Publicerat

Orientering bland röda stugor

Kan det bli för många röda stugor? För många år sedan uttryckte en amerikanska för oss hur fantasilöst hon upplevt den svenska landsbygden med alla sina röda stugor. Vi är långtifrån lättkränkta men där måste vi erkänna att vi blev lite besvikna över att hon inte sett tjusningen i denna 250-åriga målartradition.

Men en dag som denna slås vi av tanken att hon kanske, trots allt, ändå var något på spåren… kommer de tusentals små individer, vars blivande hem vi just självklart traditionsenligt färgsatt i falurött nickande instämma och tycka att det inte bara är fantasilöst utan framför allt att det blir så stor risk att man bär hem maten till grannarna istället, då husen nu ser så lika ut?

Små som de är så har bin en fantastisk förmåga att orientera sig. De använder både sitt minne och nyinlärningsförmåga då de med hjälp av olika landmärken, en inbyggd ”kompass”, inbyggd klocka och polariserat UV-ljus orienterar sig till rätt riktning. En riktning som de också kan ha fått sig förklarad av ett annat bi, som upphetsad över sitt tidigare fynd snabbt delar med sig till de andra i kupan i form av en noga utförd ”dans” som guidar de andra på nästa flygtur. När de kommer tillbaka i närheten av sin kupa så kan de också känna igen sin familj på lukten.

Men trots alla dessa mycket välutvecklade målsökande förmågor så händer det ändå att de snubblar på målsnöret om alltför många likadana kupor sitter för lika placerat, för nära varandra. Därför vill vi underlätta slutspurten in mot flustret och minska risken för denna så kallad felflykt, dvs flygning till fel kupa. Då utnyttjar vi det faktum att förutom ovanstående knep som används rutinmässigt så gör biet på sin första resa en extra noggrann rekognosceringstur kring kupan för att identifiera specifika landmärken såsom buskar och träd för att lära sig hitta i sitt bostadskvarter och till rätt kupa. Ett ”litet husnummer” i form av ett färgglatt målat fluster i olika färger på de olika kuporna kan då vara den sista ledtråden för att inte behöva bjuda grannarna på middag varje dag man kommer hem trött från jobbet.

I sammanhanget är det snarare växtbekämpningsmedel som vi ska oroa oss för… och det är en oro att ta på fullaste allvar. Speciellt världens mest använda bekämpningsmedel, glyfosat, som har visat sig försämra binas orienteringsförmåga och de kan då få svårt att hitta hem efter att ha pollinerat en växt som sprutats med exempelvis Roundup som innehåller glyfosat. Vi är många som borde bekymra oss… merparten av världens livsmedelsproduktion är ju beroende av pollinerande bin och andra insekter. Diskussioner inom EU pågår huruvida/när glyfosat ska förjudas. I Sverige används årligen omkring 600 ton glyfosat på banvallar, inom jordbruk och i trädgårdar vilket gör det till det vanligaste ogräsmedlet.

Publicerat

Sådd av säd

Intet nytt under solen… och ändå står vi här som frågetecken. Liksom våra förfäder, som för 10 000 år sedan satt och klurade på bästa förutsättningar och teknik för att så säd, så försöker Julia hitta optimala omständigheter för dessa, för mänskligheten så ovärderliga, små sädeskorn (talande är hur drängar inom jordbruket i förmodern tid i Sverige fick mer än 70 % av sitt kaloriintag från spannmål).

Efter alla tusen år av omfattande beprövad erfarenhet så kan man ju tycka att en optimerad spridande kaströrelse med handen borde sitta reflexmässigt i ryggmärgen, nästan genetiskt nedärvt från jordbruksgeneration till nästa. Likaså borde känslan för rätt så-djup och så-avstånd vara självklar. Men någon sådan nedärvd gen vill ingalunda ge sig till känna hos oss.

