Mångfald i hönsgården

Förutom att mångfalden av den kulörta äggpaletten är vacker att beskåda så säger den också en hel del om hönsflockens historia. Det är förvisso ett långtifrån lätt detektivarbete att rita upp de individuella hönsens släktträd men ifall vi lägger oss på nivån ”trädstammar och stora grenar” så går det bra.

Att döma av de bruna äggen så kan man misstänka att flocken består av ett antal lantrashönor. Dessa lägger nämligen ofta bruntonade. Och visst stämmer det – flockens tuffa och tåliga Hedemorahöns, har som hönsgårdens första bosättare dagligen bidragit med de typiskt små robusta brunaktiga äggen. Att sen bruntonen varierar från ljusare till mörkare är individuellt och är också något som kan ändras med åldern. Sen menar en del att färgen på äggskalets insida förtäljer huruvida det är renrasiga Hedemorahönor eller inte. Har t.ex. de bruntonade äggen en vit insida så tyder på senare tiders inkorsning. Senare forskning visar dock att det är mycket svårare än så. Vita höns kan lägga bruna ägg och lantrashöns kan lägga vita.

När det gäller de blå/turkosa äggen så är det en än mer utmanande uppgift, då både araucanor och blandrashönor lägger ägg i dessa vackra färgskalor. Även tuppen som är en Creme legbar har denna genuppsättning och utifrån äggtallriken konstaterar vi bara att de alla finns representerade i hönsgården. Framtiden kommer inte göra släktträds-uppgiften enklare, i takt med nya generationer så kommer fatet domineras av ägg i himmelsfärgade blå, turkosa och gröna toner från det växande antalet blandraser.

Färgen på äggen kommer från två färgämnen – protoporfyrin ger brun eller ljusbrun färg och biliverdin ger blått. De gröna äggen är färgade av biliverdin med en liten gnutta protoporfyrin. Färgen bildas direkt i hönans skalkörtel. På väg mot värpning stannar äggen i skalkörteln cirka 20 timmar och ju längre de stannar desto djupare blir färgen. Den bruna färgen har två fördelar i det vilda, dels så ger den starkare skal som klarar rispiga grenar och fågelfötter bättre och dels så tar de upp och behåller värme bättre. I industriell äggproduktion är de vita lättare att lysa igenom varför de har blivit dominerande.

Sherlock, som i sitt detektivarbete allt som ofta förstod att studera skostorlekar, skulle utifrån äggstorleken tycka det som en enkel match att dra slutsatser om åldersfördelningen i hönsgården. Unga hönor värper nämligen till storleken mindre ägg än sina äldre artfränder.

Så var det då formen… det känns ju självklart att alla ägg ska vara äggformade – det är ju nästan ett accepterat geometriskt begrepp. Men ingen regel utan undantag, i bara vår lilla hönsflock har det vid ett par tillfällen dykt upp kraftigt asymmetriska ägg. Hur vi än letar efter en vetenskaplig förklaring hamnar vi i en återvändsgränd. Det är bara i en gammal klassisk Kalle Anka av Carl Barks som vi hittat referens till ägg som varit mer kantiga än dessa, även om de förvisso också var symmetriska, nämligen kubiska.

Ett begrepp som dock inte har ”nån undantagsregel” är uttrycket guldägg. Mångfalden av ägg förgyller dagarna och det är med varsam hand som de hanteras. Ju större ägg desto större varsamhet… då dessa ägg har tunnare skal. Det portioneras bara ut en viss mängd kalcium för bildandet av ett äggskal – oavsett storlek. Och för att den mängden ska vara tillräcklig så är det viktigt att hönsen får i sig tillräckligt med kalcium så att de även kan leverera eventuella tvillingägg.