Söderhamns konstrunda

Imorgon lördag och på söndag, 4-5 november är det dags för Söderhamns konstrunda och på Ranbogården välkomnas besökare till utställningen ”Fröer & fröhus – plus lite silver”, där Lena Andersson, designer och f.d. ägare av Ranbo ställer ut och säljer akvareller, fotografier, skulpturer och smycken inspirerade av sin barndoms trädgård. För den som är fikasugen och vill värma sig framför brasan så finns hembakat till försäljning i Kaffestugan. Konstrundan arrangeras av Söderhamns konstförening, och erbjuder besökare en möjlighet att på olika platser ta del av flera lokala konstnärers verk. Vill du planera för just din konstrunda så finns mer information på Söderhamns konstförenings hemsida och facebook. Varmt välkomna!

Vacker gammal snedlada

Den vackra gamla snedladan är nu snedare än någonsin – förr i tiden var den och andra lador högt skattade och kunde i princip ses vid varenda slåttermark i landskapet. Det var viktigt att få in skörden av både hö, gräs och löv under tak så fort som möjligt för att senare under vintern, när det var lättare att ordna med hemtransport, hämta hem djurfodret på slädar. En så kallad snedlada karaktäriseras som namnet avslöjar av sina sneda väggar som lutar utåt. Det finns flera olika teorier om varför man valde denna konstruktion på ladan och enligt en historiker kan man inte säga vilken som är mer rätt än den andra. Några av de vanligare förklaringarna verkar vara att ladans sneda väggar hjälpte till att ”lyfta” höet och därmed underlätta för att det skulle torka klart utan att mögla – något som var speciellt angeläget i de norrländska delarna med sina korta somrar och ökade risk av fuktigt hö vid bärgningen. Andra menar att de lutande väggarna, som har relativt stora springor mellan timmerstockarna, förhindrar att det regnar in. En tredje anledning kan vara att konstruktionen bidrar till att snö inte lika lätt driver upp på väggarna, utan tvärtom, så tenderar formen att skapa luftströmmar som skapar barmark intill väggarna, vilket både ökar ventilationen och förenklar hämtningen av fodret. Genom att även ta vara på kortare virke för nederdelen av ladan så minskades spillet. Det finns även de som menar att ladorna som ofta kunde stå på fuktig mark var mindre utsatt för vridmoment vid sättningar i marken än vad en lada med större bottenyta skulle varit. Sannolikt har innovatörerna varit flera liksom till vilka fördelar man hänvisade till i den genomtänkta konstruktionen!

Fåraherde för en dag

Att, under en dag, prova på ett av världens äldsta yrken – fåraherdens – är en fartfylld upplevelse på Ranbo. Istället för den klassiska staven, flöjtspelet och den stillsamma lunken så fungerar en hink havre, glada hurrarop och lite fartfyllt springande lika bra för att valla den lilla fårflocken till hagen där de ska få tillbringa dagen. På eftermiddagen är det återigen dags för fåraherdens insatser att få med gänget tillbaka till vinterhagen och ligghallen. Sinnebilden av en svensk fårskötare känns för oss väldigt avlägsen med en idag nästan obefintlig svensk ullindustri och med ett ganska nyvaknat intresse för lammstek (2% av våra årliga 80 kg kött/person och år). Då är det lätt att bli fundersam kring huruvida fåraherden verkligen även kan sällas till ”ett av Sveriges äldsta yrken”?! Men faktum är att vi i Sverige haft tamfår ända sedan yngre stenålder för 6000 år sedan och får var ända fram till 1900-talets början en viktig del av tamboskapen, där toppen nåddes under slutet av 1:a världskriget med 1,6 miljoner får men sedan sjönk antalet besättningar drastiskt, med undantag för en liten topp under 2:a världskriget, till botten-noteringen på endast 180 000 på slutet av 50-talet. Sedan ökade det långsamt men stadigt fram till 2010 och idag handlar det om 600 000, till stor del koncentrerade till Västra Götaland, Gotland, Skåne, Östergötland och Kalmar län, i den ordningen. Att många får idag också främst ses som landskapsskötare bidrar nog också till deras och fårskötarens undanskymda roll. Detta är sannolikt delar i förklaringar varför ”sinnebilden av den svenska fårskötaren” saknas hos oss födda efter 1960 och uppvuxna norr om Mälaren.

