Den här säsongen hade vi ambitioner att utöka blomsterrabatterna vid gårdshusen efter att tidigare säsonger haft mesta fokus på grönsaks- och ängsblomsodlingarna. Så här halvvägs in på sommaren kan vi väl sammanfatta att det i flera av rabatterna blivit… en kompromiss… blommor förvisso, men gissa vad de spretiga gula blommorna på bilden är? Jajamensan, blommande grönsaker förstås. På bilden kålroten Klint Karin och i bakgrunden blommande svedjerova. Den inklippta bilden visar en snart meterhög yvig blommande palsternacka.
Under vintern förvarades dessa grönsaker tillsammans med övriga från höstens skörd i den frostfria matkällaren men istället för att ätas upp och ge oss energi så planterades de i maj ner i rabatten och nu, under sitt andra levnadsår använder de själva den lagrade energin i ”roten” till blomning och senare frösättning.
Utöver dessa tvååriga grönsaker (bieneller) så gäller det även för till exempel morötter, betor, nästan all slags kål, kepa- och purjolök, persilja, selleri, att de först under det andra växtåret är möjligt att samla in fröer från deras överblommade blomställningar och det är med stor spänning som vi följer deras olika förvandlingsscener till långhalsade, upp till 1,5 meter höga, och ofta yviga, buskliknande bladverk… kanske inte samma häpnadsväckande och ståtliga slutresultat som i sagan om Jack och bönstjälken men likväl ett fascinerande exempel på naturens under.
En del grönsaker är självpollinerare och befruktas alltså bäst av pollen från den egna blomman medan andra är korspollinerare som bäst befruktas av pollen från en annan blomma. För korspollinerarna är det noga att hålla reda på vilka arter och sorter som får rymmas i samma rabatt. Till exempel så måste den av insekter korsbefruktade kålroten Klint Karin planteras i en rabatt minst 500 meter från sin artfrände kålroten Vige för att vi ska vara säkra på att kunna samla frön som inte ger en korsning med helt andra egenskaper… korsningen kålroten Vige Klintkarin låter lite som något som ska skördas mycket försiktigt i Hogwarts köksträdgård… och det var säkert något liknande som hänt med bönorna som Jack fått… trots att de flesta bönor är självpollinerare… hmm, dubbelt mystiskt alltså. För artfränder av olika betor som vindpollineras, så behöver man också se till att de rabatterna placeras så att de dominerande vindriktningarna inte riskerar att spela små… eller bön-stora spratt med oss.
För att försäkra sig om bra kvalitet på fröerna från korspollinerare rekommenderas utplantering av ett urval av 10-12 individer, men föga överraskande gäller ”ju fler desto bättre” och för till exempel kålrötter sägs 20-100 fröplantor behövas för att öka oddsen för ett kvalitativt utsäde.
”Nej, nu blommar löken” – är ju ett uttryck för stor förvåningen, och som antagligen kommer att bli allt vanligare på gården i framtiden när dessa kompromiss-blomsterrabatter med sina märkliga förvandlingsnummer lär dyka upp i större omfattning och på de mest oväntade ställen på en 500-meters radie från gårdstunet… för att vi kompromisslöst ska kunna bevara mångfalden av fröer.
Kanske att vi i framtiden även ändå börjar tulla på ovanstående ”regler” för att se om vi kan få samma spännande resultat som Jack fick… och bli lika rikligt belönade, men för tillfället så har vi lite för fullt upp med vanliga gårdssysslor för att även hinna stoppa eventuellt neddimpande jättar från bönstjälkar.