Livs- och dygnsomställning

Folkhälsomyndigheten har haft fullt upp den senaste tiden. Nu har de fått uppdatera hemsidan med information kring hur man hanterar en sommar med både covid-19 och värmebölja. Tyvärr så kommer de två förstärka belastningen hos de redan hårt ansträngda vårdinrättningarna och även öka riskerna för redan utsatta riskgrupper. Vi tycker att vi på Ranbogården har anpassat oss väl till rekommendationerna för covid-19 och nu börjar vi hitta ett mönster för våra arbetsrutiner för att trivas och ändå kunna fortsätta driva våra projekt framåt i den minst sagt överdrivna värmen.

Med tanke på den pågående klimatförändringen, där man med mycket stor säkerhet vet att vi går mot katastrofala förändringar, och med bränderna 2018 i färskt minne och larmrapporter med extremt höga temperaturer i Sibirien med upptining av permafrost och utsläpp av mer växthusgas som följd, döende korallrev, torka, svält och påföljande konflikter med nu 80 miljoner människor på flykt i världen (ytterligare 15 miljoner på bara två år) så tycker vi det är ganska osmakligt att se braskande rubriker som bara antyder ”härlig sommarvärme” och vissa reaktioner på det, genom påspädning med tex fler fritidsbåtar med jättemotorer, engångsartiklar med plast m.m.

Eftersom det visade sig i undersökningarna att det främst var konservativa grupper som var klimatförnekare så får man en känsla av att konservatismen främst är ett resultat av en bristande förmåga att tänka nytt. Dålig fantasi tillsammans med ett behov av att visa upp för andra att man minsann kan och gör som man själv vill. Empatin för och solidariteten med de som redan lider och kommer att fortsätta bli de första och största förlorarna på klimatförändringarna – de fattiga i världen – är obefintlig. Sverige tillhör de länder som var bland de första att industrialisera och har således en stor skuld i de ökade växthusgaserna i atmosfären. Vi tillhör också de rikaste i världen, där en inkomst (2018) efter skatt på 10 400 kr per månad räcker för att tillhöra de 10 % rikaste i världen enligt Global Rich List och med 25 200 kr efter skatt så tillhör man den elit av de rikaste 1 % i världen, som säkert de flesta trodde var reserverat för ett litet antal obskyrt rika oligarker. Med vetskap om att de rikaste 10 % i världen står för 50 % av de fortsatta utsläppen gör också att svenskarna får dras med samvetet att vi tillhör de största utsläpparna per capita i dagsläget. Är det några som har potential att göra någon förändring i sin livsstil och därmed föregå som goda exempel, både för vår internationella omgivning och för våra barn, i den omställning som krävs så är det vi rika. Det är nämligen de rikas idealbilder om lyx och bekvämlighet som alla länder i utvecklingsfaserna strävar efter så där har vi också en stor roll som förebild att fylla. Med tanke på att välfärdssjukdomarna, ensamheten, medicinering, droger och psykisk ohälsa fortsätter öka starkt i vårt ”drömsamhälle” så borde vi inte vara så benägna att hålla fast vid den livsstil som vi upprättat som idealbild. Det finns inget positivt i att vara konservativ i de sammanhangen. Att vi måste rädda industrin och jobben är inte heller något att sträva efter om det är samma jobb och industri som tagit oss till den här situationen. Kostnaderna för de kommande problemen som följer med det förändrade klimatet kommer vida överstiga vinsterna med att bibehålla en ohållbar samhällsstruktur. Som om inte dessa anledningar vore tillräckliga för att så ett frö av tvivel hos inbitna konservativa så kan de ju fråga sig vilken roll Sverige kan spela i en framtid där de traditionella ekonomierna förskjuts alltmer mot Asien. Ska vi bli lika pinsamma som de konservativa i USA som krampaktigt försöker hålla sig kvar i förarsätet trots att deras samhälle krackelerar allt tydligare. Om inte vi bryter mot det mönstret och kan börja visa upp något mer lovande och hållbart så kommer inte vi ha något annat än några metaller samt, förhoppningsvis, vatten och skog att sälja. Inga av dessa har vi i så stora mängder eller utan konkurrens att det kan lyfta oss speciellt länge. Jordbruket tynar bort… vi har bara 1 % kvar som jobbar inom jordbruket och medelåldern pekar inte på en ljusnande framtid och med 50 % och fortsatt ökande import av livsmedel så kan vi inte ens försörja oss själva. Då är det ganska meningslöst att konservativt vilja hålla fast i det som varit.

Tills fler inser att vi tillsammans måste, vill och kan vända skutan så måste vi hur som helst anpassa oss efter rådande situation och göra det bästa av det så därför har vi infört treskift på Ranbogården. Vissa av oss stiger upp ännu tidigare, när det fortfarande är svalt, skönt och ändå hyfsat ljust ute och förbereder fler odlingar och vattnar när det inte genast dunstar bort. Det är en magisk tid på dygnet och en fröjd att få uppleva. När solen klättrat för högt så övergår vi till lättsammare sysslor och avslutar förmiddagen med ett svalkande bad och lunch innan en lång siesta i husets svalaste delar inleds. När hettan börjar ge med sig så kommer det överkomliga sena eftermiddagspasset som dock också behöver avslutas med ett njutningsfullt svalt dopp i dammen med efterföljande kontemplation på bryggan med dagsländor, skräddare, grodor och tusen andra liv som njuter av det välsignande vattnet. Efter middagen tar tredje passet vid för de som njuter av nattens relativa stillhet och svalka vid ett öppet fönster. Det är inte ovanligt att tredje skiftet sedan möter första skiftet i köket på morgontimmarna och tillsammans ser fram mot en ny dag i paradiset.