om det var okej om vi kom upp ett helt litet gäng. Självklart var vi välkomna och snart satt vi däruppe alla fyra och trivdes – Julia, hennes kusin Ebba, Jätten och jag… Birgitta backade tyvärr ut i sista stund. Vi hade en bedårande utsikt. Sen beställde vi upp middag till femte våningen. Jag vet inte om det var så pedagogiskt och historiskt korrekt att sitta däruppe i trädkronorna och kalasa på jordgubbar… men gott var det.
Covid-19 har varit skrämmande på många sätt, men det har haft en mycket stor initialt positiv effekt på miljön. På många håll så har stadsmänniskor åtminstone fått uppleva hur vacker deras närmiljö är utan alla avgaser och dagliga nedsmutsning och många i Sverige har också tagit tillfället i akt att umgås mer med familj och speciellt med barnen ute i naturen. Vi pappor roas kanske extra mycket av att konstla till det och göra lite utöver det vanliga men faktum är att bara ta med matsäck och en hängmatta eller två ut till en utsikt, stora stenblock eller en sjö så har du genast skapat ett mysigt hem i naturen där både barn och vuxna garanterat trivs och upptäcker ihop i flera timmar utan att titta på mobilen en enda gång.
Nu när social distansering påbjuder extra försiktighet oss människor emellan så kan jag lova att det finns gott om stora trädbjässar ute i skogarna som får alldeles för lite kramar. Kom ihåg att fysikerna bevisat att vi alla är, och allt annat runt omkring oss också är ren energi och att vi dessutom alla hör ihop. Med den vetskapen så är det inte så svårt att även se själen i dessa jättar… vissa av dem som i flera hundra år sett oss människor snubbla runt härnere och hittat på så mycket dumt och de har bara kunnat stå där och se på. Så ge er ut och plocka fram trädkramaren i er. Känn på dem, lukta och prata med dem… Jag lovar att de förlåter, tröstar och/eller glädjer er… allt efter behov. Det är bara några av alla ekosystemtjänster som de erbjuder.