Ändå underligare är det att dessa uppgifter visar sig vara tämligen svår-googlade. Från att tidigare genom muntlig tradition ha förts vidare och varit allmänbildning hos den stora massan i vårt land till långt in på 1900-talet så kan det idag nästan kännas som en magisk hemlig kunskap som man bara förvärvar från ett fåtal invigda – spannmålsbönderna – en delmängd av Sveriges jordbrukare som tillsammans idag bara utgör omkring 1,5% av Sveriges befolkning.

Som i så många tidigare söksammanhang, börjar vi leta i jordbruksverkets kunskapskällor. Här finns mycket information om lämpliga växtföljder, jordmån, ogräsreglering för olika sädesslag och olika sorter, och man inser snabbt hur pass många faktorer som påverkar ett skördeutfall och hur komplicerat deras inbördes förhållanden är. Men vi befinner oss fortfarande på ruta ett med den grundläggande frågan om så-djup och det är först när vi snubblar över deras artikel i VäxtEko från 1997 som vi finner sammanfattande uppgifter. Det är ju tankeväckande att vi på 150 år gått ifrån i stort sett självhushållande bönder med alla kunskaper om hur man försörjer sig av jorden med bara ekosystemen till hjälp, till idag då vi knappt ens kan googla oss tillbaka till så viktig information. Om den här kunskapen även hos er har gått ur genuppsättningen, förpassats till oanvända låsta delar av minnet och ni känner att det kan vara bra att kunna plocka fram det igen så får ni en minnesväckare här:Rågen bör sås grunt, 2-3 cm. Så-djupet för korn bör vara 3-5 cm, medan ett så-djup för vårvete på 3-5 cm ofta ger bäst resultatet förutsatt att utsädet placeras på såbäddens botten och att såbädden består av huvudsakligen finfördelat material.

Uppgifterna ovan bekräftades sedermera av en vän där den muntliga tradition hållits levande, en erfaren, invigd, spannmålsbonde.

Vad gäller havre och höstvete söker vi vidare. Kanske får vi kontakta vår vän igen som förhoppningsvis kan hjälpa oss där?

Vår beundran för våra förfäders mödor och överlevnadsförmåga stiger där vi idag sitter med ett överflöd av tusentals korn som vi har råd och möjlighet att kasta ut lite på chans, en lyx som vi kan unna oss att experimentera med.

Publicerat

Nyfödda kycklingar

I hönsflocken finns tre hönor som utmärker sig som särdeles bra värphönor. Trots den långa mörka vintern så har det inte gått en dag utan att de tillsammans med sina medsystrar i flocken, och med tupparna som medhjälpare, hittat på nya strategier för att undvika att den där hemska-människan-i-stora-huset kommer och stjäl alla äggen på morgonkvisten. För drygt tre veckor sedan lät vi dem vinna en avgörande seger och de har sedan dess fått ligga kvar på sju av äggen i redet, med resultatet att fyra ulliga små kycklingar häromdagen såg dagens ljus.

Att det inte blev ännu fler dunbollar som blinkar mot det intensiva vårljuset med pepparkornslika ögon beror nog på att hemska-människan satte några mystiska tecken på några av våra ägg. ”Inte kunde vi veta att hon ville att de skulle sparas”. Nej, det var för konstigt och det var mycket oftare än slumpen som just de ”misstänkt förtrollade” och därmed ”troligen defekta” äggen hade sorterats bort på ena eller andra sättet till fördel för nya omarkerade ägg… som människan oförtrutet fortsatte stjäla.

Efter ungefär halva tiden vändes dock trenden och kanske var det så att helt normalt liv nu hade noterats i de mystiskt markerade äggen, för plötsligt så vann de i status och värmdes nu omsorgsfullt av alla de tre hönorna.

