Sätta en hektar potatis kändes helt rätt när frågetecknen kring covid-19 var som störst i våras. Kan vi garantera att matförsörjningen kommer fungera om den kritiska odlingsfasen påverkas för mycket av sjukdom, reseförbud för utländsk arbetskraft, transport och logistikbrister? Att göra en insats då för att garantera ett större matförråd för fler och även göra en markering i att vi inte får ta vår mat för givet gjorde att vi självklart hoppade på initiativet ”Potatisuppropet”.
Det känns fortfarande helt rätt, men signalen med initiativet är fortfarande att alla bör tänka mer på hur vi driver och stödjer en lokal matproduktion. Tanken är inte att folk ska känna att ”vad bra att andra nu säkrar vår mat, så att vi kan köra skoter, flyga på nöjesresor eller spendera våra pengar på annan onödig och/eller överdriven fossil-, resurs- och energikrävande konsumtion – ofta driven av fossila bränslen i lågkostnadsländer. Den enskildes bidrag till miljöproblematiken med en sådan livsstil må var försumbar, men den sammanlagda påverkan på både miljön och den yngre generationens beteende är förödande när världen nu står på gränsen till så många överskridna planetära gränser, för då är vi snart där igen med skrämmande frågetecken i en ny kris, där folk egoistiskt börjar hamstra, och tömma hyllorna på nödvändigheter. Att det blev toalettpapper som fick den största efterfrågan när rädslan för varubrist dök upp i våras säger också en hel del om hur snett många prioriterar och uppfattar som det viktigast för oss idag.
Apropå behov så var det den amerikanske psykologen Abraham Maslow som 1954 färdigställde en modell av den hierarki/ordning hos behov som motiverar oss, dvs. styr vårt handlande. Den brukar ofta symboliseras av en pyramid där de starkaste och mest grundläggande behoven – Fysiologiska (mat, vatten, sömn, andning, skydd…) återfinns längst ned i den bredare basen. Därpå följer behoven Säkerhet (fysisk-, emotionell- & ”finansiell” trygghet, hälsa och välmående), Kärlek/Gemenskap (vänskap, social tillhörighet, intimitet) och Aktning (Självförtroende, självrespekt, erkännande respekt, status) och högst upp det, åtminstone initialt minsta behovet – Självförverkligande (mening, mål, syfte, nå inre potential).
Den översta nivån i hierarkin kallade Maslow för väx-behov och de fyra nedersta nivåerna för brist-behov som, om de senare inte uppfylls kommer att resultera i att man känner sig orolig och spänd – något som inte behöver synas tydligt fysiskt, förutom för de mest basala fysiologiska behoven.
Den mänskliga hjärnan är ju komplex och har flera processer igång samtidigt varför också drivkrafter från olika behov och nivåer kan samverka vid varje situation. Maslow pratade därför i termer om dominerande behov. Likaså menade han inte att ett visst behov måste vara helt tillfredsställt för att du ska komma ”högre upp” i hierarkin, varför beskrivningen i form av en trappa (som är väldigt vanlig) är en alltför stor förenkling. Pyramiden är bättre då den visar hur viktig stabiliteten i de nedre nivåerna är för att inte bli famlande på de övre när t.ex. några glipor uppstår i fundamentet. Samtidigt menade han att de olika behovsnivåerna kan minska i intensitet/sannolikhet i takt med att personen utvecklas lyckat på lägre nivåer, så att när man nått tillfredställelse på de undre nivåerna så blir självförverkligandet det dominerande.
Maslows modell har fått mycket stor spridning vilket talar för att de flesta känner igen sig i den. Det finns dock givetvis kritik mot den; att den är alltför enkel, inte går att verifiera empiriskt, inte tar tillräcklig hänsyn till stora individuella och kulturella skillnader, att många behov är mycket mer sammanvävda, att det saknas vissa behov t.ex. ”kontroll”, ”förutsägbarhet”, ”variation”, att tillfredställandet av ett behov ibland ökar behovet istället för att man går vidare osv. Vi kan dock nöja oss med att konstatera att vi, genom att titta på samtliga dessa behov, kan hålla med om att Maslow verkar fått med de flesta behov som vi tycker ger oss ett gott liv… och tittar vi igen så ser vi att det finns ganska få behov som egentligen talar för att mycket pengar och hög konsumtion skulle behöva stå för så mycket av vår strävan som de ofta gör.
Studier visar att ökad konsumtion, utöver grundbehoven, generellt inte ger ökad tillfredsställelse. Anledningen till att vi inbillar oss att det skulle göra det beror på ”anpassning” och ”social jämförelse”, dvs. dels att vi vänjer oss vid högre konsumtion och dels för att vi jämför oss med andra och tror att mer konsumtion kommer göra oss tillfredsställda. Generellt tror man att med ungefär dubbla lönen skulle alla ens drömmar kunna infrias… oavsett vilken nivå man ligger på innan. Så fort den högre nivån nåtts så har dock önskenivån skjutits uppåt.
Hur många är det som inte känner att de jobbar ”hela dagarna”, och sedan bara orkar lägga extra tid på stimulanser som bara distraherar hjärnan istället för att riktigt ta tid med de relationer som borde komma närmast efter att de basala och primära behoven är uppfyllda. Vi lägger allt mindre pengar på vår mat, subventionerat av miljö och dåliga arbetsförhållanden utomlands, för att kunna kompensera dessa tillkortakommanden med att unna oss lite extra, självförverkligandet som sedan aldrig verkar ge oss den tillfredsställelse som vi hoppades på. Om vi då betänker att många idag lägger majoriteten av sin extra energi, tid och inkomst på översta nivån medan basen krymper alltmer så blir illustrationen, med en upp-och-ned vänd pyramid balanserandes på en spets en intressant bild av hur instabil vår tillvaro är, vilket kanske kan förklara hur många indikatorer på välbefinnande i vårt samhälle… inte har ökat sedan 1970-talet, som var den mest jämlika perioden i Sverige. Istället syns en ökning av bland annat fysisk- och psykisk ohälsa, droger och ensamhet.
Att odla sin egen mat ger möjlighet till att bygga hela Maslows pyramid med högsta prioritering på basala och primära behov, men också meningsfullt umgänge med vänner för livet, som här med att få hjälp av sin granne när man inser att man tagit sig vatten över huvudet, som kommer till undsättning, utan luftkonditionering i värsta sommarhettan, när han ser att vi inte hunnit med att kupa potatisen. Gissa om Alvar efter detta för all framtid äger vår fulla aktning, respekt och vänskap samt att vi vid middagsbordet med egen mat ser en mening, mål och syfte med vår strävan att nå vår inre potential.