Publicerat

Dagen då vi ”hittade” blomkål

Under sommaren har det blivit många perioder då vi behövt prioritera delar av odlingslandet och samtidigt vända ryggen åt andra. Plantorna i det nedersta bortre hörnet, längst bort i köksträdgården har – när vi rannsakar oss själva – ”levt på undantag” mest hela sommaren.

Redan från början fick de små kålrot-, blomkåls- och svedjerovsplantorna – som gick sist ut från uppdrivningsbänkarna – en styvmoderlig hantering, men i takt med att vi dag efter dag konstaterade ”att inget hände med kålen där borta” så blev omsorgen allt mindre och inspektionerna allt färre tills de helt glömdes bort… tills idag då vi råkade passera förbi och ”hittade” tiotalet vita molnlika blomkålshuvuden.

Morgondagens prioriteringslista ändrades i ett huj – först och främst ska de alla få solhatt på huvudet för att inte gulna i solen (ett av det större bladen viks ner på huvudet), sen blir det spa-behandling med gödselvatten, ogräsrensning, luckring, kompost och marktäckning.

Blomkålen ansågs förr som en lite ”finare” grönsak och Mark Twain beskrev den som ”broccoli, men med collegeutbildning”. De hade nog fel… våra blev lika fina trots att vi försummade hela grundskoleinsatsen.

Quill är, till skillnad ifrån Candy, inte mycket för att jaga vilt, men bär och grönsaker uppskattar hon desto mer och tog genast detta fina exemplar under sitt beskydd.

Publicerat

Skördegille på Ranbogården – en dag om och med grönsaker

Söndagen den 16 september välkomnar vi alla som vill diskutera, förkovra sig i, köpa, eller bara njuta av en fika med åsynen av en massa grönsaker, frukt, bär – som råvara eller i förädlad form.

I samarbete med kursledare och deltagare på CFL:s småbrukskurser ordnas föredrag, utställningar och försäljning av närodlat och lokalt producerat mathantverk. Temat är brett och alltifrån praktiska tips om odling, lagring och förädling till visioner om framtidens mathållning. Kaffestugan är öppen 12:00- 16:00 och serverar som vanligt hembakat… och skördesoppa förstås. För detaljerat program se https://www.facebook.com/events/1954389081525912/

Den som vill vara med och sälja sina råvaror eller förädlade produkter kan kontakta oss senast 13 september så att vi kan se över så att alla får gott om uppställningsyta.

Publicerat

Blomstrande framtid för odlingen av tämjda vilda ängsblomster

Jämfört med växtkraften, och rena rama djungelförhållanden, i köksträdgården så kan man först tycka att ängsblomsodlingen ser lite ynklig ut, men då ska man ju komma ihåg att de flesta ängsblommor just är sådana där anspråkslösa väna varelser som inte är kända för att ta plats.

Och tittar man efter så ser man att samtliga 13 olika sorters ängsblommor har tagit sig bra och flera av dem har vuxit sig, relativt sett, rejält kraftiga och blommar för fullt. Det är extra glädjande att se eftersom flera av de närmare 6000 småplantorna som planterades under sommaren verkligen såg små och emliga ut i början. Men med lite stöttning från stenar som höll plasten på plats runt de taniga plantorna så fick de ”en plats i solen”. Lägg därtill en riklig del av det livgivande vattnet ifrån dammen så fann de snart tillvaron i det mystiska plastlandskapet riktigt trivsamt.

Förutsättningarna för att de nu fortsätter att växa sig starka till nästa år känns goda och vi kan liksom pusta ut på den punkten och se fram emot nästa säsongs blomsterrikedom… och efterföljande fröinsamling från dem. Och om några år hoppas vi kunna få se hur deras ”barnbarn” återfinns i allt vidare cirklar utifrån Mo, runt om i hela Hälsingland.

Publicerat

Fånga dagen med fång

Pompe – en vanligtvis tämligen reserverad pensionerad gentleman uttrycker ”livet som glad pensionär” då han tillsammans med fårkompisarna korta stunder får komma över till sommarhagen.

