Kategori: Köksträdgården

Drivcikoriornas första glimt av dagsljus får idag, dagen efter vintersolståndet, symbolisera övergången från årets mörkaste dag till den ljusare tid som vi nu går mot. Fortsätt läsa ”Drivcikoriornas första glimt av dagsljus – symbol för ljusare tider”

Flisen från bortgallrade träd fungerar bra som marktäckning för att slippa ogräs i gångarna mellan odlingsraderna. Men hur smart är det då att använda flis – enligt inbitna rykten påstås det ju både stjäla kväve, ha en försurande effekt på jorden och hämma tillväxt av nyttogrödorna. Det korta svaret verkar dock vara att så länge som flisen inte myllas ner i jorden och så länge som du inte planterar späda plantor eller sår frön under flislagret så medför den bara fördelar för växter som redan har djupare rötter. Dessa påverkas inte av att lite kväve låses till det översta jordlagret, inte heller av de naturligt förekommande kemikalier i veden som hämmar tillväxt av ytliga frön – inklusive ogräsfrön och faktum är att flis, även från barrträd, överraskande nog t.o.m. visat sig ha en viss PH-höjande effekt i många fall. Flistäckets fördelar, förutom att hålla ogräset borta, är att det också bidrar till ökade näringsnivåer i både jorden och växterna. Jorden får även lättare att bevara fukten och blir dessutom mindre kompakt… dessutom är det ju, som syns på bilden, så kul att springa ut med flishinkarna. Nu har vi även lyckats få tag på lite halm – ett halmlager tillsammans med flisen kommer garanterat bidra till fler stunder i hängmattan … eller till fler projekt… nästa sommar.

Det kan aldrig bli för mycket av potatis – samtliga moment i dess livscykel är lika uppskattade av både stora som små; alltifrån vårens förgroddning och plantering till höstens gemensamma skörd. Att med gemensamma krafter hjälpas åt att få upp potatisen innan kylan tar dem var förr en högt skattad och viktig helgsyssla, så viktig att man t.o.m införde en veckas potatislov i skolorna för att så många som möjligt i familjen skulle ges möjlighet att hjälpa till att få upp de viktiga dyrgriparna och fylla vinterförråden. Höstens skollov speglar tidens tand och potatislovet försvann på 60-talet då jordbrukssverige började förvandlingen till kunskapssamhälle. Sedan mitten av 90-talet infördes uppföljaren – det s.k. höstlovet v.44 – som för många i bästa fall blev ett lärorikt upplevelselov men för de flesta, vilket visats genom bl.a. Pisa-utvärderingar, kanske ändå var ett steg i fel riktning då man från slutet av 90-talet snabbt tappade både 1:a platsen i läskunnighet och ”kontakt med tätklungan” till att idag då var fjärde svensk tonåring har problem med läsning. Så för drygt ett år sedan beslöt regeringen ett namnbyte till ”läslovet” – som ett led i att uppmuntra till ökad bokläsning och läskunnighet. Det är lätt att se ”cirklar som sluts” – läslovet skulle ju kunna ha varit ett lämpligt namn redan 1842 då allmän folkskola infördes… kan vi måhända förvänta oss ett framtida namnbyte till ”potatislovet” igen… men förhoppningsvis då inte för att Sverige är tillbaka i 1800-talsstandard igen. Barnen som var med den här skördehelgen, skulle nog gladeligen ställa upp på namnbytet vilket ju skulle innebära en veckas skattletning – de drabbades nämligen snabbt av något som nästintill kan jämföras med guldfeber när dyrgriparna – som omtalades som Ka(e)tt-guld (av Käthe) – grävdes fram ur sina gömmor.

Phu äntligen ordning och reda i jordgubbslandet. I elfte timmen har vi tagit hand om revorna från plantorna. Efterklokt kan man kanske ifrågasätta om inte sommarens inköp av drygt 200 plantor var en lätt överdriven satsning då varje planta nu bildat rejält med småplantor på de utskjutande revorna… Men samtidigt så känns det ju sällan som att man kan få för mycket jordgubbar. Under rensningsinsatsen har de med störst rotsystem valts ut och planterats i krukor för att nästa säsong få komma ner i jorden i egna fåror i ett nytt land. Återstår nu att klippa ”navelsträngen” (revan från moderplantan) och låta dem ”prova vingarna” litegrann – nedgrävda i jorden, tryggt nära moderplantan – i väntan på att vårsolen lyckas få tjälen ur marken igen. Nästa år ska vi dock se till att starta storstädningen lite tidigare, senast i ”tionde timmen”, och prova direktplantering i nyplöjt land (och hoppa över mellansteget med krukor)… En genväg som förhoppningsvis inte är en ”sen-väg”.

Inflyttningsfest – när sticklingar av gula, röda och svarta vinbär ifrån den jämtländska släktgården flyttar in på Ranbo. Tills de små sticklingarna ”rotat sig” i sin nya hembygd får de övervintra tillsammans i nedgrävda krukor på platsen som ska bli deras framtida hem. Samtidigt som den nya rabatten tar form passar vi på att ta vara på den bortrensade vissna rallarrosen och skördar dess vita små rötter. Ja, trots rallarrosens ståtliga bladverk ovan jord så är rötterna små, men då det finns gott om dem så ska de nog räcka till en ”liten” supé att fira inflyttningen med. Från tidig vår till sen höst kan rallarrosens olika växtdelar på olika sätt bidra till middagsbordet – inte konstigt att den räknas till de 14 viktigaste vildväxterna vid en överlevnadssituation. Men, av nyvunnen erfarenhet, skulle vi i en nödsituation, nog rekommendera att först prova andra delar eller någon av de andra 13 överlevnadsväxterna än att välja rallarrosens rötter – upplever nämligen att det tar mer energi att tillaga dessa små hårda rötter än vad de i slutändan kommer ge.