Trots de livade små kycklingarna råder ett lugn och en förnöjsamhet i hönsgården, rutiner med skola och praktiska övningar verkar vara i full gång och det är inte sällan som de små kycklingarna på skolrasterna försöker vidga sina vyer så pass långt som upp till en meter från hönsmammorna som då genast är där och förklarar var gränserna går – vem kan vara säker, människomonstret kanske ändå slår till och kidnappar våra kläckta barn.

Publicerat

Intryck från Hälsingegårdsdagen

Vi sammanfattar Hälsingegårdsdagen som en ny intressant och i våra ögon mycket lyckad aktivitet på Ranbogården. Tre veckors förkylning är väl inte optimalt inför ett sådant evenemang och regnvädret, hur viktigt och efterlängtat det än var, så underlättade det ju inte planeringen. Det blev dock riktigt mysigt. Återigen en viktig påminnelse om att det viktigaste för oss är att hinna med att umgås med så många som möjligt av dem som kommer på besök och där hjälpte nog regnet till lite med att hålla besöksströmmen på en lagom nivå.

Skrämda av förkylningar, väderprognoser, förra årets anstormning på skördegillet, och att en av oss skulle kunna fastna med boksignering gjorde att vi kastade ut några livlinor för en vecka sedan… och vilken underbar känsla när alla vi kastade till utan tvekan och med glädje kom till vår undsättning och hjälpte till i Kaffestugan. Trots många andra positiva intryck idag så kommer det förbli den bestående hjärtvärmande känslan för oss. Stort tack till er.

Det var cirka 150 personer som trotsade den låga temperaturen och den höga luftfuktigheten ute och sedan tog skydd hos oss en stund för en planetär fika i kaffestugan där brasorna i rörspisen respektive plåtkaminen effektivt jagat bort uteluften. Ostkakan var mycket uppskattad… och ja, den knarrade!

Uppvärmda och stärkta så sökte sig de flesta ut till logen åtminstone ett varv för att hälsa på hos oss som satt och signerade böcker med koppling till lokalt, småskaligt, hållbart och annat tänkvärt. Det var ett dignande långbord med godsaker, där Hälsinglands Flora, fortfarande doftande av nytryck, troligen var bästsäljaren – ett imponerande verk. Men många stannade också kvar för att lyssna på föredragen. Först ut var Lisa Wiik Persson från Skogsstyrelsen. Hon bekräftade med sitt föredrag att vårt ekonomiskt framgångsrika skogsbruk skapat stora problem för mångfalden och att de nu på olika sätt informerar, uppmuntrar och även ekonomiskt stöder de som vill göra åtgärder som motverkar denna utveckling. Det var många i publiken, som med bakgrund av de allt fler tydliga forskningsresultat som visar hur allvarlig situationen börjar bli, ville se att Skogsstyrelsen borde vara ännu mer aktiva i sin information kring detta och även på olika sätt avråda ”dåliga” skogsvårdsplaner. Som myndighet är de förvisso skyldiga att följa de mål och direktiv som riksdagen satt upp och där ”målen för produktion och miljöhänsyn är jämställda” så där kan man ju inte lasta Skogsstyrelsen och vi tycker nog också att deras hemsida och information som finns att söka upp där är föredömlig, men med tanke på att målen också säger att ”Skogen ska brukas på ett hållbart sätt så att även framtida generationer kan ha nytta av den” och när den nu generellt inte gör det så tycker man att Skogsstyrelsen borde kunna ha mycket större befogenheter och medel att både nå ut bättre med det tydliga budskapet, tillrättavisa och stävja skötsel som direkt motverkar det målet.

Stefan Lundgren pratade om styrkan i att använda djur på rätt sätt i småskaligt jordbruk för att hitta tillbaka till de kretslopp som var så självklara i jordbruken förr och som FN menar att vi måste hitta tillbaka till via de agroekologiska principerna. Anders Persson informerade om alla de kurser som han är med och ordnar efter just dessa principer och det är oerhört roligt att se att de får allt större uppmärksamhet och antal deltagare.
Tillsammans gör vi skillnad.

