Kategori: Köksträdgården

Glädjen kan knappast bli större – vårt livs första grönsaksskörd! Rejält förvånade över att det faktiskt ”funkat” – våra ogröna fingrar till trots. Måste vara väldigt tålmodiga och förlåtande små frön. Alltid lika fascinerande att reflektera över hur det lilla fröet mha av mestadels väte, syre, kol och kväve (och solljus förstås) på bara några veckor kunnat resultera i denna enormt varierade växtmassa med sina lika enorma smakvariationer. Nu har vi fått blodad tand och ser fram emot kommande veckors – eller snarare månaders – eller t.o.m halvårs grönsaksskördande… grönkålen, svartrötterna, jordärtskockorna och palsternackorna kan tydligen skördas ända fram tills tjälen släpper framåt vårvintern förutsatt att vi lyckas gräva fram dem ur snömassorna vill säga… och dessutom innan sorkarna gör det. Nu återstår att ta reda på vilka rätter som dessa vitamin- och mineralbomber kan ligga till grund för. Fler delar av plantorna kan förtäras än vad vi vanligtvis först tänker på. T.ex. så åkte den uppsvällda delen av kålrabbistjälken ner i kvällens skördesoppa tillsammans med ett nedklipp av dess vackra bladverk – de enda som var besvikna denna kväll blev kanske våra vänner i hönsgården som härmed snuvades på sitt ”blad-kvällsfika”.

Nu får det vara slutcurlat – grönsakerna har vuxit sig så pass stora att de nu på egen hand borde ha en sportslig chans mot det avstannande ogräset, som under högsommaren var helt ohejdbart snabbväxande, och vi ser detta som den sista rensningsinsatsen… peppar, peppar. Tvärtom ska ogräset nu få hjälpa oss – all oönskad grönmassa har hamnat som täckmaterial mellan grönsaksplantorna. Genom detta så hoppas vi på färre bevattnings- och gödslingsinsatser… samt att även vinna en och annan sekund på kuppen! Nu är det bara att – som vissa andra redan gjort – lägga sig vid sidan om och vänta på godsakerna.

Kornpudding, kornrisotto och kornsoppa och därtill en uppfriskande korndricka är bara några av de favoriter som vi senaste dagarna tillagat och ätit och druckit med god aptit. Riset till maten har ersatts av slipat helt korn, ibland kallade pärlgryn, och 10% av mjölet i brödbaken likaså – japp, vi har drabbats av… just det kornfeber sedan vi förkovrat oss i fördelarna med korn och experimentlustan att testa på denna gamla favorit bland sädesslagen är på topp. Genom att ersätta riset med de små ”guldkornen” så stöder vi kortare transporter och mindre vattenåtgång i produktionsledet. Dessutom så är hälsofördelarna med korn stora. Forskningsrön visar att korn kan reglera blodsockret och minska risken för diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Man ser också en ökning av viktiga tarmhormoner som reglerar ämnesomsättningen och ökar mättnadskänslan. I Europa, där kornet fram till medeltiden var det mest använda sädesslaget, tjänar det nuförtiden mest till djurfoder och som maltkorn i bryggeriindustrin och vi svenskar äter ynka 0,5 kg korn per person och år (2010) medan vi i snitt äter omkring 6 kg ris respektive 55 kg vete per person och år (2004). Dags för att nå en mer balanserad fördelning?! – vi fortsätter vår lovsång till det bortglömda lilla pärlgrynet och skålar i kornavkok för nya forskarrön… som kanske kan bidra till ökad nyfikenhet för korn hos fler – Halleluja!

Kornfält som vajar för vinden ser nästan ut som ett böljande mjukt sidentyg.
Kornet är tillsammans med vete Sveriges äldsta kulturväxter och kornet var fram till medeltiden vårt viktigaste spannmål. Tunnbröd bakades traditionellt på kornmjöl och förknippas främst med Norrland. Det beror dels på att kornet är det sädesslag som är härdigast men också på att man i norr hade kvarnar som drevs av vattenkraft och man kunde därför bara mala mjöl vår och höst, dvs vid snösmältning och höstregn. Man ville helst lagra mjölet ett par månader eftersom oxidationen gav mjölet bättre bakegenskaper (idag tillsätts askorbinsyra), men inte för länge och det måste lagras torrt och svalt för att inte förstöras. Sammantaget ledde detta till att man bara bakade i två perioder per år och tunnbröden tålde sen att sparas i flera månader.

Många ger alltför snabbt upp kampen mot de invasiva lupinerna medan andra, exempelvis Julia, lägger upp heltäckande strategier och sätter här in en hel armé av lavendelplantor. De små lavendelfröna har i varmbänkarna under våren vuxit upp till 80-talet väldoftande plantor, nu tillräckligt kraftiga för att sättas ut och pryda rabatter och därmed samtidigt konkurrera med lupinerna som annars dyker upp på de mest oväntade ställen. Fortsätt läsa ”Lavendelarméns lugnande inverkan”

Potatisen Folva är en höstpotatis som bör börja skördas omkring 25 september… först skulle vi ”bara tjuvkolla” lite hur långt knölarna hade kommit i växten men ganska snart föll vi för frestelsen att provsmaka lite nyskördad potatis till kvällssillen. Trots den frodiga och storvuxna plantan ovan jord var potatisarna, föga överraskande, tämligen små… men otroligt goda. Men vi är inte ensamma om att ”döma potatisen efter blasten”. Fortsätt läsa ”Höstpotatisen tjuvkollas”

Ta vara på dagen – ett understatement för dagliljor eftersom blommorna endast har en dag på sig att leva. De asiatiska släktingarna har ofta inte ens en dag att se fram emot eftersom de vanligtvis plockas och hamnar på tallriken som en delikatess. Men varje lilja bär rikligt med blommor och rundlarna med dagliljor på Ranbo, som tros ha anor från 1700-talet, kommer lysa upp entrén under flera veckor framöver. De kommer även pryda en och annan tårta i helgens café – kanske blir de ”den nya marsipanrosen”. Det finns över 72000 namngivna sorter och sannolikt är Ranbogårdens liljor släkt med den gamla vildsorten blekgul daglilja (Hemerocallis citrina).