Publicerat

Förenar nytta med nöje… och nytta

Odlingsbädden med den rikligt blommande honungsfacelian (honungsört) är en fantastisk syn och upplevelse i köksträdgården. Förutom att vara vacker att se på så gör den verkligen skäl för att klassas som så kallad biväxt, bifoderväxt eller dragväxt … en växt som är extra omtyckt och viktig för honungsbin och andra insekter på grund av deras höga innehåll av nektar, pollen och/eller honungsdagg (sött sekret från bladlöss).

I en så kallad draglista, lista över värdefulla biväxter, får man ofta information om både vilket värde den har som leverantör av nektar, pollen samt honungsdagg och när den blommar under säsongen. Honungsfacelia får full pott som nektarleverantör, erbjuder även mycket pollen och har lång blomningsperiod. Egentligen räcker det med att gå ut i köksträdgården för att inse hur omtyckt den är – det intensiva surret är nästan hypnotiserande när vi närmar oss odlingsbädden med den översvällande honungsfacelian, som utgör en av bäddarna i växtföljden med ”gröngödslingsväxter”.

Flera biväxter är nämligen också så kallade gröngödslingsväxter som av växtodlare odlas för att de bidrar till att ge jorden en hälsokur; många gröngödslingsväxter binder kväve, luckrar jorden, hindrar utlakning, konkurrerar med ogräs och kan myllas ner som näringsrikt organiskt material. Och där har honungsfacelia sin givna plats på listan över biväxter som gynnar samarbetet och förgyller arbetet för en kombinerad växt- och biodlare.

Publicerat

Välkomna till Bennetdagen 21 juli 2019 – 1700-tals fest på Rabogården

Under dagen kommer besökare återigen få möjlighet att lära känna 1700-talets Ranbo tillsammans med dess byggherre, engelsmannen Stephen Bennet, hans hustru Katarina och deras gäster. Dansgruppen Branicula och musiker levandegör under festliga former en dag hos entreprenören, tillika direktören vid Flors Linnemanufaktur och högtidlighåller därmed minnet av honom och den epokgörande insats han bidrog med för linets utveckling i bygden.

Parallellt med gårdscafé så hålls föreläsningar, bokbord och utställningar som speglar även de anställdas liv i 1700-talets linnemanufaktur och ger oss en spännande inblick i vardagslivet liksom i det stora handels- och kulturutbytet som skedde med andra europeiska länder via Flors vackra linnetextilier. Skärmutställningen i stugan Mamsells kompletteras och förgylls dagen till ära med flera lövtunna, skira, ömtåliga och mycket vackra servetter av Flor-damast som Hembygdsföreningen lånar ut respektive en som vi, mycket generöst, fått av Lena och Sven, gårdens tidigare ägare.

Vi har även instiftat ett pris för att hedra Stephen Bennets minne och under dagen kommer Per Bennet, ättling till Stephen, under högtidligare former, överräcka priset till en hantverkare i Hälsingland som idag bedöms utöva sitt yrke i Stephen Bennets anda och dessutom med starkt hållbara aspekter. Vem blir årets pristagare?… Det avslöjas förstås först under prisceremonin! Bennetdagen är ett samarrangemang av Ranbogården, Mo Hembygdsförening och Studiefrämjandet med bl.a. finansiering av Kultur- och Samhällsserviceförvaltningen i Söderhamns kommun. Fritt inträde till evenemanget.

Hålltider  21 juli:
12:00 – 12:45 Stephen Bennet, Ranbo och kulturella ekosystem, Lars Nylander, antikvarie på Hälsinglands museum (föredrag på logen)
12:45 – 12:50 Det engelska arvet, Lena Sjöberg författare till den nyutgivna romanen om familjen Bennet (presentation på logen och bokbord i trädgården)

13:00 – 13:30 1700-talets danser. Dansgruppen Branicula med musikerna Nils Högman och Edward Anderzon (i trädgården).
13:30 – 13:45 1700-talscatwalk. Dansgruppen Branicula (i trädgården)
14:00 – 14:30  Nytt, lagat, omsytt och begagnat i 1700-talsgarderoben, Annika Pontén, Uppsala universitet (föredrag på logen)

14:30- 14:55 Prisutdelning av Bennetpriset. Prisutdelare Per Bennet (logen)

15:00 – 15:30 1700-talets danser. Dansgruppen Branicula med musiker.
15:30 – 15:40 1700-talscatwalk. Dansgruppen Branicula med musiker.

