Publicerat

En svala gör ingen sommar

… men med fem har den definitivt kommit hem. Sommaren har därför helt klart kommit till Ranbo och snart är det dags att öppna gårdscaféet.

Ut från Ranbos gamla lagårdsbyggnad dyker de nämligen upp på utomhusscenen, svalorna. Ensamma eller i par skjuter de fram som pilar och under halsbrytande akrobatiska manövrer, som skulle få alla mänskliga jaktpiloter att blekna, förföljer de och snappar upp sina mål. Givetvis är förstås huvudsyftet att fånga så många flygande insekter som möjligt för att hålla den egna, och de pipande småttingarnas hunger borta, men det kan inte vara möjligt att de inte samtidigt också njuter av farten, g-krafterna, utsikten och att få excellera så i sina färdigheter. Samtidigt som det innebär stor underhållning för oss på en dubbelt hög nivå!

Under söndagar i juli månad har besökare möjlighet att ta del av denna luftakrobatik i höjdarföreställningar i samband med andra aktiviteter under säsongens Café Planet. Begreppet Café Planet har myntats av studiefrämjandet som ett led i informations- och kunskapsspridningen kring hållbarhetsfrågor. På Ranbogården välkomnar vi alla som vill koppla av med hembakat från det planetära fikautbudet  i Kaffestugan eller i skuggan av de flerhundraåriga träden i trädgården. Genom utställningar, informations- & bokhörna på logen får besökare också möjlighet att förkovra sig i hållbarhetsfrågor. Julia kommer också att signera och sälja sin bok och diskuterar gärna frågor ni har kring allt motsägelsefullt som media och politiker kan tyckas sprida i ämnet. I visningarna av gårdens agroekologiska odlingar visar vi hur man genom vardagssysslor kan jobba för de globala målen. Visningarna sker den 7, 14, 28 juli kl 15.

Ranbogården gränsar till stora områden med varierad och ostörd natur och för den naturintresserade finns möjligheter att på egen hand upptäcka omgivningarna genom att förslagsvis ta en rundvandring upp på Ranboberget. I stugan Mamsells finns möjlighet att titta på skärmutställningen om linhanteringens utveckling i Flor under 1700-talet.

Välkomna till Ranbogårdens Café Planet under söndagar i juli kl 12-16!

Publicerat

Gästerna gör festen

Ranbo utgör en tacksam miljö och bakgrund för ett härligt evenemang nästan oavsett vilken årstid och väder som bjuds, och gården verkar ha sinnliga egenskaper som är svåra att sätta ord på men som har förmågan att plocka fram den bästa stämningen hos de flesta som kommer och slår sig ner i dess famn. Tur det – för i slutändan så hänger det ju alltid på humöret hos gästerna för hur lyckad tillställningen ska bli.

Gårdagen kändes som ännu en sådan dag då alla verkade njuta och fröjdas extra mycket under träden, men så hade vi också ett helt gäng speciella gäster som förgyllde dagen extra mycket. Hantverkare som under en lång tid byggt upp sina kunskaper i olika tekniker och ”vävt in sin livsfilosofi och värden” i funktionella och vackra skapelser – Bettans kluriga träskulturer, Lenas vackra samt både stilrena och stilbrytande akvareller och textilier, Annas praktiskt vackra återbrukade glas, Yngves mjukt inbjudande träsniderier, Olles fina sirliga silversmide och omistliga honung samt Karins fantastiska näverslöjd som hon har hållit så levande så länge, tills vi andra nu äntligen börjar återfå förståelsen för och behovet därutav. Som bonus så kom vår vän och före detta kollega Jan Isodorsson med fru Agneta förbi av en slump. Jan skulle ha kunnat ställa upp med vilken som helst av sina, minst sju, energiskt utvecklade specialintressen om han bara haft rekvisita med sig, men tur nog var Agneta bättre förberedd och visade upp en hel serie av sina drömskt vackra fotografier på något så ”banalt” som måsar. Med perfekt avvägd rörelseoskärpa så visar hon hur fel vi oftast ser på dessa fantastiska karaktärer.

