Da Capo al Fine ”från början till slut” för den uråldriga lovsången till torkning

I vår ambition att ersätta långväga transporterade råvaror med alternativ från närområdet så blev glädjen stor då vi häromdagen fick plocka äpplen från Bettans fantastiska fruktträdgård… och därmed skapa en möjlighet att ersätta russinen i frukostgröten med ”äppelrussin”. Genom att hänga färska äppelskivor på tork några dagar så ser vi framför oss hur inte bara smakupplevelsen av frukostgröten förhöjs utan även hur vinterns flingblandningar och utflykter med ”jägarsnus” också får ett litet lyft – för både smakupplevelse och, när fler väljer att ersätta russinen med torkade äpplen – vår planet.

Sedan urminnes tider har man förstått att uppskatta torkning som en utmärkt konserveringsmetod; näringsämnen och smaken bevaras bra, lång hållbarhet, inga kemiska tillsatser behövs, tar lite utrymme, låg vikt, energibesparande (vid rumstorkning), en billig konserveringsmetod som inte kräver någon utrustning och, som grädde på moset, bidrar till att sätta feststämning på vardagen – för vem blir inte glad av ett gäng vackra äppelgirlanger.

För äppelallergiker kan äppelsorterna Santana och Gloster eventuellt vara en lösning då dessa sorter innehåller mindre mängder av proteinet Mal-d1 som allergiker reagerar på.

Lömsk höstlig vila

Det är lätt att förledas att tro att man så här på höstkanten kan pusta ut, då ogrästillväxten till synes, så uppenbart, har avtagit … men då har man gått på en av växtrikets, relativt sett, mest avancerade finter i kampen om markområden. För samtidigt som vissa ogräsplantor i september-oktober verkar ge upp striden och gå in i en viloperiod och skjuter färre skott ovan jord… så går de i själva verket bara under jorden med sin förrädiska verksamhet och lägger all näring till rotsystemet och nya utlöpare och bygger sig alltså bara allt starkare inför nästa säsongs kamp om växtytan.

Så länge förutsättningar för fotosyntesen finns, det vill säga så länge som ogräsplantan lever ovan mark, om än så liten och förvillande oskyldig, så fortsätter näringen att bidra till detta ”isbergsscenario” där ogräset med sitt nu väl utvecklade rotsystem, den dag som vårens solstrålar väcker dem ur ”dvalan”, i själva verket är fullt stridsberedda för att, om möjligt, ta över hela odlingslandet.

För att ha en chans i denna kamp gäller det att minimera fotosyntesen hos dem… förslagsvis genom att täcka med organiskt material. Det sägs att ett tio cm tjockt lager krävs för att hämma vissa rotogräs (5 cm för ettårigt ogräs). När det gäller tidningspapper så finns det uppgifter om att 8 sidor ska räcka. Härmed får begreppet tidningsdöden en helt ny innebörd.

Nu har man inte forskat på alla ogräs så vi tar till med både ”hängslen och livrem” och har anammat ett 30-sidor tjockt lager med tidningspapper tillsammans med ett tjockt lager av gammalt hösilage. Det blir med andra ord också ett både mjukt och isolerande täcke på bäddarna – trivsamt inte bara för de önskade plantorna utan även för vår fyrbenta vän, Quill som stundtals också gärna försvinner bort i höstvila – dock inte en lika lömsk sådan. Sen finns det ju andra, som jobbar mycket hårdare, såsom vår andra vän Candy, som premierar att ”hjälpa oss” att gräva i landen när hon är ute och som därmed nöjer sig med en snabb powernap oavsett hur hårt, ojämnt och obäddat underlaget än är.

Stormen har bedarrat

I förrgår skrev vi lite skämtsamt om hur känslan på gården var som lugnet före stormen. Föga anade vi då hur sannspådda vi skulle bli. Inte i vår vildaste fantasi insåg vi hur populärt ett skördegille på Ranbo kunde vara en vacker och sen sensommardag. Vissa betydligt mer namnkunniga stormar på USAs sydkust framstår nästan som friska fläktar jämfört med den som drog in över delar av Ranbo igår. Den var dock extremt lokalt fokuserad till de inre köksregionerna.

