Glädjen kan knappast bli större – vårt livs första grönsaksskörd! Rejält förvånade över att det faktiskt ”funkat” – våra ogröna fingrar till trots. Måste vara väldigt tålmodiga och förlåtande små frön. Alltid lika fascinerande att reflektera över hur det lilla fröet mha av mestadels väte, syre, kol och kväve (och solljus förstås) på bara några veckor kunnat resultera i denna enormt varierade växtmassa med sina lika enorma smakvariationer. Nu har vi fått blodad tand och ser fram emot kommande veckors – eller snarare månaders – eller t.o.m halvårs grönsaksskördande… grönkålen, svartrötterna, jordärtskockorna och palsternackorna kan tydligen skördas ända fram tills tjälen släpper framåt vårvintern förutsatt att vi lyckas gräva fram dem ur snömassorna vill säga… och dessutom innan sorkarna gör det. Nu återstår att ta reda på vilka rätter som dessa vitamin- och mineralbomber kan ligga till grund för. Fler delar av plantorna kan förtäras än vad vi vanligtvis först tänker på. T.ex. så åkte den uppsvällda delen av kålrabbistjälken ner i kvällens skördesoppa tillsammans med ett nedklipp av dess vackra bladverk – de enda som var besvikna denna kväll blev kanske våra vänner i hönsgården som härmed snuvades på sitt ”blad-kvällsfika”.
En Annorlunda Hälsingegård
