Publicerat

Nybyggare

För en månad sedan fick Julia en avläggare, ett delat bisamhälle i födelsedagspresent från Sven-Olof Sundin. Den här dagen hade Sven-Olof med sig en födelsedagspresent till Richard, en bisvärm från en av hans kupor i Holmsveden.

Till skillnad från Julias avläggare som hade sitt ursprung nästgårds, kupan drygt två meter bort från nuvarande bosättning, så behöver en svärm generellt flytta bra mycket längre för att minska risken för hemvändare.

Bisvärmen som transporterats till Ranbo i en trälåda var efter några minuters förvirring med på noterna när de skakades ut på farstutrappen till sin nya bosättning och i gemensam trupp, i sakta mak, skred in över tröskeln till sitt nya palats. Sannolikt var det signaler från drottningen som fick hovet av tusentals nybyggare att företa den målinriktade vandringen in i kupan.

Doftämnen spelar en väsentlig roll i samhället, och med hjälp av olika doftämnen styr drottningen livet i bosättningen. När arbetsbina matar och putsar henne överförs doftämnen till dem och sprids sen vidare. Drönarna sprider också doftämnen som antas bidra till harmonin i kupan.

Nu ser vi fram emot att få följa hur bina gör sig hemmastadda och börjar se över och bygga till interiören. Vi förväntar oss att de tämligen omgående börjar bygga ut vaxkakornas sexkantiga celler i olika storlekar beroende på om cellerna ska användas för lagring av honung, pollen eller yngeluppfödning (larver och puppor). Cellerna för yngel byggs olika stora beroende på om det är arbetsbin, drönare eller nya drottningar som ska matas fram.

Nu återstår att se om och framför allt hur befälhavare Richard kommer vara med och styra livet i samhället … vilket kommunikationsmedel som kommer gå hem. De gåtfulla doftämnenas språk eller så kanske förbipasserande kan hoppas att en dag få se en väl utvecklad bidans…

Publicerat

En växternas fantom

En av de svenska växter som producerar mest nektar av alla blommor (400 kg/hektar), på 40 min fyller den på sitt nektarförråd, hela bladmassan kan skördas fyra till sex gånger under en säsong, det djupa rotsystemet hämtar mängder av kalium, kalcium och andra mineraler från djupa marknivåer som ackumuleras i bladen, som är prima att använda som täckmaterial i odlingsbäddar och för gödselvatten då mineralerna frigörs. Den är en perfekt övervintringsplats för humlor och spindlar, utmärkt kantväxt, kan bli 1,5 meter höga med 50 cm stora blad under optimala markförhållanden, lång växtsäsong – strax efter det att snön smält till sen höst.

Fantomen vi syftar på är Uppländsk vallört, och bör egentligen presenteras i plural i och med de två varianterna Bocking 14 och Bocking 4. Trots de mystiska tillnamnen så är dessa tillägg sällan viktigare än för denna art. Just dessa nämnda två sorter är nämligen sterila vallörtssorter som enbart förökas genom rotsticklingar vilket gör att du lätt kan ha kontroll på dem och de finns att få tag på i Sverige. Ifall du skulle hämta hem en vallört från det vilda så kan du räkna med att få för mycket av det goda – den sprider sig hejdlöst via frösättning och du får snabbt ett svårhanterligt ”ogräsproblem” på halsen.

Publicerat

Gästerna gör festen

Ranbo utgör en tacksam miljö och bakgrund för ett härligt evenemang nästan oavsett vilken årstid och väder som bjuds, och gården verkar ha sinnliga egenskaper som är svåra att sätta ord på men som har förmågan att plocka fram den bästa stämningen hos de flesta som kommer och slår sig ner i dess famn. Tur det – för i slutändan så hänger det ju alltid på humöret hos gästerna för hur lyckad tillställningen ska bli.

Gårdagen kändes som ännu en sådan dag då alla verkade njuta och fröjdas extra mycket under träden, men så hade vi också ett helt gäng speciella gäster som förgyllde dagen extra mycket. Hantverkare som under en lång tid byggt upp sina kunskaper i olika tekniker och ”vävt in sin livsfilosofi och värden” i funktionella och vackra skapelser – Bettans kluriga träskulturer, Lenas vackra samt både stilrena och stilbrytande akvareller och textilier, Annas praktiskt vackra återbrukade glas, Yngves mjukt inbjudande träsniderier, Olles fina sirliga silversmide och omistliga honung samt Karins fantastiska näverslöjd som hon har hållit så levande så länge, tills vi andra nu äntligen börjar återfå förståelsen för och behovet därutav. Som bonus så kom vår vän och före detta kollega Jan Isodorsson med fru Agneta förbi av en slump. Jan skulle ha kunnat ställa upp med vilken som helst av sina, minst sju, energiskt utvecklade specialintressen om han bara haft rekvisita med sig, men tur nog var Agneta bättre förberedd och visade upp en hel serie av sina drömskt vackra fotografier på något så ”banalt” som måsar. Med perfekt avvägd rörelseoskärpa så visar hon hur fel vi oftast ser på dessa fantastiska karaktärer.