Vad fattigt det skulle kännas utan alla dessa som brinner för sina hantverk. Extra roligt var att både P4 Gävleborg och Kuriren var på plats och genast fann stort intresse i deras samlade kunskaper. Frågan är dock om inte Eva och Brux ändå tog priset som tillställningens vackraste par. Obekymrade och naturligt opåverkade av all eventuell konst, kultur och bildning så gick de omkring i gräset och njöt, pratade respektive nosade på alla som kom förbi.

Dagen avslutades med en härligt avslappnad vis-stund med Emma Härdelin som berättade kring, och sjöng vackra, vemodiga och tokiga folkvisor och Rune Broberg som ackompanjerade henne på piano. Tack alla gäster, medverkande, Studiefrämjandet och Musica Viva för en underbar sommardag.

Publicerat

Många som välkomnar

De första som välkomnar er på årets musik- och hantverksdag på Ranbogården blir troligen å ena sidan vår världs världsträd, asken Yggdrasil och å andra sidan Mamsell och hennes Jasmin och hundratalet dagliljor vid gårdsentrén.

Som namnet antyder blommar dagliljorna bara en dag men eftersom varje lilja bär rikligt med knoppar så kommer det alltid finnas några som lyser upp och förgyller musik- och hantverksdagen ända fram till kvällen. Rundlarna med dagliljor tros vara från tiden då Ranbogårdens byggherre Stephen Bennet anlade den engelskinspirerade trädgården. Det finns över 80 000 namnsorter av daglilja och sannolikt är Ranbogårdens liljor släkt med den gamla vildsorten blekgul daglilja (Hemerocallis citrina). Det är inte bara färgerna och utseendet som skiljer de olika dagliljesorterna åt utan även smaken … japp, de vitaminrika blomknopparna och blommorna har i tusentals år använts och förhöjt östasiatisk matlagning. Kanhända att de en dag även kommer finnas med i Ranbos planetära fikautbud men idag låter vi fortfarande de fyra sädesslagen vete, råg, havre och korn stå i strålkastarljuset på serveringsbordet http://www.ranbogarden.se/events-aktivi…/planetart-fikabrod/… Och det innefattar givetvis ranboflätan också!

Varmt välkomna till en spännande musik- och hantverksdag på Ranbo, en del av festivalveckan ”Mellan skogar, berg & dalar”. För Ranbogårdens dag den 27 juni och övriga dagars detaljerade programutbud, se musicaviva.se

Publicerat

Deltagande hantverkare under torsdagens musik- och hantverksdag

Under eftermiddagen (27/6 kl 14-18:30) har besökare möjlighet att inte bara fika och köpa med sig hantverksprodukter hem utan också få en spännande pratstund med hantverkarna och lära sig mer om deras gedigna hantverksutövande och kunskap. På plats i trädgården kommer silversmed och biodlare Sven-Olof Sundin finnas tillsammans med finsnickare Yngve Lindgren, träskulptör Elisabeth Lundwall, akvarellmålare Lena Andersson, näverslöjdare Karin Lundholm och glasblåsare Anny Jernbergs mamma. Kusken Eva och hästen Brux erbjuder en liten tur med häst&vagn.

Dessutom så rekommenderar vi både långa och korta promenader. Förutom den vackra turen upp till Ranboberget så finns även en mycket kortare variant i form av en stilla promenad bland årets grönsaksodling och överdådet av blommor i ängsblomsodlingen – där vi själva, hopplöst frånsprungna av blommornas växtkraft, försöker lära upp oss till fröinsamlare – Vem vet, det kanske är ett kommande framtida etablerat hantverksyrke i tider då vi behöver stärka upp kvarvarande artrikedom.

Gårdens författarinna Julia kommer också att signera böcker för de som blev inspirerade av grönsaksodlingar och ängsträdgården samt känner att de behöver en tydligare bild av miljöproblematiken och vilka fantastiska framtidsutsikter som erbjuds i form av agroekologin, som vårt arbete i odlingarna representerar.

Dagen avslutas kl 19 med musik på logen med ”I Folkvisans spår” av inga mindre än Emma Härdelin på sång och Rune Broberg på piano (entrébiljett 150 kr). Musik och hantverksdagen är en del av festivalveckan Mellan skogar, berg & dalar som koordineras av musikföreningen Musica Viva. Detaljerat program för hela festivalveckans aktiviteter finns på musicaviva.se. Varmt välkomna!

