Rätt som det är kan vi i vår vardag överraskas av känslan av svunna tider, speciellt när ljudet från hästhovar och vagnshjul mot grusvägen får oss att titta upp och se uppenbarelsen av häst&vagn-ekipaget med Eva Wallin på kuskbocken bakom stora trygga brukshästen Brux i lunkande mak närmar sig gården efter en av sina skogsutflykter.
Första gången var en stjärnklar vinterkväll, Ranbogården låg inbäddad i ett djupt snötäcke och tystnaden och mörkret omslöt gården. Jag hade just stängt dörren till den gamla drängstugan när, i ljuset från månen, gestalten av en uråldrig släde med draghäst tog form mitt på gårdsplanen. Det tog tid, något som kändes som flera minuter, att ta in hela den mäktiga scenen och känslan av overklighet var påtaglig. I släden, omsvepta i yllemantel och filtar satt två forbönder på väg till marknaden i Nidaros … Nu visade det sig efter en stund när jag fått tillbaka talföret att de förvisso gjort diverse forturer i sina dar men att de hette Eva och Micke och att de denna kväll bara varit ute på ”en liten kvällspromenad”.
Forkörare var ett helt nytt begrepp för oss när vi flyttat upp hit men för alla som är uppvuxna i Hälsingland, Dalarna, Jämtland och Tröndelag så är det ett välkänt uttryck för de bönder som förr i tiden utförde olika körsysslor, ofta på vintern då man kunde ta sig fram på frusna myrar och sjöar och ofta medförande varar/gods (foror) till vinterns större marknader; exempelvis Rörosmartnan i Röros, Marsimartnan i Levanger och Gregoriemarknaden på Frösön. Det förekom även forkörning på sommaren, om än i mindre omfattning.
På musik och hantverksdagen den 27 juni har ni, liten som stor, möjlighet att känna av historiens vingslag och tillsammans med Eva och hästen Brux framför vagnen åka på en liten forkörningsrunda med Ranbos hantverksmarknad som start och slutmål.