Publicerat

En lustfylld tidsresa

Vandra de knappa 300 meterna genom Ranbogårdens allé och föreställ er hur ni samtidigt förflyttas lika många år tillbaka i tiden. Idag levandegörs det spännande 1700-talet i Mo genom dans, musik, föredrag och utställningar på gården.

Från dansgruppen Branicula kommer 13 medlemmar som delar med sig av sitt intresse och sin kunskap kring 1700-talets klädsel och danser. Tillsammans med två spelmän på samtida instrument förgyller de trädgården och hjälper fantasin att flyga tillbaka till Bennets tid. I Kaffestugan finns hembakat fika. I stugan Mamsells finner ni skärmutställningen om Flors linnemanufaktur, som dagen till ära kompletteras och förgylls med sex stycken lövtunna, skira, ömtåliga och mycket vackra servetter av Flor-damast som vi fått låna av Mo Hembygdsförening respektive en som vi, mycket generöst, fått av Lena och Sven, gårdens tidigare ägare.

Bennetdagen inleds klockan 12:00 med Lars Nylanders föredrag på logen och åtföljs under eftermiddagen av fler intressanta föredrag samt dagens prisceremoni, där Stephens ättling Per Bennet delar ut årets Bennetpris som instiftats till minne av Stephen Bennet och till ära för den/de hantverkare i Hälsingland som tydligast bevarar och utvecklar ett hållbart hantverk. För detaljerat schema se http://www.ranbogarden.se/kalender/
Välkomna idag söndag 21 juli kl. 12-16!

Publicerat

Handplockande i ängsblomsodlingen

För en tid sedan beskrev vi vikten av att skörda frön från ängsblommorna vid rätt tillfälle för att inte riskera att missa chansen. Men till skillnad från till exempel gökblomster och tjärblomster som vi då var mitt uppe i att skörda så är fröinsamlingen från åkervädden väldigt annorlunda. Dessa plantor blommar nämligen inte samtidigt utan på en och samma åkerväddsplanta kommer under flera veckors tid nya blommor och nya plock-färdiga fröställningar. Det innebär att vi under kommande veckor behöver se över och plocka varje enskild mogen fröställning och kan inte vid ett och samma tillfälle klippa av hela ”fältet” med plantor och fröställningar (som hos gökblomster och tjärblomster).

Tanken på att låta fröerna mogna allteftersom och falla till marken för att senare sopa upp alltihop tedde sig tidigare lockande men i samma stund som vi ser hur populära fröerna är bland småfåglar så ökar vårt intresse av att hinna före. Och att döma av Candys intresse för åkerväddsodlingen så kan vi ana att den täta djungeln av åkerväddsstjälkar utgör ett prima gömställe och skafferi av nedfallna fröer för en och annan mus och sork också.

För att inte riskera att själva bli ett hot för plantornas väl och ve genom att trampa ner dem under fröinsamlingen så har vi placerat en bänk på bockar som vi kan sitta på. Att få sitta här och dingla med benen och vara mitt bland alla surrande insekter och högsommarens underbara dofter när dessa tusentals små fröställningar ska plockas av upplevs oftast mer som en trivsam syssla än ett slitigt ”jobb”. Sitt-ergonomin kan säkert någon invända mot, men ställningen växlas ofta, arbetsbelysningen och luftväxlingen är mycket god, arbetslaget har en mycket familjär karaktär, ljudnivån är behaglig och arbetsuppgiften kan även kombineras med en bra ljudbok och skaderisken är låg. Så på det hela taget så får man nog ändå sammanfatta arbetsmiljön som att ett mer stimulerande kontorslandskap får man leta efter.

Publicerat

Årets Bennetpris

Dags för andra året av Bennetpriset. Priset som delas ut under Bennetdagen på söndag har instiftats till minne av lin-manufakturisten och direktören vid Flors Linnemanufaktur 1736-1757, Stephen Bennet som utvecklade metoder och tekniker vilka förbättrade kvalitéten på det vävda tyget till den grad att det eftertraktades vid bl.a. de flesta av Europas kungahus.

Priset har till syfte att visa uppskattning för en person eller företag som gynnat ett hållbart hantverksområde eller som själv utövar ett sådant hantverk och som på så sätt starkt bidrar till hantverkets bevarande och utveckling.