Publicerat

Provkörning i forkörning

Rätt som det är kan vi i vår vardag överraskas av känslan av svunna tider, speciellt när ljudet från hästhovar och vagnshjul mot grusvägen får oss att titta upp och se uppenbarelsen av häst&vagn-ekipaget med Eva Wallin på kuskbocken bakom stora trygga brukshästen Brux i lunkande mak närmar sig gården efter en av sina skogsutflykter.

Första gången var en stjärnklar vinterkväll, Ranbogården låg inbäddad i ett djupt snötäcke och tystnaden och mörkret omslöt gården. Jag hade just stängt dörren till den gamla drängstugan när, i ljuset från månen, gestalten av en uråldrig släde med draghäst tog form mitt på gårdsplanen. Det tog tid, något som kändes som flera minuter, att ta in hela den mäktiga scenen och känslan av overklighet var påtaglig. I släden, omsvepta i yllemantel och filtar satt två forbönder på väg till marknaden i Nidaros … Nu visade det sig efter en stund när jag fått tillbaka talföret att de förvisso gjort diverse forturer i sina dar men att de hette Eva och Micke och att de denna kväll bara varit ute på ”en liten kvällspromenad”.

Forkörare var ett helt nytt begrepp för oss när vi flyttat upp hit men för alla som är uppvuxna i Hälsingland, Dalarna, Jämtland och Tröndelag så är det ett välkänt uttryck för de bönder som förr i tiden utförde olika körsysslor, ofta på vintern då man kunde ta sig fram på frusna myrar och sjöar och ofta medförande varar/gods (foror) till vinterns större marknader; exempelvis Rörosmartnan i Röros, Marsimartnan i Levanger och Gregoriemarknaden på Frösön. Det förekom även forkörning på sommaren, om än i mindre omfattning.

På musik och hantverksdagen den 27 juni har ni, liten som stor, möjlighet att känna av historiens vingslag och tillsammans med Eva och hästen Brux framför vagnen åka på en liten forkörningsrunda med Ranbos hantverksmarknad som start och slutmål.

Publicerat

Hantverk och musik på Ranbo

Under eftermiddagen den 27 juni är ni välkomna till en ny hantverksdag och musikafton på Ranbo.

På samma sätt som under en av fjolårets roligaste och mest intressanta evenemang på Ranbogården så kommer ni återigen att, förutom att kunna njuta av en fika i trädgården även få möjlighet att först gå runt och möta hantverkare inom en rad olika traditionella yrken; träsnidare, silversmeder, akvarellmålare, biodlare, skärslipare, näverslöjdare, ulltovare med flera som visar sina hantverksfärdigheter och berättar om de speciella kunskaper som dessa yrken är förknippade med.

Dagen avslutas med musik på logen med ”I Folkvisans spår” av inga mindre än Emma Härdelin på sång och Rune Broberg på piano. Emma är folksångerskan som under de senaste 25 åren har etablerat sig på Europas folk- och världsmusikscen och Rune har jobbat som kyrkomusiker i Hudiksvall större delen av sitt yrkesverksamma liv.

Det ska bli otroligt roligt att få husera alla dessa fantastiska konstnärer. Dagen är en del av Musica Vivas festivalvecka ”Mellan skogar, berg & dalar”. För mer information om musik- och hantverksdagen på Ranbogården och övriga dagars evenemang, se www.musicaviva.se.  Varmt välkomna!

Publicerat

Stigfinnartur

Att finna framkomliga vägar genom skog och mark var under medeltiden ett viktigt yrke. Den här dagens stigfinnartur med syfte att hitta lämpliga passager som förbinder stigar från Ranbo till Ulva förbereddes av en representant för våra tiders stigfinnare; scouten Julia och orienteraren, och kusinen, Ingvild, tillsammans med alltid kartintresserade Richard.

Hästen Pompe, som verkar ha en inbyggd kompass… speciellt när det gäller att hitta hem, var också en av deltagarna när väl operationen gick från köksbordets kartplanering till verkställande.

