Nyfödda kycklingar

I hönsflocken finns tre hönor som utmärker sig som särdeles bra värphönor. Trots den långa mörka vintern så har det inte gått en dag utan att de tillsammans med sina medsystrar i flocken, och med tupparna som medhjälpare, hittat på nya strategier för att undvika att den där hemska-människan-i-stora-huset kommer och stjäl alla äggen på morgonkvisten. För drygt tre veckor sedan lät vi dem vinna en avgörande seger och de har sedan dess fått ligga kvar på sju av äggen i redet, med resultatet att fyra ulliga små kycklingar häromdagen såg dagens ljus.

Att det inte blev ännu fler dunbollar som blinkar mot det intensiva vårljuset med pepparkornslika ögon beror nog på att hemska-människan satte några mystiska tecken på några av våra ägg. ”Inte kunde vi veta att hon ville att de skulle sparas”. Nej, det var för konstigt och det var mycket oftare än slumpen som just de ”misstänkt förtrollade” och därmed ”troligen defekta” äggen hade sorterats bort på ena eller andra sättet till fördel för nya omarkerade ägg… som människan oförtrutet fortsatte stjäla.

Efter ungefär halva tiden vändes dock trenden och kanske var det så att helt normalt liv nu hade noterats i de mystiskt markerade äggen, för plötsligt så vann de i status och värmdes nu omsorgsfullt av alla de tre hönorna.

Trots de livade små kycklingarna råder ett lugn och en förnöjsamhet i hönsgården, rutiner med skola och praktiska övningar verkar vara i full gång och det är inte sällan som de små kycklingarna på skolrasterna försöker vidga sina vyer så pass långt som upp till en meter från hönsmammorna som då genast är där och förklarar var gränserna går – vem kan vara säker, människomonstret kanske ändå slår till och kidnappar våra kläckta barn.