När vi något enstaka ögonblick tappade fokus på arbetet och tittade ut över den solvärmda gården som var full av människor som fikade, pratade, lekte, sålde eller köpte grönsaker eller andra mathantverksrelaterade produkter så var det en perfekt sinnebild av aktiv harmoni och samtidigt en tydlig och spännande kontrast till den aktiva hysteri man kände inombords när man strax efteråt insåg att nu var det tomt i soppterrinen, kaffekannorna, och servishyllan… samtidigt som kön ringlade genom hela kaffestugan ut till farstutrappan. Det är i dessa stunder som vännerna prövas och det var verkligen skönt att, i det läget, se att vi har gott om dem. Alla besökare var generellt oerhört förstående, tålmodiga och hjälpte glatt till med att lyfta vidare nydiskat och nyskuret för påfyllning av luckor i utbudet medan det dök upp vänner ifrån alla möjliga hörn som plötsligt diskade, servade och till och med lagade mer skördesoppa. Extra stort tack till er.

Alla säljande knallar, föreläsare, kursdeltagare och arrangörer sammanfattade att de haft en jättetrevlig dag och alla gäster verkade njuta – så ett stort tack till er allesammans för ett underbart mysigt skördegille på Ranbo.

Lyssna till intressanta föredrag på logen

Under skördegillet välkomnar vi alla som vill lära sig mer om, och diskutera mat- och klimatfrågor som vi måste förhålla oss till i framtiden vare sig vi vill eller inte. Att sätta sig in i frågeställningarna brukar vara det bästa sättet att börja se positivt till möjligheterna istället för att blunda och inte låtsas om utmaningarna.

Anders Persson har under många år arbetet med omställnings- och hållbarhetsfrågor i olika sammanhang, bland annat som upphovsman till Framtidsveckorna. Anders har därtill medverkat till framväxten av småbrukarutbildningen på Centrum för flexibelt lärande, CFL. Anders kommer i sitt föredrag på logen klockan 12:30 bland annat tala om riskerna med dagens, ofta ohållbara livsmedelsproduktion, och dess klimatpåverkan och hur maten skulle kunna produceras för att minska de stora miljöproblem som vårt livsmedelssystem idag orsakar.

Therese Westlén är lärare och biolog och har bland annat jobbat med frågor kring hälsosam Nordisk mat tillsammans med forskare på Lantmännens FoU-avdelning. Therese är också kursledare på CFL:s kurs Småbruk 2 där förädling av råvaror är i fokus och hon kommer i sitt föredrag kl 13:30 berätta om förädlingens konster. Bland annat kommer vi få se hur mjölksyrning av grönsaker går till. Therese och några kursdeltagare kommer även belysa frågan: ”Hur hittar man den lokala maten?”

Info om Skördegillet på Ranbo den 16 sept: http://www.ranbogarden.se/kalender/

Sommaren har dragit sig tillbaka…

och lugnet har infunnit sig med bara lite mysigt höstpyssel i trädgården… kunde man kanske luras att tro ifrån bilden, men det är fel antagande av två skäl.

För det första så är det bara lugnet före stormen. Imorgon är det nämligen full fart på gården igen. Skördegille… ett passande namn som sätter fingret på morgondagens breda och festliga utbud av aktiviteter; skördemarknad med närodlat och lokalt mathantverk, bokförsäljning kring samma tema, akvarellmålningar, föredrag, utställningar, fika… och allt i en härligt höstlig inramning… och där kom, återigen, det andra felet. För är det verkligen höst?

Hösten brukar – enligt statistiken – göra sitt antåg i Mo den 15 september ifall man går efter SMHI:s meteorologiska definition som lyder: Hösten har kommit när ”en dygnsmedeltemperatur på mellan 0 och +10°C varat i fem dygn”. Om vi tittar på de senaste fyra dygnen så inser vi att det inte kommer uppfyllas den 15 september i år… utan nu återstår bara att se hur stor avvikelse från detta medelvärde vi får i år… för än så länge så har solens strålar och luftens varma vindar sett till att vi, med denna meteorologiska terminologi, fortfarande har sommar på Ranbo – även om höstfärgerna på träden säger något annat.
Så med andra ord, dubbelt varmt välkomna på sommarens skördegille imorgon!

Info om Skördegillet på Ranbo den 16 sept: http://www.ranbogarden.se/kalender/

Kan den ädla konsten fånga förädlingens konster?

Det är inte bara förädlingskonster som kommer visas upp på Skördegillet utan vi får också möjlighet att uppleva Aquagruppens ädla konster i akvarellmålning.