Priskommittén består av Eva Carlborg (Region Gävleborgs hemslöjdskonsulent), Bitti Lehmann (näringslivsutvecklare Söderhamns kommun), Anders Persson (kursledare inom hållbarhetsområdet), Anders Norén (ordförande i Söderhamns konstförening) samt en representant ifrån Ranbogården.

Kommittén framhåller speciellt vikten av att både arbetsprocesserna kopplade till hantverket och produkterna i sig själva ska ha ett högt nyttovärde och vara hållbara ur ett ekologiskt och socialt perspektiv och vill med detta bl.a. se till råmaterialets, hantverkets och produktens hela livscykel – detta i tider med stora miljöbelastningar och där produktion och produkter ofta är kopplade till en alltför hög grad av resursutnyttjande, energiåtgång och överkonsumtion men en låg verklig nytta. Därtill lägger man också stor vikt till pristagarens engagemang när det gäller kunskapsförmedling av hantverket och även till det estetiska värdet.

Vem kan passa bättre att presentera årets pristagare än en ättling till Stephen Bennet. I år blir det Per Bennet, som under högtidliga former kommer tillkännage vem som får ta emot årets Bennetpris. Även i år så har vi en mycket värdig vinnare utsedd av en helt enig jury. Har ni några gissningar?

Per kommer inledningsvis skildra några väl valda episoder ur Stephens Bennets livsresa som speglar innovatören och den tid han verkade i. Det är extra roligt att vi även i år har representanter ifrån Stephens båda äktenskap på plats under Bennetdagen eftersom Lena Sjöberg som stammar från hans första äktenskap, med Jane Parlby, också kommer och presenterar sin bok. Det är en roman som beskriver historien kring Bennet som en släktsaga ur ett kvinnoperspektiv och delvis med textilhanteringen som en röd tråd. Den är mycket välskriven, spännande och kittlande. Vi har kommit några kapitel in och är djupt imponerade av Lenas debut och vi längtar alla till stunden på kvällen då vi hinner läsa lite mer av de intressanta personskildringarna i den mycket fängslande och målande beskrivningen av livet kring Bennet och hans närmaste.

Varmt välkomna till Bennetdagen 21 juli kl 12-16! Fritt inträde. För hela programmet se http://www.ranbogarden.se/kalender/

Publicerat

Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid

På Bennetdagen nu på söndag får vi genom presentationer på logen av föredragshållarna Lars Nylander och Annika Windahl Pontén lära oss mer om Stephen Bennet men också, som en röd tråd, hur 1700-talets återbruk av naturens material kunde se ut.

Bennetdagen inleds klockan 12:00 med Lars Nylanders föredrag ”Stephen Bennet, Ranbo och kulturella ekosystem”. I presentationen om Stephen Bennet väver Lars in bebyggelsehistoria och 1700-talets praxis kring bruket av olika material såsom linet. Lars, som är antikvarie på Hälsinglands museum, författare och doktorand på Institutionen för kulturvård i Göteborg, delar med sig av forskningsresultat kring byggnadsvård och föremålshistoria utifrån perspektiv som hållbarhet, återbruk och kulturella ekosystem. Lars kommer ha med sig egna författade böcker samt andra böcker utgivna av Hälsinglands museum till försäljning för de som vill lära sig mer om detta och kringliggande ämnen.

I det andra föredraget så är det Lena Sjöberg som presenterar och berättar lite om sin nyutgivna bok ”Det engelska arvet” där släkten Bennet levandegörs i romanform. Under dagen finnas möjlighet att prata mer med Lena då hon finns med i trädgården med ett bokbord. Mer information om romanen finns också i tidigare inlägg: http://www.ranbogarden.se/gardsbyggnaderna/2114/

Klockan 14:00 har vi möjlighet att lyssna till föredraget ”Nytt, lagat, omsytt och begagnat i 1700-talsgarderoben”, där Annika Windahl Pontén, besökskoordinator och doktorand på Uppsala universitet ger exempel på hur familjen von Linné praktiserade hållbarhet och återbruk för sina textilier och visar även på att det under 1700-talet fanns en ganska stor marknad för begagnade kläder via auktioner och att kläder gavs i lön eller testamenterades bort. Delen om begagnande kläder kommer till viss del bygga på hushållet von Linné men framförallt på andras studier.

Kan en del av framtidens lösningar gå att finna i vårt gamla levnadssätt? Hur gjorde man innan oljan nyttjades? Det fanns tekniska kvalificerade produktionslösningar, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Genom Lars och Annikas föredrag får vi kunskap om gamla traditioner rörande nyttjande av landskapets resurser och synen på naturen som förhoppningsvis inspirerar oss åhörare till nya tankebanor.