 

Publicerat

Mat till många

Länge har vi haft skygglappar på när vi gått förbi översta rektangeln i köksträdgården som sedan tidig vår lämnats åt sitt öde.

Så snart snön försvann i april sådde vi rajgräs, en kvävefixerande marktäckare, som skulle hålla undan ogräs och som vid nedklippning skulle bidra till näringsrikt täckmaterial tills vi var redo för plantering av grönsaker avsedda för oss. Och tanken var nog god i teorin … men efter den här långa perioden med försummelse har vi i ögonvrån kunnat konstatera den otroliga växtkraften inte bara hos rajgräset utan också hos svinmållor, nässlor och annat ogräs.

Frustrationen över att en så fin odlingsyta inte utnyttjas bättre tillsammans med att vi under säsongen sakta men säkert jobbat oss längre ner på prioriteringslistorna resulterade i att vi nu stod inför ”Dagen D” – dagen då markområdet skulle frigöras och lämna plats för mer direkta nyttogrödor.

Av åkte skygglapparna och stora källsorteringdagen tog fart. Först åkte ett gäng svinmållor ner i korgen för att tillredas till lunchsoppa åt oss människor. När vi var mätta ersattes korgen med tre skottkärror där svinmålla, nässlor och våtarv hamnade i den första kärran för att torkas till hönsens vinterfoder. Den andra skottkärran fylldes med klippt rajgräs och annan bladmassa för vidare transport till daggmaskarnas buffébord under odlingsbäddarnas hösilagetäcke. Den tredje skottkärran fylldes med rötter, fröställningar odyl för vidare transport till trädgårdskomposten och matförrådet för alla nedbrytare långt bort i hagen. Nu tror och hoppas vi att många Ranbobor firade frigörelsedagen med ett rejält kalas.

Publicerat

Fika och mat-nyttig kunskap

Söndagens Café planet på Ranbogården hade det mesta i den vägen… många trevliga möten med både nya och välbekanta besökare och där vi från flera av dem fick lära oss massor av ny ”gammal” kunskap om redskap, traditionella hantverk, odling och hållbar livsstil.

Håkan Grim, vår granne och smed, upplyste oss om funktionen hos trågskrapan som smyckat serveringsbordet utan att vi lagt större märke till den. Alltsedan järnåldern har sådana skrapor funnits i ”var mans hand” och för allehanda tillfällen där trä behövde skrapas och få en urgröpt form med slät yta. Richard passade på och hämtade ett par till, för oss, okända gamla bruksföremål som vi hittat på gården och som nu ledde till intressanta diskussioner och insikter om bland annat äldre stål- och järnhantering. På en del mystiska föremål blev dock slutsatserna snarare i Kalle Ankas än i Sherlock Holmes anda.

I det planetära fikautbudet stack Ranboflätan med kardemummafyllning och Hälsingeostkakan med grädde och sylt ut som balanserande motvikter till de små, men ack så smakrika fullkornskakorna. Även om söndag på Ranbo ska vara fest, där även sju kardemummabullar är helt OK, så har ändå serveringsbordet, i jämförelse med tidigare säsongers överdåd, åtminstone halverat ”sitt ekologiska fotavtryck”. (I ärlighetens namn så kunde Eva faktiskt, vid en kontroll, presentera namn på ytterligare sex personer som skulle hjälpa henne med bullarna.)

Publicerat

Café- och fläderpremiär

Vad kan inleda juli månads cafésöndagar bättre än ett svalkande glas med mild karaktäristisk fläderblomsdricka?… Ja, förutom älggräs- och rallarrosdricka då förstås! Enligt ett gammalt engelskt talesätt börjar sommaren när flädern blommar och slutar när dess svarta bär mognar.