Förra året blev det sannolikt för mycket av det goda – då grästillväxten på försommaren under en period accelererade och ledde till att Pompe utvecklade foderfång – ett tyvärr allt vanligare sjukdomstillstånd hos hästar där symptomen framför allt visar sig i inflammerade hovar. I förlängningen kan hovbenet börja rotera (böjer sig bakåt-nedåt mot sulan = ont) och hovarna deformeras. Hovbenet kan aldrig rotera tillbaka igen och hovbenets infästning kommer förbli känsligare, men hovarna kan korrigeras med rätt verkning så att smärtan försvinner och felbelastningen minskar. Det verkar dock som att det sen finns en förhöjd risk att hästen blir känsligare för framtida inflammationer vid felaktigt foder och att situationen då kan bli ännu värre.

Foderfång brukar ibland jämföras med gikt som också har kopplingar mellan kost-ledproblem, men en hypotes handlar om för mycket socker som slår ut hästens normala tarmflora vilket orsakar en förgiftning/inflammation i kroppen. Trots att tillståndet är känt sedan 1700-talet och många forskningsprojekt genomförts så kvarstår många frågetecken. Det finns även andra faktorer som ökar risken för fång än felaktigt foder – exempelvis så verkar insulinresistens, överbelastning, vissa läkemedel (t.ex. kortison) och livmoderinflammation t.ex vid kvarbliven efterbörd vid förlossning alla kunna orsaka tillstånd i kroppen som leder till fång.

Lyckligtvis så har Pompe inga, på honom märkbara, problem med sina hovar längre men vi ser fram emot att framöver ordna med skogshagar till honom och hans vänner – med lagom fodertillväxt, spännande natur, mer motion och härlig trädskugga – men tills de är klara så verkar ändå dagarna i vinterhagen, guldstunderna i sommarhagen och skogsutflykterna bidra till en ”förnöjsam pensionär”.

Publicerat

Lov till utomhusduschen

Dels så är det en mycket stark, sinnlig frihetskänsla att stå mitt i naturen och duscha, och dels så möjliggör den ju att ännu mer tid kan förläggas till härliga utomhusvistelser. En av lantlivets största fördelar är ju just de goda förutsättningarna för långa utomhusdagar och har man sen tillbringat delar av dessa med att riva en källare eller grävandes i jorden så är det lämpligt att kunna skölja av sig merparten av smuts och svett utomhus… gäller i ännu högre grad för de fyrfota grävarna. Det minskar ju nämligen också nedsmutsningen inomhus vilket indirekt ger ännu mer tid för roliga utomhussysslor.

Vattnet i den svarta duschbehållaren värms upp av solen vilket innebär att duschen efter morgonens första arbetspass ofta är av det mer uppfriskande slaget, medan eftermiddagsdushen blir desto längre där man samtidigt kan njuta av dofterna, surret från insekterna och kvittret ifrån fåglarna medan solens strålar glittrar i vattnet som strilar ner framför ögonen och förskönar landskapsintrycken ändå mer. En, som sagt, svårslagen känsla av närhet till naturen.

Att man dessutom använder solen som direkt energikälla är ju en bonus som börjar bli alltmer uppenbart för de flesta nuförtiden och vi ser själva fram emot att framöver hinna se över och utveckla fler lösningar som kopplar till naturens förutsättningar utan att uttömma dem för framtida generationer.

Publicerat

Potatisbladmöglets dramatiska ankomst

Mörka illavarslande moln tornar upp sig på himlen och hotar att förmörka paradiset på Ranbo – som ett omen om stundande farsoter och ond bråd död… raderna kunde vara inledningen till en historisk skildring om pestens skoningslösa framfart… men den här gången var det tur nog det lindrigare men nog så dramatiska potatisbladmöglets ankomst.

Från att ena kvällen ha sett den typiskt bruna slokande blasten på en enda potatisplanta bland hundratalet mörkgröna ståtliga plantor… till att ett dygn senare förskräckas över något som närmast kan upplevas som en potatiskyrkogård gav en kuslig föraning om algsvampars och deras luftburna sporangiers obarmhärtiga övertag vid ”rätta förhållanden”. Fukten och värmen på dagen i kombination med den svala, daggrika och blåsiga natten var uppenbarligen till de små sporangiernas fördel och spridningen gick med ”vindens fart”. En vän till oss, en luttrad potatisodlare, vittnade också om hur vi odlare själva ofta figurerar som lieman när vi fått sporer på stövlar och kläder och promenerar vidare i odlingarna så kan man lite senare ”se” spåret av sin egen promenad i form av angripna och till synes livlösa plantor där man gått. För att hejda spridningen ytterligare rekommenderas att man nu slår av blasten och tar bort den från landet. Om blasten får ligga kvar kan marken bli kontaminerad i upp till fyra år.