Vad fattigt det skulle kännas utan alla dessa som brinner för sina hantverk. Extra roligt var att både P4 Gävleborg och Kuriren var på plats och genast fann stort intresse i deras samlade kunskaper. Frågan är dock om inte Eva och Brux ändå tog priset som tillställningens vackraste par. Obekymrade och naturligt opåverkade av all eventuell konst, kultur och bildning så gick de omkring i gräset och njöt, pratade respektive nosade på alla som kom förbi.

Dagen avslutades med en härligt avslappnad vis-stund med Emma Härdelin som berättade kring, och sjöng vackra, vemodiga och tokiga folkvisor och Rune Broberg som ackompanjerade henne på piano. Tack alla gäster, medverkande, Studiefrämjandet och Musica Viva för en underbar sommardag.

Publicerat

Många som välkomnar

De första som välkomnar er på årets musik- och hantverksdag på Ranbogården blir troligen å ena sidan vår världs världsträd, asken Yggdrasil och å andra sidan Mamsell och hennes Jasmin och hundratalet dagliljor vid gårdsentrén.

Som namnet antyder blommar dagliljorna bara en dag men eftersom varje lilja bär rikligt med knoppar så kommer det alltid finnas några som lyser upp och förgyller musik- och hantverksdagen ända fram till kvällen. Rundlarna med dagliljor tros vara från tiden då Ranbogårdens byggherre Stephen Bennet anlade den engelskinspirerade trädgården. Det finns över 80 000 namnsorter av daglilja och sannolikt är Ranbogårdens liljor släkt med den gamla vildsorten blekgul daglilja (Hemerocallis citrina). Det är inte bara färgerna och utseendet som skiljer de olika dagliljesorterna åt utan även smaken … japp, de vitaminrika blomknopparna och blommorna har i tusentals år använts och förhöjt östasiatisk matlagning. Kanhända att de en dag även kommer finnas med i Ranbos planetära fikautbud men idag låter vi fortfarande de fyra sädesslagen vete, råg, havre och korn stå i strålkastarljuset på serveringsbordet http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/… Och det innefattar givetvis ranboflätan också!

Varmt välkomna till en spännande musik- och hantverksdag på Ranbo, en del av festivalveckan ”Mellan skogar, berg & dalar”. För Ranbogårdens dag den 27 juni och övriga dagars detaljerade programutbud, se musicaviva.se

Publicerat

Deltagande hantverkare under torsdagens musik- och hantverksdag

Under eftermiddagen (27/6 kl 14-18:30) har besökare möjlighet att inte bara fika och köpa med sig hantverksprodukter hem utan också få en spännande pratstund med hantverkarna och lära sig mer om deras gedigna hantverksutövande och kunskap. På plats i trädgården kommer silversmed och biodlare Sven-Olof Sundin finnas tillsammans med finsnickare Yngve Lindgren, träskulptör Elisabeth Lundwall, akvarellmålare Lena Andersson, näverslöjdare Karin Lundholm och glasblåsare Anny Jernbergs mamma. Kusken Eva och hästen Brux erbjuder en liten tur med häst&vagn.

Dessutom så rekommenderar vi både långa och korta promenader. Förutom den vackra turen upp till Ranboberget så finns även en mycket kortare variant i form av en stilla promenad bland årets grönsaksodling och överdådet av blommor i ängsblomsodlingen – där vi själva, hopplöst frånsprungna av blommornas växtkraft, försöker lära upp oss till fröinsamlare – Vem vet, det kanske är ett kommande framtida etablerat hantverksyrke i tider då vi behöver stärka upp kvarvarande artrikedom.

Gårdens författarinna Julia kommer också att signera böcker för de som blev inspirerade av grönsaksodlingar och ängsträdgården samt känner att de behöver en tydligare bild av miljöproblematiken och vilka fantastiska framtidsutsikter som erbjuds i form av agroekologin, som vårt arbete i odlingarna representerar.