Gruppen, bestående av elva engagerade akvarellmålare, kommer under skördegillet fånga dagens stämningar, miljöer och säkert ett och annat mathantverk eller grönsak i sina målningar ute i trädgården. Under skördegillet finns även möjlighet att ta del av Aquagruppens utställning kring temat grönsaker där flera av gruppdeltagarnas vackra, tidigare alster av grönsaks-stillebens presenteras.

Gruppen har, under ledning av Eilert Andersson, målat tillsammans på onsdagskvällarna, i nuvarande konstellation, under 4-5 år, men flera av dem under betydligt längre tid. Gruppen består av, i den ordning som konstverken på fotot kommer kolumnvis från vänster, uppifrån och ner: Anne-Christine Modin, Marja Lundbäck, Anders Norén, Ewa i Walla, Anette Thor, Gunnel Hedenstedt, Kristina Norén, Anna Maria Hansson, Eva Boström, Eilert Andersson och Kristina Krantz (inte representerad på fotot).

För info om Skördegillet på Ranbo den 16 sept: http://www.ranbogarden.se/kalender/

Skördegillet – en fläkt från gångna sommarens skogar, ängar och vattendrag

Det är mer än resultat från trädgårdslandens något mer tuktade miljöer som besökare kommer få erfara under söndagens Skördegille. Bland annat får besökare träffa Kavita och Mikael från Tönnfors fiskodling som odlar och förädlar regnbågslax i grävda dammar försedda med vatten som strömmar igenom från Draggan, ån som kopplar gården till Näsfjärden. De varmröker, kallröker, gravar och säljer fryst regnbågslax.

Biodlare Sven-Olof Sundin finns också på plats för den som vill köpa honung producerad av nektar från hagar och ängar vid Ranbo med omnejd. Sven-Olof har drygt 30-talet bisamhällen och det han inte kan svara på när det gäller bin är antagligen inte värt att veta.

Ni får också, genom Annika Rudolfsson, möjlighet att ta del av förädlade mejerier från Krype fäbodvall, en levande fäbodvall långt inne i de djupa Hälsingeskogarna med både getter, fjällkor och höns. Ett ypperligt tillfälle att också få veta hur det är att under några sommarmånader leva på en fäbod som man gjorde för 100 år sedan.

Därtill kommer många fler förädlade produkter som exempelvis marmelader, senap och sylter gjorda på råvaror från både skogens och köksträdgårdarnas skafferier dukas upp för försäljning av bland annat Margareta Nilsson från Maggans delikatesser i Kilafors och kursdeltagare på Småbruk 2.

Alltings vagga

Som om lilla Mo socken inte har haft tillräckligt stor beskuren del av fläktarna från historiens vingslag. Hälsinge regementes samlingsplats under många århundradena, ett av Sveriges största och framgångsrikaste manufakturer på 1700-talet och den spännande historien om Hälsingmo förläggning på 1940-talet. Efter lite källforskning i Dr Livingstones anda så inser vi nu dessutom att hela upprinnelsen till Söderhamn som by och senare som stad finns att hitta i Mo socken.

Nu ska vi dock inte förhasta oss och komplettera med ett nytt band till den, på många sätt, store Olof Rudbeck den äldres monumentalverk ”Atlantican” där han på 1600-talet, mycket ödmjukt, lyckas förklara att Sverige är hela mänsklighetens vagga och där vi i band två alltså skulle precisera mer exakt var i Sverige som Adam och Eva levde i paradiset. Men så här ligger det till. Det var ju kraften vid kvarnfallet i Söderhamnsån som låg till grund för beslutet att, på platsen, år 1620 förlägga en centraliserad vapentillverkning för Hälsinglands många skickliga vapensmeder och samtidigt grunda staden. Platsen kring åmynningen hade dock fungerat flitigt som plats för handel och fiske sedan urminnes tider och med en borg, Faxehus som vakade över både platsen och ån från tidig medeltid. Olof Rudbeck skulle genast jämföra det med hur ett av världens sju underverk ”Fyrtornet på Faros” vakade över skeppen som kom till staden Alexandria vid Nilens utlopp i över 1000 år. Precis som Dr Livingstone senare undrade var någonstans det blomstrande Alexandria’s livsnerv Nilen hade sin upprinnelse så undrade vi nu förstås var Söderhamnsån hämtade sitt livgivande vatten.

