Med bara en gnutta inlevelseförmåga förnimmer man lätt hur det fladdrar till, nyfiket och förväntansfullt, bland de små bladen när vi öppnar dörren och den intensiva vårsolen skiner in i den skyddande, svala och relativt ljussvaga, miljö som småplantorna vistats i alltsedan de som groddar fått sina hjärtblad och varit starka nog för att i denna miljö växa lite lagom långsamt till robusta små varelser.
Allra helst skulle de nog vilja slänga av sig de urvuxna ”skorna” och borra ner sina nakna fötter djupt ner i myllan och gladeligen låta sig matas av svampar och mikroorganismer i utbyte mot några av deras fotosyntetiskt producerade kolhydrater… säkert ett långt trevligare samspel än det vi erbjuder en gång i veckan i form av brunblaskigt nässelvatten.
Men det är här, i denna stund, som det gäller att koppla på sitt odlaransvar. Med bara rötter direkt ner i myllan, intensiv sol och blåst så skulle de inte bara riskera att dra på sig en liten lättvindig vårförkylning utan det skulle kunna innebära en mycket chockartad upplevelse som troligen hämmar tillväxten och kanske rentav leder till döden.
Men vi är redo att kompromissa – ett litet utspring – då de får acklimatiseras på en skuggig och vindskyddad plats utomhus med ett tunt täcke på sig. Efter denna så kallade avhärdning så kommer de om en vecka stå bättre rustade både för tuffa väderomslag och krävande synergistiska möten och då ser vi alla fram emot det stora kål-släppet!