Murar som öppnar gränser

Våra vänner Peter och Helena som kommit på besök önskade sig projekt som gärna inrymmer ”slå i stolpar” och ”göra rent, rensa och se fantastiska förändringar”. Sådana projekt finns det ju gott om att välja bland på Ranbogården. Men det var just deras tillägg ”bring it on!” som fällde avgörandet att denna dag alla satsa på något stort – ”The Wall”.

Ett byggprojekt som inrymmer alla deras önskemål och mer därtill. The Wall ska förvisso klara av att stå emot vinterhalvårets isiga nordanvindar, fåren och hästen Pompes tuktande av fruktträdsgrenar och periodvis armén av tusentals virvlande maskrosfrön, men för övrigt, till skillnad från The Wall i Game of Thrones som ska utestänga alla levande (och döda) väsen, så inte bara välkomnar Ranbogårdens mur flertalet av dessa utan erbjuder dem dessutom mat och husrum. Husrum i form av otaliga skrymslen i ett 100 meter långt risstaket där död ved av gallrat ris och grenar utgör livsutrymme för mängder av insekter och djur. Utanför ”husknuten” kommer de välkomnas av en 2 meter hög skog av 100-talet solrosor som tillsammans med en matta av marktäckande dragväxter bjuder på ett överdåd av mat och dryck i form av nektar och pollen till alla huserande små hyresgäster.

Dessa palissader kommer tillmötesgå önskningarna om att ”slå i stolpar” och ”plantera”.

För att uppfylla önskningarna ”städa” och ”se fantastiska förändringar” så låter vi våra vänner även delta i förvandlingen av trädgårdsremsan framför det blivande bygget. Det innebär en total make-over där invaderande, överblommade maskrosor och ogräs tas bort från den rabatt av dragväxter som insekterna får helt för eget bruk och de bärbuskar och fruktträd som de får sköta delvis för vårt bruk.
a
Visst är det härligt att kunna uppfylla andras önskningar… så länge de håller sig inom de planetära gränserna givetvis… och helst att de även uppfyller ens egen prioriteringslista. Bring it on!

Stora lupinbekämpardagen

Det kan låta överdrivet att med lie och spadar gå man ur huse på nationaldagen för att bekämpa de majestätiska, vackra och till synes värnlösa förvildade blomsterlupinerna eller vildlupionerna som de också kallas. Men här gäller det att lyfta blicken och se hur deras snabba utbredning i landet begränsar den biologiska mångfalden av andra, jämförelsevis väldigt mycket mer värnlösa och inte sällan numer rödlistade arter. Hur sedan insekter, i takt med att variationen av olika blommor minskar, därmed får allt svårare att hitta mat. Och sedan den sista länken fram till oss människor där artrikedom bland våra insekter är nyckeln till fungerande ekosystem och ekosystemtjänster bl.a. i form av vår mat. Den betydelsen kan inte nog understrykas, vilket också var anledningen till att Fältbiologerna tog initiativet till en sådan dag.

I fjol tillämpade vi vad som klassas som nivå 3 av 4 på fältbiologernas åtgärdslista då den ymniga lupinrabatten runt Kaffestugan grävdes upp och rötterna förpassades till brännbart på sopstationen. Ännu så länge har denna insats tillsammans med marktäckning med papp resulterat i att lupinerna här lyser med sin frånvaro, men det kan mycket väl handla om ett bakhåll där de utan förvarning en dag går till förnyad attack, för enligt vissa källor kan rotdelar som ”gått under jorden” överleva i många år.

Förutom att lupiner sprider sig genom rotskott så sker det också via frön och den här dagen går startskottet på Ranbo för vad fältbiologerna kallar ”hardcore-åtgärden” där vi på nivå 4 tillämpar utnötningsmetoden och med hjälp av lie slår av lupiner vid upprepade tillfällen under säsongen. Då lupiner lätt frösår sig är det bra ifall insatsen görs så tidigt som möjligt.

