I lusten och ivern att öka andelen lokalproducerade mejeriprodukter i hushållet så köpte vi spen-färsk mjölk från en av mjölkgårdarna i Mo och provade att tillverka ko-ost. Ordet ”tillverka”, ska erkännas, är i detta sammanhang nästintill lite förmätet eftersom antalet processteg var väldigt få och osten liksom tillverkade sig själv. Med detta sagt så är det ju själva osten, eller möjligtvis kon, som ”får sträcka på sig” när smakomdömena, överraskande för ett första försök, slår i taket vid poängsättningen. Intressant och praktiskt är det också att ”färskosten”- om den kan kallas det efter den behandlingen – var lika god när infrysta delar av den plockades fram allteftersom.
Ordet ko-ost för denna halvhårda färskost kan först upplevas lite ospecificerat, men efter några sökningar på nätet, med flera recept som resultat, förstår man att det är ett inmutat begrepp. Så vedertaget att själva förledet ”Hälsinge” ko-ost mer än ofta faller bort.
Vi ser nu med förstärkt lust och iver fram emot att om en månad ta oss ut till Krype fäbod, för att under CFL:s 6-månaders kurs ”fäbodbruk” bland annat lära oss tillverka, ysta, fler olika ostsorter genom pastörisering, brytning, löpe etc – alla väldigt specifika begrepp men, som för vår del, behöver passas in på sina ”rätta hyllor”. Återstår att se om alla dessa mejeriprodukter är självgenererande eller om det, som alla de olika processtegen antyder, faktiskt kräver att vi är med och tillverkar dem.