Publicerat

Mamsells återfår en tidigare roll

Flera cafégäster har vid sina besök i Kaffestugan berättat om tidigare trevliga fikastunder i stugan Mamsells. Denna stuga har under de senaste säsongerna fungerat enbart som utställningslokal. Men eftersom det rejält efterlängtade rejäla regnet kommer rejält olägligt mitt på vår Hälsingegårdsdag så blev vi rädda att Kaffestugan inte ska räcka till varför möjligheten nu alltså finns att återuppleva de tre vackra rustika rummen från något av fikaborden där.

Det är inte klarlagt när båda dessa stugor byggdes men vissa bevarade detaljer tyder på 1700-tal och ursprungligen var de nog dräng- och eventuellt pigstugor, även om en snabb titt i kyrkböckerna inte pekar på att det fanns många pigor och drängar i hushållet. Ranbogården var ju dock starkt kopplad till manufakturen varför det är lite oklart, åtminstone för oss, hur prästerna valt att skriva in folk, i kyrkböckerna, som kanske var kopplade till båda platserna. Var det kanske så att mästare eller gesällfamiljer hyrde in sig här!? Senare på 1800-talet blir det betydligt vanligare att man hyrde ut till familjer, där någon/några ibland kanske också jobbade åt hushållet. Vi har träffat många som berättat om släktingar som är födda i någon av stugorna. Många av dessa hade dock helt egna sysselsättningar, t.ex. skomakare vilket ett hundratal par utslitna skor vittnar om, då vi hittade dem som del av isoleringen ovanför Bryggstugan.

Då den ogifta Carolina Dorothea Fredrica Rönquist, dotter till Norrala-Trönö prosten Fredrik Jacob Rönquist, halv-kusin till Carl Jonas Love Almquist och dotter-dotter till Major Gyllengahm, säljer gården till fjärdingsman Anders Persons 1896 så ingår dock i kontraktet att hon får bo kvar ”på undantag” i den bortre stugan till sin död 1909. Enligt berättelserna har vi mycket att tacka Mamsell Caroline för, bland annat för att den flerhundraåriga majestätiska tallen som pryder björkallén finns kvar.

År 1966, när Torsten Andersson (Lena Anderssons pappa) gift sig med Brita ifrån Stockholm, påbörjades eran med Kafé i gamla drängstugan och Mamsells samt keramiktillverkning med försäljning i ett ombyggt härbre på gården. I keramikutbudet fanns bland annat den omåttligt populära keramikfiguren ”Mamsell”. Den karakteristiska kvinnofiguren med tidsenlig sen 1800-tals klädedräkt förgyller, tillsammans med Torstens och Britas vackra keramikkrukor, än i dag fönsterbrädorna i stugan Mamsells.

Men drängar, mästare, gesäller, skomakare och mamsell Caroline får dock ändå ursäkta, för idag så är det ändå på logen som det mest intressanta händer. Där kommer ett antal namnkunniga författare/förläggare signera tankvärda böcker och diskutera relevanta frågor med er. Från klockan 14 erbjuds också intressanta föreläsningar om skogens naturvärden, biologisk mångfald och småjordbruk. Fiolspelande mamma och dotter, Carina och Tine samt Anders på gitarr förgyller rummet ytterligare under dagen.

Vi är övertygade om att Caroline Mamsell, om hon varit med oss idag, skulle deltagit i vår varma välkomsthälsning till Hälsingegårdsdagen idag klockan 13-17.

Publicerat

Planetärt fikabröd

Den här säsongen ser vi fram emot att låta sädesslagen havre, råg, vete och korn få kliva fram i strålkastarljuset och spela tydligare huvudroller i utbudet. Dels genom att de rent fysiskt får ta mer plats som huvudingredienser i bakverken och dels genom att de gör det i fräschare och mer kompletta kostymer. Genom att låta dem agera när de är som fräschast och utan att sortera bort några kvaliteter, det vill säga genom att blanda ned dem i form av nymalet, osiktat fullkornsmjöl så är vi övertygade om att de kommer att rejält höja karaktären på pjäserna. Med detta vill vi alltså erbjuda ett utbud med karaktärsfulla och fantastiska obeskurna smakupplevelser som vi kan lova att ni sällan kommit i närheten av men som våra förfäder igenkännande skulle glatt sig mäkta åt.