Blomsterlupinen infördes från Nordamerika till Sverige 1870 som trädgårdsväxt och har sedan dess spritt sig i naturen och klassas idag som invasiv främmande art. Utöver den snabba utbredningen av lupiner så ökar också antalet av andra främmande arter i landet. Anledningen är den ökade globala handeln och resandet som underlättar för både avsiktlig och oavsiktlig införsel av främmande arter. Enligt uppgifter från naturvårdsverket har ”Ett hundratal främmande arter lyckats etablera sig i svenska sjöar, vattendrag och i havsmiljön och cirka 1400 i landmiljön. Cirka 380 av dessa främmande arter skapar problem för naturen och människan och kallas därför invasiva främmande arter”.

Kolla gärna fältbiologernas åtgärdslista och se på vilken nivå som du kan bidra på. Det finns tom en nivå 0 där du bidrar genom att inte så lupiner i din trädgård.

Observera att även om det är den 6:e juni som är den ”Stora lupinbekämpardagen” så är varje annan dag en vanlig lupinbekämpardag.

Stigfinnartur

Att finna framkomliga vägar genom skog och mark var under medeltiden ett viktigt yrke. Den här dagens stigfinnartur med syfte att hitta lämpliga passager som förbinder stigar från Ranbo till Ulva förbereddes av en representant för våra tiders stigfinnare; scouten Julia och orienteraren, och kusinen, Ingvild, tillsammans med alltid kartintresserade Richard.

Hästen Pompe, som verkar ha en inbyggd kompass… speciellt när det gäller att hitta hem, var också en av deltagarna när väl operationen gick från köksbordets kartplanering till verkställande.

Med endast en karta och en flaska vatten bar det iväg över stock och sten, både bokstavligt och bildligt. Turen bjöd på alltifrån väl upptrampade stigar i varierad vacker natur till passager som skapade huvudbry till och med för luttrade orienterare – kartor åldras snabbt med skog i förvandling. Att återfinna en gammal stig som inte ens finns kvar på kartorna, som skogsmaskiner bitvis kört sönder, lämnat under ris och/eller som skogen ”tagit över” kan vara en större utmaning än man föreställer sig, även om det ibland bara handlar om passager på några hundra meter… och med en häst som transportmedel. Pompe var bitvis inte lika entusiastisk över stigfinnarprojektet. Han är inte så svårövertalad men lite rolig är han… på vägen ut kan han, så fort man själv tvekar lite, känna av stämningen och börja vända om, som för att säga: ”Nehe, det gick inte… vad synd, då går vi hem!”

I sådana situationer kan det upplevas som en skänk från ovan om man i snåren skulle ”hitta” en riktigt erfaren orienterare – och helt överraskande gjorde stigfinnargänget det, världsmästaren Jerker Lysell från Bollnäs var ute med ett par kompisar och provade Moskogarna, men lika överraskande visade det sig att även den bäste, eller hans kompis i detta fall, kan fela så pass att även denne luttrade kartläsare också tappat spåret i terrängen.

Men det är inte för inte som ”tredje gången gillt” blivit ett uttryck. Tredje gången som gruppens spejare skickades ut, lyckades de inte bara återfinna stigen längre fram, utan också till slut spåra en stig tillbaka till gruppen. Ett genombrott i snårskogen, och uppdraget kunde konstateras!

I det läget kändes det okej att modifiera Karin Boyes uttryck till den dubbla betydelsen ”Nog finns det mål och mening i vår färd – och det är stigen, som är mödan värd” för just nu upplevdes målet – att hitta den luriga stigen, lika viktigt som själva den trevliga utflykten hade varit… och efter alla strapatser blir denna dag ihågkommen som dagen då stigfinnarna återfinner den finfina stigen till Ulva!

Till och med Pompe ändrar attityd efter genombrottet och när vi, vid samma tveksamma passager på väg tillbaka, stannar upp lite för att välja ”rätt fot först” så tycker han: ”-Vad stannar ni för, det här var väl inget… trampa på bara!”

Projekt efter tycke och smak

På en gård finns alltid roliga projekt att välja bland; förutom att man kan låta den fysiska och mentala dagsformen avgöra, så kan vädret eller vad du upplever som meningsfullt och viktigt för gården styra valet av dagens projekt.

