Ifrån de initierade källorna får man idag ofta höra att det i första hand inte är växterna man odlar i trädgården utan att det är själva den goda jorden man odlar, och så sköter den resten. Med detta avses ofta att förse jordelivet med rätt förutsättningar såsom mat, dvs organiskt material som tex gräsklipp, kompost, nedfallna kvistar och löv.
I samma stund som organiskt material tillförs jorden sätter en mängd komplexa kedjeprocesser igång; bland annat börjar olika jordlevande varelser kalasa på materialet och en nedbrytning till de mindre beståndsdelarna såsom mineraler, vatten och näringsämnen sker – ämnen som i sin tur tas upp av växtrötterna, eller snarare matas till växtrötterna från de med dessa i symbios levande svamparna. Svampar har ett mycket större och mer finförgrenat nätverk och kan ta upp och transportera fram allt det som växten behöver och växten betalar gärna med koldioxid till svamparna i utbyte.
En av produkterna som skapas mellan makrolivets och mikrolivets olika gästabud är humus (mull) ett kolrikt och relativt stabilt material av döda växt- och djurdelar. Humusen bidrar till att jordstrukturen förbättras och jorden blir porös och vatten- och näringshållande. Humusen beskrivs ofta som universalmedlet som gör jordarna bördigare och som bidrar till växternas tillväxt och välmående. Bra matjord innehåller tio procent humus. Ju högre halt desto mörkare jord.
Quill tar det pågående gästabudet för miljardtals mumsande makro- och mikroorganismer med ro. När den ena rätten efter den andra, av gräsklipp omväxlande med tuvor, dukats fram så intar hon lugnt sin sovplats och somnar obekymrat mitt på matbordet.