Att ett utbud som bakas med nymalt fullkorn dessutom har kvar ett gediget näringsinnehåll av mineraler och vitaminer samt fibrer får vi på köpet. För att upplevelsen av mjölet verkligen ska komma till sin fulla rätt så ser vi också till att skära ner på, och låta sockret och smöret endast få mindre biroller. Och, som en bagares äkta hat trick, har vi därmed lyckats nå ett sortiment som uppfyller de tre målen smakrikare, nyttigare och med mer hållbara råvaror.

Den planetära dieten, en diet som genom en uppmärksammad metastudie i Nature 2019 tagits fram utifrån hälsosynpunkt, men som också visat sig vara en för planeten hållbar diet, kan med givna lokala variationer rättvist föda 11 miljarder människor 2050. Enligt den så bör genomsnittet, för en person med ett dagsbehov på 2500 kcal, bestå av bland annat 232 g fullkorn, 31 g socker och 250 g 4% mjölk per dag. En besökare som väljer att lägga hela dagens mejerikvot, som i fikautbudet är den begränsande faktorn, på Ranbofika kan egentligen bara avnjuta 2-3 småkakor vid ett besök. Men eftersom vi bara har öppet en dag i veckan så kan ni utan dåligt samvete ta både en Ranbofläta och 10 stycken småkakor… förutsatt att ni är betydligt mer asketiska i veckorna.

På frågan om hur många olika sorters kakor som ett hållbart gårdscafé bör hålla sig med så dammade vi av den gamla tumregeln ”sju sorters kakor” – där värdinnan anses snål om det är färre än sju sorter och högfärdig om hon bakat fler. Denna norm från slutet av 1800-talet håller således ganska bra även idag, förutsatt att man låter fest vara fest och att ”lyx i vardagen” i högre grad består av annat som vår kropp för övrigt njuter och mår bra av.

Så i sommar ser vi fram emot ett grundutbud med spännande planetära små smakbomber som när bärsäsongen är igång kompletteras med paj.

På egen stenkvarn maler vi fullkornsmjöl från svedjeråg, naketkorn och anina vete, som kommer från Skale skafferi i Söderala.

Havreflingorna och dinkelmjölet kommer från Saltå kvarn, och skrädmjölet, dvs rostat stenmalet fullkornsmjöl av vedugnsrostad havre, kommer från Stöpafors kvarn. För glutenintoleranta finns havrekakor bakade på glutenfria eko havregryn.

Publicerat

Hälsinge ostkaka

På de traditionella Hälsingegårdsdagarna är det nästintill obligatoriskt att erbjuda ostkaka – och då pratar vi givetvis inte om den Småländska varianten, den som man hittar i affären, vilket vore närmast brottsligt att servera i denna landsända dessa dagar. De äldsta kända beläggen på ostkaka är från 1538, men har troligen funnits sedan medeltiden och finns i de två varianterna Hälsinge- och Småländsk ostkaka. Ostkakan är så svensk att den har föreslagits som officiell nationalrätt i en riksdagsmotion. Mycket talar kanske för att den norra varianten är den äldsta då den innehåller basingredienserna och inget mer. Gemensamt är mjölk, ostlöpe och vetemjöl… och de är alltså de enda ingredienserna i Hälsinge ostkaka. Men ingen ska tro att det för den skull gör tillverkningsprocessen så mycket enklare.