Det var således väldigt enkelt att hitta ett passande projekt för kusinen Ingvild som efter en förmiddag med trädgårdsspaden och grävandet av ett par hundra smågropar för grönkålsplantorna uttryckte en önskan om större utmaningar.

Vad kunde då vara mer passande än att gräva sig ner till avstängningskranen för Storstugans vatten som just havererat och slutat fungera.

Vem hade för några år sedan, då vi fortfarande bodde i staden, kunnat ana att vi en dag hänfört skulle stå och beundra hur symmetriskt, optimalt och vackert en grop kan grävas och hur spännande det är att undersöka hur vattenledningar som blottats i gropens leriga botten kopplats och ser ut. För att inte tala om vilken tacksamhet man kan känna då det visar sig vara lerjord och inte morän i marken… även om det sistnämnda säkert inte hade berört Ingvild på något vis… är man av rätta virket så är man.

Vi är många som i sommar kommer skicka en tacksamhetens tanke till Ingvilds grävprojekt – nu kommer nämligen cafégäster slippa påminna oss om att sätta på vattnet till storstugans besökstoaletter – något som vi under åren alltför ofta glömt bort som sista moment inför öppningsdags i vår iver att minimera tiden för den läckande ledningen. – Jo, det stämmer faktiskt, läckan har funnits i flera år, men det var häromdagens ”droppe som fick bägaren att rinna över”… i det här fallet uteblivandet av droppar, tillsammans med Ingvilds entusiasm för utmanande grävprojekt som bidrog till ”mission completed”.

Och vad gäller ”mullvadsprojekt” på gården så finns förstås många fler fascinerande utmaningar att välja bland… och vi hoppas få ha Ingvild kvar hos oss länge. Nästa vecka får vi besök av vänner med förkärlek att slå i stolpar för inhägnader och givetvis har vi en uppsjö med sådana projekt att välja och vraka bland också. På en gård finns alltid något för alla! Säg bara till om det är något ni känner stort behov av att hugga in på så ska vi nog kunna hjälpa er också.

Premiärer och tyngdpunktsförskjutning

Aktiviteterna på Ranbogården visar tydliga tecken på att våren nu infunnit sig – premiärerna har varit många; alltifrån Mo-flaggan som fått byta upp sig från det mörka vindsförrådet till sin betydligt friskare plats i vårvindarna på farstukvisten, fårens första rymningar till ”grönare gräs på andra sidan”, Pompe som slängt av sig skorna och nu även säsongens första facebook/blogg-inlägg efter vinteruppehållet.

Vi inleder symboliskt med en bild på Julias UF-bok ”Ranbo Trädgårdar” som hon tillsammans med familj & vänner skrivit i vinter inom ramen för gymnasiekursen ”Ung Företagsamhet”.

”Ytterligare en mysig trädgårdsbok där framsidans lockande överdåd svårligen kan uppnås”… kan man tro! Men skenet bedrar. Om vi nybörjare kan nå detta på en säsong så finns det hopp för alla. Boken har, förutom odlingstips och små kåserier kring intressanta fakta kring livsmedelskedjan, också ett budskap som vi alla snabbt måste ta till oss. Människan har i över 200 år lockats in i en fälla där billigt fossilt bränsle har gjort att de flesta kan syssla med annat än att odla sin mat. Det var bra i början men som resulterat i en livsstil som de senaste 50 åren inte entydigt gett ett ökat välbefinnande. Det värsta är att livsstilen sker på bekostnad av miljön. Den luriga fällan slår igen långsamt och osynligt vilket gjort den så svår att avslöja. Boken ger en helhetsbild för att komma till insikt, lösningar på hur vi kan vända trenden och slutligen hopp om att vi, med en snabb omställning kan föda alla, snart 10 miljarder människor på jorden, på ett för oss själva och planeten ett mer hållbart sätt.” Tänk globalt – Handla lokalt!

Förutom det trevliga arbetet vi hade när vi hjälpte Julia skriva boken så var det extra roligt att juryn på UF Gävleborgs mässa också uppmärksammade boken då hon vann 1:a pris i klasserna ”Årets Hållbara företag” och ”Årets Samhällsentreprenör”.