Stärkande björksocker

Björken med den gula lövkronan mot en klarblå himmel väcker ett svagt minne av en etikett på en tuggummiask på det tidiga 80-talet som salufördes som ”nyttiga tuggummin med björksocker” och som skulle vara stärkande för tänderna. Björksockret är onekligen stärkande – för björken själv – då sockret under den kyliga vintersäsongen fungerar som ett frysskyddsmedel. Men hur är det med nyttan för våra tänder? Jodå, producenten av tuggummiasken var sannerligen på rätt spår – marknaden har sedan dess nästintill exploderat, inte bara av olika tuggummisorter utan också av tandkrämer, som alla sötats med björksocker- men idag känner vi igen dem under benämningen xylitolprodukter. Och visst är denna sockeralkohol både nyttig och stärkande då den bidrar till att döda bakterier i munnen som annars orsakar karies, plack och tandinflammationer. Björksockret fungerar alltså antibakteriellt och bekämpar skadliga bakterier, men däremot inte de nyttiga bakterierna såsom en del andra antibiotikapreparat gör, och ibland rekommenderas det som probiotika för att höja immunförsvaret och t.ex. återställa en överväxt av candida-svampar. Och jämfört med vanligt socker innehåller det färre kalorier och har lägre GI-värde. Svårt att hitta något som talar mot denna sockerprodukt, förutom att överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan. Men det är inte självklart att det som är bra för människan även är bra för våra all-ätande vänner, tex så är björksockret farligt för hundar då dessa inte kan bryta ner det.

Växhuset – ekobyn utanför Söderhamn

Ralf Palmpers på Växhuset – ekobyn utanför Söderhamn – visar oss kursdeltagare på Småbrukarkursen hur han gör effektiva kompostlimpor. Nyligen skördade Ralf, på en av odlingslimporna, drygt 100 kg (!) morötter. På den nyuppförda odlingslimpan kommer han nu, redan under hösten, plantera gul lök, och en bit bort prova på att så fröer av morötter, palsternackor och andra rotsaksfröer. På så vis hoppas han få en tidig start med härdiga växter under en extra lång växtsäsong nästa år. Växhuset erbjuder många möjligheter att se hur dessa och andra innovativa odlings- och energilösningar tillämpas. Kurser, café samt övernattningsmöjligheter är endast några av alla de aktiviteter som Ralf och hans kollegor ordnar. Det tolvkantiga vandrarhemmet är en upplevelse i sig självt – varpå 85 m2 inryms 18 bäddar i ett antal rum centrerade runt något som bäst kan beskrivas som en gemytlig ”ljuskyrka” där den vedeldade kaminen tillför extra värme och trivsel. Här bor man i en rakt igenom ekologisk miljö; exempelvis används lin som isoleringsmaterial, solceller står för elproduktionen och gråvattnet leds till ett system av dammar för naturlig rening. Ralf både undervisar och tillämpar kunskap från permakulturen – designverktyg för hållbart boende – och informationsskyltarna utefter promenadslingorna ger en utomordentlig introduktion och förståelse för de ovanliga och inspirerande boendelösningarna som man har chans att ta del av vid ett besök.

Smycken som väcker förundran inför naturens finurliga design

Fröer och fröhus från krolliljor och aklejor tillsammans med silvertråd blir till vackra och tankeväckande smycken som väcker förundran inför både naturens finurliga design och konstnärinnans kreativitet.

Den 4-5 november kl 12-16 finns möjligheter att komma till Ranbogården och inspireras av dessa och andra konstnärliga alster på utställningen ”Fröer & fröhus plus lite silver”. En utställning där Lena Andersson, designer och f.d. ägare av Ranbo ställer ut konstsmycken, akvareller, foton m.m. inspirerade av sin barndoms trädgård. För den som är fikasugen och vill värma sig framför brasan så finns hembakat till försäljning i Kaffestugan. Den kommande helgens evenemang på Ranbo är en del av Konstrundan, som arrangeras av Söderhamns konstförening, där möjligheter erbjuds besökare att på olika platser ta del av flera lokala konstnärers verk. Vill du börja planera för just din konstrunda så finns mer information på Söderhamns konstförenings hemsida och facebook. Varmt välkomna!

Vem fängslas inte av en spännande Bamseintrig?

Vem fängslas inte av en spännande Bamseintrig? Sedan 1973 då Rune Andréassons första Bamsetidning gavs ut har den stora och starka men snälla björnen lärt ut rättvisa och uppfostrat flera generationers barn i samhällsansvar och medmänsklighet och… med politiskt vänsterinriktade värderingar enligt många bedömare. År 1990 lämnade Rune Andréasson över manusförfattandet och flera olika tecknare och författare har sedan dess bidragit till äventyren. Efter att själva haft flera års uppehåll från äventyren blev det idag uppenbart för oss att Bamse och hans vänner fortfarande lyckas ta upp komplexa frågor och aktuella samhällsinslag på ett vis som når fram till barnen. Det är garanterat bara en tidsfråga innan även nio-månader gamla Sigrid faller fullkomligt in i den fängslande Bamsevärlden och liksom de andra barnen glömmer tid och rum och en stökig omgivning. Kan vi måhända hoppas på att, senare när det är dags att duka av bordet, få se deras Bamse-kunskaper tillämpas ”vi är små men tillsammans är vi starka”.