Vi hade varken smakat och än mindre tillverkat Hälsinge ostkaka då vi med ett djupt andetag anmälde oss till Hälsingegårdsdagarna… men först efter att Mona på Lugnö lovat backa upp oss med beprövat recept, en lärorik provtillverkning och de befriande orden om att både olika byar och ända ner till enskilda gårdar alla gör ”sin” ostkaka och att inga av dessa sällan smakar likadant varje gång. Efteråt har vi förstått att det viktigaste för många är det gnisslande ljud som uppstår när Hälsinge ostkaka tuggas.

Sagt och gjort; då receptet grundar sig på spenvarm mjölk så innebar det många trevliga besök hos mjölkbönderna Gill och Lars-Erik, deras kor och deras makalöst söta små kalvar. Och på Hälsingegårdsdagen den 26 maj kan vi nu stolt duka upp Ranbos egen Hälsinge ostkaka för närmare 200 ostkakssugna besökare.

Tillbehören då? Jo, de följer samma undantagsregel, varje by och gård har sitt recept men traditionellt gäller saftsås eller hjortron och vispad grädde där den senare varianten tydligen tenderar att vinna mark idag. Vi har förstås inte gjort saftsås heller tidigare men eftersom Ranbogården är En annorlunda Hälsingegård så har vi givetvis provat oss fram och tagit fram en alldeles unik Ranbovariant.… skönt när det varken finns höga förväntningar eller direkta jämförelsemöjligheter. Vi tror dock att flitiga besökare kan gissa varianterna!?

Så var det då frågan om huruvida ostkakan och tillbehören ska serveras varma eller kalla… från resonemanget ovan att döma så förstår ni redan svaret. ”Det är på ymse vis”, som Sven skulle säga.
Så vi på Ranbo har givetvis hittat Ranbo-melodin; varm ostkaka med kall saftsås tillsammans med ett varmt välkomnande! Och huruvida kakan kommer att gnissla är något som ni får komma och upptäcka… vi har inte vågat prova själva. Det kommer även finnas glutenfri ostkaka gjord på majsmjöl.

Som sagt: Varmt-Kallt-Varmt Välkomna på Hälsingegårdsdagen den 26 maj kl 13-17!

Publicerat

Kvällspromenad med biologisk mångfald i fokus

Faktum är nog att vår vardagsstress är en starkt bidragande orsak till att vi ofta tar till lite bekväma genvägar i både vardag och semester… genvägar som ofta sker på bekostnad av miljön. Det är inte så lätt för de flesta att både hinna med åtta timmars arbetsdag, efter-jobbet-rutiner och middag för att sen dessutom orka starta upp igen för att hinna ut på en kvällspromenad, trots att det senare troligen är det vi mår allra bäst av. Därför blev vi så glatt överraskade när det faktiskt dök upp ett helt litet gäng intresserade mångfaldsvänner till vår kvällspromenad på den ”Biologiska mångfaldens dag”.

Vi pratade och tittade på lösningar som hjälper andra stressade arter med att klara av sina vardagssysslor, och som därmed hjälper oss människor genom att helt gratis serva oss med sina ekosystemtjänster som vi är fullständigt beroende av. Problemet är att många insekter, fjärilar och djur idag är stressade för att de har svårt att hitta både bostäder och mat i miljöer som blir alltmer storskaliga och monotona. Överallt i världen tenderar både skogar och jordbruk, där många miljöer är en förutsättning för mångfalden, att bli alltmer enformiga, för att bli mer ekonomiska för våra konsumtionskrav på mycket, nytt, snabbt och billigt.

Vi hade så trevligt, där erfarenheter, kunskaper och anekdoter utbyttes, att vi efter en timme bara hade hunnit 200 m på promenaden. Solen, fågelkvittret och den ljumma försommarkvällen bidrog givetvis också till både lugnare sinne och steglängd. När vi väl kom tillbaka till Kaffestugan så smakade kaffet, rallarrosdrickan och Ranboflätan desto bättre. Om nu kvällen, för några, hade föregåtts av en stressig dag så är vi övertygade om att alla nu gick hem med ett rofyllt behagligt lugn och skön trötthet i kroppen.