Bilden togs dock häromdagen av vår vän Linda då hon hämtade sin 6-åriga dotter i hennes klassrum. Syftet med boken – att bidra med kunskap och inspiration kring hållbarhetsfrågor för både stora och små – är så tydligt uppfyllt i den bilden, med alla post-it lappar på intresseväckta avsnitt.

Arbetet med boken och förra årets torra sommar väckte givetvis oss alltmer i dessa frågor och gör att den bilden även symboliserar den tyngdpunktsförskjutning som kommer ske i Ranbogårdens framtida aktiviteter, där vi med omställningen till en mer hållbar och, på alla sätt, trevligare framtid som främsta drivkraft vill kunna bidra med kunskap under trevliga former vid ett besök på gården.

Exempelvis följer sommarens gårdscafé Studiefrämjandets upplägg av ”Café planet” och förutom fikabröd erbjuds även, för den som är intresserad, kunskap i form av utställningar, bokhörna, föredrag, visningar och filmer i hållbarhetens tecken.

Först ut blir uppmärksammandet av ”Biologiska Mångfaldens dag” den 22 maj då vi välkomnar alla som vill följa med på en trevlig naturslinga, med spännande inslag, där vi visar på viktiga livsmiljöer för våra, stora som små, grannar i Ranbokollektivet.

Hälsingegårdsdagen den 26 maj kombinerar vi med en boksigneringsdag. Förutom Julias UF-bok finns utefter signeringsbordet flera författare som alla på olika vis vill bidra till kunskap och inspiration om ett hållbart liv. Vi återkommer framöver med mer information om dessa och alla andra planerade utåtriktade aktiviteter och hänvisar tillsvidare till Kalendern på hemsidan för hela säsongens programutbud.

Det finns givetvis fler möjligheter att, utöver boksigneringsdagen, köpa ett signerat exemplar av Julias bok; exempelvis i samband med sommarens övriga gårdsaktiviteter men även via beställning på vår hemsida (fliken Ranbo Trädgårdar). Den finns också på utlämningsställen i Studiefrämjandets lokaler i både Bollnäs och Söderhamn. Och som Uppsalabo finns, fram till den 27 maj, ett antal böcker på stadsbibliotekets barnavdelning samt i PGW-butiken på Kungsängsgatan 11. Swishnummer för betalning finns på samtliga utlämningsställen. Den signerade boken kostar 295 kr och halva vinsten går till Naturskyddsföreningens agroekologiska projekt i utvecklingsländer.

Boken ges ut av Bokförlaget K&R AB i Bollnäs och det går också att beställa boken via de större internethandlarna, men det ger en mindre andel till Naturskyddsföreningen.

Nu – dags för ”ord till handling” – välkommen till säsongens vindlande och spännande kunskapsresa på facebook och ranbos småbrukarblogg!

Annika, Richard, Julia och gårdens alla noll-, två- fyr-, sex-, åtta, osv. upp till tusenfotade vänner… och givetvis även de eventuella individer som av någon anledning har ett udda antal fötter… hälsar er och våren välkomna.

Bästa julklappen – ny rapport från Stockholm Resilience Centre

Innan tomten kommer och knackar på dörren så vill vi också passa på att hälsa alla våra vänner en riktigt skön helg – hoppas att ni inte låtit stressa upp er alltför mycket av de kommersiella krafternas julbudskap utan att ni låtit det ursprungliga kärleksbudskapet komma i första hand. Vi har haft tre mycket mysiga adventssöndagar här i vår kaffestuga där vi hade möjlighet att träffa många av er för en trevlig pratstund.