Med endast en karta och en flaska vatten bar det iväg över stock och sten, både bokstavligt och bildligt. Turen bjöd på alltifrån väl upptrampade stigar i varierad vacker natur till passager som skapade huvudbry till och med för luttrade orienterare – kartor åldras snabbt med skog i förvandling. Att återfinna en gammal stig som inte ens finns kvar på kartorna, som skogsmaskiner bitvis kört sönder, lämnat under ris och/eller som skogen ”tagit över” kan vara en större utmaning än man föreställer sig, även om det ibland bara handlar om passager på några hundra meter… och med en häst som transportmedel. Pompe var bitvis inte lika entusiastisk över stigfinnarprojektet. Han är inte så svårövertalad men lite rolig är han… på vägen ut kan han, så fort man själv tvekar lite, känna av stämningen och börja vända om, som för att säga: ”Nehe, det gick inte… vad synd, då går vi hem!”

I sådana situationer kan det upplevas som en skänk från ovan om man i snåren skulle ”hitta” en riktigt erfaren orienterare – och helt överraskande gjorde stigfinnargänget det, världsmästaren Jerker Lysell från Bollnäs var ute med ett par kompisar och provade Moskogarna, men lika överraskande visade det sig att även den bäste, eller hans kompis i detta fall, kan fela så pass att även denne luttrade kartläsare också tappat spåret i terrängen.

Men det är inte för inte som ”tredje gången gillt” blivit ett uttryck. Tredje gången som gruppens spejare skickades ut, lyckades de inte bara återfinna stigen längre fram, utan också till slut spåra en stig tillbaka till gruppen. Ett genombrott i snårskogen, och uppdraget kunde konstateras!

I det läget kändes det okej att modifiera Karin Boyes uttryck till den dubbla betydelsen ”Nog finns det mål och mening i vår färd – och det är stigen, som är mödan värd” för just nu upplevdes målet – att hitta den luriga stigen, lika viktigt som själva den trevliga utflykten hade varit… och efter alla strapatser blir denna dag ihågkommen som dagen då stigfinnarna återfinner den finfina stigen till Ulva!

Till och med Pompe ändrar attityd efter genombrottet och när vi, vid samma tveksamma passager på väg tillbaka, stannar upp lite för att välja ”rätt fot först” så tycker han: ”-Vad stannar ni för, det här var väl inget… trampa på bara!”

Publicerat

Intryck från Hälsingegårdsdagen

Vi sammanfattar Hälsingegårdsdagen som en ny intressant och i våra ögon mycket lyckad aktivitet på Ranbogården. Tre veckors förkylning är väl inte optimalt inför ett sådant evenemang och regnvädret, hur viktigt och efterlängtat det än var, så underlättade det ju inte planeringen. Det blev dock riktigt mysigt. Återigen en viktig påminnelse om att det viktigaste för oss är att hinna med att umgås med så många som möjligt av dem som kommer på besök och där hjälpte nog regnet till lite med att hålla besöksströmmen på en lagom nivå.

Skrämda av förkylningar, väderprognoser, förra årets anstormning på skördegillet, och att en av oss skulle kunna fastna med boksignering gjorde att vi kastade ut några livlinor för en vecka sedan… och vilken underbar känsla när alla vi kastade till utan tvekan och med glädje kom till vår undsättning och hjälpte till i Kaffestugan. Trots många andra positiva intryck idag så kommer det förbli den bestående hjärtvärmande känslan för oss. Stort tack till er.

Det var cirka 150 personer som trotsade den låga temperaturen och den höga luftfuktigheten ute och sedan tog skydd hos oss en stund för en planetär fika i kaffestugan där brasorna i rörspisen respektive plåtkaminen effektivt jagat bort uteluften. Ostkakan var mycket uppskattad… och ja, den knarrade!