En tröst i dessa stunder – när den ena, med blast fullastade skottkärran efter den andra körs bort – är dock att knölarna inte hunnit drabbas… förutom att de ganska snart efter det att blasten slagits av avstannar i tillväxt – men så här på sensommaren skulle det ändå skett.

Den bästa lagringsplatsen för knölarna är att vara kvar under jorden tills frosten kommer och de lämnas nu kvar, begravda under jordtäcket på potatiskyrkogården, men vid fräsch vigör!

Publicerat

Trångt på prispallen när testbäddar utvärderas

Några av våra trogna följare med gott minne kanske kommer ihåg att vi gjorde en rejäl experimentuppställning i vår tomatodling med avseende på olika jordförhållanden. Nu är det skördetid och dags att utvärdera resultatet. Och den vinnande odlingstekniken för tomaterna blev…

Nej, tyvärr kan vi inte släppa någon braskande löpsedelsnyhet i stil med ”Så här blir du snuskigt rik på dina tomater.” Men för oss som nöjer oss med lite blygsammare överraskningar så är det ju ändå lite häpnadsväckande att ingen av våra fyra testbäddar kom ut som en klar segrare. Det var ju ändå ganska stor skillnad i utgångsförutsättningar.

Med tanke på de senaste veckornas ganska rikliga skörderesultatet på samtliga bäddar så känns det fel att kalla det för ett dött lopp, så låt oss istället konstatera att det blev trångt överst på prispallen. Mot bakgrund av det relativt begränsade statistiska underlaget med 16 plantor per testbädd, så måste vi ändå dra slutsatsen att samtliga testbäddar ger lika stora skördar… mao verkar de alla trivas lika bra, oavsett vilken av de fyra odlingsjordarna som de planterats i.

Första tanken med det här resultatet i bagaget blir ju att vi, till nästa år, inte behöver skaffa hem långväga transporterad köpejord i påsar utan att det går lika bra att återanvända sanden i pallkragen eller vår egen åkerjord – var inte det lite trevliga, ganska otippade och häpnadsväckande resultat?

Men sen var det ju det där med säsongens ovanligt varma och soliga väder förstås… och i kombination med den humusrika dammbevattningen – kanske är det den mirakelmixen som skulle göra varenda tomatplanta till ”maskrosbarn” om man så planterade dom i asfalt?!

Publicerat

Världens första och därmed även största vattenmelon på friland norr om Dalälven…

i alla fall i Hälsingland… eller i Mo. Okej då – i alla fall världens första… för oss!

Sedan ett par dagar kompletteras vår frukost med denna lilla raritet, av flera skäl utöver den uppenbara att det är så gott– för enligt vissa studier kan vattenmelon som intas en timma före ett träningspass förhindra ömma muskler dagen efter – detta tack vare en aminosyra som hjälper blodkärlen att slappna av. Detta måste vi förstås testa – vore ju fint att på morgnar och kvällar kunna skutta ännu lättare till och från ogräsrensningen.

Och inte nog med det – namnet till trots – så ligger vattenmelonen, med en vattenhalt på 90%, i lä jämfört med gurkans 96,5%. Mao finns i vattenmelonen gott om utrymme för mängder av andra nyttigheter exempelvis A- och C-vitamin. Efter frukostens melonskiva på 300 gram har vi fått i oss en tredjedel av det rekommenderade intaget.

Men säg den lycka som varar… snart är melonsäsongen över och lagringsmöjligheterna känns inte uppenbara – infrysning känns inte som någon hit och torkning vore ju ett skämt. Men inläggning av den vita centimetern innanför skalet skall tydligen vara en klassiker i södra USA.

Men vid det laget – när melonsäsongen är över – så är ju också den C-vitaminrika brysselkålen och A-vitaminrika moroten bra ersättare och vad gäller ömma muskler så blir det väl ett allt mindre problem ju längre ifrån melonsäsongen och de ljusa långa dagarna som vi kommer… åtminstone ömma muskler pga ogräsrensning… hade nästan glömt bort förra säsongens snöskottning.