Annars så har vi faktiskt haft lite stress, men nyttig sådan, då vi hjälper Julia med hennes UF-företag (inom ramen för gymnasiekursen Ung Företagsamhet). Ni som följt oss har kanske sett Margareta Häggs kommentarer som på ett mycket klassiskt manér ofta avslutats med ”För övrigt anser jag” – att vi bör skriva en bok med våra inlägg. Utnötningstaktiken fungerade och vi hoppas komma iland med boken ”Hållbar framtid – Småskalig ekologisk grönsaksodling som belysande exempel” i början av nästa år. Det har varit en mycket lärorik resa där vi misströstat över möjligheten att sy ihop ett koncept med en röd tråd, men så kom Johan Rockström och gav tankesmedjan Romklubben en fantastisk 50-års present och därmed oss en fantastisk julklapp som dessutom löser de inledande kapitlen i boken i ett huj varför vi nu känner visst hopp igen även i det projektet.
För att ni också ska få känna tillförsikt och hopp under helgerna och samla energi och tankar för nya årets löften så passar vi på att sprida Johans Rockströms budskap om hur de globala hållbarhetsmålen kan nås inom de planetära gränserna:
www.stockholmresilience.org/…/2018-10-17-transformation-is-…

Det är viktigt att fakta inte rycks ur sitt helhetsperspektiv, och därmed ger en bild som på ett par sekunder i media rättfärdigar gamla felaktiga beteenden och allvarligt bromsar upp utvecklingen mot en hållbar matproduktion, såsom t.ex. spridningen av uppgiften att ekologisk producerad mat är sämre för klimatet, som kom häromdagen. Ja, det är sant att ekologiskt odlad säd idag måste odlas med större avstånd… men det är för att undvika användningen av bekämpningsmedel som skadar den biologiska mångfalden. Genom att samodla flera grödor så kan dock produktiviteten ändå bli högre än idag i de småskaliga jordbruk som faktiskt står för 50% av matförsörjningen i världen och för 80% i utvecklingsländerna.

Titta på filmer med Johan Rockström och läs gärna vidare på svenska myndigheters hemsidor för andra initierades kunskap och tankar kring klimatförändringar och matproduktion så får ni själva bilda er en egen uppfattning.

En riktig God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi på Ranbo

Five transformational policies for a prosperous and sustainable – TED talk by Johan Rockström  world.

SLU:s Publikationer från Framtidens lantbruk

Livsmedelsverkets rapport: Hur liten kan livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan vara år 2050

Hjärnäpplet – Frukten av ett tankefrö 2018

Nu har vi levererat årets prisstatyett till Uppsala universitet som under årets professorsinstallation delade ut priset till den forskare som de tycker bäst har uppfyllt kriterierna för framgångsrik innovation/kunskapsöverföring det senaste året. Det gick i år till Håkan Engqvist som dessutom är en f.d. kollega till både Annika och mig vilket är extra kul. Vi tog oss därför den konstnärliga friheten att smyga med en egen ”hemlig” personlig hälsning, gömd i asken för Håkan att hitta när han studerar statyetten närmare.

Som ni ser så är Hjärnäpplet utformat som ett pussel för att visa på hur många bitar som måste komma på plats innan forskarens klara, men ack så sköra tankefrö (kristallkulan i mitten) har skyddats av ”mjuka värden” av immateriell karaktär såsom patent, företagskontakter, mjuk finansiering, hållbar affärsplan, akademisk vidareutveckling, osv. – symboliserat av den relativt mjuka kopparn kring fröet, som dessutom är så utformat att man ser att det arbetet sker under universitetets skyddande takåsar.

När skelettet väl är på plats så är man redo att attrahera det riktiga kapitalet, klä sig i en hårdare rustning – symboliserad av järnet, och möta den tuffare marknaden vilket kanske i praktiken innebär en första produktionsutrustning eller ett kontrakt med ett tillverkande företag. Då först har fröet vuxit till en mogen frukt som man kan börja njuta av – en minsta representativ enhet som kan reproduceras, staplas bredvid varandra och fylla upp en allt större del av utrymmet i företagssverige.

Ni kanske inte tycker att formen, den trunkerade oktaedern, är så äppellik men nu är det så att den minsta representativa enheten för all materia i universum – atomen – väldigt ofta har en omgivning till sin närmaste granne som beskrivs av just en trunkerad oktaeder. Så är det för järn i dess verkliga atom”gitter” och så är det även för koppar, men då i den matematiska beskrivningen av dess riktiga gitter. Så med den konstnärliga friheten så har vi alltså, förutom den stapelbara minsta representativa enheten också fått symboler för att forskaren ska behärska både teori och praktik för att projektet ska bli komplett.