Dagen avslutas kl 19 med musik på logen med ”I Folkvisans spår” av inga mindre än Emma Härdelin på sång och Rune Broberg på piano (entrébiljett 150 kr). Musik och hantverksdagen är en del av festivalveckan Mellan skogar, berg & dalar som koordineras av musikföreningen Musica Viva. Detaljerat program för hela festivalveckans aktiviteter finns på musicaviva.se. Varmt välkomna!

Publicerat

Självservering

Förberedelserna inför torsdagens musik- och hantverksdag är i full gång. Medan vi sköter förberedelserna och skriver långa göra-listor vid köksbordet så har vissa flockmedlemmar börjat ta itu med de praktiska delarna som tex att klippa gräsmattan för hantverkarnas bänkar och caféborden.

De väljer ut de korta stråna och tenderar att låta de små öarna med blåklockor och prästkragar vara kvar – helt i enlighet med vårt tycke och smak. Tror bestämt att vi försiktigt kan prova på att utöka deras ansvarsområden.

Sedan en tid tillbaka upplever vi hur alla flockmedlemmar mer och mer framträder som starka karaktärsfulla individer och det har varit påfallande hur mycket de uppskattar kommunikationen och den sociala samvaron tillsammans med oss. Till exempel brukar fåren redan efter en halvtimme i den frodiga sommarhagen välja att hoppa över stängslet för att söka upp oss för en pratstund och klappande.

Så bli inte överraskade om de till hantverksdagen har avancerat på karriärstegen och ni möter dem vid serveringsbordet. Vi är övertygade om att de skulle uppskatta en liten pratstund kring, och provsmakning av gårdscaféets olika specialiteter.

Publicerat

Det svävande huset tar mark

Tyvärr kommer vi behöva göra vissa av våra små, och kanske en och annan stor, besökare besvikna i sommar då de ”svävande gästtoaletterna” i dagarna kommer få ökad markkontakt i samband med att räddningsprojektet ”Storstugans havererade husgrund” går in i en ny, stabilare fas.

Efter att ha gjort efterforskningarna till kapitlet i boken ”Ranbo Trädgårdar” som tar upp världens tillstånd så är det inte självklart att attraktioner som ”svävande gästtoaletter” ska väljas bort till förmån för renovering till något annat. I dagsläget behöver vi alla ta oss en funderare, både en och två gånger, innan vi trycker på startknappen för renoverings- och byggprojekt eftersom de flesta ofrånkomligen bidrar negativt till klimatförändringarna. Det märks så tydligt när man lägger in sina uppgifter i WWF:s ”Klimatkalkylator” och sekunden senare får uppgift om vilket koldioxidavtryck ens livsstil bidrar till. I många byggprojekt är det cement, ett av världens mest använda material, som är den största källan till koldioxidutsläpp. Världens sammanlagda cementtillverkning står för mellan 5 till 8 procent av de globala utsläppen och i Sverige kommer 20% av industrins koldioxidutsläpp från cementtillverkning.

Cement tillverkas av kalksten och lera som upphettas till 1450°C. Koldioxiden som finns bunden i kalksten frigörs vid upphettningen och detta tillsammans med användningen av fossila bränslen i ugnarna för uppvärmning bidrar till de höga utsläppen. I dagsläget pågår forskning och utvecklingsprojekt som syftar till att försöka göra tillverkningen mer hållbar genom användning av förnybar el och infångning av koldioxid för lagring under mark. Genom att hitta processer för minskad andel cement i betong hoppas man också kunna bidra till relativt sett lägre framtida utsläpp. Redan idag finns metoder som syftar till att återvinna och återbruka cement.

Som i de flesta hållbarhetsfrågor landar man dock i slutsatsen att vi – planeten – i dagsläget inte har tid och råd att vänta på att nya tekniker ska komma på plats och lösa situationen åt oss och att det tillsvidare mest hållbara alternativet är att i möjligaste mån minska sin konsumtion och användning av materialet. Lättklinker använder minimalt med bindemedlet cement och det gör även det nya bruket Flexoheft som används med de ”nya” Leca-blocken. Vi gjöt heller ingen sula utan behåller grusgolvet, men projektet kommer troligen ändå försämra vårt bidrag år 2019 på ”Klimatkalkylatorn” så pass att vi får återgå till mest träkonstruktioner de närmaste åren för att hyfsa till genomsnittet eftersom vi lovat FN… och planeten… att alla, på alla nivåer, ska halvera sina utsläpp varje årtionde framöver.