Publicerat

Broccolo heter den här fantastiska skapelsen

Men den säljs ofta under namnet Romanesco och kallas i folkmun också för korallkål. Enligt de flesta källor är det en hybrid mellan broccoli och blomkål, men behandlas som den senare.

I köksträdgården har den ”plötsligt” med full kraft utvecklats och tagit form – som en naturlig gulgrön approximativ fraktal innesluten i sitt enorma bladverk. Det är därmed helt klart kaos-teoretikernas favoritgrönsak – Va? varför då? Jo, vissa kaotiska system kan kretsa kring en punkt utan att aldrig gå till den, men heller aldrig lämna området omkring den men heller inte någonsin upprepa sig. En fraktal är ett sådant system. Typiskt för en fraktal är att den upprepar sitt grundmönster i allt mindre enheter i all oändlighet. Om man tittar lite närmare kan man se hur den vridna pagodlika kålgrönsaken till största delen är uppbyggd från samma grundläggande form, av små vridna pagoder som upprepas om och om igen i allt mindre skala – som små kopior av sig själv.

Det här kan vi hitta igen på många växter i naturen, t.ex. ormbunkar är tydliga exempel men även själva grenverket på många träd är ungefärliga fraktaler. Vissa forskare menar att just naturens egna självupprepande – fraktala – mönster stimulerar den mänskliga hjärnan så att nyfikenhet och vakenhet hålls på precis lagom nivå för att underlätta återhämtning och att detta skulle vara anledningen till att naturen är så bra på att bota stresstillstånd.

Nu behöver man inte vara varken kaosteoretiker eller utbränd för att uppskatta Broccolon. När man sett sig mätt på den så uppskattar de flesta även den vackra kålen för sin milda smakrikedom – som rå eller väldigt försiktigt tillagad.

Publicerat

Skatteverket inkasserar – skattningsvis 40 kg honung! 

Invånarna i det lilla samhället vid Ranbo tog det på det hela taget ganska lugnt när skatteverkets representanter Julia och Sven-Olof kom förbi och genomförde årets första skatteindrivning. Det var bara i en av bosättningarna som tjänstemännen kände sig lite hotade och tog på sig skyddsdräkter.

På sätt och vis kan man ju förstå arbetarna där när tjänstemännen berättade att man hade kommit fram till att en skattesats på 100% var en rimlig nivå för deras arbetsinsats – erkänn att de flesta av er skulle känna en viss besvikelse först, och kanske rent av fundera på åtminstone ett milt motstånd för att försvara era, med hårt slit förvärvade egendomar. Det var ju resultatet av många veckors hårt arbete i hettan som bara försvann i ett nafs. ”Hade vi vetat om att skattesatsen var så högt satt så kunde vi ju hellre tillbringat dagarna på stranden och druckit saft och käkat bullar från badgästerna istället för att släpa hem och fylla på våra vinterförråd”, hävdade de. Nåja… när tjänstemännen lovade att det skulle komma en skatteåterbäring senare i höst i form av sockervatten ” som var liiika gott och nyttigt” accepterade arbetarna till sist detta, trots att de tyckte det var lite konstigt att inte tjänstemännen lika gärna tog det själva då istället för att ”länsa deras skafferi”.

Nu är ju Krainerbina kända för sitt goda humör så det slutade med att alla var nöjda och tjänstemännen godtog ursäkten för den tidigare lite hätska stämningen, och inflikade att det säkert var åskan, som låg i luften, som hade gjort alla lite spända och irriterade. Tjänstemännen slappnade av berättade ärligt hur innerligt tacksamma alla skulle komma att vara för deras arbete och hur mycket man kommer att njuta av deras utsökta produkt. Då brummade alla bina förnöjsamt och meddelade att de uppskattade att få hjälpa till och gärna fortsatte med ett trevligt samarbete. Med en vacker gest, och som tecken på ett förnyat ömsesidigt förtroende lyfte tjänstemännen på hattarna för bina (och kanske för att det blev lite för varmt) och hälsade på återseende… och lovade att komma tillbaka när bina fyllt förråden igen.

Nu ser vi, förstahandskonsumenter, fram emot att få vara med när skatten ska slungas nästa vecka… för att sen fyllas på i små genomskinliga skattkistor samt klistra på etiketter som hedrar de flitiga invånarna i samhället vid Ranbo. ”Ranbohonung” ska det bli.