Runt om i världen finns det ett 30-tal fläderarter varav fyra trivs på våra nordliga breddgrader. De fyra arterna blommar vid olika tillfällen och ifall du planterar alla sorterna så skulle du – enligt det engelska talesättet – kunna få sommar ända från mitten av maj till sent på hösten. Men, korrekta som engelsmän brukar vara när det gäller traditioner, så syftar talesättet troligen endast på den ”äkta” flädersorten Sambucus nigra som blommar med stora gräddvita platta klasar omkring månadsskiftet juni-juli.

Fläderarten Sambucus nigra kallas alltså för äkta fläder till skillnad från druvfläder (Sambucus racemosa) och sommarfläder (Sambucus ebulus) som därmed ofta kallas för falsk fläder. De senare är dessutom mer giftiga, medan blommorna på äkta fläder är ofarliga. Det gäller även fruktköttet hos mogna bär, men inte deras kärnor varför man måste koka bären.

På Ranbo har vi tyvärr än så länge bara druvfläder, men det ska tydligen vara lätt att föröka fläder från sticklingar så vi får höra om vår vän Birgitta, som frikostigt bjudit oss på fläderblommorna från Sambucus nigra, också kan undvara några sommar- eller vintersticklingar. Om det blir av så får vi verkligen hoppas att de tar sig, för enligt ett danskt ordspråk: Hvor hylden ej vil gro, kan mennesket ikke bo” – Där fläder ej vill gro, kan ingen människa bo. I förkristen tid ansågs flädern hålla de goda andarna kvar på gården. Tillsvidare är vi ändå glada även för den ”falska” druvflädern som blommar tidigt i maj eftersom de är väldigt uppskattade av alla bin – den äkta flädern pollineras främst av flugor. Som så ofta, finns en risk att det kan bli för mycket av det goda … i Finland klassas druvflädern som invasiv.

Under lång tid i nordens historia var flädern en av de mest sägenomspunna bland medicinalväxter och betraktades närmast som ett universalmedel. Så varmt välkomna till sommarens premiäröppnande inte bara i njutningens utan kanske också i hälsans tecken!

Vi har öppet söndagar i juli kl 12-16. Dagarna erbjuder Café Planet med bokhörna och utställningar. Buss 100 till hållplats Ranbo.

Publicerat

Från historiens motsvarighet till mördarsnigel till nutida underjordiska undergörare

”Otäcka skadedjur som äter upp fröna och förstör matjorden. Med hjälp av lyktor kan man på natten gå ut och oskadliggöra dem. Genom att bland annat slå ner pålar och skaka på dem i marken så kan de slemmiga maskarna fås att krypa upp ur hålen och lättare fångas in”. Ungefär så beskrivs daggmaskarna i vissa handböcker ända in på 1800-talet.

Framåt 1870-talet bidrog Darwin med att ge en mer rättvisande bild av, de för matjorden, ovärderliga daggmaskarna. Hans studier visade på den jordfabrik som daggmaskarnas magar utgör. Hur effektivt deras magar med hjälp av syror och bakterier omvandlar organiskt material, löser upp sandkorn och dess mineraler … och producerar matjord som är perfekt för grödor att växa i.

Idag är vetskapen om daggmaskarnas oskattbara roll i ekosystemen allmänt känt men detta till trots så minskar maskantalet i världens odlingsjordar. De främsta hoten mot daggmaskarna är plöjning, kompakterade jordar, bekämpningsmedel, mikroplaster och konstgödsel.

Genom att ombesörja att daggmaskarna i Ranbos permanenta odlingsbäddar får påfyllnad av mat – organiskt material – så hoppas vi att de ska trivas och locka hit allt fler av dessa geniala och fulländade jordingenjörer.

