Hönsagille på Ranbo – Återbruket gör festen!

Vår motivation till att rensa ogräs i rabatter och odlingsland har ökat rejält sedan vi sett hur tacksamt resultatet tas emot av våra fjäderfän… ja, själva den fina ordningen i rabatter och bäddar är de förstås fullkomligt likgiltiga inför, men avfallet… vilket enormt intresse som hönsflocken tar emot dessa lass av ”skräp” som i samma ögonblick som de kommit innanför hönsnätet i deras ögon omvandlats till ett rikligt buffébord med, för dem, kulinariska lokalodlade små rätter.

Tanken hos dem måste vara lite som när vi går på loppis på Variant och hittar riktiga fynd som just har betraktats som skräp av någon annan. Återbruk är verkligen den absolut bästa formen av resursbesparing.

Festen, när lassen med blad, rötter, jord och medföljande kryp landat i hönsgården vill aldrig ta slut. Som i en glädjefylld, väl koreograferad medeltida dans, inte helt olik de som dansgruppen Branicula brukar visa upp här på Bennetdagen, går hönsen omkring och niger, lyfter de vida färgglada kjolarna och sprätter lite åt olika håll med fötterna, precis lika ritualmässigt, om inte fullt lika välkoordinerat, som de 1700-talsklädda damerna och herrarna brukar föra sig i leken här på gården. Den stora skillnaden är förstås att våra mänskliga vänner har den goda smaken att inte kombinera dansen med inmundigandet av festmåltiden. Kalla oss gärna konventionella, men det känns betydligt lättare att acceptera att hönsen utför ritualen på matbordet där huvudsyftet ju faktiskt är att gräva sig ner i lagren av olika rätter och ivrigt, mitt emellan stegen, picka i sig den ena läckerheten efter den andra. Observera dock att herrarna även här är riktiga kavaljerer, gentlemän med fin uppfostran, där de först står och vakar och ser till att damerna tar plats vid bordet innan de själva tar sig en smakbit.

Favoriterna verkar vara frön och de små insekter och smådjur som följer med på rötter, blad och i jorden. Antagligen proteinrika, välsmakande och mättande. Då vi har både rovfåglar och rävar runt knuten så har det fria sommarbetet blivit ett lite för spännande alternativ för dem de gånger vi prövat. Men nu frågar vi ju oss varför vi inte kommit på denna form av catering tidigare. Anledningen är troligen att vi fortfarande är alltför storstadsformade till att mat inhandlas och så har vi slentrianmässigt fortsatt att köpa in hönsfoder och lagt ogräset på trädgårdskomposten… trots att det med facit i hand är tydligt att hönsen föredrar denna meny, ordnar det där med omrörning i komposten bra mycket fortare och bättre än vi gör och trots att det är uppenbart att köpt hönsfoder kräver mer energi i både tillverkningen och transport samt att hela kedjan är dyrare än råvarorna från gårdens plantager av maskrosor, kvickrot och kirskål kompletterat med köksavfall och rens-säd.

Det hela är dock glasklart för vår syriske vän Yasser, som återigen skakar på huvudet åt oss i vårt resursslöseri. Han berättar om de syrianska hönsagillena som ser helt annorlunda ut. Vår nya festmat är ju vardagsmat för dem. Där står ju nämligen ogräs på menyn året runt, förutom under tre dagar vid vissa mycket speciella tillfällen – nämligen vid födelsedagsfirandet av en nykläckt kyckling – då ogräsbuffen är lite för magstark för det lilla födelsedagsbarnet och det får fira starten på livet, precis som våra små Gallus gallus domesticus , med lite kokt ägg ”i dagarna tre”. Just det kannibalistiska inslaget kan vi väl avvara, men att återstående dagar låta återbruket göra livet till en spännande fest låter väl som en självklart lysande idé.