Så alla små och stora, ni kan se fram emot fler spännande attraktioner på Ranbo, hantverkstillverkade och i gamla, minst sagt försiktigt renoverade miljöer… och vi själva mot lägre utsläpp och kostnader och mer tid i hängmattan. En hållbar framtid kan i flera avseenden innebära en bättre framtid.

Publicerat

Generalrepetition?

Med viss känsla av deja vu tittar vi upp och ser orosmolnet av tusentals energiska bin fem meter från oss, men till skillnad från förra veckan så samlade de nu ihop sig nästan omedelbart till en hängande svärm runt stammen på en av de intilliggande småbjörkarna. Förloppet följde än så länge skolbokens beskrivning av svärmning – bisamhällets gemensamma beslut att stunden var inne för halva samhället att bryta ny mark. Med den effektivitet och beslutsamhet som sällskapet uppvisade så var vi övertygade om att den gamla drottningen måste vara med den här gången och deltog i pjäsen.

Sven-Olof Sundin var snabbt på plats. Med bara en halv skyddsdräkt, som dessutom glipade i ryggen, så är jag övertygad om att de flesta skulle dra sig för nästa moment. Han böjde ner björken i en svag båge så att merparten av klungan satt rakt ovanför lådan han höll upp… och nästan rakt ovanför ansiktet. Med en resolut knyck så skakade han till stammen så att hela klasen tappade greppet och tömdes, nästan som en hink vatten, ner i lådan. Precis som vatten skulle gjort så ”skvätte” en stor del av svärmen upp och ut ur lådan och först då verkade flera av dem ha återfått tillräckligt med fattning, och plats, för att kunna flyga och omgav genast Olle som en fräsande dimma. Det var ett sällsamt skådespel som kräver mer än bara lite nerver för att regissera mitt uppe på scenen. Nu höll vi alla tummarna att drottningen var en av dem som blev kvar i lådan när Sven-Olof raskt satte på gallret på lådan så att den mer pompösa drottningen inte skulle kunna ta sig ut genom springorna utan att hon nu, med sina doftämnen, skulle locka till sig de övriga. Förvisso fortsatte de enligt skolboken och följde gradvis efter, men kanske ändå inte helt övertygande, ner i lådan på marken där de nu skulle få lugna sig innan Sven om ett par timmar skulle återkomma för att under, för oss åskådare, mer kontrollerade former ta dem till en ny boplats.

När vi satte oss ner till lunchen, pustade ut och firade den lyckade infångningen släppte vädrets makter loss och i den kraftiga störtskuren for vi upp och sprang vi ner med regnskydd till de stackars bina som, för vår inre syn, sågs kämpa mot den snabbt stigande vattennivån i lådan med gallret som försvårade flykten…

Döm om vår stora förvåning när lådan inte bara var relativt tom på vatten utan dessutom fullständigt tömd på alla tiotusentals bin. Uttrycket att tappa hakan kan nog inte bättre beskriva våra ansiktsuttryck. Hade drottningen bantat så pass att hon med hela följet av bin redan flugit till en ny bosättning, eller hade hon återigen struntat i att överhuvudtaget följa med resesällskapet?!

Sven-Olof kunde lite senare bara konstatera att vi ännu en gång varit med om en ”udda testsvärmning” där drottningen aldrig lämnat kupan och att bisvärmen återigen, för andra gången på en vecka, efter sin provflygning återvänt hem igen. Att övning ger färdighet är tydligt med tanke på den effektivitet med vilken aktiviteten genomfördes… kanske dags att uppdatera skolböckerna med att hela sällskapet brukar repetera akten utan huvudrollsinnhavaren ett par gånger innan de genomför hela showen. För att nu minska risken för ”tredje gången gillt” så beslöt Sven-Olof att utöka deras livsutrymme genom att skatta tio-talet honungsfyllda ramar. Och på hantverksdagen den 27 juni kommer det finnas tio-talet kilo nyslungad Ranbohonung till försäljning. Med andra ord slutet gott, allting gott – för fler än bina!

Efter att ha sett den föreställningen så kan man aldrig tycka att en burk lokalproducerad honung är dyrt! Med de guldfyllda glasburkarna i handen så inser man att det kan vara värt risken att klä upp sig och ”dansa med bina”.

Publicerat

Blommor under kudden… eller i hela bädden!?

Midsommarafton, en dag som präglas av många olika sedvänjor och där ängsblommorna spelar en central roll för de flesta.

