Bäverkonst

Elisabeth ”Bettan” har ju en härlig trädgård med träkonst i alla möjliga spännande former som många av er säkert blivit inspirerade av. Hade hennes verkstad, Holywood, och trädgård legat närmare Färgeriån – den breda potentiella färdvägen för andra inom träbearbetningsbranschen – så hade vi starkt misstänkt att inte bara människor hade plockat upp hennes idéer kring slöjdande. Kanske för att försäkra sig om vår acceptans så verkar denna Ranboskulptör även ha jobbat lite i Uppsala-konstnärens Bror Hjorts stil – Är det kanske en nytolkning av ”Kubistisk flicka” som växer fram ur den hittills ganska grovt skurna skulpturen som en av årets nybyggare kring dammen, Herr Bäver, har i åtanke.

Nybyggare säger vi för vi tror inte det är samma individ som besökt oss tidigare år och bl.a. lekt med Candy i dammen. Det skulle förstås kunna vara samma bäver som tidigare år, men då har han definitivt bytt intresse. Tidigare har det nämligen utförts mer vanliga bäversysslor som att förstärka fördämningen och därmed höja vattennivån – förvisso väldigt försynta projekt som inte stör eller förstör nämnvärt och bara krävt lite sly och några småträd, men ändock ett bygg-projekt. Dessutom har han inte varit lika försiktig och rädd av sig som denna kreatör som verkligen undviker kontakt med både oss och Candy – också ett tecken på en äkta konstnärssjäl. För hade det varit bygge som varit dennes syfte så är det alldeles för ineffektivt och ofokuserat arbetat. En tydlig stig leder från dammen till konstverket i vardande som tyder på flera besök under längre tid vilket i sin tur tyder på långa stunder av kontemplerande och funderande kring den konstnärliga kompositionen. En byggare-bäver fäller ett betydligt större träd, med hela 50 cm diameter på bara ett dygn, och då med ett koncentrerat snitt i samma höjd runtom. Han skulle skrattat åt detta små-karvande.

Även om det är spännande att få se slutresultatet så är det med dubbla känslor som vi betraktar det halvfärdiga verket; fascination över det konstnärliga grepp som denne, skogens omvände byggnadsingenjör, tagit sig an trädet bredvid Ranbodammen och farhågan om ett fortsatt frenetiskt skapande utifrån alla de vackra björkarna som omgärdar dammen. Omgivningarna skulle snabbt kunna omvandlas till en fullbordad konstinstallation, om vår lille hantverkare/konstnär skulle hitta det där glödande flödet som kan infinna sig hos de riktigt stora genierna. En veckas flow skulle kunna få det ena konstverket efter det andra att skulpteras fram ur de 20 björkarna runt dammen.

Men då vi tycker att träden inte bara är vackra som de är utan också har stor betydelse för djurlivet i dammen; bidrar till skugga, löv som ger humus på hösten och bidrar till livsmiljöer för många insekter i den viktiga kantzonen… och fortsätter suga upp mer koldioxid med bibehållen bark, så håller vi ett öga på utvecklingen. Kanske får pågående stängsling med fårnät till fårens sommarhage avbrytas för att istället använda stängslet runt dessa vackra utsatta träd – och försöka inspirera herr Bäver till att följa Bettans utställningar med redan fallen ved eller följa i en annan stor Hälsingemålare, Karl Tiréns fotspår, vars konstverk ofta handlade om att visa på skönheten i den naturliga naturen – ett naturens omvända ikebana… den urgamla japanska konstformen som förvisso går ut på harmoni mellan himmel, jord och människa, men där växterna arrangeras efter utövarens huvud och strikta formvillkor. Vi skulle behöva mer av det omvända… en natur som får utvecklas i balans på sina egna villkor och besökaren får anpassa sig efter den. Den konsten skulle behöva synas och praktiseras mer av människor… och alltför excentriska bävrar.