Ni såg ju nyligen bilder på hur några vänner hjälpte oss att förbereda marken på åkern till vänster om allén för bland annat ett rejält potatisland. Som tidigare kommenterat, så känns ju bara den ytan som gigantisk för oss småodlare med ambitioner kring minimalt ekologiskt avtryck. Så då undrar kanske den kritiske varför vi lutar oss tillbaka och även låter plöja upp åkern till höger om allén… potatis i all ära men med de rekommenderade begränsade portionerna så borde vi väl ha dragit i handbromsen långt tidigare. Men bara lugn, det finns en logisk långsiktig plan.
Till att börja med så tar vi ju faktiskt bort möjligheten att använda marken som utökad parkeringsplats vilket varit enda funktionen hittills under vår tid här. Eftersom vi nu fått så ordentliga busshållplatser så vill vi ju hjälpa till att uppmuntra en ökad kollektiv trafik till Ranbo. Lite nudging således, när vägverket underlättat för att göra rätt i det avseendet så kan vi hjälpa till att göra det lite svårare att göra fel. Bara den anledningen motiverar således förändringen. Dessutom innebär det att vi hjälper till att försöka bryta trenden att alltmer jordbruksmark exploateras för andra syften – 600 ha av prima jordbruksmark försvinner varje år i Sverige och intas av i hög grad av mekaniska hästkrafter. Gävleborg ligger dock relativt bra till där… och nu alltså ännu lite bättre.
Men sen fanns det ett mycket viktigare behov som krävde ett omtag. Vi gillar ju att låta er gissa lite, men vi kan väl avslöja så mycket att det här handlar om förberedelser för odling av grödor som är betydligt vanligare än potatis i Sverige. Idag odlas Peruviansk nattskatta, som var det första svenska namnet på potatis, på cirka 23 000 ha vilket innebär endast 0,9 % av åkermarken. Vi brukar ju försöka styra alla våra odlingar mot det mest ekologiskt hållbara, mer hälsosamma och minst lika goda, därför tar det emot lite att erkänna att vi här bäddar för den gröda som redan är den absolut dominerande i Sverige och som borde minska på åkermark, dvs plöjbar jordbruksmark. Hela 44 % av åkermarken i Sverige upptas av denna gröda följt av de näst därefter största, vete på 18 % och korn på 13 %.
Antar att ni redan gissat vad det ska bli. En förnyad vallodling för foder till våra djur. Vi har inte riktigt kommit hela vägen ännu med mer skogsbete för dem och behöver hursomhelst se till att vi kan försörja dem även vintertid. Just nu växer det mest maskrosor på denna yta vilket förvisso är vackert, men kanske också anledningen till att Pompe blir lite dålig i magen då det innehåller väldigt mycket socker. För att maximera vår kunskapsinhämtning… eller göra det så jobbigt för oss som möjligt… så kommer vi under första året att även så in något sädesslag. Allt detta gör vi alltså för – och fortsättningsvis förhoppningsvis med hjälp av – minimalt antal hästkrafter… endast en.