Uppvärmda och stärkta så sökte sig de flesta ut till logen åtminstone ett varv för att hälsa på hos oss som satt och signerade böcker med koppling till lokalt, småskaligt, hållbart och annat tänkvärt. Det var ett dignande långbord med godsaker, där Hälsinglands Flora, fortfarande doftande av nytryck, troligen var bästsäljaren – ett imponerande verk. Men många stannade också kvar för att lyssna på föredragen. Först ut var Lisa Wiik Persson från Skogsstyrelsen. Hon bekräftade med sitt föredrag att vårt ekonomiskt framgångsrika skogsbruk skapat stora problem för mångfalden och att de nu på olika sätt informerar, uppmuntrar och även ekonomiskt stöder de som vill göra åtgärder som motverkar denna utveckling. Det var många i publiken, som med bakgrund av de allt fler tydliga forskningsresultat som visar hur allvarlig situationen börjar bli, ville se att Skogsstyrelsen borde vara ännu mer aktiva i sin information kring detta och även på olika sätt avråda ”dåliga” skogsvårdsplaner. Som myndighet är de förvisso skyldiga att följa de mål och direktiv som riksdagen satt upp och där ”målen för produktion och miljöhänsyn är jämställda” så där kan man ju inte lasta Skogsstyrelsen och vi tycker nog också att deras hemsida och information som finns att söka upp där är föredömlig, men med tanke på att målen också säger att ”Skogen ska brukas på ett hållbart sätt så att även framtida generationer kan ha nytta av den” och när den nu generellt inte gör det så tycker man att Skogsstyrelsen borde kunna ha mycket större befogenheter och medel att både nå ut bättre med det tydliga budskapet, tillrättavisa och stävja skötsel som direkt motverkar det målet.

Stefan Lundgren pratade om styrkan i att använda djur på rätt sätt i småskaligt jordbruk för att hitta tillbaka till de kretslopp som var så självklara i jordbruken förr och som FN menar att vi måste hitta tillbaka till via de agroekologiska principerna. Anders Persson informerade om alla de kurser som han är med och ordnar efter just dessa principer och det är oerhört roligt att se att de får allt större uppmärksamhet och antal deltagare.
Tillsammans gör vi skillnad.

Publicerat

Mamsells återfår en tidigare roll

Flera cafégäster har vid sina besök i Kaffestugan berättat om tidigare trevliga fikastunder i stugan Mamsells. Denna stuga har under de senaste säsongerna fungerat enbart som utställningslokal. Men eftersom det rejält efterlängtade rejäla regnet kommer rejält olägligt mitt på vår Hälsingegårdsdag så blev vi rädda att Kaffestugan inte ska räcka till varför möjligheten nu alltså finns att återuppleva de tre vackra rustika rummen från något av fikaborden där.

Det är inte klarlagt när båda dessa stugor byggdes men vissa bevarade detaljer tyder på 1700-tal och ursprungligen var de nog dräng- och eventuellt pigstugor, även om en snabb titt i kyrkböckerna inte pekar på att det fanns många pigor och drängar i hushållet. Ranbogården var ju dock starkt kopplad till manufakturen varför det är lite oklart, åtminstone för oss, hur prästerna valt att skriva in folk, i kyrkböckerna, som kanske var kopplade till båda platserna. Var det kanske så att mästare eller gesällfamiljer hyrde in sig här!? Senare på 1800-talet blir det betydligt vanligare att man hyrde ut till familjer, där någon/några ibland kanske också jobbade åt hushållet. Vi har träffat många som berättat om släktingar som är födda i någon av stugorna. Många av dessa hade dock helt egna sysselsättningar, t.ex. skomakare vilket ett hundratal par utslitna skor vittnar om, då vi hittade dem som del av isoleringen ovanför Bryggstugan.

Då den ogifta Carolina Dorothea Fredrica Rönquist, dotter till Norrala-Trönö prosten Fredrik Jacob Rönquist, halv-kusin till Carl Jonas Love Almquist och dotter-dotter till Major Gyllengahm, säljer gården till fjärdingsman Anders Persons 1896 så ingår dock i kontraktet att hon får bo kvar ”på undantag” i den bortre stugan till sin död 1909. Enligt berättelserna har vi mycket att tacka Mamsell Caroline för, bland annat för att den flerhundraåriga majestätiska tallen som pryder björkallén finns kvar.

År 1966, när Torsten Andersson (Lena Anderssons pappa) gift sig med Brita ifrån Stockholm, påbörjades eran med Kafé i gamla drängstugan och Mamsells samt keramiktillverkning med försäljning i ett ombyggt härbre på gården. I keramikutbudet fanns bland annat den omåttligt populära keramikfiguren ”Mamsell”. Den karakteristiska kvinnofiguren med tidsenlig sen 1800-tals klädedräkt förgyller, tillsammans med Torstens och Britas vackra keramikkrukor, än i dag fönsterbrädorna i stugan Mamsells.

