Bodelning på Ranbo

Det kan bli stressigt med en stor gård, många beslut som ska tas, många sysslor att genomföra och åsikterna kan gå isär om vad som är högst prioriterat. Men nej… vi ska inte skilja oss. Däremot verkade det som några av våra hyresgäster i ett av de mer tätbefolkade områdena på gården allvarligt övervägde det alternativet.

När vi kom ner till grönsakslandet häromdagen så var himlen alldeles mörk-prickig och vi omgavs av ett intensivt lågfrekvent surrande. Den stora samlingen av prickar svävade fram och tillbaka, drog ihop sig och flöt isär om vartannat. Det var förstås en samling av tiotusentals bin från en av kuporna som skapade denna scen med känsla av stark dramatik på hög nivå. Framför ögonen på oss bevittnade vi alltså eventuellt en av de mer spektakulära faserna i en av naturens olika avancerade former av populationsspridning, något som i detta format närmast kan te sig som ett plötsligt myteri i kupan, tillfället då hälften av ett helt samhälles små medborgare plötsligt bestämmer sig för att sluta bidra utan istället tar allt de kan bära av maten och bara lämnar hus och hem för att börja om på nytt någon annanstans långt borta.

Men faktum är att ”flykten” bara är ett av flera mycket logiska delsteg efter ett avancerat och välplanerat kollektivt beslutsfattande som oftast grundar sig i att bina tycker det börjar bli ont om plats i kupan. Antingen är det med avseende på lagringsplats för honung och/eller att drottningen inte längre har plats att lägga sina ägg – med upp till 3000 ägg per dag så gäller det att det finns tid och plats att inreda nya barnkammare. Genom att då låta den gamla erfarna drottning ta med sig halva samhället och lämna plats för en nykläckt drottning så löser man platsbristen och ser både till samhällets fortlevnad och fortsatta utveckling. Som exempel på hur välplanerat det hela är så har alla förberett nya drottningceller som matas speciellt i syfte att få fram en lämplig arvtagerska och att den gamla drottningen bantat något för att orka flyga nån vart – om man står utanför bikupan i avlämningsskedet så kan man få höra hur den nya drottningen i sin cell mycket karaktäristiskt ropar för att kolla om ”kupan är klar” dvs om den gamla drottningen lämnat tronen. Om hon inte svarar så är det således fritt fram att krypa fram och ta över ledarskapet.

Vanligtvis mellanlandar den fortfarande överviktiga drottningen ganska nära och tämligen omgående i något närliggande träd och omringas av de tiotusentals arbetsbina samt ett gäng drönare som, på något okänt sätt, känner sig utvalda att följa med. Därifrån skickas spejare ut för att rekognoscera de potentiellt lämpliga boplatserna som spejarna letat upp och haft koll på under de senaste dagarna. Den som har den mest övertygande dansen får sedan leda nybyggarna till den utvalda platsen.

Men det här gänget verkade under flera minuter vara totalt utan mål och mening och man kunde nästan känna den förvirring och frustration som rådde i gruppen. Till slut tog de sig samman och bildade något som liknade en svärm i en närliggande björk, om än en ovanligt långsmal sådan. Bisamhällets högste beskyddare Sven Olof Sundin som av en ren tillfällighet var på besök satte resolut en insamlingslåda under svärmen, bröt försiktigt av en av björkkvistarna som svärmen hängde på, och som på en given signal började de små liven röra sig ner i lådan ända tills de plötsligt, utan någon synbar förvarning, gjorde helt om och flög iväg… hem igen!?

Sven Olof som jobbat med bin i över 30 år överraskas fortfarande av sina bin och att på det här viset se dem vända hem igen har han aldrig varit med om, även om han hört talas om det. En hypotes till det något udda beteendet menar han borde vara att drottningen av någon anledning aldrig hängde med ut från kupan utan fortfarande var kvar hemma.

Kanske händer det oftare än man tror. Det är ju bara om man är närvarande under de få minuter som alla väntar i luften på att gamla drottningen ska komma ut för att man ska upptäcka denna falska bodelning. Om de svärmar på riktigt så kan det dröja timmar innan de drar vidare till nya boet och då är det ju troligare att någon hinner notera och förvarna kupägaren om vad som är på gång.

Lite skadade av allt hemskt man hör om intrigfyllda och rent av blodiga relationsuppgörelser, nästan likt serier typ Game of Thrones så har vi en egen teori där den nya drottningen smugit ut, trots att gamla drottningen ropade att hon inte var klar, lönnmördade henne och kallade tillbaka hela hovet för att få behålla hela drottningriket för sig själv. Låter inte det realistiskt i dessa ofta orealistiskt själviska tider!?