Ännu bättre blir projektet när man noterar att de urgamla symbolerna för koppar och järn också är de för kvinna och man och följer statyettens exempel genom att låta de, så kallade kvinnliga, värdena utgöra kärnan i projekten. Materialvalen är också en tydlig påminnelse om Sveriges industriella historia och dess utveckling till nuvarande position som välfärdsstat. För det är ju bergshanteringen med just koppar och järn i fokus som gett Sverige dess framskjutna ställning inom både forskning och som industriell nation. Det är ju inte för inte som dessa två symboler också återfinns i två av våra kanske, åtminstone i sinnebilden, svenskaste företag – världens äldsta ännu existerande företag Stora Kopparberg (i Stora Enso) och Volvo.

I det sammanhanget så bör man inte heller glömma våra skogar som varit en viktig förutsättning för bl.a. bergshanteringen. Träasken runt äpplet får därför representera detta och träslagen ask och alm i lock respektive botten är valda för att de historiskt varit viktiga i bruksföremål vilket man inser när man i tidig tro lät Oden välja just dessa träslag när han skulle skapa de första människorna Ask och Embla. Träasken blir då även en symbol för människorna som sluter upp kring den nya idén.

Vi gratulerar Håkan och låter honom njuta av frukten.

 

Säsongens ”sista dag” för fotosyntes – och sista dagen för Ranbos Mo-flagga

I dag underskrider antalet ljusa timmar på Ranbo de tio timmar som lite slarvigt sägs vara en gräns för avstannandet av många växters fotosyntes.

Egentligen är det en kombination av ljusets exponeringstid, våglängd och intensitet tillsammans med temperaturen samt tillgången på vatten, koldioxid och en del näringsämnen som bestämmer hur effektiv växternas fotosyntes är och därmed plantans fortsatta utveckling. Dessutom så har olika växter och träd evolutionärt utvecklat olika lösningar för att optimalt kombinera dessa parametrar efter givna förhållanden, så de tio timmarna ska tas med en stor nypa salt. Barrträd kan ju t.ex. med sina gröna barr i princip fortsätta fotosyntesen hela vintern, men då är det oftast istället avsaknaden av ofruset vatten som brukar sätta stopp. Men helt tydligt så börjar både det ena och det andra i naturen avstanna i tillväxt ovan mark och då vårt gårdsliv på landet är så pass integrerat med naturens så får det bli en passande symbolisk handling att denna dag plocka ner den stolta Mo-flaggan och låta inläggen på facebook och på Ranbos småbrukarblogg också avstanna.

Frånvaron av fotosyntes och Mo-flaggan betyder ingalunda att kvarvarande höst- och vinterdagar inte kommer bjuda på fler av naturens spännande, vackra och inspirerande överraskningar och vi kommer titt som tätt dela med oss av dem för de som vill vara med och förundras, men vi vill med detta sagt ändå passa på att tacka för alla ”gilla” och uppmuntrande samt stärkande kommentarer på den kunskapsresa och de upplevelser som vi under den här säsongen haft nöjet att dela med er.

När vårsolen sedan tittar fram och Mo-flaggan hissas igen så ser vi fram emot nya upptäckter i den fantastiska omgivande naturen.

Ranbos hängande trädgårdar… 

Kanske inte lika praktfulla som antikens greker föreställde sig Babylons hängande trädgårdar, men åtminstone nu levande och definitivt verkliga, till skillnad från de av sju mytomspunna underverk som ingen har lyckats påvisa några spår efter, förutom i några grekiska skrifter. Den senaste hypotesen är att de hängande trädgårdarna skulle funnits i Nya Babylon, dvs Babyloniernas besegrares huvudstad – Assyriernas Nineve, men inte heller det är fullt övertygande i arkeologiska kretsar.