Publicerat

Biologiska mångfaldens dag på Ranbo – Från de största till de minsta

Då de flesta forskarna är överens om att människans påverkan på vår gemensamma miljö är störst och allvarligast inom området ”Art-påverkan” så har man valt att, runt om i Sverige, uppmärksamma denna fråga idag på den ”Biologiska mångfaldens dag”.

Biologisk mångfald är bland annat en förutsättning för ekosystemens förmåga att ge nytta och att ekosystemtjänster, som t.ex. mat, ren luft och rent vatten, fungerar vid ett förändrat klimat.

Levande skogar är ett av Sveriges sju miljökvalitetsmål som har direkt koppling till biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Under Hälsingegårdsdagen på Ranbo den 26 maj berättar Lisa Wik Persson, Skogsstyrelsen, mer om skogens miljövärden och hur vi på olika sätt kan värna och utveckla natur- och kulturmiljövärden som bevarar och ökar den biologiska mångfalden.

Men redan ikväll kl 18 välkomnar vi alla som vill följa med på en 2 km lång naturslinga som utgår från Ranbogårdens gårdsplan. Under promenaden tittar vi på olika djurs bosättningar inom Ranbokollektivet… alltifrån de största (vår egen vita älg… eller enhörning – Pompe) till bävrar, fåglar, fjärilar, insekter ända ner till Europas minsta skalbagge, som upptäcktes så sent som 1989, vilket bekräftar hur lite vi fortfarande vet om mikrolivet omkring oss. Skalbaggen får symbolisera hur alla, hur liten man än är, behövs för att de osynliga vävarna – ekosystemen – i våra skogar ska bevaras och bidra till levande skogar. Ingen kedja är starkare än svagaste länken och förstör vi för en, till synes obetydlig art, så kan en hel väv rasa. Den här baggen kan bara leva i en enda sorts svamp som bara lever i ett enda sorts träd och bara om det får bli gammalt. Ingen annan växt i Sverige ger förövrigt mat till så många insekter som denna trädsort.

För den som efteråt vill koppla av i trädgården finns fikamöjligheter (kaffe/te/saft och Ranbofläta 52 kr).

Publicerat

Hälsingegårdsdag på Ranbogården

Stephen Bennets gård i Mo stack säkert ut på sin tid – så pass mycket att vi än idag måste referera till Ranbogården som en annorlunda Hälsingegård. Precis som Stephen så tycker inte vi att man kan leva enbart på gamla lagrar när tiden förändras. Så vill gärna vi också fortsätta skapa nya traditioner, samtidigt som man bevarar de gamla som håller. Hur kan ny kunskap tillsammans med det lokala kulturarvet användas i sökandet efter framtidslösningar för ett hållbart samhälle? Detta och många andra aspekter kring ett hållbart liv belyses i utställningar, föredrag och av författare under Hälsingegårdsdagen den 26 maj kl 13-17 på Ranbogården – En annorlunda Hälsingegård.

Besökare kan även välja enbart gamla goda traditioner, som att tillsammans med en portion Hälsinge ostkaka smälta alla intryck i skuggan av de flerhundraåriga träden (glöm inte leta efter Reliktbocken i tallen), ta en häst & vagnstur med Eva Wallin och hennes trygga häst Brux och/eller lyssna till vackra toner från fiolspelande mor och dotter Carina och Tine Forsman och Anders Persson på gitarr. För de som av någon anledning inte tagit traditionen med ostkaka till sig så för vi givetvis den långa och stolta traditionen med ”Ranboflätan” vidare.

Dagen genomförs i samarbete med CFL, Studiefrämjandet, och Världsarv Hälsingegårdar. Under 25-26 maj är 40-talet Hälsingegårdar öppna för besökare. För mer info Facebook Världsarvet Hälsingegårdar.