Varmt välkomna till Bennetdagen 21 juli kl 12-16! Fritt inträde. För hela programmet se http://www.ranbogarden.se/kalender/

Publicerat

Inspektionsrunda – Var på skalan skall samhällena hamna?

Blir det A – med beröm godkänt eller är det så illa att det blir F – underkänt? Att vara med när biodlare Sven-Olof Sundin kommer förbi för att titta till sina tre bikupor och Julia och Richards två bikupor är inte bara trevligt utan också väldigt lärorikt. För är det något vi lärt oss under säsongen så är det att bisamhällena sällan följer skolboken.

Det var därför inte helt överraskande att Sven-Olof efter att ha gått igenom alla ramar hittar en del avvikelser. I Richards bikupa konstaterades att samhället här hade väldigt få ramar med yngel … vilket tyder på avsaknad av en drottning. Mycket riktigt, efter noggrann genomsökning, fanns hon inte att finna någonstans. Vad som hänt henne är oklart men viktigt blev att samma kväll tillsätta ramar med yngel som kan matas med rätt mat så att någon av dem utvecklas till kupans nya drottning. Det är tecken på en bra inspektör – slår inte bara ned på felen utan hjälper till att åtgärda dem.

Samhället i Julias bikupa får vid genomgången klart godkänt och de flitiga bina i speciellt en av Sven-Olofs tre kupor får med beröm godkänt – överdådet av honung som här producerats överraskade till och med Sven-Olof som raskt fann på råd och skattade honungsfyllda ramar på närmare 40 kg.

Så idag, på onsdagens marknad på Stenö kommer det finnas nyslungad finfin Ranbohonung till försäljning och möjlighet att få vara med i lärorika diskussioner tillsammans med Sven-Olof och få del av hans 30-åriga erfarenhet och kunskap som inte alltid står att finna i läroböckerna och som Ranbos bin till viss del ständigt verkar kunna bidra till.

Publicerat

Släpp loss kulturen

När vi häromdagen provade på att tillverka fäbodost hemma så fegade vi ur inför momentet att låta ostmassan stå i rumstemperatur i 24 timmar efter att den östs upp i ostkaret. Rädslan för ohämmad bakterietillväxt var för stor och ostkaret åkte direkt in i kylskåpet.

Efter en kursdag på Krype fäbod utanför Söderhamn tillsammans med kursledare Ida Olofsson i ämnet livsmedelshygien så har vi inte bara insett hur obefogad denna rädsla var och att den ostmassa vi därför senare ställde fram på bordet egentligen inte var någon äkta fäbodost – då vi med vår iver att stävja ”onda bakterier” även lagt krokben för de ”goda bakterier” som behövts för ostens mogningsprocess.

Ida som är kemist, har jobbat på Rösta utbildningsmejeri, tagit fram handledningar för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och fäbodarnas branschriktlinjer. Hon var som ett orakel inför alla kursdeltagares frågor som haglade över henne denna dag…rädslan för de ”onda bakterierna” fanns helt klart inte bara hos oss. Under dagen gick vi dock från dimma till klarhet kring säker hantering och tillverkning av mejeriprodukter.

Bland annat inser vi nu vikten av, och funktionen hos en syrningskultur i osttillverkningen och hur pass effektiv den är, i sig själv, när det gäller att – i rumstemperatur – hämma bakterietillväxten av ”onda bakterier”. Som syrningskultur använde vi filmjölk, men lika vanligt är att använda yoghurt eller att som proffsen tillverka sin egen unika syrningskultur för att ge osten dess speciella karaktär. Syrningskulturerna innehåller ”goda” mjölksyrebakterier som omvandlar mjölkens laktos till mjölksyra och en ostmassa med sänkt pH som de ”onda bakterierna” inte trivs i. Det var även en aha-upplevelse att inse vilket effektivt bakteriehämmande system som även opastöriserad mjölk innehar de första timmarna efter mjölkning och vikten av att då ”smida medan järnet är varmt”.

Med som alltid så kan det bli för mycket av det goda … så också när det gäller mognad hos ostar. Och för att inte få en fäbodost som mognar för fort och blir övermogen så blir, efter ett dygn i rumstemperatur, kylskåpet eller jordkällaren en lämplig förvaringsplats… där mogningsprocessen fortsätter i lagom takt. Nu ser vi fram emot att våga göra vår första äkta fäbodost.