Publicerat

Bennets historia levandegörs

Det var med glädje och spänning som vi packade upp paketet med den nyutkomna boken ”Det engelska arvet”, som vi fått i gåva av författarinnan Lena Sjöberg. Romanen är en släktsaga med rötterna i det tidiga 1700-talets England. I berättande form varvas fakta med fantasi när vi får följa den Bennetska familjens framgångar och tragedier fram till andra hälften av 1700-talet.
 
Stephen Bennet, industriman, direktör för Flors linnemanufaktur och byggherre av Ranbogården är bara några av de epitet som Stephen Bennet ofta tituleras med. Han verkade inom flera olika områden och beskrivs ofta som en föregångsman i arbetet för det svenska näringslivets nydaning. Hans viktigaste, eller i alla fall mest uppmärksammade insatser, kom att bli inom linnetillverkningen där han, från och med övertagandet av direktörskapet vid Flors linnemanufaktur, bidrog till en stark teknikutveckling och kvalitetshöjning inom linframställningen som kom att spela en viktig roll för hela Hälsinglands linberedning långt in på 1800-talet.
 
Den svenska textilhistorien går som en röd tråd genom romanen och skildras i berättelsen utifrån ett kvinnoperspektiv. Genom målande porträtt och röster från två generationers kvinnor levandegörs den spännande historien om familjen Bennet och samtiden.
 
Lena Sjöberg som skrivit släktsagan är själv del av släkten Bennets historia och har tack vare sin pappa Brunos släktforskning och andra historiska källor som grund under flera år gjort resor i familjens Bennets fotspår och både besökt boplatser och tagit del av bruksföremål och maskiner med kopplingar till familjen Bennets verksamhet.
 
Den 21 juli, på Bennetdagen på Ranbogården, besöker Lena Sjöberg för tredje gången Ranbogården och besökare har möjlighet att på logen höra henne med egna ord presentera sin bok. Under dagen kommer Lena även finnas med vid ett bokbord i trädgården för alla som vill höra mer om eller köpa den fascinerande släktsagan.
 
Välkomna till Bennetdagen den 21 juli klockan 12-16 då Stephen Bennet och hans samtid speglas och levandegörs av 1700-tals dansgruppen Branicula, musiker, författare och föreläsare!
Publicerat

Färggranna alléer

Lagom till att vi kommit ner till botten av sandhinken med lagrade fjolårsbetor så har raderna med småplantor börjat ge hopp om snar påfyllnad. Har betorna kommit så här pass långt i sin tillväxt så är chanserna stora att de kan ros iland för det är sällan som betor drabbas av sjukdomar och oftast är insektsangreppen få. Och ifall nu jordloppor och löss skulle få smak på dem så räcker det vanligtvis långt med bra bevattning.

Det finns alltså all anledning att redan börja fröjdas över betorna och den här säsongen pryds odlingslandet med miniatyr-alléer av både röda och gula ”stammar” och vi ser fram emot att senare få skörda båda rödbetor, gulbetor, vitbetor och röd-vit-randiga polkabetor.

Rödbetsfröet är egentligen en frukt som består av två till sex frön och ofta kommer flera småplantor upp på samma plats och alléerna påminner bitvis mer om täta skogsridåer. Ofta rekommenderas gallring för att få jämna, stora betor. En del odlare som tillåter större storleksvariation låter naturen ha sin gång och någon av betorna i ett kluster kommer då dominera och växa sig större på bekostnad av övriga. Under säsongen kan man då kontinuerligt gallra bort den största betan i ett kluster i samband med att de behövs i maten. Genom att också passa på att ta vara på blasten och använda den som spenat i matlagningen och stjälken till örtsalter så minskar matsvinnet ytterligare.

Vi provar båda metoderna; alltifrån att låta något tätare skogridåer stå kvar till att gallra fram vackra raka alléer som solstrålarna kan skina genom bladverket på. I ambitionen att inte ha några tomma odlingsplättar och därmed spara på resurserna så omplanteras snabbt flera av de utgallrade småplantorna i alla möjliga miniatyrformationer. Risken är uppenbar att detta innebär en alltför brutal omskolning för dem och framtiden får utvisa om de kanske snarare blir ett skrovmål till daggmaskarna än till oss.