Men drängar, mästare, gesäller, skomakare och mamsell Caroline får dock ändå ursäkta, för idag så är det ändå på logen som det mest intressanta händer. Där kommer ett antal namnkunniga författare/förläggare signera tankvärda böcker och diskutera relevanta frågor med er. Från klockan 14 erbjuds också intressanta föreläsningar om skogens naturvärden, biologisk mångfald och småjordbruk. Fiolspelande mamma och dotter, Carina och Tine samt Anders på gitarr förgyller rummet ytterligare under dagen.

Vi är övertygade om att Caroline Mamsell, om hon varit med oss idag, skulle deltagit i vår varma välkomsthälsning till Hälsingegårdsdagen idag klockan 13-17.

Publicerat

Planetärt fikabröd

Den här säsongen ser vi fram emot att låta sädesslagen havre, råg, vete och korn få kliva fram i strålkastarljuset och spela tydligare huvudroller i utbudet. Dels genom att de rent fysiskt får ta mer plats som huvudingredienser i bakverken och dels genom att de gör det i fräschare och mer kompletta kostymer. Genom att låta dem agera när de är som fräschast och utan att sortera bort några kvaliteter, det vill säga genom att blanda ned dem i form av nymalet, osiktat fullkornsmjöl så är vi övertygade om att de kommer att rejält höja karaktären på pjäserna. Med detta vill vi alltså erbjuda ett utbud med karaktärsfulla och fantastiska obeskurna smakupplevelser som vi kan lova att ni sällan kommit i närheten av men som våra förfäder igenkännande skulle glatt sig mäkta åt.

Att ett utbud som bakas med nymalt fullkorn dessutom har kvar ett gediget näringsinnehåll av mineraler och vitaminer samt fibrer får vi på köpet. För att upplevelsen av mjölet verkligen ska komma till sin fulla rätt så ser vi också till att skära ner på, och låta sockret och smöret endast få mindre biroller. Och, som en bagares äkta hat trick, har vi därmed lyckats nå ett sortiment som uppfyller de tre målen smakrikare, nyttigare och med mer hållbara råvaror.

Den planetära dieten, en diet som genom en uppmärksammad metastudie i Nature 2019 tagits fram utifrån hälsosynpunkt, men som också visat sig vara en för planeten hållbar diet, kan med givna lokala variationer rättvist föda 11 miljarder människor 2050. Enligt den så bör genomsnittet, för en person med ett dagsbehov på 2500 kcal, bestå av bland annat 232 g fullkorn, 31 g socker och 250 g 4% mjölk per dag. En besökare som väljer att lägga hela dagens mejerikvot, som i fikautbudet är den begränsande faktorn, på Ranbofika kan egentligen bara avnjuta 2-3 småkakor vid ett besök. Men eftersom vi bara har öppet en dag i veckan så kan ni utan dåligt samvete ta både en Ranbofläta och 10 stycken småkakor… förutsatt att ni är betydligt mer asketiska i veckorna.

På frågan om hur många olika sorters kakor som ett hållbart gårdscafé bör hålla sig med så dammade vi av den gamla tumregeln ”sju sorters kakor” – där värdinnan anses snål om det är färre än sju sorter och högfärdig om hon bakat fler. Denna norm från slutet av 1800-talet håller således ganska bra även idag, förutsatt att man låter fest vara fest och att ”lyx i vardagen” i högre grad består av annat som vår kropp för övrigt njuter och mår bra av.

Så i sommar ser vi fram emot ett grundutbud med spännande planetära små smakbomber som när bärsäsongen är igång kompletteras med paj.

På egen stenkvarn maler vi fullkornsmjöl från svedjeråg, naketkorn och anina vete, som kommer från Skale skafferi i Söderala.

Havreflingorna och dinkelmjölet kommer från Saltå kvarn, och skrädmjölet, dvs rostat stenmalet fullkornsmjöl av vedugnsrostad havre, kommer från Stöpafors kvarn. För glutenintoleranta finns havrekakor bakade på glutenfria eko havregryn.