Publicerat

Kaffe i det gröna med eller utan dopp

Söndagens Café Planet hade flera av de ingredienser vi tror att vi strävar efter. Vi säger ”tror” eftersom det är långt ifrån självklart hur vi bör utveckla den utåtriktade verksamheten på gården. Vi vet hyfsat vart vi vill, men hur det bäst sker är svårare att veta och vi provar oss fortfarande fram.
 
Men några av syftena är förstås att stimulera till mer av det som vi tror på. Umgänge och samtal med nya och gamla vänner, hållbar livsstil och mat, ökad fysisk aktivitet, vistas i naturen på naturens villkor, upptäcka, leka, lära… Det är inte självklart att få uppleva att vi lyckas förmedla ens en liten bit av det, men vi var väldigt nöjda med resultatet igår när vi summerade dagen.
 
Flera gäster kom till fots eller med cykel. Det var en underbar dag i trädgården. Lek med hängmattor och hundar. Det blev övertid i trädgårdslanden med intresserade som ville lära mer och som stärkta gick hem med både självplockad grönkål, Julias bok och huvudet fullt av nya tankar. Dessutom var det många som inte blivit avskräckta av gårdagens inlägg kring slackline över bäcken utan, tvärtom, som knappt hann avsluta fikat innan de sökte upp dammen. Efter det så var flera så triggade att det var lätt att inspirera dem till några av övningarna på äventyrsbanan i ladan. Det dröjde länge innan de kom ut därifrån… och rena var de inte – mycket kul. Så alla verkade vara nöjda med dagens fikautflykt, umgänget, aktiviteterna, kaffet och doppet… även om vissa här på gården i hemlighet fortfarande ser lite fram emot det första ”riktiga” doppet. Den sista gästen hjälpte oss plocka undan samtidigt som vi både diskuterade hållbarhet och planerade framtida äventyr på gården. Café Planet – hitta det bästa av denna världen.
Publicerat

Slackline över Ranbobäcken – balansakt på låg höjd men med hög underhållningsfaktor

Idag och fortsättningsvis på våra cafésöndagar i juli så uppmuntrar vi besökare att prova på sporten slackline. Redskapet, ett spännband, finns precis som tidigare somrar uppspänt mellan två träd uppe på gården där man kan hitta sin inre balans och slipa tekniken lite. Men denna station har i år också kompletterats med ett band uppspänt tvärs över bäcken nere vid dammen dit man beger sig när man känner sig uppvärmd. Här finns goda chanser att bli avsvalkad. Den senare stationen är egentligen lättare eftersom spännbandet är kompletterat med ett rep högre upp att greppa i om man tappar fokus och balans. Trots det så verkar det mörka, svala dammvattnet ha en tung psykologisk effekt på folk vilket gjort att antalet försökande har varit begränsat. De som har försökt kan dock intyga att promenaden har en klart uppfriskande effekt på alla sinnen, oavsett hur långt man kommer på linan. Sporten innebär även en hisnande och kanske rentav en än mer spännande upplevelse för publiken. Blir det för lätt kan man alltid öka svårighetsgraden t.ex. såsom Hugo och Jon på bilderna och videon , som förra helgen provade att gå ut på linan samtidigt, från varsitt håll, för att försöka gå förbi varandra på mitten. Man kan tycka att deras pappa tar det hela med ro och iskallt fortsätter filma trots att flera av deras ”moves” här känns allt annat än stabila och bara ”ropar” på behov av snabb fysisk assistans. Vi kan då dock avslöja att vi var tvungna att censurera ljudet på videon då hans nervositet tog sig desto kraftigare uttryck verbalt.

För att trigga en och annan äventyrare lite extra kan vi ju nämna att Julias kusin Ingvild klarat Ranbo-linan över bäcken utan att ta tag i ”livlinan” och nästa utmaning blir kanske en kombination av hennes och pojkarnas försök. Vi ser fram emot många spännande och underhållande filmbevis på dylika försök. Här är det dock läge för en amerikansk disclaimer: Dessa övningar genomförs helt på eget bevåg och Ranbogården tar inget ansvar för blöta/smutsiga barn/föräldrar/mor- eller farföräldrar eller andra följder därav.

