Under medeltiden var alla tvungna att odla den, på 1600-talet odlades den i sådan omfattning att tidsperioden fram till 1700-talet kallades för ”the age of turnip”. Därefter minskade intresset ner till att i slutet av 1800-talet endast finnas i 15-30 (!) olika frösorter till försäljning. Under 1900-talet fram till idag är den en förbisedd raritet. Detta vill vi ändra på – fördelarna är ju så många; allt kan ätas – även bladen, majrovan är snabbväxande – man hinner odla den i flera omgångar under en säsong (och i södra Sverige kan den vara skördeklar redan i… maj förstås), den är lättodlad – trivs i flertalet jordar, de är vackra – finns i många olika färger som kontrasterar fint till det vita ”köttet inuti”. Och får du en dag ont om energi – så kan du alltid använda de oljerika fröna till din oljelampa – det var nästan enkom av den anledningen som människor historiskt sett odlade den i Asien.
Majrovans släkting höstrovan borde också den få en renässans – lite större, lite starkare i smak och lite torrare – men ändå kalasmat inte bara för människor utan även för djur – det tyckte man i alla fall under lång tid i vår historia.