Med fingret på kartan kan man svårligen följa dess ringlande uppströms genom Söderala, därav namnet på ån här, Berga och Kyrkbyn som alla alltså fått ta del av dess kraft. Därifrån har den gått under det mer trolska och spännande namnet Bergaån. Och efter att ha klättrat upp för den höga klippbranten, med många potentiella trollhålor, till högsta toppen på Högbrunnsberget så förstår man varför, och utsikten och stämningen här uppe är minst sagt förtrollande där Söderhamnsåns källa, Stora Örtjärn ligger som en pärla mellan skogsklädda böljande vidder… Kanske att Olof Rudbeck hade rätt trots allt.

Soppan är framkörd

Under flera kvällsmiddagar har den ena skördesoppan efter den andra provats ut av en kritisk men rättvis smakpanel. Kraven är högt ställda; grönsakerna ska vara nyskördade, snabba att tillreda, räcka till många men tillredas av få och… framför allt ska det vara en god upplevelse för både öga och gom.

Den Nyzeeländska spenaten var en sådan grönsak som tämligen snabbt ”tog sig igenom nålsögat” men för att göra den till en lite mindre traditionell, och en lite mer spännande smakupplevelse fick den prova att dela utrymmet med allehanda andra grönsaker. På söndagens Skördegille får ni se och smaka på resultatet av Ranbogängets bedömningsinsatser när soppterrinen fyllts på i Kaffestugan.
Frågan om huruvida spenaten verkligen uppfyller kriteriet ”snabb råvara att tillreda” är berättigad. I provköket tog det några timmar att ta sig an kärrorna med spenat med ett slutresultat på endast 4,5 kg förvälld och mixad spenat… dvs en slutvikt per tidsenhet som kanske inte var speciellt imponerande – men smak- och näringsmässigt slår det å andra sidan det mesta.

På lördag är det dags att gå från pilotlina till ”verifieringsfas” då vi kör fram nya kärror med nyskördad spenat och tillbringar många fler timmar med plockande, sorterande, tvättande, kokande och fixande runt bordet. Men med gott sällskap, intressanta samtal och inspirerande radioprogram så är det ju faktiskt riktigt trevligt om sysslorna inte är så tidseffektiva!

Många som uppskattar ängsblommeprakten på Ranbo

Odlingsytan med åkervädd blommar för fullt liksom ytorna med prästkragar, liten blåklocka och flockfibbla – ängsblommor som vanligtvis blommar i juni!

Som ni säkert minns så planterade vi närmare 6000 småplantor, av 13 olika sorters ängsblommor i juni och nu tio veckor senare kan vi redan samla in fröer från flera av dem – något som enligt planen skulle göras först nästa år. Fröerna kommer sedan skickas ner till ängsblomsföretaget Pratensis som utgör nästa länk i kedjan för att öka andelen ängsytor i Sverige. Idag finns endast en procent kvar av de ängsmarker vi hade i Sverige för 100 år sedan och ängar är därmed vår mest hotade naturtyp… så det finns med andra ord mycket att jobba ikapp och därmed är det ju bra att just det projektet plötsligt ligger ett år före sin tidsplan… hur många projektledare brukar kunna säga det!?

Ängar hör, tillsammans med naturbeteshagar, till de mest artrika och arttäta miljöerna vi har och där en äkta ängsmark kan hysa 50-talet olika arter av blommor och gräs per kvadratmeter. De utgör därmed också livsmiljön för hälften av våra rödlistade insektsarter.

På söndag 16 september, i samband med Skördegillet på Ranbo, finns – om solens strålar värmer – möjlighet att uppleva det rogivande surret från alla de många olika flitiga insekterna som hittat till ängsblomsoasen på Ranbo. Ifall ni väljer att vara med på visningen så får ni även tips på hur var och en lätt kan bidra till bättre livsmiljöer för insekter i trädgården hemma.

Under Skördegillet kommer kaffestugan vara öppen och där en tallrik soppa från nyskördade grönsaker smakar bra före kaffet. Flera lokala mathantverkare kommer också vara på plats och erbjuda möjligheter att köpa närproducerade, fantastiska ostar, marmelader, senap, saft, Ranbohonung m.m.! Läs gärna mer på http://www.ranbogarden.se/kalender/eller https://www.facebook.com/events/1954389081525912/ . Toppen om ni hjälper till och delar till andra som kan vara intresserade!