Om man, liksom Richard, har en passion för höghöjdsklättring så behöver man ju inte tveka så länge innan man skaffar en gård med nio hustak. Det ger nämligen ypperliga tillfällen att titt som tätt komma upp på takpannorna mellan trädkronorna. Med 15 skorstenspipor, där vissa genom åren varit inaktiva och ibland blivit populära lyor för kajor, så behövs det nu på några ställen en storstädning och lite preventivt agerande där nätskydden hamnat fel. Man kan inte annat än beundra de finurliga kajorna, som lyckas ta sig upp och ner långt ner i skorstenen, men samtidigt kan man ju undra varför de attraheras av skorstenarna i civiliserade områden före de lyxlyor som de borde kunna skaffa sig i det 9000 ha orörda skogsområdet bakom husknuten – men det beror säkert på allt nyttigt vi lämnar efter oss och kanske speglar det också deras sociala natur… kajor anses nämligen vara en av de fåglar som är lättast att tämja, lära sig lösa problem och att härma ord… låter ju som väldigt trevligt sällskap, men bara de kunde hålla sig borta från skorstenarna. Om någon undrar – ja, kajbona var övergivna sedan många år, och ja, en timme senare brann brasorna så fint i de båda spisarna.