Känns lite märkligt att i slutet av september skörda röda vinbär, men fortfarande har varken fåglar eller någon frostknäpp tagit dem och vi kan samla på oss ett vinterförråd. Bären har, såsom namnet antyder, ursprungligen nyttjats till vinframställning. Under 1600-1700 talet blev syltning av de pektinrika röda vinbären populärt. Själva ser vi fram emot vinterns tallrikar med vinbärskräm och mjölk, även om vi den här dagen gladeligen passar på att äta dem som de är – de är ovanligt söta jämfört med hur de brukar vara under sommaren. Men hur var det då med nyttigheterna – jo, både de röda och svarta vinbären har en given plats på ”listan” över våra tio svenska superbär, då de är väldigt rika på antioxidanter, vitaminer, fibrer och mineraler. Medan de svarta vinbären verkar vinna något över de röda när det gäller halten av kalium och C-vitamin (drygt 0,5 dl sägs ge det rekommenderade dagsintaget av C-vitamin!) så bidrar de röda bärens höga pektinhalt till seger när det gäller att hålla blodsockernivån i schack. Rönen om de gula och vita vinbären lyser med sin frånvaro men det är nog bara en tidsfråga innan de också hamnar på superbärslistan. Dessutom har det ju visat sig att det just kombinationen av olika bär som gör skillnad – dvs ju fler färger och sorter, desto nyttigare.

En skål för kål – många odlare har liksom vår kursledare på småbrukarkursen erfarit en osedvanligt lyckad kålsäsong med riklig skörd både vad gäller sorter, kvantitet och kvalitet. Famnen och lådorna fylldes i ett huj av frodiga kålsorter i många av färgkartans kulörer (det var grön-, vit-, svart-, rödkål m.m.) då vi kursdeltagare hjälpte till med förberedelserna till helgens skördemarknad i Tjärnvik. Kål är en av våra äldsta kulturväxter, den odlades i centraleuropa redan under yngre stenåldern och kom troligen till norden under vikingatiden. Det finns omkring 35 arter inom kålsläktet – många skiljer skiljer sig åt både när det gäller utseende, vad som går att äta och tillagningssätt. Men gemensamt för dem alla är att de är oerhört näringsrika, billiga och… goda!

Vitkålsbladens tillväxtsprocess är inte så enkel att förstå ens när vi har exempel på alla dess utvecklingsstadier mitt framför näsan på oss och det är lätt att identifiera sig med Quills imponerade blick över Julias utredning om hur dess 30-talet lager av ”lapp på lapp men ingen söm” bildas. I stunder som dessa känns det lämpligt att bara förlita sig på att naturen sköter sitt. Tidigare oro och funderingar kring bladens långsamma tillväxt under juli månad kan vi också lägga åt sidan, för enligt någon naturlag så blir vitkålsplantans ämnesomsättning optimal för snabb tillväxt i takt med mörkrets inbrott i augusti. Det finns studier som visar att dess ämnesomsättning och därmed näringsinnehåll också påverkas av ljusförhållandena en tid efter skörd och exempelvis är produktionen av vissa aromämnen, som påverkar både smak och fungerar cancerhämmande, som störst ifall den normala dygnsrytmen (och temperaturen) bibehålls efter skörd. Ännu verkar det inte ha bevisats, men snart påstår de väl att näringssammansättningen även påverkas av tiden på dygnet och att salladen t.ex. inte bör plockas till nattmackan.

Under det kommande året får vi ynnesten att, med Anders Persson som kursledare, lära oss mer om ekologisk odling i småbruk. Kursen ges av Hälsinglands utbildningsförbund och har planerats i samverkan med bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet. Fokus kommer vara på planering av större odlingar, förvaring och förädling. Även en del omvärldskunskap ingår där vi utifrån ett bredare perspektiv studerar hur social-ekologisk och teknologisk resiliens kan byggas upp i lokalsamhällen. Vi har också en egen liten förhoppning att, under kursen, få lära oss måla en Lilla Fridolf, kanske med en lika förbluffad min som vi själva hade då vi i växthuset fick ta emot den stora nyskördade gurkan. Japp vår kursledare har många strängar på sin lyra, bl.a. har han varit tecknare till Lilla Fridolf, 91:an Karlsson m.m. Lika häpna som vi blev över den välvuxna gurkan blev vi också över nyheten att den lilla moroten i Anders andra hand är hårdvaluta i restaurangbranschen – en av höstens heta trender i Stockholm… är det månne en smart lobbyinsats från Anders och andra jordbrukare som, pga av den kalla sommaren, har precis just bara små morötter att erbjuda. Den som vill vara med och överraskas av fler fantastiska grönsaker är välkommen till söndagens skördemarknad på Tjärnvik gård i Vågbro (vid Skärsåvägen, kl 11-15, den 24 sept)