För den som hellre vill ”sitta och lukta på blommorna under korkeken” finns förstås hembakat i Kaffestugan att ta med sig ut till trädgårdens fikabord i trädskuggan eller i solgläntorna. Och för den/de som vill förkovra sig i hållbarhetstankar finns utställningar att beskåda och låneböcker att finna inspiration i. Julia finns på plats och signerar/säljer boken ”Ranbo Trädgårdar” och är även med och visar runt bland odlingarna klockan tre.

Välkomna idag och övriga söndagar i juli månad! Vi har öppet kl 12-16. Buss 100 stannar vid hållplats Ranbo. För information om fikautbudet se: http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/

Publicerat

Fånga dagen – och fröerna

Från filmen ”Döda poeters sällskap” återuppväcktes uttrycket ”Carpe diem”– ”fånga dagen” där Robin Williams som lärare uppmanar ungdomarna på den strikta privatskolan, och oss tittare, till att – ”Gå din egen väg – lev för dagen idag”. Filmen skapade en stor kulturpolitisk debatt i Sverige där många hyllade filmen för dess liberala budskap, medan andra menade att det moraliska budskapet kom först mot slutet av filmen och pekade då på problemen som uppstår när folk bryter för mycket mot majoritetens åsikter och sociala normer för att ett gemensamt samhälle ska fungera. Kanske att filmen inte bara föregick utan även bidrog till den fortsatt starka individualiseringen där vi lägger alltmer tid och pengar på att uppleva så mycket nytt och häftigt som möjligt och uttrycka vår identitet och personliga utveckling på så många sätt som möjligt.

Det visar sig dock att uttrycket har förvanskats över tiden och plockats ur sin ursprungliga helhet och sammanhang. När Horatius skrev uttrycket några år före Kristus födelse så löd det ”Carpe diem quam minimum credula postero” (fånga dagen, lita ej på morgondagen) och refererade till en antik filosofisk inriktning som generellt betonade vikten av sinneslugn och att uttrycket då blir en uppmaning att måttfullt njuta av nuet. I stort sätt ”ät, drick och var glad för att du kan det”.

Sedan vi börjat odla grönsaker och ängsblommor upplever vi att vi kommer allt närmare frasens ursprungliga ordalydelse ”fånga dagen, lita ej på morgondagen” och att den i sammanhanget är väldigt passande. Hade vi inte denna dag klippt ner alla gökblomster för insamling av de pyttesmå fröerna så hade vi sannolikt förlorat möjligheten imorgon. Det gäller verkligen att vara vaksam och skörda i rätt tid, det kan i vissa fall handla om ett tidsspann på några timmar, innan fröna plötsligt ramlar ner på marken, spolas bort med regn, blåser bort med vinden eller äts upp av fåglar. ”Fånga tillfället, lita ej på nästa stund” känns i dessa sammanhang därför som ett mycket passande uttryck. Och vi gläds sedan verkligen över att vi lyckades spara undan detta ”värdefulla” förråd.

Vi är extra glada över att vår nye vän Yasser som är här på språkpraktik kommit till undsättning när det gäller att fånga tillfället och, just idag, alla fröer från till exempel gökblomster. Yasser som har många års odlingserfarenhet från sin tidigare gård i Syrien tar det hela med just ett sådant sinneslugn och med flinka vana rörelser uppriktigt roas av att systematiskt lyckas genomföra insamlingen av dessa fröer innan regnet kom. Och trots att vi här i vår själv-centrerade blogg nu ”skapat” vårt ”eget” två minuter ny-gamla talesätt, så är vi trots allt egentligen lite mer vidsynta än så och inser alltmer ödmjukt att bönder i alla tider, och kanske alltmer i kommande tider med mer omväxlande och opålitligt väder, måste förhålla sig till detta 2000 år gamla talesätt ”Fånga dagen, lita ej på morgondagen.”

Publicerat

Storstugan, ett utdraget projekt… i flera bemärkelser

När Torsten på 1970-talet köpte överdelen av en mindre Hälsingegård ifrån Ellne så märktes den upp, plockades ner och byggdes upp igen på en murad grund av den tidens lättbetong Siporex och blev därmed överdel på ”Storstugan” på sin nuvarande plats på Ranbogården. Timmerdelen hade dock av hanterings- och transportskäl först delats upp i tre sektioner, där skarvarna idag döljs men ändå markeras av de därpå fästade lodräta träbalkarna. Många takstolar ersattes med friskt timmer och stugan försågs med el och vatten samtidigt som nya fönster sattes in i ramar som platsanpassades till de lutningar som en timmerstuga ifrån 1700-talet naturligt förväntas ha. Förutom att tre gästtoaletter inrättades på överdelens ena kortsida så avstannade dock sedan projektet. Bottenvåningen blev inte ens byggstädad utan innehöll 2018 fortfarande detaljer som gav känslan av att byggjobbarna bara hade åkt iväg efter en avslutad fikarast för att sen aldrig komma tillbaka igen.