Publicerat

En svala gör ingen sommar

… men med fem har den definitivt kommit hem. Sommaren har därför helt klart kommit till Ranbo och snart är det dags att öppna gårdscaféet.

Ut från Ranbos gamla lagårdsbyggnad dyker de nämligen upp på utomhusscenen, svalorna. Ensamma eller i par skjuter de fram som pilar och under halsbrytande akrobatiska manövrer, som skulle få alla mänskliga jaktpiloter att blekna, förföljer de och snappar upp sina mål. Givetvis är förstås huvudsyftet att fånga så många flygande insekter som möjligt för att hålla den egna, och de pipande småttingarnas hunger borta, men det kan inte vara möjligt att de inte samtidigt också njuter av farten, g-krafterna, utsikten och att få excellera så i sina färdigheter. Samtidigt som det innebär stor underhållning för oss på en dubbelt hög nivå!

Under söndagar i juli månad har besökare möjlighet att ta del av denna luftakrobatik i höjdarföreställningar i samband med andra aktiviteter under säsongens Café Planet. Begreppet Café Planet har myntats av studiefrämjandet som ett led i informations- och kunskapsspridningen kring hållbarhetsfrågor. På Ranbogården välkomnar vi alla som vill koppla av med hembakat från det planetära fikautbudet  i Kaffestugan eller i skuggan av de flerhundraåriga träden i trädgården. Genom utställningar, informations- & bokhörna på logen får besökare också möjlighet att förkovra sig i hållbarhetsfrågor. Julia kommer också att signera och sälja sin bok och diskuterar gärna frågor ni har kring allt motsägelsefullt som media och politiker kan tyckas sprida i ämnet. I visningarna av gårdens agroekologiska odlingar visar vi hur man genom vardagssysslor kan jobba för de globala målen. Visningarna sker den 7, 14, 28 juli kl 15.

Ranbogården gränsar till stora områden med varierad och ostörd natur och för den naturintresserade finns möjligheter att på egen hand upptäcka omgivningarna genom att förslagsvis ta en rundvandring upp på Ranboberget. I stugan Mamsells finns möjlighet att titta på skärmutställningen om linhanteringens utveckling i Flor under 1700-talet.

Välkomna till Ranbogårdens Café Planet under söndagar i juli kl 12-16!

Publicerat

Sällsynt stark eller starkt sällsynt

Utan överdrift så kan situationen då de knallorange blomkorgarna plötsligt lyste upp sommarhagen beskrivas som överrumplande. Från ingenstans hade de kommit … och utgjorde nu plötsligt, på ett 10 kvadratmeter stort område, en märkligt liten eskader av brandgula riddare som böljade i vågor framför oss ibland de i övriga så homogent och anonymt grönklädda fotfolket. En frisk bris av det som skulle visa sig vara den sällsynta arten rödfibbla. Ja, den beskrivs som sällsynt i både ”Den virtuella floran” och i Bo Nyléns ”Nordens Flora”. I den nyutkomna ”Hälsingefloran” finns den inte ens med.

Men med lite snabba sökningar står det dock också att finna utsagor som ”En gång rödfibbla, alltid rödfibbla” och vissa väljer därför att beskriva den som ogräs i sina trädgårdar. Men i Linnés Hammarby utanför Uppsala uppskattas dess lyskraft i gräsmattorna och populationen tros vara en rest från Linnés egen 1700-tals trädgård. Lite studentikost kallas den där för studentnejlika.

Rödfibblan sprider sig med både utlöpare och frö och vi leker med tanken att den population vi har framför oss kan vara en rest från självaste Stephen Bennets dagar på Ranbo, att fröna legat i jorden och väntat på rätt tillfälle. Efter flera år av annat brukande av marken så kanske de tre senaste åren då fåren och Pompe betat sommarhagen nu äntligen gett de perfekta förhållandena för den att blomma ut… så frågan är nu om vi i framtiden kommer fortsätta uppleva den som sällsynt vackert orange eller om dess starka växtkraft snarare får oss att se rött.