Vilka blommor som ska hamna på bordet, på stången eller under kudden varierar givetvis beroende på var man bor i landet, men prästkragen verkar efter en snabb genomsökning vara en minsta gemensamma nämnare i buketterna.

En förklaring, förutom att den är oemotståndligt vacker och att den blommar kring midsommartid, är dess förekomst i hela landet med undantag av fjälltrakterna. Speciellt förr var den mycket allmän och det var inte ovanligt att se stora ymniga mattliknande bestånd i hagar och öppna landskap. I vissa länder växer den så kraftfullt att den närmast betraktas som invasiv art. Den sprider sig genom sitt växande rotsystem och genom sina frön… Till och med rottrådar kan ge upphov till nya små plantor och under en plantas livstid kan en enskild individ producera 26000 frön med en grobarhet som håller i 40 år. Trots det så minskar den i antal i Sverige i takt med att de öppna landskapen minskar.

I Ranbos ängsblomsodling där prästkragarna får växa utan konkurrens växer de till enorma buskliknande plantor. När alla blomkorgarna under dagen följer solens bana och böljar lätt så liknar det dock inte en matta, utan snarare att hela volymen skapar sinnebilden av en hel romantisk bädd där alla tusentals drömskt vackra blommor väntar på att få avslöja framtiden.

Publicerat

Förrädare bakom ryggen

Glada och tacksamma över att äntligen få tid att pyssla om och bädda ner de tusentals små kålplantorna, som sedan april stått på tillväxt och tålmodigt väntat på friheten i friland. Friland är ett odlarbegrepp för utomhusodling som denna dag ”andas” så rätt inte bara för plantorna utan lika mycket för oss… till att börja med, vill säga.

Några intensiva timmar senare lyfter vi vår fokuserade blick från myllan, sträcker på de stela ryggarna och blickar ut över det fullbordade verket… med tankar som går till våra förfäder som på liknande sätt måste ha pustat ut, nöjda efter ett tungt dagsverk över att ha fått viktiga delar av det kommande årets matförråd ner i jorden för tillväxt. Plötsligt känner vi också, med en växande klump i halsen, deras fasa och förtvivlan när vi inser vilka ondskefulla aktiviteter som försiggått i det fördolda alldeles bakom ryggen på oss och med en ödeläggelse som är lika total och som skett i precis samma takt som vårt dryga arbete då vi skapade, byggde upp och planterade liv. Inte ens vår ”alltid misstänkt lystrande, spejande och vakna vakthund” märkte vad som hände.

Horder av pyttesmå gråaktiga bevingade energiska varelser lyfter i samma stund som vi stryker handen över plantorna samtidigt som horder av pyttesmå ”fallskärmsförsedda” larver ramlar ner från bladen… eller det som för bara några timmar sedan var blad. På flera av de tidigare så stolta friska bladen återstår nu bara bladnerver, som rangliga skelett och känslan av att bevittna utbredningen av en växande kålkyrkogård väcker först förskräckelse, besvikelse, ilska … och sedan handlingskraft. Utan någon egentlig grundläggande research antar vi att slaget nu står mot den illa beryktade kålmalen och dess larver.

Mitt i katastrofen skänker vi en tacksamhetens tanke till de kvarvarande påsarna med Turex, som förra säsongen räddade plantorna från kålfjärilsinvasionen. Detta biologiska medel mot fjärilslarver som äter på grönsaksblad – ofarligt för alla andra. Samtidigt som vissa plantor får en dusch av det, så utförs handpåläggning i andra delar av kållandet samt vattenbombning för att med alla medel försöka hejda den, till synes, exponentiellt växande förödelsen.

Ödmjukheten inför våra förfäders oro och umbäranden kan i stunder som dessa knappt bli större, likaså vår empati för den pressande vardag som präglar många av världens jordbrukare. I takt med klimatförändringarna blir situationen än mer svårkontrollerbar. många studier visar hur den psykiska och fysiska ohälsan skenat bland bönder… och i matjordens mikroliv i t.ex. USA, Australien och Indien, länder som under de senaste åren drabbats av extrem torka och skadeinsekter.

Enligt vissa pedagoger bör ”storytelling” avslutas med ett gott slut för att berättelsen på så vis bättre ska befästas i minnet. För Ranbos del kan vi på tidig morgonkvist med viss försiktighet konstatera att kyrkogården inte verkar ha expanderat under natten. Hur natten för världens alla bönder och ”kornbodar” varit törs vi dock inte uttala oss om… och om slutet på sikt ska bli gott i det perspektivet behöver vi alla hjälpas åt. Bara tänka globalt – och bara handla lokalt.