Storstädning i hönshuset

Storstädning i hönshuset – ut med gödsel som kan bilda ammoniak och riskerar att öka hönsens känslighet för smittsamma luftvägssjukdomar. Och sen, efter att städat och pysslat om både hus och höns, … få höra de ständiga påminnelserna om att tvätta händerna. Ja, anledningen till de extra påminnelserna grundar sig i att det finns många olika bakteriearter som inte bara kan orsaka sjukdomar hos hönsen själva utan också hos andra djurarter och oss människor. Det finns också bakterier hos höns som inte orsakar sjukdom hos dem själva, men som kan spridas och orsaka sjukdom hos människor. Det bästa sättet att förebygga smittsamma sjukdomar och parasiter hos hönsen är att aldrig få in dem i flocken. SVA uppmanar att hellre köpa kläckägg eller unga kycklingar än vuxna höns och vara noga med att sen sköta om dem väl och ge dem en bra livsmiljö, ordna så att inte gnagare lockas till hönsgården och att… vi själva och besökare (särskilt de som har egna höns) minskar riskerna med att föra in sjukdomsframkallande organismer till hönsgården genom att endast använda stövlar och redskap ”vigda för hönsen” och givetvis… tvätta händerna innan besöket till hönshuset.

Flis som marktäckning

Flisen från bortgallrade träd fungerar bra som marktäckning för att slippa ogräs i gångarna mellan odlingsraderna. Men hur smart är det då att använda flis – enligt inbitna rykten påstås det ju både stjäla kväve, ha en försurande effekt på jorden och hämma tillväxt av nyttogrödorna. Det korta svaret verkar dock vara att så länge som flisen inte myllas ner i jorden och så länge som du inte planterar späda plantor eller sår frön under flislagret så medför den bara fördelar för växter som redan har djupare rötter. Dessa påverkas inte av att lite kväve låses till det översta jordlagret, inte heller av de naturligt förekommande kemikalier i veden som hämmar tillväxt av ytliga frön – inklusive ogräsfrön och faktum är att flis, även från barrträd, överraskande nog t.o.m. visat sig ha en viss PH-höjande effekt i många fall. Flistäckets fördelar, förutom att hålla ogräset borta, är att det också bidrar till ökade näringsnivåer i både jorden och växterna. Jorden får även lättare att bevara fukten och blir dessutom mindre kompakt… dessutom är det ju, som syns på bilden, så kul att springa ut med flishinkarna. Nu har vi även lyckats få tag på lite halm – ett halmlager tillsammans med flisen kommer garanterat bidra till fler stunder i hängmattan … eller till fler projekt… nästa sommar.

Det kan aldrig bli för mycket av potatis

Det kan aldrig bli för mycket av potatis – samtliga moment i dess livscykel är lika uppskattade av både stora som små; alltifrån vårens förgroddning och plantering till höstens gemensamma skörd. Att med gemensamma krafter hjälpas åt att få upp potatisen innan kylan tar dem var förr en högt skattad och viktig helgsyssla, så viktig att man t.o.m införde en veckas potatislov i skolorna för att så många som möjligt i familjen skulle ges möjlighet att hjälpa till att få upp de viktiga dyrgriparna och fylla vinterförråden. Höstens skollov speglar tidens tand och potatislovet försvann på 60-talet då jordbrukssverige började förvandlingen till kunskapssamhälle. Sedan mitten av 90-talet infördes uppföljaren – det s.k. höstlovet v.44 – som för många i bästa fall blev ett lärorikt upplevelselov men för de flesta, vilket visats genom bl.a. Pisa-utvärderingar, kanske ändå var ett steg i fel riktning då man från slutet av 90-talet snabbt tappade både 1:a platsen i läskunnighet och ”kontakt med tätklungan” till att idag då var fjärde svensk tonåring har problem med läsning. Så för drygt ett år sedan beslöt regeringen ett namnbyte till ”läslovet” – som ett led i att uppmuntra till ökad bokläsning och läskunnighet. Det är lätt att se ”cirklar som sluts” – läslovet skulle ju kunna ha varit ett lämpligt namn redan 1842 då allmän folkskola infördes… kan vi måhända förvänta oss ett framtida namnbyte till ”potatislovet” igen… men förhoppningsvis då inte för att Sverige är tillbaka i 1800-talsstandard igen. Barnen som var med den här skördehelgen, skulle nog gladeligen ställa upp på namnbytet vilket ju skulle innebära en veckas skattletning – de drabbades nämligen snabbt av något som nästintill kan jämföras med guldfeber när dyrgriparna – som omtalades som Ka(e)tt-guld (av Käthe) – grävdes fram ur sina gömmor.