Tiden gick och det finns olika teorier om vad som sedan långsamt fick den dåvarande källaren på glid, men kombinationen av Siporex (öppna porer) under mark, lutning mot väggen, ingen uppvärmning, frostsprängning och jordtryck (och eventuellt stora trädrötter) var tillräcklig för att vintern 2017-18, med sina enorma snömassor, ge väggarna dödsstöten. Den rejäla timmerstöttningen från insidan knäcktes som tändstickor och grundmuren försköts minst 10 cm på mitten av långsidorna medan hörnen stod kvar i sina lägen. Storstugan hade alltså fått en tydlig bananform uppifrån sett och det stod klart att bananen inte skulle klara en vinter till.

Projekt ”Rädda storstugan” åkte upp på prioriteringslistan. Till vår lycka hittade vi Mats Jakobsson som driver Tunga Lyft och Flytt i Bergvik som trodde på våra tankar att lyfta upp huset för att mura en ny källare därunder, och som dessutom hade kompetensen och utrustningen för att genomföra det. Mats är en mycket ”tungt” anlitad hantverkare men antog uppdraget, mer eller mindre som ett ”kuriosaprojekt”. Stadgaproblemet med uppdelning i de tre timmersektionerna klurade han sig snabbt förbi och snart stod huset i ”luften”. Vi rev resterna av källaren, men upptäckte att sockeln som den var gjuten på lutade alldeles förskräckligt och gjutningen av en utjämning fick projekteras in. Andra projekt, tidsbrist och hotande frostnätter satte sen nytt stopp för projektet med ny källarmur över vintern.

När frostnätterna släppte fick Anders Murare och Daniel, trots diverse hinder som ”husstyltorna” utgjorde, snabbt upp den nya muren och så kom vi äntligen fram till den delen av projektet som vi längtat efter… och fasat för… så länge. Momenten hit fram kändes realistiskt överkomliga, på vårt teoretiserande plan, men hur ska man böja tillbaka bananen utan att nya muren eller andra delar av timmerhuset böjer sig.

Mats är dock en finurlig man med finurliga verktyg. Han sade flera gånger att han funderat på en lösning men det gick inte att få honom att skissa upp den för oss, han bara hummade, nickade lite klurandes och sa att han glömt hur han tänkte. Lösningen visade sig var genialt enkel, som de riktigt bra lösningarna brukar vara. Med två rejäla vajrar genom andra stocklagret, precis bredvid de lodräta, vid det här laget utbuktande, balkarna, och som sen gick tvärs igenom huset och fästes i ändan på de underliggande stålbalkarna som huset tillfälligt bars upp av så var det dock fortfarande svårt att se hur han skulle skapa tillräckliga krafter med rätt riktning. Med två hydrauliska kolvar som kunde träs på, och skruvas fast i bottenläget på vajrarna så gick ljuset äntligen upp även för oss ”mugglare”. Genom att nu förlänga kolvarna så skulle de trycka på metallplattorna som skulle trycka in husets träbalkar och därmed väggsektionerna där, och som tillsammans med husets golvbalkar även skulle trycka ut motsatta väggen lika mycket… förutsatt att huset skulle klara att glida på de underliggande stålbalkarna förstås. Men med fettsmorda stål- mot teflonplattor vid kritiska punkter så är det svårt att hindra 24 tons skjutkrafter. Det var underbart att se hur enkelt, med endast lite knarrande klagan från träbalkarna när de med millimeter-precision positionerade in sig i de nya förbestämda positionerna som Mats med enkla knapptryckningar styrde fram kolvarna till. Så imponerande exakt och kontrollerad styrning av dessa flera ton stora laster. Ett par timmar senar stod storstugan återigen på fast grund, nedsänkt på den nya muren. Det rejält utdragna projektet och tillika utdragna huset har idag blivit rejält uppstramat. Nu är det ”bara” resten kvar.