Med det provisoriska svala lagringsrummet i en av Ranbostugorna har vi dock inga större ambitioner med avseende på praktfullhet utan har tagit fasta på just levandegörandet… kanske lite motsägelsefullt genom just… hängning.

Genom att binda fast kålens rötter i ställningen så att kålhuvudena hänger upp och ner så sägs de hålla sig fräscha längre. Allteftersom bladen bleknar och ramlar av städar vi bort dem. Det sägs att blomkålen på detta sätt kan lagras flera månader och vissa menar att de till och med smakar bättre efter denna hängningsprocess. Och den köldtåliga och på många andra vis tuffa savoykålen sägs kunna bevaras en bra bit i in på våren på detta sätt. Vi får snart se om sanningshalten i dessa påståenden är lättare att bevisa än grekernas.

Om man psv inte först skiljer huvudet från resten av kroppen, så menar ju även många yoga-inspirerade att även vi människor mår bra av att hänga med huvudet upp-och-ner…. kanske inte så länge att kroppsdelar börjar blekna och ramla av, men en liten stund kan nog ge ökad blodcirkulation och, varför inte, lite nya perspektiv. Men ännu bättre om man gör det på vissa utvalda makthavare, helst under en hel mandatperiod, så skulle det ändå resultera i att världen för oss andra… kanske lika motsägelsefullt som ovan… tedde sig mindre upp-och-ned. Att de skulle bli fräschare är väl tveksamt, men heller inte syftet i det fallet.

Bara slumpmässig variation och oreda i kalendern – ”brittsommar” förpassas till kuriosa-kabinettet och badkläderna till vindsförrådet…

Sommarens svettiga arbetspass följdes oftast upp med uppfriskande dopp i dammen men att en brittsommar denna vecka skulle kunna få oss att kasta av oss mössorna och kasta oss i vattnet igen känns orimligt, speciellt med tanke på att badtemperaturen är 4°C.

Om man studerar medeltemperaturen från SMHIs mätningar 1961-2007 över hela landet så finns, mystiskt nog, en liten temperaturhöjning i vädret omkring Birgittadagen, den 7 oktober – en period som, om den blir tillräckligt varm, då kan kallas brittsommar, men på samma sätt som för indiansommar, bara om den har föregåtts av en höstlik kallare period och helst av en första frostnatt på några av mätstationerna i området.

Det var den 7 oktober 1391 som Birgitta Birgersdotter officiellt blev helgon och enligt en legend ska det ha varit just hon som bad för de stackars kvarlämnade nordborna som tvingades leva i sitt kärva klimat – själv flyttade hon ju till Rom – och att bönerna besvarades med några extra sommardagar kring hennes dag.

Sen kan ju den petige invända mot det resonemanget med att när Birgittadagen infördes så gällde fortfarande den julianska kalendern (till 1753) och att det aktuella datumet egentligen motsvarar den 18 oktober i den nuvarande, gregorianska kalendern… och då kan man inte se minsta tendens till värmepuckel i ovannämnda statistik. Solhöjden sjunker dessutom så pass fort på dessa 11 dagar att det är osannolikt sent för att hoppas på sommarväder, vilket också statistiken bekräftar.

Så varför har man då kopplat en eventuell ”brittsommar” till Birgittadagen? Det troliga är att då man i andra länder har kopplat slumpmässigt riktigt varmt väder ännu senare, i oktober och t.o.m. november, till lämpliga helgondagar så har det på våra breddgrader passat bra att koppla ihop dylikt med Birgitta i början på oktober. Det finns inte heller någon fysikalisk förklaring till varför det skulle vara varmare just då, och tittar man på den betydligt längre väderstatistiken, t.ex. den s.k. Stockholmsserien ända ifrån 1756 så finns inte heller inte denna ”puckel” som finns i den senare kortare serien, vilket indikerar att den senare bara är resultat av en ovanlig slumpmässig variation i en alltför kort mätserie.

Men även om den här dagen, inte i år heller, lyckas leva upp till definitionen på en brittsommar så känner vi på oss att den trots det blir solig och ovanligt vacker på många sätt och vis, men mössan får sitta på.