Birgitta Johnsson som har stor kunskap om både trakten och dess flora förstod att om man ska leta sällsynta ängsblommor så behöver man ibland ta sig långt från tät bebyggelse ut till ”vägs ände”. Därför tog hon oss till denna, för många djur och växter, vackra fredade plats. Och naturligtvis hade hon rätt, här finns både ett bestånd av rödklint och ängsvädd som lever i orördhet mellan den klippta dikeskanten och åkern. Markägarna gav genast stöd till idén om att ”spara oasen” med dessa blommor när det för några veckor sedan var dags att slå åkern. Så denna dag samlar vi, med stor tacksamhet till dem, in frön från de små rariteterna med förhoppning om att nästa år kunna odla dem i större skala som ett led i bevarandet av ängsblommor.
En Annorlunda Hälsingegård
